Hvenus från Spirit of Hven och Backafallsbyn

En ryewhisky från svenska Spirit of Hven som släpps på Systembolaget den 7/12 och som hittade hem till mig igår. ABV på 45,6%. Priset landar på fantastiska 395:- för 500 ml. Jag läste att Ingvar Rönde skrev att 8000 flaskor är beställda av Systembolaget i en första omgång.

Doften är lätt med väldigt söta toner. Här finns röda äpplen, lite röda vingummin, en svag vaniljton, lite örtighet och vad jag skulle vilja likna vid en mycket liten läderton. Doften tilltalar mig verkligen.

Smaken är även den lätt med en liten torr ton av kanel och lite julighet (beska apelsinskal, lite nejlika(?) och lite ingefära). En svag pepprighet. Då detta är endast min andra ryewhisky vågar jag knappt säga att all rye har en speciell sötma men båda har haft den, vilken även varit lite svår att definiera. Den här har också en ton av lite tropiska frukter och kanske det är rye-typiskt?!

Eftersmaken är medellång och jag hade gärna sett att den varat längre.

Oavsett har jag gillat båda de ryewhisky jag provat. Den här kan jag verkligen rekommendera för alla er som vill ha något riktigt gott till jul, men naturligtvis även annars.

Stort tack till Camilla Eriksson vid Backafallsbyn för att jag fick möjlighet att prova den och tack till Henric och Anja Molin för deras vilja att göra svensk whisky och annan (bra) sprit.

Annonser

Amrut Rye

Idag, onsdag 7/11, firas Diwali runt om av bl.a Hinduer och vad passar bättre än en indisk whisky då?

Den här finner man för 1682:- på vårt monopol. Jag har sett den för någon hundralapp billigare på någon websida men med frakten kommer den att landa på i stort sett samma peng.

I ett samtal tidigare i veckan med Dennis Steckel, mannen som startat en grupp kallad Amrut Fever, och i mina ögon den klarast lysande stjärnan när det kommer till just Amrut, fick jag veta att detta är en riktig tudelare. Antingen gillar man den eller så gör man det inte. Då ska vi se vilken del jag tillhör.

Doft: Lätt och söt. Jag tycker den är oerhört angenäm med halm, geléhallon, smörkola och honungssötma. Här finns även en del frukt som mogna gula päron.

Smak: Här finns en härlig sötma som jag inte riktigt kan placera, men misstänker att det är en typisk Rye-smak. Här finns lite tropiska frukter så som mango och lite ananas. Båda lätt övermogna skulle jag vilja påstå. Lite bränt torkat gräs poppar upp.

För att citera en gammal Eurythmics-låt; Sweet dreams are made of this.

Jag tillhör kategorin som gillar denna. Well done Surrinder Kumar at Amrut Distillery. ABV på 50%.

Mackmyra-duell

Nu är det ett tag sedan jag provade en Mackmyra så det kändes som ett bra läge idag.

Detta är två säsongswhisky från Mackmyra. Gruvguld och Vinterglöd. Båda från år 2018. Likt alla säsongare från MM har dessa båda en ABV på 46,1%.

Flaskorna öppnades igår då jag samplade upp en del.

Gruvguld

Doften på denna anser jag ganska lätt med en mängd frukt och sötma. Frukt med äpplen och päron som mest dominerande dofter. Sötma i form av sirap och efter mer än en halvtimma i glaset så framträder även en hel del karamell/kola likt Werther’s original. Även lite halm poppar upp.

Smaken är ganska tam. Även här finner jag lite halm, sirapens sötma och lite frukt. Mackmyras patenterade brödighet eller alkohol/jäst finner jag i denna med.

Vinterglöd

Den här är MMs senaste säsongswhisky med en slutlagring på glöggfat, vilket i alla fall jag märker av i doften. Detta doftar jul, med torkad frukt, lite juliga kryddor (läs nejlika och kanel) och en svag alkoholton.

Smaken är påtaglig av glöggen. Tänk er en glögg med rejäl alkoholton. Här tycker jag att Mackmyra lyckats med att få bort brödigheten/alkoholen vilket jag anser positivt.

På sin väg ner värmer denna hela kroppen, precis som en mugg glögg en kall vinterdag.

Duellen vinns med hästlängder av Mackmyra Vinterglöd. Detta var en riktigt bra säsongswhisky av Svenska Mackmyra. Då det var ett tag sedan jag provade den jag tidigare hållit högst, nämligen Iskristall, är det svårt att jämföra dem men jag kommer lätt att njuta av Vinterglöd i höst/vinter.

Old Pulteney SC Cask 196.

Det här är det ambassadörsfat som årets stipendiater från AoW, varav min vän Martin Ahlquist är den ena, valde ut och som släpps på Systembolaget på onsdag. Jag har fått tag på två samples varav det ena gått till en vän i Skottland så nu kör vi en onlineprovning tillsammans.

Cask 196 och en ABV på 50,2%. Destillerad 2004 och buteljerad i år.

Näsan ger vanilj, citrongräs, krydda i form av ingefära, en fruktighet och sötma i form av gröna äpplen och väldigt mogna gröna päron. Här finns även vanilj av den sort som benämns bourbon vanilj. En ton av ek ihop med lite karamell och en parfymdoft lurar i bakgrunden. Den här tilltalar mig.

Smaken ger ännu mer av dofterna och kombineras av en smak av bränd ek. Kryddorna och frukten framkommer mer när man värmer denna. Både i doft och smak. Här får vaniljen och karamellen stå tillbaka. Plötsligt slås jag av en lakritston. Denna finner även Lee (min skotska vän). Ihop med Old Pulteney-sältan blir detta en härlig kombination.

Eftersmaken är tyvärr ganska kort. Detta är något vi båda tycker.

Det blir till att beställa (minst) två av denna på onsdag. En är beställd av Lee.

Nedan är bilder på just den flaskan jag fått möjlighet att prova från. Tack till dig som, genom besöket på Stockholm Beer and Whisky i september, gav mig möjlighet till det.

Knockando 15 y.o

När jag för ett tag sedan var på Systembolaget för att införskaffa mig en Old Pulteney 12 y.o., så såg jag denna flaska stå där. Jag läste lite på hyllan och bestämde mig för att ta även denna. Den är destillerad 1999 och har en ABV på 43%.

Knockando som på Gaeliska tydligen betyder liten mörk/svart kulle (little black hill).

Den har nu fått stå och lufta i lite mer än 20 minuter så nu får det vara dags.

Doften är till en början lite ruffig med jordtouch, men sedan kommer så lite annat. Lite frukt, kryddor likt kanel och kanske lite ingefära. Jag tycker mig finna en viss beskhet likt apelsinskal. Julig tänker jag mig här.

Smaken är även den en smärre julhyllning. Där finns av allt i doften men även en lakritston vilken är riktigt bra i denna.

Eftersmaken är lång med lite ek, jord och så den där lakritsen.

Aberlour Casg Annamh batch 1

En kombination som legat på tre fat. Ett sherry och två amerikanska ekfat. Namnet ska tydligen vara gaeliska för ”rare cask” vilket kan översättas med sällsynt fat.

ABV på 48%.

Doften ger lite röda söta äpplen, honungssötma, lite lim, en svag ton av russin, lite mjölkchoklad och lite röda bär.

Smaken ger mer utav äpplen, en touch av kanel. I detta nu tänker jag mig en äpplepaj med kanel och socker. Sedan kommer sötman i form av lite marmelad av röda bär och lite maltighet.

Eftersmaken är kort frisk och ren i smaker. Lite äpple och lite halvmörk mjölkchoklad även här.

En klart godkänd och mild whisky. Nu ska här samplas lite av denna till goda vänner.

Old Pulteney 11 y.o Gordon and Macphail

Ytterligare en IB destillerad i Wick.

Den här var ljusår bättre än den åttaåriga jag provade häromdagen.

Doften är här mer moderat jämfört med den förra OPn från G&M och ganska slät. Detts till trots kan man urskönja vanilj, lite nyslaget torrt gräs, citrus samt lite ek.

Smaken är lätt och frisk. Här finns en härlig ekton, ihop med bourbonvanilj, lite fruktighet i form av torkade röda äppleskal.

Eftersmaken är lätt och ganska kort,med en lättare uttorkande effekt. Av alkoholen märkar man inget men den ligger på ganska låga 43%.

En Old Pulteney som Gordon and Macphail gör mer rättvisa än den åttaåriga diton.