326. Amrut Single Cask #2699 PX Jimenez

Detta är en single cask från ett av mina favoritdestillerier, nämligen indiska Amrut. En whisky som lades på fat i juni 2009 och fylldes på flaska i augusti 2013 och då exklusivt för Europa. Hela 42% försvann till änglarna, genom änglarnas andel, under dessa fyra år. 311 flaskor buteljerades och detta är flaska 203, vilken kom i min ägo genom en god vän.

Doften är en balanserad doft med ganska dova sherrynoter. Lite honungssötma, lite kola/karamell och en svag guldnougatdoft. En svag blommig doft med lite mjölkchoklad och en ton av alkohol visar sig likt en svag sommarbris.

Smaken skulle jag likna vid en välkomponerad symfoni. Toner av lite russin, karamell, alkohol, mörka körsbär, nougat samsas i gommen och dansar runt i en vals som bara kan beskrivas som en världsmästarvals.

Eftersmaken är len och söt.

Det finns inte mycket av tunga sherrytoner i denna och då det annars är något jag gillar så anser jag att det i denna inte skulle vara mer av dem varan. Av alkoholen på hela 62,8% tycker jag inte heller man märker av mer än att den är en smakförstärkare. Grymt bra whisky detta.

Tack till min fantastiska vän som gett mig denna.

325. Amrut Indian Single Malt Whisky oak barrels. Cask Strength Limited edition. September 2017.

Ett sample jag fick med mig från min gode vän Andreas Olander i Göteborg innan ”En öl- och whiskymässa” 2017. Jag skrev endast ner det som står i rubriken så hoppas det stämmer.

Abv på hela 61,9% i alla fall, men i många Amrut tycker jag det knappt märks.

Doften här är av tydlig ek-karaktär, lite som när man går i en nyregnad skog. En viss blommig touch ihop med lite smör och honung. Lite smultron tycker jag mig finna då jag doftar mer med min vänstra näsaborre. I alla fall lite röda bär. Alkoholen till trots är den ganska lätt i doften.

Smaken är även den ganska lätt. Alkoholen finns här som en smakförstärkare vilket jag tycker om. Här finns en behaglig ton av vanilj och lite grönt gräs (ni vet som när man bara tar ett grönt grässtrå i mungipan och låter det vara där). Lite träsmak men på ett bra sätt. En svag ljungton och en smörton med söta honungsinslag visar sig.

Eftersmaken är ganska lång och lätt uttorkande men med, vad jag skulle säga, lite vanilj med träinslag.

Sammantaget en grymt trevlig whisky som jag gärna skulle haft själv i skåpet.

Tack Andreas för sample.

324. Amrut Ex Rye

Den tredje av serien LMDW släppte för ett tag sedan. Återigen en Abv på 60% och jag misstänker att denna lagrats eller slutlagrats på fat som tidigare innehållt rye-whisky. 😉

Doften är inte alls så söt som de tidigare. En liten sötma av majs finns dock. Här finns en blommighet ihop med en kryddighet i form av nejlika och lite peppar. Här finns även en del ek. Alkoholen gör sig lite påmind genom att det sticker lite lätt i näsan.

Smaken är en salig blandning. Först tycker jag att alkoholen ger en rejäl smäll. Därefter så smyger sig sötma och lite gräs fram och tar över. När de lagt sig så är det som att tugga på en blomsterkvast. En svag pepprighet visar sig likt en hemlig agent och försvinner lika snabbt som nämnda agent skulle gjort om denne blev upptäckt.

I eftersmaken tycker jag mig finna lite vanilj, honung och en fräsch ekton. Inte uttorkande som en del andra ektoner kan vara.

Den här var en klar tvåa enligt mig av dessa tre, där Olorosolagringen är ohotad etta.

Tack till Peder Roos som gav mig möjlighet att prova både Ex rum och Ex rye.

323. Amrut Ex-Rum

Detta är den andra som släpptes av LMDW och detta är ett sample jag fått tag i. I morgon tänkte jag prova den tredje. Vad säger jag få om denna?

Doften är betydligt sötare och mer alkoholstinn än den whiskyn jag provade igår. Trots att alkoholhalten är densamma. Här sticker alkoholen till lite i näsan. Väldigt mycket vanilj och en del päron och då gröna sådana (typ anjou). En svag citronzest-touch ihop med halvunket halvblött trä poppar upp efter ett tag. Sammantaget är doften lite åt bourbonhållet och de som känner mig vet att jag normalt sett inte är en bourbonfantast.

Smaken då? Jodå. Här fanns som tur var inga direkta bourbontoner som jag annars ogillar. Mycket sötma (päronsötma) och vanilj i och för sig, men inte alls som i de bourbon jag provat och jag misstänker att det är lagringen på ex-romfat som gör det. Alkoholen gör sig påmind även här och bränner till lite i både gom och hals. Smaken är helt ok.

Eftersmaken, med vaniljtoner, ligger kvar ganska länge i och med alkoholhalten som även i denna ligger på 60%.

Sammantaget en ganska trevlig whisky. Jag håller gårdagens högre dock men jag är svag för sherrylagrat.

322. Amrut Ex Oloroso Sherry

För ett tag sedan släppte La Maison de Whisky tre stycken Special Limited Edition från Amrut speciellt framtagna för just LMDW. En av dessa tre var denna som lagrats på olorosofat. Totalt buteljerades 600 flaskor av den här. De två andra är en ex-rye och en ex-rum. Jag köpte bara en av de tre, men har sample på de två andra.

Färgen på denna sjuåriga whisky (destillerad mars 2012 och buteljerad i augusti 2019) är magiskt mörk.

Doften är ganska lätt och söt. Jag tycker mig finna lite smör, smörkola, nougat, karamell och lite mjölkchoklad samt lite mandel. Riktigt bra.

Smaken bjuder på en rejäl stuns. Här finns sherrytoner likt russin, karamell och smörkola. En svag ton av lite bränt karamelliserat socker dyker också upp. En kryddighet likt lite kryddnejlika visar sig lika snabbt som solen gjorde i november och december 2019. Alkoholen som ligger på stadiga 60% ger en värmande känsla i gommen. En liten brödighet, läs jäst, uppenbarar sig ännu snabbare än kryddnejlikan och försvinner lika snabbt.

Eftersmaken bjuder mig på en hel del röda äpplen och torrheten som man kan finna i just äppleskal tar över gommen.

Den här gillade jag. Jag är glad att jag öppnade min flaska.

Bruichladdich 1990/25

Detta är en whisky som många s.k. kännare verkar gilla. När jag först öppnade min flaska blev jag lite besviken men ju längre det gått sedan den öppnades och ju längre jag luftar den, desto bättre tycker jag den är.

Doften vittnar om ganska lätta sherrytoner och lite vinösa toner. Här finns lite bränd kola och en ton av mörka bär. En mycket behaglig doft. Här finns även ngt jag skulle likna vid färska champinjoner (fråga inte var den kom ifrån).

Smaken då? Är den också behaglig eller bra? Den är riktigt bra vill jag säga. En liten sötma och en svag kolasmak bjuder upp till dans i gommen. Lägg till lite kaffetoner och en behaglig alkoholtouch som värmer och ni har en grymt bra whisky enligt mig.

Den fanns för ett tag sedan på Viking Line för runt 3000 kr och enligt något osäkra Whiskybase ligger ett snitt i dagsläget på 4000. Det hade jag inte betalt för den kan jag meddela.

De sista cl i denna ska jag avnjuta med en kollega nu i julledigheten.

Glen Scotia Victoriana

Idag fann jag det här samplet i min lilla låda. Det har jag fått av Magnus Hillman, dryckeskännare och diabetesläkare/-forskare, vilken jag lärt känna via dotterns diabetes.

Doften är ganska lätt med viss alkoholtouch. ABV ligger på 51,5%. Här finns även citrus och doften likt man får då man river citronskal. Lite trä och vanilj finns här med. Jag tycker mig även känna en viss besk sötma vilket kanske låter konstigt men lite likt en citrusmarmelad med beskan från skalet och sötman från frukten i sig. En svag svag ton av lim och lite unken jordtouch visar sig mellan alla andra dofter.

Smaken bjuder på en ganska rejäl dos av smör, vaniljdrömmar, citrus och ävrn lite citruszest. En ganska sträv ton rullar in i gommen och över tungan.

En andra sipp bjuder på en smärre fruktkompott med gula päron, en hel del citrusfrukter och lite vanilj.

Eftersmaken är ganska lätt och lång. Första sippen bjöd på en tydlig alkoholton medan de senare mer går åt vaniljhållet.

En trevlig bekantskap helt klart.

Tack Magnus för att jag fick möjlighet att prova den här.