346. Tamdhu Cask Strength batch 4.

Åter ett av de sample jag fått av en god vän. Detta är årets release enligt informationen på flaskan och den har en ABV på 57,8%.

Doften efter tio minuter är lätt och oerhört söt tycker jag. Här finns smörkola, karamell, lite av det beska i apelsinmarmelad, (val)nötter och sirap. Här finns också en lättare läderton och lite av bränt farinsocker.

Smaken är en kompott av farinsocker, lite mörka bär, bränd julkaka, lite smörtoner och lite viol.

Eftersmaken är lång och värmande av alkoholen och har inslag av mjölkchoklad.

345. Glenglassaugh Revival buteljerad 20131118.

Då jag provat, men inte skrivit noter om, några whisky från Glenglassaugh tyckte jag det kunde vara roligt att prova något av deras core range. Detta destilleri startade upp på nytt 2008 efter att ha legat i träda sedan 1986. Jag budade således hem två stycken av denna Revival. En buteljerad 2013 och en buteljerad 2014. Jag öppnade således den som buteljerades 2013, vilket gjordes i lördags då vi hade middagsgäster.

Doften är till en början väldigt medicinal och bjuder på lite lim, nästan lite åt ett lättare acetonhåll. När jag letat ett tag tycker jag mig känna lite nougat och lite åt russinhållet. En lite syrlig blommig ton visar sig också efter ytterligare fem minuter i glaset. Det kan ju vara så att då detta är en NAS och kanske är såpass ung som precis över tre år att den behöver lite mer tid i glaset.

Smaken är också lite medicinal och smakar tyvärr en del alkohol, trots sina 46%. Här finns en viss ekighet. En liten fruktton ihop med russin dyker upp mellan varven.

Eftersmaken är medellång med inslag av lite torr och kryddig sockerkaka.

Dessvärre inget som jag jublar över idag men kanske kan jag tycka om den om ett tag då den fått oxidera i flaskan. Den som är buteljerad 2014 är mörkare i färgen och där hoppas jag på lite andra noter.

Edit. Efter mer än 40 minuter i glaset kommer där både kola och lite smörkola i både doft och smak. Dessutom lite syrade äpplen. Den här behöver tid i glaset med andra ord.

342-344 Glenfiddich 12, 15 och 18.

Idag hade vår whiskyklubb H.I.C.I.L.S (står för Highland, Islay, Campbeltown, Islands, Lowland och Speyside) en mindre provning med tre Glenfiddich i uppställningen. Här kommer kortare noter av vad jag tyckte:

12-åringen

Doft: Ganska lätt doft med söta inslag. Däribland söta päron. Liten ekton. Sedan något jag liknar vid (neutral) tvåldoft och blött läder.

Smak: Söta päron igen och vanilj. Ganska tam och intetsägande tyvärr. Eftersmaken var ganska värmande trots en ABV på 40%.

15-åringen

Doft: Kryddig ton med smör och honung. Olika torkade frukter såsom russin och lite aprikos.

Smak: Värmande med söta inslag av plommon och övermogna körsbär. Smörig och honungssöt. Eftersmaken medellång med lite torkade bär och frukter.

18-åringen

Doft: Äpplepaj med kanel samt med inslag av blött gräs och blött trä. Kanelen påminner om luktsuddgummin med kaneldoft.

Smak: Äpple- och kanelkaka på sockerkaksbotten. Lite brända mandlar och en stor del viol. Eftersmaken präglas av en torr kanelton.

Jag tyckte 15-åringen var bäst idag. Kanske blir det 18-åringen en annan dag men om jag finner viol då med drar det ner det lite då viol inte är en personlig favorit här hemma.

341. Glengoyne 18 år (1997-2015)

Nu är det verkligen dags att ta tag i lite provande igen. För ett par veckor sedan fick jag hem ett 20-tal samples genom en god vän och nu är det dags att prova en av dem.

Ett av alla samples som kommit.

Detta är alltså en 18-årig Glengoyne. Destillerad 1997 och buteljerad av ”Malts of Scotland” 2015. Den har legat på en bourbon hogshead med fatnummer 15045. Totalt verkar det ha blivit 269 flaskor och denna kommer från flaska 145. Cask strength på 51,2%.

Doften är ganska lätt med tydliga inslag av både vanilj, citrus och päron. En liten ekton, geléhallon, lite skogsdoft likt barr och så något som påminner mig om rå falukorv. Fråga mig inte var den kom ifrån men min fru undrade om jag var riktigt vid mina sinnes fulla bruk… (jag undrar också…).

Smaken bjuder som tur är inte på falukorv eller något liknande. Av vaniljen märker jag inte heller så mycket men desto mer av sötman från frukt och geléhallon. Något som är väldigt tydligt är dock skogstonerna av trä och barr. Alkoholen gör sitt och torkar ut munnen/gommen något.

Eftersmaken är tyvärr ganska kort och torr. En liten träighet sprider sig på tungan.

340. Braes of Glenlivet

Ytterligare ett sample från Mr Amrut himself, Dennis Steckel. Efter senaste samplet så har Dennis och jag pratats vid lite och han höll denna något bättre än förra, så det ska bli riktigt intressant att prova. Destillerad 1994 och buteljerad 2018, gör att denna benämns som 23 år.

Doften, efter 35 minuter i glaset, är både lätt av frukt men även alkoholhalten på 53,8% sticker till i näsan emellanåt. Frukten jag känner är framförallt gröna äpplen och gula söta päron. En svag ton av vanilj, lite citrus och blött papper letar sig också fram. Efter ett par snurrar på glaset tycker jag mig finna även lite vindruvsstjälk.

När det kommer till smaken är den en ren njutning. Väldigt len och oljig. Här samsas vaniljen med päronen och en len sötma sprider sig i gom och svalg. En lättare ekighet sprider sig och en ton av omogen mango kittlar mina smaklökar. En fantastisk kombo det här. Detta var en av de bättre jag provat. En liten ton av vindruvor, kan även vara detta som ger sötman finner jag med. Wow, säger jag bara.

Dessutom ett jättetack till Dennis för samplet. I owe you something really nice pal.

339. Tamnavulin 25 y.o.

Detta är ett sample jag fått av Mr Amrut himself, nämligen Dennis Steckel.

Allt jag vet om detta är att det är just en 25-årig Tamnavulin på 50,6%. Är det en core range eller ett specifikt släpp? Jag har ingen aning.

Doften vittnar om en borbonlagrad whisky med vanilj, lite citrus och en viss träighet. Den är ganska lätt och jag tycker mig även skönja lite gräs i denna.

Smaken är en fröjd för gom och svalg. Jösses vad len och lätt. Här samsas en lätt sockerkakston med både citronskal och en hel del vanilj med söta frukter såsom päron och till viss del även gröna söta vindruvor.

Eftersmaken är även den lätt och fanstastiskt len. Ganska lång också vilket gör att jag bara sitter och njuter. Här finns en fruktig ton som avrundas med lite skumbanan.

Ojoj vilken bra whisky detta var. Nu ska jag sitta och njuta av de sista två cl… Tack Dennis för samplet. Jag bugar och bockar.

Här finner ni vad det var.

Fortsätt läsa

338. Dalmore Vintage 2006

Den här hörde jag om på den eminenta podden Whiskypodden, i deras Dalmore-avsnitt. Då det finns ett par kvar på mitt lokala Systembolag begav jag mig dit i förra veckan och införskaffade en. The Dalmore som var destilleriet som öppnade mina ögon för whisky under en Skottlandsresa ihop med min bror 2011.

Abv på 46%. Dalmore Vintage 2006 ska vara tio år står det på kartongen och för 429 kronor var det ett tämligen säkert kort att gå på. Den folierycktes i helgen med grannen efter ett gott dagsverke med altanbygge. Vad tycker jag om den då tro?

Jo, doften är en ganska tydlig men samtidigt ganska så lätt historia med lite honungssötma, mjölkchoklad, lite ljungtoner (läs blommig), vanilj och lite ek(trä).

Smaken är, enligt mig riktigt bra. Här samsas blommiga ljungtoner med vanilj, ett uns av lite beskt citronzest och så en rejäl dos honungssötma. Lite brödig och en tydlig ton av övermogna bananer likt en banankaka en kollega brukar baka och ha med sig till jobbet ibland.

Eftersmaken är tyvärr något kort enligt mig. Inte så att den är kort men jag hade gärna sett den längre. Här finns också banankaka men även lite sträv träighet och lite persika tycker jag mig finna.

Sammantaget en mycket trevlig bekantskap och den här kommer det definitivt att införskaffas en till utav.

337. Dalwhinnie Winter’s Gold

Då en vän veckan innan påsk hörde av sig och var lyrisk över denna bestämde jag mig för att köpa hem en flaska. 479 kr tycker jag var ett överkomligt pris. Den är tillverkad av råsprit som är gjord mellan oktober och mars, därav sitt namn.

Doften är lätt och med en mängd frukt, såsom gula päron och äpplen. Lite ljung och viss honungssötma visar sig med. Den känns lite ung med lite spretiga toner. Snurrar jag glaset känns den än mer fruktig och söt.

Smaken är även den lätt och fruktig. Honung och lite vanilj slåss om vem som ska ta överhanden medan både äpplen och päron återfinns även här. Dock tycker jag att den idag, som vid folierycket häromdagen, känns lite medicinal i smaken efter att frukten lagt sig. Liten kryddton visar sig och jag skulle vilja säga kryddpeppar och nejlika.

Eftersmaken är ganska kort med lite spretiga smaker. Det jag tycker sticker ut är lite vanilj med viss tallbarrston.

Jag tycker denna var ok, långt ifrån lika entusiastisk som min kompis. Värd 479 kr då? Njae. Kanske det. Jag köpte även en Dalmore i påsk som jag håller högre och den var dessutom billigare. Noter på den tänkte jag skriva ner i veckan.

336. Tamnavulin Sherry cask edition

Detta är en whisky som en av mina vänner hade med sig som gåva till mig för några veckor sedan, då han var här på lite häng, snack och whiskyprovande.

Doften är lätt, nästan lite för lätt med lite vattniga (blaskiga) toner ihop med lite russin, mandelmassa och en lätt ekton.

Smaken är något mer tydlig och lite mer rejäl än doften. Här finns en svag russinton och lite unken jordkällare. En liten bränd mandel seglar upp men försvinner förvånansvärt snabbt, vilket är synd. Lite av mandelmassan och en lite nötig ton visar sig också. I gommen försöker andra smaker visa sig, likt en försynt person i kön till ett populärt event, men det är som om de inte är starka nog.

Eftersmaken är ändå relativt lång med tanke på att jag tycker den var lite blaskig, och här finns en ekton med lite söta inslag. Jag är annars svag för starkare whisky och anser att smakerna kommer fram mer från 46-48% och uppåt. Den här håller minimum på 40%. Åldermässigt tror jag den ligger på 5-6 år.

I många grupper på Facebook har andra köpt denna och frågar andra medlemmar i grupperna vad man tycker om den. Sist såg jag att ett par stycken skrev att den var bland de bästa, om inte allra bäst under 500 kr på Systembolaget. Jag är benägen att inte riktigt hålla med. Visst, den kostar endast 299 kronor, villet får ses som ett bra pris, men jag tycker där finns ett antal som är bättre i kategorin under 500, bland annat AnCnoc 12.

335. Old Pulteney Single Cask 725. 10 y.o handfilled.

Whiskyonsdag och ett av tre favoritdestillerier, Old Pulteney, i glaset. Ett sample jag fick tag på för ett tag sedan.

Doften är till en början en rejäl vaniljbomb. Jösses vad söt vanilj jag känner. Efter ett tag tycker jag att det kommer fram nyklippt gräs och lite citron. Nu märks även alkoholen, vilken ligger på 61,5% av. Lite kateinplommon och en svag ton av viol, likt doften av violpastiller, en fem minuter efter att de ätits.

Smaken vittnar om en härlig bourbonlagrad whisky, om inte doften redan avslöjat lagringsfatet.

Här finns en rejäl alkoholstuns vilken till en början tar över hela gommen. När denna lagt sig så uppenbarar sig en lite dov touch vanilj, vilken inte är lika söt som i smaken, lite ekig ton och en svag citruston. Lite gröna äpplen, likt Granny Smith, visar sig med. Riktigt trevlig smakkombination så långt.

Eftersmaken är lång, vilket jag tror beroe mest på alkoholen som ju brukar vara en rejäl smakförstärkare. Här finns åter äpplena och lite vanilj. Nästan som en äpplekaka med vaniljsås.

En grymt bra whisky detta enligt mig. Jag tackar Johan Stendahl för möjligheten att få prova denna. Hade jag vetat det går att få tag på en flaska, hade jag definitivt gjort massor för att få tag i en.