Inchmurrin 12 y.o

Det går ett tag mellan inläggen nu och det beror mestadels på ”livet”, med semester i juli, jobbstart 1/8 och att vi är i flyttagen, men här kommer i alla fall ett.

Denna köpte jag i en gåva till en arbetskamrat och köpte då även en till mig själv. Billigare segmentet på systembolaget då den ligger på 379 SEK.

Doften är lätt med en massa päron, en del vanilj och lite citrus. En liten kolasötma letar sig fram och ett litet leende sprider sig över mina läppar.

Smaken är ett hopkok av lite frukt, betydligt mindre än i doften, en hel del kryddighet med lite kryddpeppartouch, lite ek och lite honungssötma. Kolan i doften känner jag inte heller.

One gets what one pays for

är ett uttryck man ofta använder och ibland är det så. Här tycker jag dock att priset är mer än överkomligt med tanke på vad man får. En riktigt trevlig huswhisky att ha hemma.

Annonser

Kilchoman Sanaig

Denna whisky vann inofficiella whisky-VM i klassen peated whisky med Henrik Aflodal som anordnare, 2018.

I och med detta köpte jag en flaska ihop med de övriga vinnarna, nämligen Glendronach 12 y.o (sherried) och Longmorn 16 y.o (malty). Kilchoman som för övrigt är ett ganska ungt destilleri.

Doften vittnar om inte så mycket peat ändå. Detta tilltalar mig som sagt då jag kommit ifrån de rökiga sorterna. Här finns också en del sötma samt lite ek. Jag tycker också mig finna en liten unkenhet som i en gammal jordkällare eller liknande och en liten ton av fernissa.

Smaken påminner mig om varför jag har svårare och svårare för rökiga whiskies. Hör finns en ton av aska ihop med den rökiga torven. ”Not my cup of tea.”som britten skulle ha sagt, med andra ord är denna inget för mig, i alla fall inte som jag känner för rökiga nu.

Deanston 12 y.o

Denna vann jag på SWA (Scottish whisky auctions) för ett tag sedan. Den provades nästan direkt men noterna lades aldrig upp. Här kommer de i alla fall.

Deanston är en Highland Single Malt och destilleriet ligger vid floden Teith och drivs av vattenkraft, om jag ska tro informationen på röret. Denna tolvåring har en ABV på 46,3%.

Doften är lätt och frisk med mängder av frukt. Här finns citrus, gröna syrliga äpplen likt Granny Smith men även smör och lite sötma i form av honung och smörkola (Werther’s).

Smaken är även den lätt och len. Förutom frukten finns här en lätt ekighet och lite gräs. Honungssötman får en mer framskjutande placering här. Därefter kommer en kryddighet med lite, vad jag tror är, nejlika.

Eftersmaken är ganska torr och värmande, den ”låga” alkoholhalten till trots.

Bra? Javisst. Den här passar både nybörjare och erfaren whiskydrickare. För 499 kr på systembolaget ser jag den som en bra whisky att ha i skåpet hemma. Ni finner den i systembolagets eminenta beställningssortiment här.

Bruichladdich Laddie Classic edition_01

Igår provades det Bruichladdich The Laddie Eight och idag är det dags för Bruichladdich Laddie Classic edition_01. Den här buteljerades 2010-11-23.

Doften skiljer sig lite från den igår, eller lite och lite, allt är ju relativt och beror på vad man känner. Jag finner i alla fall vanilj, citrus, lite ek, en bärighet som lite åt smultronhållet. Här finns även lite gräs och då inget torkat eller nyklippt utan ”bara” gräs.

Smaken bjuder även den på ek eller trä och det påminner lite om blött trä. En liten bränd touch av densamma uppenbarar sig. Läder! Den dyker upp och knickar mig likt Mike Tyson skulle gjort. Oj… Här finner jag även en svag ton av vaniljen som var mer påtaglig i doften. Någon citrus känner jag då inte i alla fall.

Eftersmaken ligger kvar på tunga och i mun på ett mycket trevligt sätt. Denna bjuder på blött läder och lite ekighet.

ABV på 46% och jag anser ju att smärtgränsen på många whisky ligger där. Här ska den definitivt INTE ligga lägre.

Jag kommer definitivt att införskaffa fler Laddie Classic efter detta.

Bruichladdich The Laddie Eight

Idag provade jag en av de två Bruichladdich jag har hemma. Denna är en åttaårig non-peated whisky. Jag fick upp ögonen för Bruichladdich The Classic Laddie då jag på En öl- & Whiskymässa i Göteborg och närvarade vid Nigabs och Bruichladdichs världsrekord i världens största whiskyprovning där jag tyckte just Classic Laddie slog både Port Charlotte och Octomore. Den här köptes av en kollegas vänner för ett tag sedan och ”dödades” i och med i kväll…

Hur som helst. Denna bjuder på vanilj, smör, lite blommighet, lite ek och kryddighet likt anis i doften. Lite geléhallon uppenbarar sig men jag blir tveksam till om det verkligen är det.

I smaken finner jag en lätt vaniljton men den dominerande är klart ek. Här bjuds jag även på en lätthet och anisen gör sig påmind i och med att jag känner en svag lakritston. En något alkoholstickande ton då denna har en ABV på 50%. Därefter kommer en citruston och här drar jag lite på smilbanden. Den här gillar jag.

Eftersmaken är ganska lång med ek, lite vanilj, ek och en kryddighet.

I morgon privas the Classic Laddie edition_01.

BenRiach 10 y.o.

Då detta blev mässans whisky i Göteborg i april var jag ju bara tvungen att införskaffa en flaska. Idag var det så äntligen dags att prova den.

Doften vittnar om en hel del frukt som gröna äpplen, päron men framförallt en rejäl dos vanilj. Jag tycker doften är ganska lätt och frisk.

Smaken ger vanilj och sedan en käftsmäll av ek. Därefter återkommer vaniljen med lite frukt såsom banan, lite citrus och en halvkryddig touch med lite lakrits. Det river lite i gommen som efter en munfull ingefära och jag tycker det inte bara påminner om det i brännandet utan även i smaken.

Eftersmaken är ganska lång med ek, vanilj och en liten ton av ingefäran som dröjer sig kvar.

Är denna bra då? Javisst. Bäst på mässan? Det fanns de jag provade som var bättre, enligt mig, men alla var ju inte med i tävlingen.

Prisvärd är den i alla fall då den ligger på 469 kr på Systembolaget. Länk finns här.

Selected Malts Caol Ila 12 years

Som jag berättat tidigare har jag en whiskyvän här i Varberg vid namn Patrik Barkevall. Han driver, tillsammans med Mikael Westerberg, den oberoende buteljeraren Selected Malts.

Dessa två herrar träffades på en resa till Islay för ett antal år sedan där idén till SM kläcktes. De har i dagsläget släppt tio single casks och detta blir deras elfte. Patrik och jag träffades tidigare idag i ett ärende och jag fick då möjlighet att få ett sample.

Caol Ila 12 y.o släpps på systembolaget på måndag 13/5, har artikelnummer 77727 och kostar 995 kr. Ni finner den här.

Doften är ganska lätt och fruktig. Peaten, som jag generellt sett tyvärr börjar få svårare och svårare för, märks knappt. Den finns där på ett mycket behagligt sätt med lite citrustoner, lite torkat gräs (hö?), lite trä och vanilj. En svag fruktig ton uppenbarar sig efter ett tag. Jag gillar det jag känner.

I smaken framträder så peaten på ett klart tydligare sätt. Inte alls att den tar över men den känns. Jag tycker mig känna en liten tobakstouch i denna. Eller i alla fall vad jag tror är tobak, då jag inte nyttjar någon form av detta. En smak, som i alla fall jag drar paralleller till, är den man kan få efter att ha tuggat lite på en pinne attackerar mun och gom likt ett tyskt blitzkrieg-anfall och försvinner lika snabbt för att plats åt en lite bränd smak och en del kryddor. Jag tycker en mycket svag bitterhet drar över tungan tillsammans med en påtaglig alkoholton och lite fruktiga toner.

Eftersmaken är lång och värmande och här gör sig alkoholen påmind. Denna är buteljerad i cask strength och har en ABV på 56,3%.

Gillar jag den då? Ja, den är inte alls dum. Kanske inget för rökfantasten, eller så är den just det, i och med att fler smaker än bara peaten visar sig. Hur som helst finns det 413 flaskor att försöka få tag i på måndag. Jag tror att dessa kommer att gå åt ganska fort då Mikael och Patrik väljer ut bra fat.