384-387. Jura-provning

För ett tag sedan var jag inbjuden till en digital provning med whisky från Jura. Dessvärre blev det lite strul med min uppkoppling men jag har ändå provat de whisky som provades då.

Dessa var Jura 10, Jura 12, Jura 18 samt Jura Seven Wood.

Jura 10.

Doften är ganska mild och bjuder på toner av fruktsötma och en del ektoner. Här finns vanilj, lite citrustoner och då mer mot lite beska apelsinskal samt lite kryddighet (peppar?).

Smaken är något mer komplex än doften. Här finns något jag skulle vilja likna vid persika eller nektarin men är inte säker. En svagare ton av ingefära och citrongräs(?) uppenbarar sig på tungan…Det påminner lite om asiatisk mat i alla fall.

En ok whisky med ABV på 40%. Lagrad på Amerikanska viteksfat (nyek) ex-bourbonfat och har en finish på Olorosofat.

Jura 12.

Här är doften mer intetsägande till en början. Lite mer sötma och smörkola ihop med citrustoner.

Smaken är något djupare än den tioåriga. Här finns, förutom lite ektoner en lakritston ihop med kaffebönor.

Här ligger ABV på 43% och jag anser att det hjälper whiskyn. Likt den tioåriga har den legat på samma fat med samma finish.

Jura 18.

Till skillnad från 10- och 12-åringen har denna en finish på Premier Cru Classé bordeaux fat. Man har även lagt sig på en något högre ABV, nämligen 44%.

Doften bjuder på lite kola/toffee, lite kanel och en bärton som jag skulle vilja ha åt björnbär och mörka körsbär.

Smaken är även den bärigt värre och denna gillar jag. Här finns en svag ton av mörk choklad också, i alla fall något beskt som hög kakaohalt kan ge.

Sammantaget en bra whisky.

Jura Seven Wood

Här har man experimenterat med ett stort antal fat och det ska bli kulnatt se vad det kan ge för resultat. Detta är ju något Spirit of Hven brukar syssla med. Här finner vi, förutom de amerikanska viteksfaten, som tidigare innehållit bourbon (vilket ju alla i denna provning först legat på), Limousin- , Teonçais-, Allier-, Vosges-, Jupilles- och Les Bertrangesfat.

Doften är ganska lam men det som först hittar mina sinnen är ingefära. En klar, tydlig, mild ingefära. Därefter en blommigt och liten smörighet.

Smaken är mer en blandning av lakrits, lite smörkola, bränt smör och lite fruktig sötma.

Jag har tidigare varit färgad av vad andra tyckt och tänkt om Jura och det har inte alltid varit positivt, men här visar man, med sin 18-åring och Seven Wood att man kan göra, enligt mig, bra och trevlig whisky. Inget som sticker ut som exceptionellt, men bra och sådant jag definitivt skulle kunna ha hemma.

Stort tack till Daphna Zacharias på Adersten & Norlin Communications för att jag fick chansen att prova dessa…

383. Adelphi Glenrothes 13 y.o. sherry #10236

Då jag provade en Glenrothes igår fortsätter jag med samma destilleri idag. Detta är ett sample jag fått till mig av en god vän.

Doften är väldigt lätt med inslag av russin, nougat och lite karamell. Här finns lite senare en tydlig doft av alkohol, vilket inte är så konstigt då den har en ABV på 59,8%.

Smaken är lite av en besvikelse till en början då alkoholen verkligen tar över, men ju längre tiden går kommer fler och fler smaker smygande. Först lite russin, sedan nougat med lite chokladtoner, därefter en blommighet och lite mörka bär, vilket jag definitivt inte hittade i doften.

Sammantaget blev jag ändå lite besviken då jag hoppats på mer sherrylagringstoner, såsom karamell och kola.

382. Glenrothes 2013 bottled by Selected Malts

Igår fick jag förmånen att delta på och hålla i, en whiskyprovning här i Varberg då en kollega frågade om jag ville vara med. Temat vi tänkte ut var whisky med tillbehör och det verkade ha gått hem. Jag tackar mina whiskyvänner Dennis Steckel, Tommy Isaksson och de på Spirit of Hven för inspiration och smakkombinationer.

Provning med Warberg Whisky Galore

Då jag hade en flaska av nämnda sort hemma och kände att det alltid är roligt att öppna något nytt med folk som uppskattar whisky blev denna Glenrothes vår s.k. mingelwhisky deltagarna fick då de gick runt och chitchattade med varandra innan vi drog igång.

Då det blev några cl över från gårdagen tänkte jag göra ett försök att prova och analysera denna.

Detta var Selected Malts 25e buteljering och är alltså ensingle cask från detta Speyside-destilleri. Destillerad 20130201 och buteljerad 20210225 gör att den är strax över åtta år. ABV på 51,8%.

Doften är till en början ganska intetsägande tycker jag. Mild med lätta vanilj- och kolatoner. Efter ett tag blir kolatonerna mer påtagliga och en svag ekton uppenbarar sig med lite körsbärstoner. En svag svag touch av honung eller liknande försöker också slå sig fram.

Smakmässigt händer här lite mer. Kola, ek, körsbär, röda vingummin och lite sötma av något slag. Alkoholen värmer i bröstet och är, som jag många gånger tyckt i andra whisky, en riktig smakhöjare. Eftersmaken tycker jag är ganska kort tyvärr, men med röda vingummin och lite eksötma.

Sammantaget från gårdagen var att detta var en riktigt bra mingelwhisky och att det är en whisky man kan ta sig året om. Bra jobbat Patrik och Mikael på Selected Malts av valet här.

Skulle du som läser detta vara intresserad av att prova den här finns det ett fåtal kvar enligt de på Selected Malts. Ni finner den här.

380. Jura Superstition

Detta lilla provsmakningsset fick jag av en mycket god vän för några år sedan. Det blev ståendes men nu är det dags att prova lite. Den första blir Superstition.

Smak-setet med whisky från Jura.

Doften vittnar om en ganska lätt whisky med sötma och ett (knappt märkbart) uns av rök. Vid närmare analys finner jag både honung, lite smörighet, ljung och citrus. Dock tycker jag citrusdoften känns en aning artificiell, nästan som ett diskmedel eller rengöringsmedel.

Smaken var ganska vattnig. Här finns antydan till smaker men inget som riktigt tilltalar mig. Lite åt doften av barrträd så jag kan tänka mig att barrträdste skulle smaka så här. En lite bitter ton kommer fram. Av den o doften dolda röken finns här en än mindre antydan. Alkoholen på 43% lyfter inte heller några smaker. Tyvärr lite intetsägande.

Sammantaget inget jag känner att jag vill gå och skaffa en helflaska av med andra ord.

377. Glendronach 12 y.o The Star Wars series. Yoda.

En serie gjord för den danska marknaden som kommit att blir the Star Wars series… detta är en 12årig Glendronach i grön tub som blivit kallad Yoda i folkmun. I dagsläget går.dem att beställas från whisky.dk för DKK 2999. https://www.whisky.dk/shop/glendronach-master-yoda-4514p.html

Doften bjuder på lättare toner av sötma och kola samt karamell. Den påminner mig om kolabönor. Här finns verkligen toner av sherryfaten, vilka är olorosofat…En del sötma tränger igenom (hos mig i vänstra näsborren). Doften är över lag ganska lätt tycker jag. Visst finns här annat men sötman och kolan är dominerande.

Smaken är oerhört lätt också med indikering av kola och karamell. Här finns en ganska svag ekton som snabbt försvinner och liksom går i symbios med kolan. Av alkoholen på 46% märks inte mycket. Den är verkligen lätt och god och jag tror att nästan vem som helst som säger sig inte gilla whisky hade tagit denna till sig. Är den värd närmare 4000 kr då? Absolut inte, men många samlare ser sig säkert gärna ha alla fyra i serien Star Wars (9 y.o Darth Vader, 10 y.o Skywalker, 12 y.o Yoda och 25 y.o Mace Windu). Jag har tre av dessa (saknar Darth Vader) men kommer att öppna de tre jag har.

374. Bowmore Devil’s cask III

Senaste året har verkligen varit något utöver det vanliga. Covid-infektion för ett år sedan och sedan dess har det varit sisådär med doft och smak. Ett fåtal taffliga försök har gjorts till att prova whisky och öva upp sinnena igen men det har gått sådär. Nu är det dock dags. Julledighet och ca 170 samples i skåpet. Vad kan vara bättre än att prova ofta för att bygga upp sinnes-banken igen?!

Skåpet öppnades och den yttersta sampleflaskan fick följa med mig. Det blev en Bowmore Devil’s cask III.

• 

Doften först så. Jag tycker den är väldigt lätt med lite safttoner likt vilda bär-saft och en del sötma. Sötman av mörka bär och sherrytoner är påtagliga. Lite russin och lite julkaka (Christmas pudding). En svag ton av lätt instängd källare finner jag efter ca tio minuter. Nu undrar jag verkligen om det är dessa dofter i den eller om det är min halvmossiga hjärna som spelar mig ett spratt.

Smaken då? Den har faktiskt varit något bättre än doften sedan ett år… Här återfinns sötman från sherryfat och russin men även en bakomliggande peat. Alkoholen, som enligt etiketten, ligger på 56,7%, gör sig påmind och bränner till lite i halsen.

Lätt brända toner, likt en av min mammas russinkakor som stått lite för länge i ugnen, i eftersmaken.

Sammantaget gillade jag denna. Ingen toppwhisky men helt klart njutningsbar.

371. Edradour 10 y.o. straight from the cask#162

Efter att ha återgått till jobbet är det så åter dags att testa smaklökarna. Nu är det åtta månader sedan jag hade Covid och jag känner att det är dags att smak och doft kommer tillbaka till en ok nivå igen. Detta är ett sample som kommit till mig från en mycket god vän och fantastisk människa (trots att han håller på fel fotbollslag).

En riktigt trevlig färg på denna och jag längtade i ca 30 minuter innan jag började dofta på denna.

Till en början känner jag ingenting och det känns verkligen tråkigt, men efter några minuter tycker jag mig finna lite russin, mörk nougat och lite mörka bär, men det ligger långt bak och var svårt att hitta så jag blir tveksam…

Smakmässigt är den mer tillmötesgående mot mig och här känner jag förutom det jag fann i doften, lite bränt karamelliserat socker.

Om den är så intetsägande eller om det är min post covid som spökar låter jag vara osagt.

Len och mjuk är den och av alkoholhalten på 57,6% märks inte mer än en lätt värmande känsla i gommen.

370. Laudale (Glen Elgin) 12 y.o

Vi fortsätter med samples från min gode vän. På denna står det Laudale 12 y.o och i parentes (Glen Elgin). Batch no 4 och med en ABV på 46% och den är buteljerad av Adelphi.

Doften ger mig mörka bär såsom björnbär, en ton av russin och lite lite karamell. Efter ett tag blir det mer röda söta bär och det som slår mig är engelsk jordgubbssylt/-marmelad.

Smaken är lätt och len och här tycker jag mig finna bärmarmelad som jag fann i doften. Här finns en bränd ton av farinsocker eller kanske muscovadosocker. Eftersmaken ger ytterligare en nivå av brända toner men av något jag inte kan sätta fingret på.

Hur som helst är den trevlig och jag gillar den men jag tror ändå inte att det är något jag skulle köpa själv. Som sample är den bra man jag tror inte jag skulle vilja köpa en hel flaska.

369. Linkwood 13 y.o. Signatory Vintage

Ett sample till att prova idag. Vi håller oss kring 12-13 år verkar det som. Sherry cask finish och då i sherry butt #9. Färgen på denna är ju helt magisk. ABV på 58,4%

Doften är len och ganska intetsägande till en början men efter bara några minuter i glaset kommer det fram julkaka, russin och mörkröda bär (läs övermogna röda vinbär). Jag tycker dessutom att den uppvisar lite mörk choklad.

Smaken är också len och en ren och skär njutning i min gom. Här finns en liten nötighet som kämpar mot russin, kola och mörk bränd karamell. Alkoholen gör sig knappt påmind men den lyfter eftersmaken där jag påminns om min mors russinkakor som fått stå inne i ugnen någon minut för länge så att russinen får en liten bränd ton. Här finns också något mer men här har jag svårt att sätta fingret på vad det är.

Oerhört bra whisky oavsett och jag är oerhört tacksam över att ha träffat och lärt känna fantastiska människor i den så kallade whiskyvärlden.

368. Edradour 2008 12 y.o.

Med risk för att bli tjatig…men detta är det tredje samplet jag provar i juli som jag fått via min gode vän. Åter en sherrylagrad whisky och idag från, vad som en gång och kanske även idag, klassa(de)s som Skottlands minsta traditionella destilleri. Denna är en naturlig cask strength och har en ABV på 57,7%. Dessutom står det sherry #140 på sampleflaskan så jag antar den legat på ett fat med detta nummer.

I och med att jag börjat ta av mina samples har jag återigen börjat jobba för att få tillbaka doft och smak.

Doften är ganska mild men innehåller sötma i form av karamell och lite åt kolahållet i form av mörk toffee. Här finns lite åt björnbärspaj och en stor portion russin. En svag nyans av vinösa toner tycker jag mig finna någonstans i bakgrunden.

Smaken är en ren njutning. Gillar man sherrylagrat tror jag man älskar den här. Här finns karamell, bränt socker och kola. En rejäl doning russin här med som liksom sedan drar sig tillbaka och låter alkoholen framhäva den söta brända karamellen. Lite av mörka bär tycker jag mig också finna och den här var verkligen intressant. Klart den som tilltalat mig mest av de tre jag provat hittills denna månad.