Paul John Peated Single cask #692

Idag anordnade jag en onlineprovning med flera whiskyvänner i vårt avlånga land.

Det var en Paul John Peated Single cask #692 som avnjöts.

Vi fann en viss rökighet i doften samt i eftersmaken. I smaken var den nästan obefintlig.

En viss beska (likt grape/blodgrape) och en träighet likt sågspån fanns där tyckte vi. Bakom träet fanns en liten touch av mynta.

Jag tyckte även det kunde liknas vid Mozartkulor med mörk choklad och lite mandelmassa men utan nougaten.

En av deltagarna liknade smaken vid stall och när man hörde det förstod i alla fall jag vad denna menade.

Något annat vi var överens om var en blöt pappersmassa och jag liknande denna vid blöta äggkartonger.

Var den då bra? Där fanns något som tilltalade mig men vad det var är svårt att sätta fingret på. Dock tror jag att med 220 flaskor totalt av denna så blir det svårt att hitta en till. Det får bli att leta andra singelcaskar i stället.

En indisk whisky, cask strength på 58,5%, singelcask var denna grupps första blindprov.

Riktigt kul och intressant var detta.

Stort tack till Monica Johnsson (@lindans_whisky), Johan Blom (@djbloomingdale samt skribent på Whiskynörden.se), Per Avermark (Whiskyplace.se och @PAwhisky), Jonas Gyllenpanzar-Stjerna (GyllenStjerna Whisky) och Johan Borgemo (Whiskynörden.se) för visat intresse och för gott samarbete. Sláinte whiskyvänner!

Annonser

Highland Park för Calles

Ett sample jag köpte för ett bra tag sedan då denna singelcask, bland många, från HP kom.

Vissa av alla dessa otaliga whisky som just HP släpper är bra, medan många, enligt mig, är dåliga eller rent av riktigt dåliga.

Vad tycker jag då om den här?

Jodå. Doften lovar gott med sherry, russin, mörka bär (läs björnbär), lite läder. Även lite toffee finns där. En liten liten svag tom av något jag skulle likna vid lim eller målarfärg (associationerna till när vi gjorde om på sonens rum för ett tag sedan var påtagliga). Den senaste doften är mycket behaglig och inte på något sätt dålig.

Smaken är även den mycket tilltalande och ganska rejäl. Här är mycket smak men inte så många. Den där i många fall behagliga HP-röken finns där ihop med sötma och sherry. Russin poppar upp och klingar bort i den någon torra eftersmaken som tyvärr är alldeles för kort.

ABV ligger på hela 59,8% men märks inte på det stora hela. Visst river det till lite i halsen men den tar verkligen inte över på något sätt.

Den här gillade jag. Tyvärr finns den inte att få tag i, förutom på auktion, men jag hoppas att HP släpper någon liknande om det kommer en batch 2.

Blair Athol 12 y.o

Ett av de samples jag fick i förra årets julkalender var denna Blair Athol.

Doften, som känns lätt och frisk, vittnar om sherry, lite julkaka med russin, lite kryddiga ektoner (lite som när man bryter en något för färsk gren i skogen för sin lägereldsbrasa). Jag tycker även mig finna lite åt citrushållet och lite söta äpplen samt en mycket svag mineralton.

Smaken ställer till det en del för mig då jag här, förutom sherry, ek, lite karamell, även känner lite åt en läderton och lite lite lakrits.

Eftersmaken är medellång med ek och torkad frukt i kombination med en viss uttorkande effekt.

Är detta då en bra whisky?

Enligt mig är det ingen wow-känsla men det är absolut ingen dålig whisky heller så det är något jag skulle kunna ha i mitt skåp i framtiden.

Tomatin 12

A softer side of the Highlands är en slogan Tomatin använder i sin marknadsföring och jag bara hålla med. En sådan len och härlig whisky.

Detta är en blandning av både bourbonfat och sherryfat. Den här blandningen känns, tycker jag, i både doft och smak.

Doften är sammetslen med toner av vaniljfudge, smörkola, lite citrus och en viss fruktighet av söta päron. Den sista doften tycker jag utvecklades efter ett tag i glaset. Jag vet inte om näsan spelar mig ett spratt men jag tycker mig känna lite blommighet/gräs också.

Smaken är som en stilla vårbris som sveper in. Den är oerhört lätt och fin i munnen. Smakerna som valsar runt är lite söt kolafudge, en ton av citruszest, lite vanilj gästspelar ett tag och sedan kommer en somrig ton av både lite ljung och lite honung.

Eftersmaken är även den lätt med toner av lite vanilj och en sötma av riktigt mogna gula päron.

Detta är definitivt en oerhört prisvärd whisky enligt mig. För ynka 379 kr borde den kanske t.o.m finnas i var mans/kvinnas whiskyskåp.

Definitivt en utmanare till årets ”Most bang for the buck”.

Box – Whiskyplace.se

Ett sample från en bloggarväns privatfat. En Box som destillerats 20130104 och buteljerats 20170426.

Med nära ord en whisky som är fyra år, tre månader och 22 dagar. Den har legat på Oloroso sherryfat och har en ABV på 61%.

I doften känns alkoholen ihop med en, typisk Boxrök och en liten svag unken sherrydoft med en hint av russin och lite mörk nougat.

I smaken försvinner röktouchen först men dyker upp lite senare ihop med lite mörka bär, lite blöt ek ihop med en liten russinsötma. Jag tycker smaken var/är bättre än doften, även om inte den senare var dålig på någon sätt.

Stort tack till Per Avermark a.k.a PA Whisky a.k.a Whiskyplace.se för detta sample. Jag kommer ge tillbaka något kul i nästa vecka då han är en av de som ska få ett blint sample att prova i en onlineprovning.

Glentauchers 1998

En cask strength från en IB (Gordon and Macphail) är detta. 17 år gammal (oktober 1998 – april 2016) och från fatnumren 2410, 2412 och 2416. ABV 56,8%.

Doften ger mig en del huvudbry tycker jag. Här finns en päronsötma, lite karamell och kola och en halvunken källardoft. Allt detta blandas i en ganska lätt doft ändå. Helt plötsligt kommer en lite blommig doft med lite honungsinslag och en del ek.

Smaken då? Är den lika konfys den? Njae… Inte riktigt tycker jag. Till en början märks alkoholhalten av på ett markant sätt. Därefter lite bränt trä, vanilj, lite russin och lite lädertoner samt en svag ton av lakritsrot.

Eftersmaken är ganska lång men domineras av alkohol, bränt trä och är något uttorkande i gommen. Smakerna försvinner sedan och lämnar en något torr gom.

Detta var inte riktigt min grej ska jag erkänna.

Glasens betydelse.

För ett tag sedan fick jag, via mail förfrågan från Pontus, som driver presenter.se, om jag önskade prova olika whiskyglas. Svårt att säga nej och nu var det dags att prova dem.

Från vänster har jag Whisky wedge, Whisky Diamond och Rockroller (vilken jag tyvärr inte hittar på hemsidan längre men ett liknande glas finner man här).

Som referens har jag även hällt upp whisky i ett Glencairn-glas. Alla synpunkter jag har jämförs alltså med vad jag känner i detta glas.

När det kommer till doften så tycker jag att det blir mer ektouch på whiskyn i Rockroller och mer sötma i Diamond. Ju längre de står desto mindre distinkta blir skillnaderna, även om de finns där. I Whiskey wedge, där det finns en isvägg tycker jag att doften försvinner till stor del.

När det kommer till smak är skillnaderna betydligt mindre än i doften,förutom då i Whiskey wedge där isen bedövar mycket. Jag är inget större fan av att ha just is i whiskyn men gillar man det, är detta ett riktigt bra glas. Även i Rockroller kan man välja att ha i en kyld kula som kyler drycken utan att vattna ner den.

Innan jag provade var jag övertygad om att jag skulle gilla Whisky Diamond allra bäst. Kanske berodde det på formen, men när det kom till dem tyckte jag bäst om Rockroller. Whisky wedge fungerade inte med whisky för min del, i alla fall inte med isen, men till en drink likt GT var det grymt. Jag gillade dock tyngden på det senare glaset. Det kändes rejält och fick tankarna till 80-talets amerikanska såpor likt Dallas.

Whisky Diamond var i plast och kanske var det en anledning till att inte kändes bra. Dock låg det, tack vare sin form, bra i handen.

Rockroller, vilket var det bästa glaset, enligt mig, fungerar till alla drycker och kanske framförallt med drink eller grogg.

Ett stort tack till Pontus för möjligheten att få prova dessa glas.