Bruichladdich 1990/25

Detta är en whisky som många s.k. kännare verkar gilla. När jag först öppnade min flaska blev jag lite besviken men ju längre det gått sedan den öppnades och ju längre jag luftar den, desto bättre tycker jag den är.

Doften vittnar om ganska lätta sherrytoner och lite vinösa toner. Här finns lite bränd kola och en ton av mörka bär. En mycket behaglig doft. Här finns även ngt jag skulle likna vid färska champinjoner (fråga inte var den kom ifrån).

Smaken då? Är den också behaglig eller bra? Den är riktigt bra vill jag säga. En liten sötma och en svag kolasmak bjuder upp till dans i gommen. Lägg till lite kaffetoner och en behaglig alkoholtouch som värmer och ni har en grymt bra whisky enligt mig.

Den fanns för ett tag sedan på Viking Line för runt 3000 kr och enligt något osäkra Whiskybase ligger ett snitt i dagsläget på 4000. Det hade jag inte betalt för den kan jag meddela.

De sista cl i denna ska jag avnjuta med en kollega nu i julledigheten.

Glen Scotia Victoriana

Idag fann jag det här samplet i min lilla låda. Det har jag fått av Magnus Hillman, dryckeskännare och diabetesläkare/-forskare, vilken jag lärt känna via dotterns diabetes.

Doften är ganska lätt med viss alkoholtouch. ABV ligger på 51,5%. Här finns även citrus och doften likt man får då man river citronskal. Lite trä och vanilj finns här med. Jag tycker mig även känna en viss besk sötma vilket kanske låter konstigt men lite likt en citrusmarmelad med beskan från skalet och sötman från frukten i sig. En svag svag ton av lim och lite unken jordtouch visar sig mellan alla andra dofter.

Smaken bjuder på en ganska rejäl dos av smör, vaniljdrömmar, citrus och ävrn lite citruszest. En ganska sträv ton rullar in i gommen och över tungan.

En andra sipp bjuder på en smärre fruktkompott med gula päron, en hel del citrusfrukter och lite vanilj.

Eftersmaken är ganska lätt och lång. Första sippen bjöd på en tydlig alkoholton medan de senare mer går åt vaniljhållet.

En trevlig bekantskap helt klart.

Tack Magnus för att jag fick möjlighet att prova den här.

Port Charlotte An Turas Mor

Ett av ganska få samples här hemma som är av rökig karriär. Jag har ett tag kommit ifrån denna kategori.

Doften är ganska len och mjuk. Här finns en viss peat men också en hel del annat, såsom en lite blommig ton. Lite vanilj, citrus och lite söta gula päron visar sig med. Efter ett tag tycker jag mig även finna en lim-ton.

Smaken är ganska lam om jag får säga så. Ingen distinkt smak överlag men en hel del svaga toner. Här finns lite ek, gräs, peaten förstås och så lite av vanilj och citrus. Lite som om man får en rejäl inandning av en fuktskadad källare slår till.

Njae, detta var inget att hänga i julgranen tycker jag. Jag är dock glad att man har möjlighet till samples. Hade jag köpt en hel flaska av den här hade jag varit besviken.

Inchmurrin 12 y.o

Det går ett tag mellan inläggen nu och det beror mestadels på ”livet”, med semester i juli, jobbstart 1/8 och att vi är i flyttagen, men här kommer i alla fall ett.

Denna köpte jag i en gåva till en arbetskamrat och köpte då även en till mig själv. Billigare segmentet på systembolaget då den ligger på 379 SEK.

Doften är lätt med en massa päron, en del vanilj och lite citrus. En liten kolasötma letar sig fram och ett litet leende sprider sig över mina läppar.

Smaken är ett hopkok av lite frukt, betydligt mindre än i doften, en hel del kryddighet med lite kryddpeppartouch, lite ek och lite honungssötma. Kolan i doften känner jag inte heller.

One gets what one pays for

är ett uttryck man ofta använder och ibland är det så. Här tycker jag dock att priset är mer än överkomligt med tanke på vad man får. En riktigt trevlig huswhisky att ha hemma.

Kilchoman Sanaig

Denna whisky vann inofficiella whisky-VM i klassen peated whisky med Henrik Aflodal som anordnare, 2018.

I och med detta köpte jag en flaska ihop med de övriga vinnarna, nämligen Glendronach 12 y.o (sherried) och Longmorn 16 y.o (malty). Kilchoman som för övrigt är ett ganska ungt destilleri.

Doften vittnar om inte så mycket peat ändå. Detta tilltalar mig som sagt då jag kommit ifrån de rökiga sorterna. Här finns också en del sötma samt lite ek. Jag tycker också mig finna en liten unkenhet som i en gammal jordkällare eller liknande och en liten ton av fernissa.

Smaken påminner mig om varför jag har svårare och svårare för rökiga whiskies. Hör finns en ton av aska ihop med den rökiga torven. ”Not my cup of tea.”som britten skulle ha sagt, med andra ord är denna inget för mig, i alla fall inte som jag känner för rökiga nu.

Deanston 12 y.o

Denna vann jag på SWA (Scottish whisky auctions) för ett tag sedan. Den provades nästan direkt men noterna lades aldrig upp. Här kommer de i alla fall.

Deanston är en Highland Single Malt och destilleriet ligger vid floden Teith och drivs av vattenkraft, om jag ska tro informationen på röret. Denna tolvåring har en ABV på 46,3%.

Doften är lätt och frisk med mängder av frukt. Här finns citrus, gröna syrliga äpplen likt Granny Smith men även smör och lite sötma i form av honung och smörkola (Werther’s).

Smaken är även den lätt och len. Förutom frukten finns här en lätt ekighet och lite gräs. Honungssötman får en mer framskjutande placering här. Därefter kommer en kryddighet med lite, vad jag tror är, nejlika.

Eftersmaken är ganska torr och värmande, den ”låga” alkoholhalten till trots.

Bra? Javisst. Den här passar både nybörjare och erfaren whiskydrickare. För 499 kr på systembolaget ser jag den som en bra whisky att ha i skåpet hemma. Ni finner den i systembolagets eminenta beställningssortiment här.

Bruichladdich Laddie Classic edition_01

Igår provades det Bruichladdich The Laddie Eight och idag är det dags för Bruichladdich Laddie Classic edition_01. Den här buteljerades 2010-11-23.

Doften skiljer sig lite från den igår, eller lite och lite, allt är ju relativt och beror på vad man känner. Jag finner i alla fall vanilj, citrus, lite ek, en bärighet som lite åt smultronhållet. Här finns även lite gräs och då inget torkat eller nyklippt utan ”bara” gräs.

Smaken bjuder även den på ek eller trä och det påminner lite om blött trä. En liten bränd touch av densamma uppenbarar sig. Läder! Den dyker upp och knickar mig likt Mike Tyson skulle gjort. Oj… Här finner jag även en svag ton av vaniljen som var mer påtaglig i doften. Någon citrus känner jag då inte i alla fall.

Eftersmaken ligger kvar på tunga och i mun på ett mycket trevligt sätt. Denna bjuder på blött läder och lite ekighet.

ABV på 46% och jag anser ju att smärtgränsen på många whisky ligger där. Här ska den definitivt INTE ligga lägre.

Jag kommer definitivt att införskaffa fler Laddie Classic efter detta.