352. Highland Park Leif Eriksson

En whisky framtagen för travel retail eller om man så vill tax free-marknaden 2011. Då min bror talat sig varm om denna whisky i några år införskaffade jag mig denna på auktion för ett tag sedan. ABV på minimala (för att få kallas whisky) 40%.

Doften är lätt kryddig med en härlig sötma. Nästan likt en övermogen mango som marinerats lätt i honung. En svagare nyans av lätt beskt apelsinskal lurar i bakgrunden. En touch av vanilj försöker visa sig men trängs undan men envisas med att komma tillbaka vilket är bra. En liten ekton tycker jag mig finna. Den lätta HP-röken vågar inte riktigt visa sig utan ligger, likt apelsinskalet, i bakgrunden.

Smaken bjuder mig på vanilj och sötma. En liten besk ton likt grape, ihop med söta päron krullar lätt på främre delen av tungan och låter sedan ektoner och en mycket svag rökton visa sig.

Sammantaget en bra whisky och jag förstår varför min bror gillar den.

351. The Nose

En whisky som släpps nu den 20/10 är denna ”The Nose” från Spirit of Hven. Jag fick hem ett sample för ett tag sedan och i helgen som gick prpvade jag denna, dels själv, men också på distans med en whiskyvän, Peppe Swenton, som på Facebook har en trevlig sida kallad Peatervs whisky. Kolla gärna in den.

Ihop med samplet kom ävem ett produktblad och där kan man läsa att denna ska vara en lätt rökig whisky med en Abv på 44,9%. Den är en blandning av whisky som legat på 21 olika ekfat, varav 14 är gjorda av fransk Querqus Petraea och sju av amerikansk Querqus Muehlenbergii. Dessa har sedan gifts på spanska Querqus Robur-fat. De franska faten har tidigare innehållit vin, de amerikanska är virgin oak där några dessutom innehållit Hvens vodka och de spanska är ex oloroso-fat.

Åldern på denna är åtta år då de yngsta beståndsdelarna är just åtta år, medan den även innehåller whisky som är tolv år och från när man startade Hven Destilleri. Namnet ”The Nose” är en hyllning till både Hvens Master Blender och till Tycho Brahe, som verkade på Ven, och förlorade just sin nästipp i en svärdsduell.

Nog om bakgrund och annat. Vad tycker jag då om denna?

Whisky från Hven samt Glencairn-glas med Hven-logga.

Doften tycker jag är ganska len och den bjuder på söt karamell, lite åt honungshållet, barrträdskåda, ek, vanilj och lite år surt rödvin. Efter ett bra tag även lite åt en konstlad hallonsmak och jag påminns om tablettasken PimPim.

Med vatten (jag hade två glas varav ett vattnades) så blir det än mer hallon, rödvinsdoften försvann, medans en lite parfymliknande violdoft uppenbarar sig.

Smaken bjuder i alla fall mig på sött vin och lite bittermandel. Jag tycker mig även känna att den är lätt kryddig och den har en ton av söt lätt rök. Något som slår mig i smaken är att jag finner gräddig chokladmjölk, nästan åt O’boy på mer fet mjölk än standardmjölk… Efter en längre tid (mer än 30 minuter) så kommer en mer bärig ton ihop med en del örter.

Eftersmaken bjuder även den på lite söta toner och en touch av lättsre träkolssmak och då sådan man kan få om man eldat med just barrträ.

Sammantaget en whisky som jag verkligen hoppas kommer att bli en i Hvens så kallade core range då jag tror den kommer att tilltala många människor. Detta är lätt en whisky jag kommer att ha i skåpet och kunna bjuda på utan att skämmas.

Artikelnumret är 90007 och priset kommer att landa på lite modesta 545 kr.

Detta är definitivt en jag kommer att lägga vantarna på när dem släpps. Stort tack till Henric, Anja och framförallt Camilla vid Backafallsbyn och Spirit of Hven för att jag fick chansen att få prova denna. Jag ser verkligen fram emot att få köpa en flaska.

350. Glendronach 18 y.o Allardice

Denna köpte jag för ngn vecka sedan då både 18-åringen och 21-åringen släpptes i Sverige. Buteljerad 2019 och då destilleriet låg nere 1996-2002 borde whiskyn här vara äldre än de 18 år som nämns.

Doften är len och god. Den bjuder på choklad, karamell, söt kola, björnbär och lite russin samt lätta lädertoner.

Smaken är även den len och här finner jag härliga sherrytoner med russin, choklad, lite bränd ek och mörk nougat.

Eftersmaken är lång med värmande känsla och lite sötade toner av både nougat och lite bränd kola.

Grymt bra och jag är tacksam och glad att jag fick tag i denna. Nästa år ska jag köpa 21-åringen igen då även den borde innehålla äldre whisky i några år till.

349. Glen Garioch Virgin Oak No 2

Då jag verkligen älskar den första virgin oak från Glen Garioch (ett av tre favoritdestillerier) var jag tvungen att införskaffa två flaskor av denna för ett tag sedan. Det var en whiskykompis i Tyskland som hjälpte mig med att få tag i dessa och sedan skickade dem till mig.

Den är lagrad i nordamerikanska vita ekfat och har en ABV på klassiska Geerie-nivån 48%.

Doften är len och ganska lätt med fruktiga inslag ihop med lite blommor, tropisk frukt, lite mandel och lite söt karamell och knäck.

Smaken är smörig, len, knäckig, lite av äpplekaka med kanel, mandel och kanske t.o.m. lite muskotnöt.

Eftersmaken är lång med lite smält karamell och en liten kryddighet. Återigen en bra whisky från detta Highland-destilleri.

348. Macduff 2011

Den senaste i raden från mina vänner på Selected Malts är denna Macduff destillerad 2011 och buteljerad i år.

För lite mer än en vecka sedan var jag på provning hos nämnda buteljerare då de inte bara firade tre år som företag utan även fem år som vänner. Det var en riktigt trevlig kväll där och med mig hem fick jag ett litet sample av deras senaste buteljering av Patrik Barkevall.

Likt många andra av deras buteljeringar har även denna en slutlagring på…hör och häpna, ett sherryfat, men ett 2nd refill.

Doften vittnar inte om någon direkt sherry så jag låter den stå och provar lite senare. Inte ens då känner jag de beprövade sherrytonerna. Vad bjuder doften på då? Jo, frukter som äpplen och päron. Vanilj och lite citrus. Här hade jag lätt sagt ren bourbonlagring.

Men vad händer då i gommen? Jo men här attackerar lite russin och nougat likt ett tyskt blitz krieg. Snabbt fram och sedan snabbt tillbaka. En lätt citruston och sedan tycker i alla fall jag att eftersmaken är en ren njutning med lite karamell och äpplen, likt en knäckig äpplepaj.

Jösses vad bra detta var. En riktig höjdare från Barkevall och Westerberg. Dessa män vet vad de gör.

Tack för samplet gubbar. Det värmde och jag ska leta en flaska av den här.

347. Smögen 100 proof

Efter en alldeles för lång dvala är det dags att prova lite nytt. Bloggen har ju dessutom funnits i fem år så lite kul är det allt. Detta är ett sample av semaste från Smögen whisky.

100 proof som är ett gammalt mått vilket härstammar från en tid då man kontrollerade en alkoholstyrka genom att se om det gick att antända spritdränkt krut. Gick det var det 100 proof. Detta mått motsvarar idag en ABV på 57,1%.

Doften är till en början en underbar blandning av både sötma och lite peat. I sötman finner i alla fall jag russin, lite karamell och nougat och en hel del bäriga toner samt en del torkad frukt likt plommon. Efter en timme i glaset tar peaten över mer och mer.

Smaken är även den en blandning av Snögens tydliga rökiga karaktär ihop med både söta katrinplommon, lite mörkare nougat, nästan lite björnbärston och lite blött läder.

Eftersmaken bjuder på en alkoholstyrka som tyvärr lite tar över de söta tonerna men på något sätt förstärker lite av rökigheten. Längre ner i gommen gör sig alkoholen än mer påmind och river till.

346. Tamdhu Cask Strength batch 4.

Åter ett av de sample jag fått av en god vän. Detta är årets release enligt informationen på flaskan och den har en ABV på 57,8%.

Doften efter tio minuter är lätt och oerhört söt tycker jag. Här finns smörkola, karamell, lite av det beska i apelsinmarmelad, (val)nötter och sirap. Här finns också en lättare läderton och lite av bränt farinsocker.

Smaken är en kompott av farinsocker, lite mörka bär, bränd julkaka, lite smörtoner och lite viol.

Eftersmaken är lång och värmande av alkoholen och har inslag av mjölkchoklad.

345. Glenglassaugh Revival buteljerad 20131118.

Då jag provat, men inte skrivit noter om, några whisky från Glenglassaugh tyckte jag det kunde vara roligt att prova något av deras core range. Detta destilleri startade upp på nytt 2008 efter att ha legat i träda sedan 1986. Jag budade således hem två stycken av denna Revival. En buteljerad 2013 och en buteljerad 2014. Jag öppnade således den som buteljerades 2013, vilket gjordes i lördags då vi hade middagsgäster.

Doften är till en början väldigt medicinal och bjuder på lite lim, nästan lite åt ett lättare acetonhåll. När jag letat ett tag tycker jag mig känna lite nougat och lite åt russinhållet. En lite syrlig blommig ton visar sig också efter ytterligare fem minuter i glaset. Det kan ju vara så att då detta är en NAS och kanske är såpass ung som precis över tre år att den behöver lite mer tid i glaset.

Smaken är också lite medicinal och smakar tyvärr en del alkohol, trots sina 46%. Här finns en viss ekighet. En liten fruktton ihop med russin dyker upp mellan varven.

Eftersmaken är medellång med inslag av lite torr och kryddig sockerkaka.

Dessvärre inget som jag jublar över idag men kanske kan jag tycka om den om ett tag då den fått oxidera i flaskan. Den som är buteljerad 2014 är mörkare i färgen och där hoppas jag på lite andra noter.

Edit. Efter mer än 40 minuter i glaset kommer där både kola och lite smörkola i både doft och smak. Dessutom lite syrade äpplen. Den här behöver tid i glaset med andra ord.

342-344 Glenfiddich 12, 15 och 18.

Idag hade vår whiskyklubb H.I.C.I.L.S (står för Highland, Islay, Campbeltown, Islands, Lowland och Speyside) en mindre provning med tre Glenfiddich i uppställningen. Här kommer kortare noter av vad jag tyckte:

12-åringen

Doft: Ganska lätt doft med söta inslag. Däribland söta päron. Liten ekton. Sedan något jag liknar vid (neutral) tvåldoft och blött läder.

Smak: Söta päron igen och vanilj. Ganska tam och intetsägande tyvärr. Eftersmaken var ganska värmande trots en ABV på 40%.

15-åringen

Doft: Kryddig ton med smör och honung. Olika torkade frukter såsom russin och lite aprikos.

Smak: Värmande med söta inslag av plommon och övermogna körsbär. Smörig och honungssöt. Eftersmaken medellång med lite torkade bär och frukter.

18-åringen

Doft: Äpplepaj med kanel samt med inslag av blött gräs och blött trä. Kanelen påminner om luktsuddgummin med kaneldoft.

Smak: Äpple- och kanelkaka på sockerkaksbotten. Lite brända mandlar och en stor del viol. Eftersmaken präglas av en torr kanelton.

Jag tyckte 15-åringen var bäst idag. Kanske blir det 18-åringen en annan dag men om jag finner viol då med drar det ner det lite då viol inte är en personlig favorit här hemma.

341. Glengoyne 18 år (1997-2015)

Nu är det verkligen dags att ta tag i lite provande igen. För ett par veckor sedan fick jag hem ett 20-tal samples genom en god vän och nu är det dags att prova en av dem.

Ett av alla samples som kommit.

Detta är alltså en 18-årig Glengoyne. Destillerad 1997 och buteljerad av ”Malts of Scotland” 2015. Den har legat på en bourbon hogshead med fatnummer 15045. Totalt verkar det ha blivit 269 flaskor och denna kommer från flaska 145. Cask strength på 51,2%.

Doften är ganska lätt med tydliga inslag av både vanilj, citrus och päron. En liten ekton, geléhallon, lite skogsdoft likt barr och så något som påminner mig om rå falukorv. Fråga mig inte var den kom ifrån men min fru undrade om jag var riktigt vid mina sinnes fulla bruk… (jag undrar också…).

Smaken bjuder som tur är inte på falukorv eller något liknande. Av vaniljen märker jag inte heller så mycket men desto mer av sötman från frukt och geléhallon. Något som är väldigt tydligt är dock skogstonerna av trä och barr. Alkoholen gör sitt och torkar ut munnen/gommen något.

Eftersmaken är tyvärr ganska kort och torr. En liten träighet sprider sig på tungan.