Compass Box Peat Monster 10th anniversary 

Ett sample från Patrik Barkevall på TasteNote.se samt ”Selected Malts”. Compass Box, vilka gör blended whiskies, har jag testat några fler ifrån tidigare, men ännu inte skrivit ner noterna. Här kommer de första noterna på något från Compass Box. 

Doften på den här bjuder på en härlig blandning av peat (naturligtvis), en syrlighet, lite vanilj och dessutom tycker jag mig finna lite pepparmint och en svag smultrondoft. När jag blåser lite luft i glaset tycker jag mig även känna lite (gröna) vindruvor. Ibland undrar jag om jag verkligen ska skriva allt och idag är en sådan dag. En ganska behaglig doft måste jag säga. 22/25 poäng. 

Smaken börjar med en syrlighet och sedan dyker peaten upp. Sedan kommer en viss söthet och sedan lite maltighet/träighet åt det brända hållet. Av alkoholhalten på 48,9% märks ingenting. Poängen skulle bli 20/25.

Eftersmaken är förvånansvärt kort som innehåller söt rök samt en hint av beska vindruvekärnor. Tycker mig även känna lite pepparmint i denna. 20/25.

Som helhet skulle jag ge denna 20/25 och i och med detta skulle totalpoängen bli 82 poäng. 

Annonser

Glen Garioch The Renaissance chapter one. 

Ett lite ibland bortglömt destilleri är Glen Garioch. Första Geerien jag drack var en 12-årig och ”experterna” sade att den både smakade och luktade lite åt lösningsmedel. Jag hade svårt att känna detta men ett par år låg destilleriet i glömska även hos mig. Ända till jag provade en 15-årig Sherry Cask Matured från dem. Den fullkomligen älskade jag och när jag för ett tag sedan såg att man nu tänkt släppa en serie i fyra delar var jag bara tvungen att införskaffa mig en sådan här.

Detta är som sagt den första i en serie och den är 15-årig. Nästa i serien som nyligen är släppt blir en 16-årig och del tre och fyra lär bli 17 respektive 18 år.

Hur som helst. Nu är det denna vi ska ha under luppen. ABV på stadiga 51.9% och whiskyn i den har varit lagrad på både bourbon- och sherryfat.

Doften bjuder i alla fall mig på kola och nougat. En hel del nougat. Kanske lite crème brulee eller liknande. En liten syrlighet finns i bakgrunden och lurar. Därefter kommer en bärighet/fruktighet. Jag tycker mig känna päron. Skulle jag sätta poäng på den här skulle jag sätta 23/25 då jag verkligen gillar den här.

Smaken har en viss ekighet/maltighet ihop med kolasötma. Här finns russin och viss fruktighet. Av alkoholen märker jag inte så mycket. Efter ett litet tag tycker jag att jag även känner lite åt bränd karamell/bränt socker. En klart godkänd smak enligt mig. 21/25.

Eftersmaken är medellång med en viss torrhet och en lite kryddig ton. Även här finns malten och eken. Efter ca fem minuter kommer även en liten bärighet vilket sprider sig som ett sammetslent smaklock i mun och gom. 23/25.

Som en övergripande poäng skulle jag ge den här 22/25 och totalpoängen skulle då bli 89 poäng. Jag ser fram emot att försöka få tag i resterande i serien och vertikalprova alla fyra…

Detta är första gången på ganska länge jag satt poäng och jag tycker att jag i många fall varit alldeles för generös tidigare. Det är ju så att man lär sig med tiden och man blir även mer kritisk.

Whiskyprovning i Uppsala 170122

I helgen har jag varit i Uppsala då jag för ett tag sedan blev inbjuden till en whiskyprovning av Martin Ahlquist (Martinsmalts på Instagram). Vi var ett par bloggare och andra personer som fick inbjudan vilket kändes oerhört roligt då jag verkligen känner mig som en novis i detta.

Igår, läs i lördags morse, lämnade jag så Varberg för att köra till Landvetters flygplats och därifrån flyga till Arlanda. På Arlanda möttes jag av två av mina adminkollegor i NWSC och blev skjutsad till Uppsala. Vi tog en kaffe och satt och snackade och hade allmänt trevligt innan de var tvungna att åka tillbaka till Stockholm. Jag strosade lite i Uppsala centrum och blev därefter uppmätt av en whisky-vän som bor strax utanför Uppsala där jag skulle sova. Här bjöds jag på kanongod mat och under lördagskvällen hade vi en japan-provning bestående av Yamazaki 12 år, Yamazaki 18 år, Nikka Tsuru 17 år, Nikka Taketsuru 17 år samt Nikka Taketsuru 21 år. En grym line-up måste jag säga. 

Både mitt värdpar och jag höll Taketsuru 21 som den bästa av de fem. Kvällen avslutades sedan med en 22-årig Port Ellen vilken var lagrad på sherryfat. DEN var grymt god ska ni veta.

Idag bar det av in till Uppsala för en provning av det mer unika slaget. Det var nämligen så att vi skulle få prova belgisk whisky. Destilleriet heter Filliers och har hållit på med att destillera sprit sedan 1880 om inte förr. Whisky har man dock inte framställt så länge utan runt 15 år. Denna något unika whisky heter Goldlys och man finner den bland annat på restaurang Bierhuis i Uppsala där provningen ägde rum.

Vi fick även provat en av Filliers Genever vilket var dagens välkomstdrink. Alla de whisky vi sedan provade var grain-whisky. 

Uppställningen vi provade idag var Goldlys Family Reserve (en treårig whisky lagrad på bourbonfat), en tolvårig som slutlagrats ett år på Pedro Ximenez-fat, en tolvårig som slutlagrats ett år på Oloroso-fat, en tolvårig som slutlagrats ett år på Amontillado-fat, en 14-årig som slutlagrats ca två år på Burgundy-fat samt en 14-årig som liksom förra slutlagrats ca två år på Manzanilla-fat.

Alla whisky hade till en början legat på bourbonfat. Dessutom visade det sig att fem av de sex var limiterade upplagor med maximalt 950 flaskor, då man inte ämnar göra fler. Den enda som kommer att finnas kvar är Family Reserve.

Jag höll den som varit på Olorosofat främst, strax före den på Manzanilla. PX var inte vad jag hoppats på tyvärr men sherryn finns ju i de två jag rankade högst.

Grymt kul att få vara med om denna historiska händelse och jag hoppas att detta är början på något. Dessutom fick jag träffat många underbara och intressanta människor den här helgen och jag hoppas att det blir fler gånger vi ses.

Sláinte mhath maltvänner.

Bunnahabhain 12 y.o 

Ett sample bland alla andra jag har var denna 12-åriga Bunnan. Med en ABV på 40% skiljer den sig något från den 12-åriga som finns på systembolaget  (här) så detta är en äldre utgåva av denna yngsta i Bunnahabhains s.k. core range.

Den här var lite sötsyrlig och fruktig i doften. Jag finner även en maltighet och lite ek. Till skillnad från andra whisky där jag tycker mig ha känt gröna äpplen (läs Granny Smith) känns detta mer som röda äpplen. Kan det även vara lite kola och någon form av plommon? Doften är väldigt lätt och frisk tycker jag.

Smaken är oerhört len och fin. Jag låter den rulla runt i munnen och den bara retas med smaklökarna. Kolasötma ihop med lite ek och jag tycker mig känna en blandning av lite frukter (plommonen igen). Sedan kommer en liten brändhet som dröjer sig kvar även i eftersmaken. Den ligger på tungspetsen och retas lite men ihop med allt det andra gifter det sig som matrecensenterna skulle ha sagt. Lite russin dyker upp och gästspelar lite och tar med sig honung upp på scen (läs i mun och gom).

En riktigt bra whisky detta och jag känner mig lite manad att köpa mig den som numera finns på systembolaget för att ha hemma en vardagskväll eller helg-dito.

Port Askaig 100° Proof Cask Strength

Detta är ett sample jag fått av en whisky-vän i Sundsvall. Tack Björn B!

Doften bjuder mig på en väldigt söt rökighet och lite minerala inslag (läs järn). Sötman blandas med en viss syrlighet. Kan det vara en blandning av citrusfrukter tro? Dessa kan ju ibland ge både sötma och syrlighet. Annars tycker jag att doften är ganska frisk och inte alls stickig. Av alkoholhalten på 57,1% märks inget.

I munnen är den till en början både syrlig och söt men sedan kommer en smak jag absolut inte gillar (likt cigaretter och aska)…När denna sedan försvunnit, vilken den som tur är gör ganska snabbt ändå, så sprider sig en viss peatiness i stället. Här kommer även de minerala inslagen fram. Inte heller här tycker jag att alkoholen tar över på något sätt.

Eftersmaken är lång med både rök (peat), järn och lite sötma.

Den här är svårdefinerad enligt mig.  Jag har oerhört svårt för aska och cigaretter så det drar ner betyget på den här. Skulle den ges poäng skulle den hamna på 67-69 poäng av 100, men kom ihåg att smaken är högst personlig.

Jag är glad att jag fått chansen att prova men det blir inte fler av den här för min del.

Balblair Vintage 04 (Bourbon vs Sherry)

Detta är två Balblair jag köpte på mig när jag var på Bordershop i oktober förra året. Det som lockade mig mest var att kunna ställa två stycken, destillerade samma år (2004) och buteljerade samma år (2016) med från olika fatlagringar, eller rättare sagt mognader, mot varandra.

Båda är first release, naturliga i färgen och icke kyl-filtrerade.

Bourbon:

Doften är lätt och frisk. Här finns lite ekIgala toner ihop med en svag vanilj och en fräsch blommighet. Efter ett tag dyker det upp toner likt persika och ananas. Jag gillar verkligen doften på den här. (Efter runt 30 minuter i glaset så kom lite sololja med doft av kokos). 

Smaken är len och frisk. Här återfinns den fräschhet som jag fann i doften. Lite söt ek med lätta frukttoner. Eftersmaken är ganska lång och ger mig ek och vanilj. Wow… ☺

Sherry:

Doften är inte så sherrystinn jag hoppats på. Däremot tycker jag mig känna en del av sherry men även en svag ton av pepparmint ihop med en något starkare dofta av honungssötma. (Här frågar jag mig själv om det verkligen kan vara pepparmint jag känner.) Därefter framträder även lite karamell/kola. Efter ytterligare ett tag så dyker en doft, eller odör, av våt kartong(!) upp… Denna försvinner dock väldigt snabbt så här kan jag ha haft ruggigt fel… Efter mer än 30 minuter kom kolan och tog överhanden).

Smaken är även denna mild och len och när jag låter whiskyn rulla runt dyker det först upp en russinton utan dess like. Sedan lite bränd mandel och bränd karamell i en symbios. Därefter kommer sherryn i mer framtoning än i doften. 

Eftersmaken är ganska lång och lite torr. Den bjuder, rent smakmässigt, på lite ek och torkad frukt. 

Sammanfattningsvis kan jag, som den sherryälskande whiskyamatör jag är, motvilligt erkänna att bourbonlagringen drog det längsta strået idag. Dock inte sagt att det var två dåliga eller sämre whisky på något sätt. 

Kilkerran 12 y.o.

Då var det dags att skriva något om denna whisky vilken jag beställde från systembolaget (här) efter att ha läst en fantastisk recension på nätet. Jag är dock inte lika lyrisk över denna. ABV på denna Kilkerran ligger på 46%.

Det är tydligen den första från Glengyle destilleri och jag var betydligt mer imponerad över en av deras så kallade Work in progress (läs recension här). Just den här whiskyn är tydligen en blandning där majoriteten, 70% kommer från bourbonfat och resterande 30% från sherryfat.

Doften bjuder på en lätt söt rökighet och viss jordighet. Lite äpplen och vissa örter tycker jag mig känna.

När det kommer till smaken blir det nästan en dans i munnen av smaker. Där finns fruktighet av alla diverse frukter, sötma och en liten rökighet som lurpassar i bakgrunden. Plötsligt dyker en pepprighet upp men försvinner nästan lika snabbt. Allt detta blandas och ges utav, likt en fingerfärdig trollkarl eller croupier med sin kortlek, men inget som sätter sig utan jag tycker det blir ett virr-varr. Just när man tror att det lagt sig dyker en ananas-smak fram och säger ”tjenare” och dröjer sig kvar ihop med den där rökigheten som visade sig i början, men försvann, men nu är tillbaka.

Eftersmaken bjuder på en syrlig sötma och en touch av rökighet.

Det är fjärde gången jag dricker den här och detta är definitivt den bästa erfarenheten jag har av denna men den är dock inte så bra som jag hoppats på, i alla fall inte efter att ha läst andras recensioner. Jag vill påpeka att smaken är som baken och att den här inte tilltalade mig, i alla fall inte i den fas jag befinner mig nu. Måhända att den tilltalar mig mer någon annan gång.