Cooper’s choice Sherry Bomb

Detta är min första whisky från denna IB (independent bottler) som huserar i Glasgow. Just den här fanns det 780 flaskor av. Destillerad på Glenrothes, buteljerad av Cooper 2017 och en ABV på 57%.

Lagrad på ett first fill olorosofat och fatnumret var 6110.

Första gången jag provade den här var jag lite besviken då jag kanske hade alldeles för höga förväntningar men jag beslutade att ge den fler chanser.

Doften bjuder idag på en viss spritighet men även de där sherrytonerna som jag mer och mer börjat gilla, (nästan avguda), nämligen viss toffee, mörka bär och lite russin. ingen direkt sherrybomb direkt så jag tycker nog namnet är lite missvisande.

Smaken bjuder på lite mer med mörka bär likt björnbär. Här finns även lite kryddor. En viss touch av lite mörk choklad visar sig också och lite halvbränd karamell visar sig också mellan varven. Jag tycker alkoholen ger en härligt värmande känsla och den river till lite i gommen och svalget.

Eftersmaken är ganska lång och i samverka med alkoholen finns en kryddighet likt julkryddor.

Annonser

Öl- och whiskymässa i Falkenberg.

I helgen som gick var det mässa i Falkenberg. Detta var det femte året mässan arrangerades men första året jag var där. Detta trots att det endast är tre mil mellan Varberg och Falkenberg.

Bussen avgick 12:14 från Varberg, via Tvååker, där en vän (Glenn) hoppade på bussen. Vi två tog en resedram, vilket var en Amrut Portonova, på väg ner. Den föll oss båda i smaken. Vi anlände Falkenberg efter ca en timme och hade då ca 45 minuter innan Falkhallen, där mässan var, slog upp portarna. Nästan först i kön och så snart vi kom in handlades det dryckeskuponger. Vi drog oss mot Whiskytastes bås där vi snackade lite med Hasse och Jonas samt provade några Paul John. Bland andra Single cask #580 samt en peated med casknummer 819. Båda grymt bra.

Efter det gick vi till Auld Rare Whisky där jag provade en 21-årig Tormore och Glenn en 33-årig Bunnahabhain. Lite snack även här med Joachim Johansson och därefter bar det av till Halmstad Brygghus för en öl. Här möttes vi av grym personal, som glatt berättade om sina öl, trots att vi hade Nordic Whisky Society-tröjor båda två.

Därefter, efter ca tre timmar på mässan, var vi åter hos Whiskytaste där vi hamnade bakom disken. Detta var en riktigt trevlig och nyttig erfarenhet vilken jag gärna upplever igen. Att stå och prata whisky och annat med folk samtidigt som de ville ha något gott att dricka var fantastiskt. Stort tack till både Hasse och Jonas för att vi fick möjlighet att stå där.

Efter nästan nittio minuter bakom disk tackade vi för oss genom att ta varsin dram från deras Hart Brothers. Jag tog mig en 20-årig Glen Grant duck Edition. Den var riktigt bra kan jag meddela. Efter detta mötte vi Bennie från TasteNote och dennes sambo för ett kort samtal.

Sedan var det strosande på denna lilla gemytliga mässa och provsmakande av mestadels öl innan bussen hemåt avgick 19:40. Nästa år stannar jag längre.

Glenmorangie 12 y.o Lasanta

Bourbonlagrad till en början för att därefter ligga på både Oloroso- och PX (Pedro Ximenez)-fat.

Den här lilla miniflaskan köptes i somras då vi skulle iväg på grillning hos några bekanta. Väl där föll den både värden, min fru och mig i smaken. Frågan var då om det var allt runt omkring som gjorde den bra eller om den faktiskt är bra så den måste ju provas en halvgrå sensommarkväll.

Doften är lätt och bjuder på en svagare sherryton än i somras tycker jag. Jag tycker mig även finna lite karamell, nougat och så lite fruktsötma samt en svag citrusdoft och russin. En klart lätt och behaglig doft men inget jag går i taket över.

Smaken är även den lätt. Här märker jag av sherryn klart mer markant än i doftwn. Lite läderaktig smak ihop med russin och lite mörk nougat. En liten maltighet visar sig.

Eftersmaken är ganska lång och innehåller förutom lite choklad även lite åt brända russin som de kan smaka i vissa russinkakor.

ABV på 43% och den ”lägre” alkoholhalten märks verkligen inte av.

En whisky att ha hemma för att bjuda på eller bara för att sitta hemma och sippa på.

Ni hittar den här.

Old Pulteney Ambassadörsfat 2017. Cask #715

Detta var en av de från Old Pulteney vilka vi provade i somras, 4/7, på vår Old Pulteney-provning och som blev ”bäst” på denna provning.

Whiskyn är destillerad 2002 och buteljerad vid fatstyrka på 57% 2017. Detta är också det ambassadörsfat stipendiaterna från  tidningen ”Allt om whisky” valde ut när de var på destilleriet i november 2016.

Doften bjuder först på en härlig vaniljton men ju längre whiskyn får stå i glaset, visar sig desto mer fruktsötma. Här kommer päron och kanske även lite honung. Alkoholen sticker till i näsan då och då men den är inte där konstant utan backar för att låta andra dofter komma fram. Plötsligt känner jag även en ekighet/maltighet som är så där lagom i doften utan att ta över. En riktigt god whisky att bara sitta och dofta på. Ju fler gånger jag druckit denna desto fler dofter tycker jag mig känna och inte alltid känner jag de jag känt vid tidigare tillfällen.

Smakmässigt bjuder den mig idag på trä, sötma av både frukt och honung, lite blommighet (kan det vara ljung tro?) och vanilj. Jag tycker blommigheten är mer påtaglig idag än tidigare. När jag sitter med glaset i hand och bara njuter tycker jag mig finna lite viol och lakrits också…Detta var en ny erfarenhet av denna whisky. Helt plötsligt tycker jag mig känna en klar sälta vilket jag kan tycka är ett av Old Pulteneys signum.

Eftersmaken är med länge och visar sig från en riktigt bra bourbonlagring. Här finns lite ek och vanilj och lite salt och sötma. Även frukte och då söta päron och gröna friska äpplen.

En grymt bra whisky och jag tackar mina vänner Jonas Gyllenpanzar-Stjerna och Annelie Huczowsky för ett bra val den där dagen i november 2016.

Springbank 15

Springbank, ett destilleri i minsta regionen Campbeltown. Många refererar till Springbank som ”the Distillery in Campbeltown” och man ska tydligen gilla Springbank. Jag har provat några, både Springbank, Hazelburn och Longrow, och kan säga att jag tyckt om några medan andra tilltalat mig mindre. Mycket mindre till och med.

Men nu till denna 15åring.

Doften bjuder till en början på sherrytoner ihop med en subtil rök. Efter ca 15 minuter i glaset tycker jag att röken retirerat helt, vilket är ruggigt häftigt, och släpper fram lite honungssötma, russin, lite maltighet och lite läder. En svag svag hint av mörka bär visar sig likt en fotoblixt men försvinner lika snabbt.

Min första tanke gällande smaken är då om röken finns där eller om den försvunnit där med. Så vad väntar jag på?!

Jodå… Den finns där men den får verkligen letas efter till en början. Sedan gör den tvärtemot i doften och återvänder men den tar inte överhanden på något sätt.

I övrigt tycker jag här finns smaker likt en topplista i musik. Här finns sherrytoner med russin, ek, lite läder, sötma och så lite rök som sagt. Här finns något för alla förutom den som gillar en rejäl sherrybomb eller rök-raket.

Icke kylfiltrerad och icke färgad med en ABV på 46% gör att denna är ett kanonköp. Man kan ibland hitta den till bra pris på olika siter t.ex Whiskysite.nl eller Dramtime.nl och på Bordershop.

För att återkoppla till det första jag skrev i inlägget så gillar jag Springbanks core range (10 & 15) medan jag haft svårare för deras trippeldestillerade Hazelburn och något rökigare Longrow.

The Balvenie 14 y.o Caribbean Cask.

Har egentligen provat för få Balvenie för att kunna uttala mig generellt om dem men när nu rom är lite ”inne” var jag tvungen att köpa på mig en av dessa flaskor. Whiskyn är ”extra matured in rum casks” så förhoppningsvis är detta det bästa av två världar.

Doften är oerhört len och bjuder mig på en hel del vanilj, vilket ju kan komma från både bourbon- och romfaten. Där finns en liten sötma (karamell?) och lite citrus och efter ett tag tittar ekdoften fram ihop med lite halmdoft. En svag pärondoft och något i alla fall jag liknar vid björnbär poppar upp då jag har lite mindre i glaset.

Smaken är även den len och jag tycker mig känna lite sötma men mestadels ek och lakrits. Efter ett tag kommer så både arrak, nästan en punshaktig smak, och vanilj. Här märks romfaten mer än i doften.

Eftersmaken är tyvärr ganska kort men innehåller lakritsrot och lite arrak.

Alkoholhalten är måttliga 43%.

Är detta något jag kommer köpa fler av? Tveksamt. Visst är den bra men inget som tilltalar mig till den grad att jag skulle vilja ha fler.

För den som är nyfiken på den finner ni den här.

Glenfarclas 2004 Cask Strength

En härlig sherrylagrad whisky från Glenfarclas vilken jag provade för ett tag sedan och nu hittade noterna.

Den här var buteljerad 2015 så antingen tio eller elva år. Jag skulle tippa på elva då den var buteljerad 17/11-15.

Doften var frisk och något stickig till en början. Här märktes alkoholhalten på 59,8% av. Därefter blir den helt gudomlig enligt mig, med bla d annat sötman från sherryfaten. Karamell och smörkola liksom invaderar munnen och en fruktig touch avslutar.

I smaken finner jag sherrytoner, karamell, nougat och smörkola. Helt fantastisk smak vilket även min bror tyckte.

Eftersmaken var dock något kort men god.

En riktigt bra whisky det här och jag ska definitivt försöka få tag i fler.