342-344 Glenfiddich 12, 15 och 18.

Idag hade vår whiskyklubb H.I.C.I.L.S (står för Highland, Islay, Campbeltown, Islands, Lowland och Speyside) en mindre provning med tre Glenfiddich i uppställningen. Här kommer kortare noter av vad jag tyckte:

12-åringen

Doft: Ganska lätt doft med söta inslag. Däribland söta päron. Liten ekton. Sedan något jag liknar vid (neutral) tvåldoft och blött läder.

Smak: Söta päron igen och vanilj. Ganska tam och intetsägande tyvärr. Eftersmaken var ganska värmande trots en ABV på 40%.

15-åringen

Doft: Kryddig ton med smör och honung. Olika torkade frukter såsom russin och lite aprikos.

Smak: Värmande med söta inslag av plommon och övermogna körsbär. Smörig och honungssöt. Eftersmaken medellång med lite torkade bär och frukter.

18-åringen

Doft: Äpplepaj med kanel samt med inslag av blött gräs och blött trä. Kanelen påminner om luktsuddgummin med kaneldoft.

Smak: Äpple- och kanelkaka på sockerkaksbotten. Lite brända mandlar och en stor del viol. Eftersmaken präglas av en torr kanelton.

Jag tyckte 15-åringen var bäst idag. Kanske blir det 18-åringen en annan dag men om jag finner viol då med drar det ner det lite då viol inte är en personlig favorit här hemma.

Glen Garioch 15 y.o. Sherry cask matured.

En whisky som, enligt uppgift, hamnat bland de som inte görs längre. Jag köpte på mig den här flaskan för snart två år sedan och fick hem en andra flaska för ett tag sedan genom en vän. Därav kunde jag öppna den första. Brickan kom hem idag med och var ju tvungen att invigas. Den är för övrigt gjord av Micke på Solgläntans Whiskysnickerier, vilka ni finner på Facebook.

Doften på denna Glen Garioch bjuder på lite mörk nougatfudge, en del marsipan/mandelmassa och russin. En liten sötma och en smultronton och en svag limton dyker också upp.

Smaken är lite av en mindre sherrytouch. Lite kola och nougat. Lite torkad frukt och kanske lite mandelmassa. Alkoholen, vilken för övrigt ligger på 53,7%, går igenom med jämna mellanrum ihop med en svag ton av peppar.

Eftersmaken är varm med inslag av lite alkohol och medellång med toner av lite smörkola och lite brända mandlar.

Jag är oerhört glad att jag har en flaska till.

Linkwood 15 y.o från Gordon and Macphail.

Detta är ett sample jag bytt till mig av en whiskyvän, nämligen Joni Heikkinen a.k.a The Whisky face.

Jag ser på sampleflaskan att ABV ligger på 43% och hoppas att den trots detta ska hålla goda smaker. Jag tycker ju att alkoholen många gånger lyfter smakerna i övrigt.

Doften är oerhört lätt. Detta trots att den luftat i ca 30 minuter. En ekton smyger sig fram efter ett tag. Lite smörkola… och kanske lite övermogen banan. En svag ton av söta röda bär tränger sig igenom också.

Smaken är betydligt mer komplex. Här samsas beska, ek, lite gräs, lite bränd kola och lite citrusfruktszest (inte bara den beska delen då alltså). Dessutom vill en kryddighet fram och kommer fram men backar och dyker sedan upp igen. Nästan som en kaxig tonåring som muckar gräl, gömmer sig bakom polarna och sedan sticker fram huvudet igen.

Eftersmaken är som en klump som jag som försöker dansa. Lite här och lite där. Lakrits, kryddor, ek. En komplex whisky även här.

Tack för samplet Joni. Hoppas vi ses någon gång.

Glenfiddich 15 y.o Distillery edition

Detta är ett sample jag fick av en kollega häromdagen då han fått något av mig.

Doften är lätt med en härlig ton av vanilj, lite honungssötma och ek. Här finns även lite äpplen, kanske lite torkad aprikos och lite limtoner ihop med en stuns av alkohol. Den senare ligger på 51%.

Smaken bjuder på mer ek än doften men även vanilj och nästan lite av aprikos och russin. En liten kryddig ton med peppar i centrum dyker upp. Eftersmaken ger lite bränd ek och även här någon form av torkad frukt. Ganska uttorkande och mer ek i slutet.

Är den bra då? Jodå. Ganska måste jag säga. En trevlig whisky att ha hemma helt enkelt.

Glenfarclas 15 y.o.

Ett sample från samplelådan blir första provade whiskyn år 2019.

Den fick stå och lufta medan jag nattade barnen så ca 40 minuter i glaset innan doft och smak.

Doften tycker jag är väldigt lätt och svag. Den bjuder på skal av gröna äpplen typ Granny Smith. En svag ton av ek och lite blommig, nästan lite parfymdoft, men väldigt svår. Kanske har flaskan samplet kommer från varit öppnad länge eller så har den fått stå för länge här hos mig.

Smaken är lite mer tydlig men inte mycket. Här finns lite toffee (vilket hustrun efter mycket om och men nosade sig till i doften), lite jord, ek och en liten liten ton av pomerans.

Eftersmaken ä en medellång med vissa ektoner.

Detta är tyvärr inget jag känner att jag kommer att försöka få tag i. Kul att prova dock.

Knockando 15 y.o

När jag för ett tag sedan var på Systembolaget för att införskaffa mig en Old Pulteney 12 y.o., så såg jag denna flaska stå där. Jag läste lite på hyllan och bestämde mig för att ta även denna. Den är destillerad 1999 och har en ABV på 43%.

Knockando som på Gaeliska tydligen betyder liten mörk/svart kulle (little black hill).

Den har nu fått stå och lufta i lite mer än 20 minuter så nu får det vara dags.

Doften är till en början lite ruffig med jordtouch, men sedan kommer så lite annat. Lite frukt, kryddor likt kanel och kanske lite ingefära. Jag tycker mig finna en viss beskhet likt apelsinskal. Julig tänker jag mig här.

Smaken är även den en smärre julhyllning. Där finns av allt i doften men även en lakritston vilken är riktigt bra i denna.

Eftersmaken är lång med lite ek, jord och så den där lakritsen.

Old Pulteney 1991-2006 15 y.o.

Idag är det valdag i Sverige och vad passar då bättre än en sådan här dram?! Både 1991 och 2006 var ju valår.

Doften på den här vittnar om en härlig bourbonlagring, med vaniljstång, söta gula päron, en touch citrus, torkat gräs, smör(kola) och lite ek och en ton av persika. Den är ganska lätt och frisk.

I smaken återfinns vaniljen, persikan (här mer än i doften) och eken. Eken framträder än mer i eftersmaken kan vara bra att tillägga. Alkoholhalten, vilken ligher på 54,9%, bränner först till på tungspetsen men blir sedan en klar smakförstärkare av främst eken. I smaken tycker jag att det tidigare torkade gräset går ihop med lite mer gröna grässtrån.

Sammantaget en grymt bra bourbonlagrad whisky från Old Pulteney ”The Maritime Malt”.

Glen Garioch The Renaissance chapter one. 

Ett lite ibland bortglömt destilleri är Glen Garioch. Första Geerien jag drack var en 12-årig och ”experterna” sade att den både smakade och luktade lite åt lösningsmedel. Jag hade svårt att känna detta men ett par år låg destilleriet i glömska även hos mig. Ända till jag provade en 15-årig Sherry Cask Matured från dem. Den fullkomligen älskade jag och när jag för ett tag sedan såg att man nu tänkt släppa en serie i fyra delar var jag bara tvungen att införskaffa mig en sådan här.

Detta är som sagt den första i en serie och den är 15-årig. Nästa i serien som nyligen är släppt blir en 16-årig och del tre och fyra lär bli 17 respektive 18 år.

Hur som helst. Nu är det denna vi ska ha under luppen. ABV på stadiga 51.9% och whiskyn i den har varit lagrad på både bourbon- och sherryfat.

Doften bjuder i alla fall mig på kola och nougat. En hel del nougat. Kanske lite crème brulee eller liknande. En liten syrlighet finns i bakgrunden och lurar. Därefter kommer en bärighet/fruktighet. Jag tycker mig känna päron. Skulle jag sätta poäng på den här skulle jag sätta 23/25 då jag verkligen gillar den här.

Smaken har en viss ekighet/maltighet ihop med kolasötma. Här finns russin och viss fruktighet. Av alkoholen märker jag inte så mycket. Efter ett litet tag tycker jag att jag även känner lite åt bränd karamell/bränt socker. En klart godkänd smak enligt mig. 21/25.

Eftersmaken är medellång med en viss torrhet och en lite kryddig ton. Även här finns malten och eken. Efter ca fem minuter kommer även en liten bärighet vilket sprider sig som ett sammetslent smaklock i mun och gom. 23/25.

Som en övergripande poäng skulle jag ge den här 22/25 och totalpoängen skulle då bli 89 poäng. Jag ser fram emot att försöka få tag i resterande i serien och vertikalprova alla fyra…

Detta är första gången på ganska länge jag satt poäng och jag tycker att jag i många fall varit alldeles för generös tidigare. Det är ju så att man lär sig med tiden och man blir även mer kritisk.

Skotskt vs Svenskt

I och för sig är det inte sjysst att sätta upp en sådan ”duell” med tanke på att skotten är 15 år och svensken endast 3,5 år men det var så det blev när jag ville prova desssa två i helgen som gick.

Svensken var en Remonteur Edition från det numera nedlagda (eller uppköpta beroende lite på hur man ser det i och med att Bergslagens destilleri köpt upp hela lagret) Grythyttans destilleri. Det lades tydligen ner redan 2013 och detta är deras sista släpp. Hypen kring släppet var ganska stort men jag lyckades på något sätt få tag i två flaskor av vilka jag samplat upp en och har en stående hemma i ”whiskyskåpet”

Doften tyckte jag bjöd på lite blött lägereldsträ, om ni tänker er när man är ute i skogen och letar pinnar eller liknande för att göra upp en eld. Kruxet är dock att det regnat så allt är fuktigt och har en liten speciell doft. Där finns även en viss sötma, vilken kan komma från sherryfat(?) och en lätt rökighet.

Efter att ha vattnat lite tycker jag att röken lägger sig och sötman framträder något mer.

Smaken bjuder direkt på en stuns av alkohol och alkoholhalten på 60 % känns nästan omgående. Sedan händer något. Först kommer en mindre rökattack som dar ut ganska snabbt. Därefter kommer en liten mellanakt av lite blandade smaker som sötma och jag tycker mig känna lite lakrits och sedan dyker röken upp igen.

Med vatten så finner jag lite åt pomeranshållet, samt mer sötma och banne mig kommer lakritsen fram lite här också. Denna vinner alltså på att vattnas enligt mig och att vattna är något jag faktiskt inte brukar göra.

Eftersmaken tycker jag inte skiljer så mycket från när jag har vatten i eller inte så den bjuder i båda fall på en ganska kort och torr eftersmak med viss rökighet.

 

Skotten då undrar ni kanske? Jo, det är en 15-årig Balvenie Single Barrel Sherry. ABV på 47,8 %.

Doften är något som tilltalar mig med en härlig sherrysötma med kola  och nougat. Här finns lite citrus i form av apelsin. (Just att det blir apelsin för min del är att den påminner lite om apelsinmarmelad i doften.) Jag tycker mig även känna lite gelégodis men där vet jag inte riktigt säkert.

I munnen känns den lite spritig just på tungspetsen men sedan inget mer. Smakerna som sedan kommer fram är helt i min smak. Sherrylagringen känns och samtidigt finns här kola och lite åt en något mörkare nougat. Kanske något bränd och sedan dyker lite (mörk) choklad upp.

Eftersmaken är ganska torr och jag kan tänka mig att en torr sherry har samma effekt. Åter lite bränd och något träig. Inte bara brända godsaker likt nougat och kola alltså utan även lite åt bränd trä.

Jag håller Balvenien mycket högre än Grythyttan i detta fallet. Inte för att Grythyttan på något sätt var dålig, tvärtom, men Balvenie kan sin sak.