Old Pulteney SC 3402. 1995-2012

En 16/17-årig single cask från favoritdestilleriet Old Pulteney. ABV på 57,7% så detta är även en CS.

Doften är oerhört lätt med syrliga gröna äpplen, vanilj, citrus, lite lite regnblött gräs i en störtskön kombination. Detta är en bourbonlagring av yttersta kvalité.

I munnen formligen exploderar smakerna. Vanilj, citrus, de syrliga gröna Granny Smith-äpplena, lite ek, lite gräs men nu härligt vårgrönt. BOOOM! BOOOM!

Den här skulle jag lätt jaga rätt på för att ha hemma. Jösses vilken whisky! Det finns tre cl kvar av samplet och de ska avnjutas vid tillfälle.

Tack till Johan Stendahl som öppnade sin flaska och delade med sig av ett sample.

Amrut-duell

Jag gillar verkligen whiskyn från detta indiska destilleri. Denna gång är det deras Indian Single Malt Whisky och deras cask strength av densamma som ställs mot varandra.

Amrut Indian Single Malt Whisky.

Detta är batch 119 och den är buteljerad i maj 2017. ABV på 46%.

Doften är väldigt len men har inslag av ek, lite sötma likt en fruktighet som jag tycker går mot röda äpplen. Jag är oerhört tveksam dock.

Smakmässigt erbjuder denna riktigt mycket. Här finns en ganska tydlig maltighet och ektouch. Här finns även en ganska tydlig sötma samt en, enligt mig, läderton.

Smakmässigt var denna betydligt mer tilltalande än doftmässigt.

Amrut Single Malt Whisky Cask.

Detta är batch 81 och även denna buteljerades 2017 men i juni. ABV på 61,8%.

Här är doften något starkare och lite mer av allt, ihop med en citruszestton. Att den doftar mer kan bero på att alkoholhalten är högre i denna.

Smakmässigt är det tydligare smaker med men alkoholen bränner en del vilket gör att jag idag tycker att den nedvattnade håller ihop smakerna mer.

Summa summarum skulle man kunna säga att den nedvattnade mycket väl kan bli ett stående inslag i mitt whiskyskåp. Den något starkare kanske skulle må bra av egen nedvattning men det är ju något jag gör alldeles för sällan. Dock är detta två bra sorter och Amrut gör mig inte besviken denna gången heller.

Old Pulteney SC 1990-2016 Glasgow airport cask 441

Mitt andra Old Pulteney-sample på relativt få dagar. Detta är lite av ett favoritdestilleri sedan jag anordnade en provning i Varberg under 2017 med Jonas Gyllenpanzar-Stjerna som kvällens gäst. Jag har sedan dess köpt på mig ett gäng Old Pulteney-samples så det är inte mer än rätt att prova dem.

Doften är till en början lite stickig. Detta trots ca 20 minuter i glaset.  Efter att den lite stickiga alkoholdoften lagt sig vänjer sig min näsa och finner vanilj, gröna äpplen likt Granny Smith, citruszest och lite ek. Ett par minuter senare tycker jag mig även finna hasselnöt.

Smaken är en ren och skär bourbonlagrad whiskybomb. Förutom dofterna som är ganska framträdande även i smaken finns här en mängd tropiska frukter. Ananas, mango, nektarin och kanske även lite litchi. Alkoholen som ligger på fatstyrkan 58,9% är både smakförstärkare och bara sådär uppkäftig som alkohol ibland kan vara.

Är denna bra då? Jag skulle säga det. En sådan där härlig fatstark whisky som säkerligen kanske blommar ut genom vattning men jag gör ju inte det så ofta. Jag tror nog att det blir en eller två Old Pulteney till i veckan. På fredag bär det, tillsammans med en gammal vän, av till grannkommunen Falkenberg och deras Öl och whiskymässa.

Old Pulteney 1991-2006 15 y.o.

Idag är det valdag i Sverige och vad passar då bättre än en sådan här dram?! Både 1991 och 2006 var ju valår.

Doften på den här vittnar om en härlig bourbonlagring, med vaniljstång, söta gula päron, en touch citrus, torkat gräs, smör(kola) och lite ek och en ton av persika. Den är ganska lätt och frisk.

I smaken återfinns vaniljen, persikan (här mer än i doften) och eken. Eken framträder än mer i eftersmaken kan vara bra att tillägga. Alkoholhalten, vilken ligher på 54,9%, bränner först till på tungspetsen men blir sedan en klar smakförstärkare av främst eken. I smaken tycker jag att det tidigare torkade gräset går ihop med lite mer gröna grässtrån.

Sammantaget en grymt bra bourbonlagrad whisky från Old Pulteney ”The Maritime Malt”.

Eldvatten Warehouse Experience no2 Orkney 2004

Ett släpp från vännerna i Svenska Eldvatten för ett tag sedan. Orkney 2004 är namnet och på Orkney finns två destillerier. Highland Park och Scapa. Misstankarna när denna släpptes gick tankarna åt Highland Park. En härlig ABV på 58,1% och totalt buteljerades det 318 flaskor av denna och detta är flaska nr 50. Destillerad 040621 och buteljerad i februari 2018. Som så många gånger förr är det Single cask och Cask strength från Eldvatten. Spriten har legat på en Sherry butt #77 med PX finish.

Doften ger indikationer på sherrytoner, lite frukt och ännu mindre mörka bär som björnbär ihop med en liten liten vaniljton. Den är ganska lätt och trevlig.

Smaken bjuder på en sötma, lite karamell och russin. En svag ton likt lite aceton vilket kan tyckas märkligt men här förstärker den de andra smakerna. En svag ton av svavel ihop med lite rök vittnar om att detta är en HP. Här kommer även ett riv av alkoholen.

En oerhört trevlig bekantskap som så många andra från Svenska Eldvatten. Peter och Tommy där vet vad de gör.

Jag hoppas fler får möjlighet att prova den här.

Bruichladdich 2005 Eldvatten

Ett sample som stått ganska länge i skåpet. Den här är lagrad på ”Fresh ex-oloroso sherry cask #452”. Flasknumret var 149/264 och ABV 59,2%.

Doften tyder på sherrylagrat med ek och framförallt russin. Här finns en sötma som tilltalar mig. Samtidigt lite doft av lakritsrot som när någon tagit och tuggat lite på en.

Smaken är framförallt ek men med en sötma av russin men framförallt pöommon och en liten bränd smak. Därefter kommer just lakritsroten som fanns i doften. Jösses vad den framträder.

I den något längre eftersmaken är det dominans av bränt trä och lakrits.

Grymt bra val av Peter och Tommy på Svenska Eldvatten.

Tack till Mathias Nilsson för att han lät flera av oss prova den här.

Port Charlotte 2007 CC:01 Heavily Peated

Detta är ett sample som kom i förra veckan från en god vän.

Till en början förstod jag att namnet, Heavily Peated, var väl valt. Doften var nästan uteslutande av den rökiga karaktären. Efter en halvtimma i glaset hade dock peaten försvunnit någon för att ge plats åt lite gräs, ek, vanilj och citrus. Jag tycker mig även känna en svag havssaltstouch bakom allt detta. En något jordig ton finns där med. Doften blev betydligt bättre enligt min näsa efter lång tid i glaset. Denna gång var det whiskyglas från Spiegelau som fick agera provningsglas.

Smaken vittnar, likt doften om en peatton men inget som tar över, förrän efter en stund då peaten i form av en grym träkolsrök tar plats i hela gommen. Innan detta blitzkrieg finns där alla smaker som jag fann i doften. Dock finns här även ett smak av lite bränt gräs/hö och bränt trä. En svag kryddighet och en lite pepprig ton.

Eftersmaken är lång med torra toner ihop med jord, aska och lite peppar även här.

Den här var inte så tokig.

Släppt 2016 för Travel retail och en rökighet på 40 PPM samt en ABV på 57,8%. Denna märks men i så många andra fall tycker jag alkoholen blir en smakhöjare som lyfter alla smaker.

Tack till Monica Johnsson (@lindans_whisky) för detta sample.

Tomatin Cask strength batch 1.

En flaska jag köpte på mig från Nederländerna för ca en månad sedan. Den öppnades samma dag jag åkte till En öl-och whiskymässa i Göteborg då jag hade med mig några samples av den till några goda vänner. Nu i helgen var det så min tur att prova den.

Doften är inte vad Tomatins tolvåriga bjuder på. Här finns mer av de typiska bourbonlagrade dofterna såsom vanilj och citrus ihop med gräs och päron. Ju längre grejer den står desto mer päron framträder tycker jag. Här finns även mer av en ektouch.

Som den glada amatör jag är skulle jag gissa på att andelen bourbonfat är större än sherryfaten i den här. Båda faten har använts.

Smaken är frisk och alkoholen, som ligger på 57,5%, tar med sig framförallt ek, vanilj och päron även i smaken. Här finns en svag antydan till gräs/halm och sedan framträder en sötma som därefter får ge sig för lite beska.

Eftersmaken är medellång med mestadels ek och efterrättstoner i form av päron och vanilj.

En helt okej whisky som jag inte behöver skämmas för att jag bjöd bloggarvännerna i Göteborg på.

Ardbeg Grooves

När den här släpptes tidigare i år var tanken att jag skulle hjälpa en god vän att få hem en flaska. Jag satt med tre konton och klickade på alla tre men inget napp… Som tur var fick vännen (Whiskynörden) tag på en flaska ändå.

Jag fick tag på ett sample för ett tag sedan och här kommer mina tankar om denna NAS:are från Ardbeg.

Doften är till en början Ardbeg-typisk och jag tycker den är lite skitig och unken. Efter en halvtimma i glaset är den mer balanserad med lite mer blommig ton, lite vanilj och citrussötma, lätta vinösa toner, träkol, samt lite jord.

Smaken är en av de bättre Ardbeg som kommit under senare år enligt min mening. Viss peat med lite nougat, vanilj, lite bränd ek, svaga vintoner och lite bär med svag kryddighet.

ABV på 51,6% då detta var Committee Release.

Tack till Rickard Dahlstedt för att jag fick chansen att prova den här.

Highland Park Bishop William the Old

Detta är en single cask, cask #6712, från Highland Park som buteljerats för Bishop’s Arms i första hand. Ett antal flaskor släpptes dock på Systembolaget för lite mer än två veckor sedan. Jag låg hemma sjuk, slösurfade på Facebook och hittade att den släppts och beställde genast ett antal flaskor. Några gick till en god vän som troligtvis är Sveriges största samlare av just HP. Två hamnade här hemma.

Doften är härligt sherrytung med russin, karamell, sötma, lite bärig samt lite moccatoner.

Smaken är helt ljuvlig. Alkoholen, som ligger på hela 63,1%, ger en extra stuns till alla smaker som bjuder på sherry, russin, mörk choklad och en svag ektouch.

Med vatten(!), säger jag som (nästan) aldrig vattnar annars, framträder ännu mer kola/karamell i doften. Här ligger också något jag skulle vilja likna vid björnbär.

Smaken blir något lenare och jag tycker här att den där lite bakomliggande HP-röken framträder på ett tydligt och behagligt sätt. Denna kände jag inte alls utan vatten.

Eftersmaken är lång och värmande. Jag tycker att detta är den bästa HP jag druckit. Den slår cask 2121 för Sverige om än knappt. Ni finner min recension av den senare här.