Tomatin 12

A softer side of the Highlands är en slogan Tomatin använder i sin marknadsföring och jag bara hålla med. En sådan len och härlig whisky.

Detta är en blandning av både bourbonfat och sherryfat. Den här blandningen känns, tycker jag, i både doft och smak.

Doften är sammetslen med toner av vaniljfudge, smörkola, lite citrus och en viss fruktighet av söta päron. Den sista doften tycker jag utvecklades efter ett tag i glaset. Jag vet inte om näsan spelar mig ett spratt men jag tycker mig känna lite blommighet/gräs också.

Smaken är som en stilla vårbris som sveper in. Den är oerhört lätt och fin i munnen. Smakerna som valsar runt är lite söt kolafudge, en ton av citruszest, lite vanilj gästspelar ett tag och sedan kommer en somrig ton av både lite ljung och lite honung.

Eftersmaken är även den lätt med toner av lite vanilj och en sötma av riktigt mogna gula päron.

Detta är definitivt en oerhört prisvärd whisky enligt mig. För ynka 379 kr borde den kanske t.o.m finnas i var mans/kvinnas whiskyskåp.

Definitivt en utmanare till årets ”Most bang for the buck”.

Annonser

Box – Whiskyplace.se

Ett sample från en bloggarväns privatfat. En Box som destillerats 20130104 och buteljerats 20170426.

Med nära ord en whisky som är fyra år, tre månader och 22 dagar. Den har legat på Oloroso sherryfat och har en ABV på 61%.

I doften känns alkoholen ihop med en, typisk Boxrök och en liten svag unken sherrydoft med en hint av russin och lite mörk nougat.

I smaken försvinner röktouchen först men dyker upp lite senare ihop med lite mörka bär, lite blöt ek ihop med en liten russinsötma. Jag tycker smaken var/är bättre än doften, även om inte den senare var dålig på någon sätt.

Stort tack till Per Avermark a.k.a PA Whisky a.k.a Whiskyplace.se för detta sample. Jag kommer ge tillbaka något kul i nästa vecka då han är en av de som ska få ett blint sample att prova i en onlineprovning.

Glentauchers 1998

En cask strength från en IB (Gordon and Macphail) är detta. 17 år gammal (oktober 1998 – april 2016) och från fatnumren 2410, 2412 och 2416. ABV 56,8%.

Doften ger mig en del huvudbry tycker jag. Här finns en päronsötma, lite karamell och kola och en halvunken källardoft. Allt detta blandas i en ganska lätt doft ändå. Helt plötsligt kommer en lite blommig doft med lite honungsinslag och en del ek.

Smaken då? Är den lika konfys den? Njae… Inte riktigt tycker jag. Till en början märks alkoholhalten av på ett markant sätt. Därefter lite bränt trä, vanilj, lite russin och lite lädertoner samt en svag ton av lakritsrot.

Eftersmaken är ganska lång men domineras av alkohol, bränt trä och är något uttorkande i gommen. Smakerna försvinner sedan och lämnar en något torr gom.

Detta var inte riktigt min grej ska jag erkänna.

Glasens betydelse.

För ett tag sedan fick jag, via mail förfrågan från Pontus, som driver presenter.se, om jag önskade prova olika whiskyglas. Svårt att säga nej och nu var det dags att prova dem.

Från vänster har jag Whisky wedge, Whisky Diamond och Rockroller (vilken jag tyvärr inte hittar på hemsidan längre men ett liknande glas finner man här).

Som referens har jag även hällt upp whisky i ett Glencairn-glas. Alla synpunkter jag har jämförs alltså med vad jag känner i detta glas.

När det kommer till doften så tycker jag att det blir mer ektouch på whiskyn i Rockroller och mer sötma i Diamond. Ju längre de står desto mindre distinkta blir skillnaderna, även om de finns där. I Whiskey wedge, där det finns en isvägg tycker jag att doften försvinner till stor del.

När det kommer till smak är skillnaderna betydligt mindre än i doften,förutom då i Whiskey wedge där isen bedövar mycket. Jag är inget större fan av att ha just is i whiskyn men gillar man det, är detta ett riktigt bra glas. Även i Rockroller kan man välja att ha i en kyld kula som kyler drycken utan att vattna ner den.

Innan jag provade var jag övertygad om att jag skulle gilla Whisky Diamond allra bäst. Kanske berodde det på formen, men när det kom till dem tyckte jag bäst om Rockroller. Whisky wedge fungerade inte med whisky för min del, i alla fall inte med isen, men till en drink likt GT var det grymt. Jag gillade dock tyngden på det senare glaset. Det kändes rejält och fick tankarna till 80-talets amerikanska såpor likt Dallas.

Whisky Diamond var i plast och kanske var det en anledning till att inte kändes bra. Dock låg det, tack vare sin form, bra i handen.

Rockroller, vilket var det bästa glaset, enligt mig, fungerar till alla drycker och kanske framförallt med drink eller grogg.

Ett stort tack till Pontus för möjligheten att få prova dessa glas.

Old Pulteney 21

Efter att Jonas Gyllenpanzar-Stjerna varit hos oss i somras och vi provade ett par andra från detta destilleriet och jag då inte provat denna köpte jag på mig en strax efter. Det köpet är jag mycket nöjd med.

Tyvärr ska den här försvinna men det verkar finnas några kvar, bland annat på Cinderella inför deras whisky Fair, att lägga vantarna på för den som önskar.

Doften bjuder på en härlig kombo från både bourbonfaten och sherryfaten. Den doftar både söt karamell och vanilj. Känns som flytande godis. En mycket svag trädoft finner jag också.

Smaken är en symfoni i min gom. Först lite ek, sedan sherryfatens påverkan med kola, karamell och lite russin. Eftersmaken är lång med en behaglig söt ton. Detta ihop med en liten maltton gör att denna passar mig perfekt.

En grymt bra whisky som jag ska vårda väl.

Speyburn 10 y.o.

Detta var ett sample jag fick för ett tag sedan och i samband med detta blev jag dessutom inbjuden till en riktigt bra onlineprovning av tre whisky från Speyburn.

Med tanke på doften som bjuder på vanilj, citrus och päron torde detta vara en bourbonlagrad whisky. Den är ganska nätt och frisk också, och efter ett tag kommer så lite gräs och kanske också lite lite trä (ek).

Smaken är som en smärre fruktbomb till en början. Päron och citrus dansar vals i munnen på mig och vaniljen försöker bryta in men får ganska snabbt nobben men ger sig inte, utan gör ett nytt bättre försök. En liten kryddighet och en svag anistouch uppenbarar sig också.

Eftersmaken är ganska tam och ganska kort. Lite anis och lite päronstjälk (päron och trä).

I samband med provningen så provades även Speyburn Bradan Orach och då höll jag den något bättre än denna tioåriga. Jag har tidigare skrivit om just Bradan Orach men när jag läste den recensionen så tyckte jag att jag hittade något fler dofter och smaker denna andra gången, men så är det ju många gånger.

Den här är nedvattnad till 40% och jag skulle gärna vilja se vad några procent extra hade gjort med smakerna.

Speyburn ligger i Speyside och säger sig själva göra en mjuk whisky och det måste jag säga man lyckas med. Detta är en whisky att ha hemma och bjuda den oinvigde på för att få in ytterligare medlemmar i whiskyfamiljen.

Amrut Spectrum 004

Nyårsdramen från 2017 blev denna Amrut.

Till skillnad från den första Spectrum, med sina fem olika fat-typer, så har man här fyra, nämligen Oloroso, Pedro Ximenez, ny fransk ek och ny amerikansk ek.

Jag verkligen gillade den första så förhoppningarna var stora på den här.

Doften bjuder på sherrytoner, lite mörka bär och jultoner i form av lite marsipan och julkryddor likt kanel, ingefära och nejlika i en mjuk pepparkaka.

Smaken är en blandning av mörk chilichoklad och lakritsrot. En aning ek och lite russin. Efter ett tag kommer så lite skumbanan också.

Eftersmaken är ganska lång med ek, långt gångna torkade russin och lite lakrits även här.

ABV på 50% vilket inte märks i vare sig doft eller smak. Jag tycker många indiska whisky döljer en högre ABV på ett bra sätt.

Dock håller jag original-Spectrum högre än denna.