Laphroaig – 200 years of Laphroaig 15 y.o.

Ytterligare ett sample från en god vän. Liksom igpr blir det en Islay-whisky från Laphroaig. Denna buteljerades för Laphroaigs 200-årsjubileum 2015.

Doften är betydligt sötare än i den 18-åriga, vilken provades igår. Här finns naturligtvis peat, men även lite smör, honung och en liten fruktighet.

Smaken bjuder först på en söt fruktighet och hör finns honungen och smöret. Sedan kommer en peat som liksom smyger sig på och sedan tar över… Dock finns sötman och krigar sig kvar.

Eftersmaken är lång med svag peat, ek och lite övermogna päron.

Den här ska jag definitivt leta efter. Denna gillade jag.

Annonser

Longmorn 15 y.o.

Dag två i min streak så får vi se hur lång den blir.

Ett sample jag letade fram ur lådan var denna från Longmorn. Det ska enligt etiketten vara en OB så en destilleributeljering med andra ord. ABV på 45%.

Bara genom att dofta på den skulle jag gissat på en Speyside om jag inte visste. Jag tycker den är full av Speyside-toner om man nu kan säga så. Full med sötma, frukt och en uns av lite ljung. Tycker mig finna en gnutta av lite ek och lite citrus med. Doften är riktigt bra tycker jag.

I munnen tycker jag att en kryddighet tar över likt en romersk armé som tågade fram för en sisådär 2200 år sedan. Den sveper över hela gommen och tar allt i beslag. Likt romarriket som ju blev för stort och retirerade gör även kryddan det här och släpper fram persika, lite toffee och en liten nötig ton.

Eftersmaken är värmande och ganska lång. Det kan bero på kryddigheten i smaken som liksom ligger kvar.

Den här kan jag tänka mig att ha hemma.

Döm om min besvikelse när jag ser att den verkar ha funnits fram till 2007 och då ersattes av Longmorn 16 y.o.

Jag håller den 15-åriga något högre än den ett år äldre efterträdaren.

Bowmore Darkest 15 y.o.

Även detta var en whisky från vännen som flyttade förra helgen. 

När jag doftade på denna kände jag ytterst lite peat så att säga. Det var nästan som man endast kunde ana den. Sedan dök den upp i ett hav av fruktig, bärig och lite blommig doft. Bären påminde i alla fall mig om lite röda bär. Här funderar jag verkligen vad det är med min näsa idag. Tycker mig även känna en något syrlig doft. Kanske även lite russin och det skulle ju inte vara alltför konstigt då den är slutlagrad på sherryfat.

Smakmässigt tyckte jag den var ganska slätstruken tyvärr. Lite sötma i form åt kolahållet och lite bärig. Här finns lite av den typiska Bowmore-touchen som jag tycker mig finna i så gott som alla Bowmore. Riktigt vad det är har jag svårt att sätta fingret på men det är åt rök-(peat)hållet. (De benämner det själva som ”the Classic Bowmore smokiness”). En liten bränd smak av ek och lite nötig smak infinner sig. Här är även något jag tycker mig känna igen men har svårt att sätta namn på…

Eftersmaken är medellång med lite åt tanninhållet om jag ska köra en vinreferens.

En riktigt trevlig whisky om jag får säga det själv så den här kan det definitivt bli att jag införskaffar och har i skåpet i framtiden.

Glen Garioch The Renaissance chapter one. 

Ett lite ibland bortglömt destilleri är Glen Garioch. Första Geerien jag drack var en 12-årig och ”experterna” sade att den både smakade och luktade lite åt lösningsmedel. Jag hade svårt att känna detta men ett par år låg destilleriet i glömska även hos mig. Ända till jag provade en 15-årig Sherry Cask Matured från dem. Den fullkomligen älskade jag och när jag för ett tag sedan såg att man nu tänkt släppa en serie i fyra delar var jag bara tvungen att införskaffa mig en sådan här.

Detta är som sagt den första i en serie och den är 15-årig. Nästa i serien som nyligen är släppt blir en 16-årig och del tre och fyra lär bli 17 respektive 18 år.

Hur som helst. Nu är det denna vi ska ha under luppen. ABV på stadiga 51.9% och whiskyn i den har varit lagrad på både bourbon- och sherryfat.

Doften bjuder i alla fall mig på kola och nougat. En hel del nougat. Kanske lite crème brulee eller liknande. En liten syrlighet finns i bakgrunden och lurar. Därefter kommer en bärighet/fruktighet. Jag tycker mig känna päron. Skulle jag sätta poäng på den här skulle jag sätta 23/25 då jag verkligen gillar den här.

Smaken har en viss ekighet/maltighet ihop med kolasötma. Här finns russin och viss fruktighet. Av alkoholen märker jag inte så mycket. Efter ett litet tag tycker jag att jag även känner lite åt bränd karamell/bränt socker. En klart godkänd smak enligt mig. 21/25.

Eftersmaken är medellång med en viss torrhet och en lite kryddig ton. Även här finns malten och eken. Efter ca fem minuter kommer även en liten bärighet vilket sprider sig som ett sammetslent smaklock i mun och gom. 23/25.

Som en övergripande poäng skulle jag ge den här 22/25 och totalpoängen skulle då bli 89 poäng. Jag ser fram emot att försöka få tag i resterande i serien och vertikalprova alla fyra…

Detta är första gången på ganska länge jag satt poäng och jag tycker att jag i många fall varit alldeles för generös tidigare. Det är ju så att man lär sig med tiden och man blir även mer kritisk.

Skotskt vs Svenskt

I och för sig är det inte sjysst att sätta upp en sådan ”duell” med tanke på att skotten är 15 år och svensken endast 3,5 år men det var så det blev när jag ville prova desssa två i helgen som gick.

Svensken var en Remonteur Edition från det numera nedlagda (eller uppköpta beroende lite på hur man ser det i och med att Bergslagens destilleri köpt upp hela lagret) Grythyttans destilleri. Det lades tydligen ner redan 2013 och detta är deras sista släpp. Hypen kring släppet var ganska stort men jag lyckades på något sätt få tag i två flaskor av vilka jag samplat upp en och har en stående hemma i ”whiskyskåpet”

Doften tyckte jag bjöd på lite blött lägereldsträ, om ni tänker er när man är ute i skogen och letar pinnar eller liknande för att göra upp en eld. Kruxet är dock att det regnat så allt är fuktigt och har en liten speciell doft. Där finns även en viss sötma, vilken kan komma från sherryfat(?) och en lätt rökighet.

Efter att ha vattnat lite tycker jag att röken lägger sig och sötman framträder något mer.

Smaken bjuder direkt på en stuns av alkohol och alkoholhalten på 60 % känns nästan omgående. Sedan händer något. Först kommer en mindre rökattack som dar ut ganska snabbt. Därefter kommer en liten mellanakt av lite blandade smaker som sötma och jag tycker mig känna lite lakrits och sedan dyker röken upp igen.

Med vatten så finner jag lite åt pomeranshållet, samt mer sötma och banne mig kommer lakritsen fram lite här också. Denna vinner alltså på att vattnas enligt mig och att vattna är något jag faktiskt inte brukar göra.

Eftersmaken tycker jag inte skiljer så mycket från när jag har vatten i eller inte så den bjuder i båda fall på en ganska kort och torr eftersmak med viss rökighet.

 

Skotten då undrar ni kanske? Jo, det är en 15-årig Balvenie Single Barrel Sherry. ABV på 47,8 %.

Doften är något som tilltalar mig med en härlig sherrysötma med kola  och nougat. Här finns lite citrus i form av apelsin. (Just att det blir apelsin för min del är att den påminner lite om apelsinmarmelad i doften.) Jag tycker mig även känna lite gelégodis men där vet jag inte riktigt säkert.

I munnen känns den lite spritig just på tungspetsen men sedan inget mer. Smakerna som sedan kommer fram är helt i min smak. Sherrylagringen känns och samtidigt finns här kola och lite åt en något mörkare nougat. Kanske något bränd och sedan dyker lite (mörk) choklad upp.

Eftersmaken är ganska torr och jag kan tänka mig att en torr sherry har samma effekt. Åter lite bränd och något träig. Inte bara brända godsaker likt nougat och kola alltså utan även lite åt bränd trä.

Jag håller Balvenien mycket högre än Grythyttan i detta fallet. Inte för att Grythyttan på något sätt var dålig, tvärtom, men Balvenie kan sin sak.