Yamazaki Limited edition 2016.

Den tredje från ”Månadens sample i NWSC juli 2017”. Är den lika bra som de två andra torde detta vara ett av de bästa samplepaket i mannaminne.

Doften är även i denna mjuk och har toner av lite körsbär, nougatkola, lite apelsin och en svag ton av smör och sötma.

Smaken påminner lite om de förra men jag tycker den här har lite mer sherrytoner och en touch av svavel. Lite som en överlagrad sherrywhisky. Jag tycker den här är bra men den sämsta av de tre (Limited edition 2014, 2015 och 2016) i samplepaketet från den bästa whiskygruppen NWSC.

Annonser

Yamazaki Limited edition 2015

Åter ett sample som var med i ”Månadens sample” i juli i NWSC för två år sedan. Jag provade 2014 igår och den gillade jag verkligen. Ska bli kul att se vad jag tycker om denna.

Doften påminner lite om den igår men denna är inte lika söt på långa vägar. Annars finns här vanilj, kola, citrus och lite apelsin. En svag träton likt nykapad ek. En lite fruktigare ton med pärontoner tycker jag mig finna med.

Smaken är en mjuk symfoni med en del sötma av kola/karamell och en svag touch av apelsinen jag tyckte mig finna i doften. Den här gillar jag verkligen med.

Eftersmaken är len och mjuk som en vacker kvinnas barm. Lite karamell och lite frukt bjuder upp till en dans och bara flyter ihop till en välkomponerad vals.

Yamazaki Limited edition 2014

Hej alla.

Nu är det längesedan jag skrev något här och förklaringen kan kallas livet. Livet kom emellan men nu tas nya tag.

Semestertider betyder att det finns tid till att koppla av över en dram eller två.

Detta är ett ”månadens sample” från NWSC och från juli 2017. Det kom ihop med Yamazaki 2015 och 2016 vilka kommer att provas i veckan.

Doften är oerhört söt och lite åt brandy-hållet. Jag tycker mig finna smörkola, vanilj, lite ek, en del honung och karamelliserat socker. Detta ihop med lite apelsin ger mig associationen av apelsinkaka (tänk tigerkaka). En körsbärston visar sig mellan varven.

Smaken ger mig mer åt brandy-hållet. Min vän Bennie och jag provade en brandy i fredags innan en whiskyprovning vi var på och denna påminner lite om den. Här finns mer apelsinzest och alkoholen ger smaken en skjuts. Eken studsar fram och ger en känsla av bränt trä. Även lite nougattoner och lite sherry visar sig. En sötma sprider sig i gommen. Ren och skär njutning.

Alkoholen ligger på 43% men jag trodde allvarligt den låg högre ett tag när alkoholen framhävde smakerna på det sättet den gjorde.

Tack till den fantastiska medlem som erbjöd sina flaskor till att bli just månadens sample för två år sedan.

Kilchoman Sanaig

Denna whisky vann inofficiella whisky-VM i klassen peated whisky med Henrik Aflodal som anordnare, 2018.

I och med detta köpte jag en flaska ihop med de övriga vinnarna, nämligen Glendronach 12 y.o (sherried) och Longmorn 16 y.o (malty). Kilchoman som för övrigt är ett ganska ungt destilleri.

Doften vittnar om inte så mycket peat ändå. Detta tilltalar mig som sagt då jag kommit ifrån de rökiga sorterna. Här finns också en del sötma samt lite ek. Jag tycker också mig finna en liten unkenhet som i en gammal jordkällare eller liknande och en liten ton av fernissa.

Smaken påminner mig om varför jag har svårare och svårare för rökiga whiskies. Hör finns en ton av aska ihop med den rökiga torven. ”Not my cup of tea.”som britten skulle ha sagt, med andra ord är denna inget för mig, i alla fall inte som jag känner för rökiga nu.

Deanston 12 y.o

Denna vann jag på SWA (Scottish whisky auctions) för ett tag sedan. Den provades nästan direkt men noterna lades aldrig upp. Här kommer de i alla fall.

Deanston är en Highland Single Malt och destilleriet ligger vid floden Teith och drivs av vattenkraft, om jag ska tro informationen på röret. Denna tolvåring har en ABV på 46,3%.

Doften är lätt och frisk med mängder av frukt. Här finns citrus, gröna syrliga äpplen likt Granny Smith men även smör och lite sötma i form av honung och smörkola (Werther’s).

Smaken är även den lätt och len. Förutom frukten finns här en lätt ekighet och lite gräs. Honungssötman får en mer framskjutande placering här. Därefter kommer en kryddighet med lite, vad jag tror är, nejlika.

Eftersmaken är ganska torr och värmande, den ”låga” alkoholhalten till trots.

Bra? Javisst. Den här passar både nybörjare och erfaren whiskydrickare. För 499 kr på systembolaget ser jag den som en bra whisky att ha i skåpet hemma. Ni finner den i systembolagets eminenta beställningssortiment här.

Smögen Barrique

Sveriges nationaldag idag och familjen har varit på Liseberg. Väl hemma avnjuts en dram och vad passar då bättre än en svensk whisky?

Smögen Barrique är sju år och har en ABV på 60,3%.

Doften efter en timma i glaset är lätt bärig med lite nougattoner och en viss peat vilket de Smögen jag provat hittills har haft allihop. En liten blommig touch uppenbarar sig och alkoholen gör sig påmind. Lite geléhallon och vinösa toner tycker jag mig finna ihop med en läderton likt lite blött läder.

Smaken är jordkällare ihop med lite bränt träkol. Peaten finns där och plötligt sveper alkoholen in som en tsunami i munnen. Sedan öppnar smaklökarna upp för nougat och lite bär (mörka nästan övermogna druvor och geléhallonen). Lädret finns där också. En viss sherrysötma visar sig med.

Alkoholen stannar kvar i eftersmaken ganska länge. Detta ihop med lite söndertuggade vindruvskärnor.

På det stora hela var denna intressant och jag skulle gärna vilja prova en Smögen utan det rökiga destillatet.

Bruichladdich Laddie Classic edition_01

Igår provades det Bruichladdich The Laddie Eight och idag är det dags för Bruichladdich Laddie Classic edition_01. Den här buteljerades 2010-11-23.

Doften skiljer sig lite från den igår, eller lite och lite, allt är ju relativt och beror på vad man känner. Jag finner i alla fall vanilj, citrus, lite ek, en bärighet som lite åt smultronhållet. Här finns även lite gräs och då inget torkat eller nyklippt utan ”bara” gräs.

Smaken bjuder även den på ek eller trä och det påminner lite om blött trä. En liten bränd touch av densamma uppenbarar sig. Läder! Den dyker upp och knickar mig likt Mike Tyson skulle gjort. Oj… Här finner jag även en svag ton av vaniljen som var mer påtaglig i doften. Någon citrus känner jag då inte i alla fall.

Eftersmaken ligger kvar på tunga och i mun på ett mycket trevligt sätt. Denna bjuder på blött läder och lite ekighet.

ABV på 46% och jag anser ju att smärtgränsen på många whisky ligger där. Här ska den definitivt INTE ligga lägre.

Jag kommer definitivt att införskaffa fler Laddie Classic efter detta.