Då jag provade en Glenrothes igår fortsätter jag med samma destilleri idag. Detta är ett sample jag fått till mig av en god vän.
Doften är väldigt lätt med inslag av russin, nougat och lite karamell. Här finns lite senare en tydlig doft av alkohol, vilket inte är så konstigt då den har en ABV på 59,8%.
Smaken är lite av en besvikelse till en början då alkoholen verkligen tar över, men ju längre tiden går kommer fler och fler smaker smygande. Först lite russin, sedan nougat med lite chokladtoner, därefter en blommighet och lite mörka bär, vilket jag definitivt inte hittade i doften.
Sammantaget blev jag ändå lite besviken då jag hoppats på mer sherrylagringstoner, såsom karamell och kola.
Igår fick jag förmånen att delta på och hålla i, en whiskyprovning här i Varberg då en kollega frågade om jag ville vara med. Temat vi tänkte ut var whisky med tillbehör och det verkade ha gått hem. Jag tackar mina whiskyvänner Dennis Steckel, Tommy Isaksson och de på Spirit of Hven för inspiration och smakkombinationer.
Provning med Warberg Whisky Galore
Då jag hade en flaska av nämnda sort hemma och kände att det alltid är roligt att öppna något nytt med folk som uppskattar whisky blev denna Glenrothes vår s.k. mingelwhisky deltagarna fick då de gick runt och chitchattade med varandra innan vi drog igång.
Då det blev några cl över från gårdagen tänkte jag göra ett försök att prova och analysera denna.
Detta var Selected Malts 25e buteljering och är alltså ensingle cask från detta Speyside-destilleri. Destillerad 20130201 och buteljerad 20210225 gör att den är strax över åtta år. ABV på 51,8%.
Doften är till en början ganska intetsägande tycker jag. Mild med lätta vanilj- och kolatoner. Efter ett tag blir kolatonerna mer påtagliga och en svag ekton uppenbarar sig med lite körsbärstoner. En svag svag touch av honung eller liknande försöker också slå sig fram.
Smakmässigt händer här lite mer. Kola, ek, körsbär, röda vingummin och lite sötma av något slag. Alkoholen värmer i bröstet och är, som jag många gånger tyckt i andra whisky, en riktig smakhöjare. Eftersmaken tycker jag är ganska kort tyvärr, men med röda vingummin och lite eksötma.
Sammantaget från gårdagen var att detta var en riktigt bra mingelwhisky och att det är en whisky man kan ta sig året om. Bra jobbat Patrik och Mikael på Selected Malts av valet här.
Skulle du som läser detta vara intresserad av att prova den här finns det ett fåtal kvar enligt de på Selected Malts. Ni finner den här.
Med risk för att bli tjatig…men detta är det tredje samplet jag provar i juli som jag fått via min gode vän. Åter en sherrylagrad whisky och idag från, vad som en gång och kanske även idag, klassa(de)s som Skottlands minsta traditionella destilleri. Denna är en naturlig cask strength och har en ABV på 57,7%. Dessutom står det sherry #140 på sampleflaskan så jag antar den legat på ett fat med detta nummer.
I och med att jag börjat ta av mina samples har jag återigen börjat jobba för att få tillbaka doft och smak.
Doften är ganska mild men innehåller sötma i form av karamell och lite åt kolahållet i form av mörk toffee. Här finns lite åt björnbärspaj och en stor portion russin. En svag nyans av vinösa toner tycker jag mig finna någonstans i bakgrunden.
Smaken är en ren njutning. Gillar man sherrylagrat tror jag man älskar den här. Här finns karamell, bränt socker och kola. En rejäl doning russin här med som liksom sedan drar sig tillbaka och låter alkoholen framhäva den söta brända karamellen. Lite av mörka bär tycker jag mig också finna och den här var verkligen intressant. Klart den som tilltalat mig mest av de tre jag provat hittills denna månad.
Efter närmare tre månader utan whiakyprovande efter Covid-19-infektion i december och sedan avsaknad av doft och smak i närmare tre månader är det äntligen dags att prova lite whisky igen.
Denna gång är det en Benromach speciellt buteljerad för Sverige. Destillerad 20110117 och buteljerad 20200904. Cask 9 och den har legat på en first fill sherry hogshead. Abv på 60,2%. Totalt har det blivit 315 flaskor.
Doften då? Jo, efter dagens osäkra referens känner jag smör, karamell, kola och peat. Efter 40 minuter framträder russin och karamell än mer så här känner man sherrytonerna. Efter ytterligare en stund har peaten tagit över lite mer.
Smaken bjuder denna coronaosäkrade mun på lite smörighet men framförallt russin, karamell och en bakomliggande rök som så många andra Benromach. Dock kan här finnas mycket mer än jag känner idag.
Sammantaget en mycket bra whisky och jag är glad över att jag lyckades få tag i denna i tisdags då den släpptes.
Åter ett av de sample jag fått av en god vän. Detta är årets release enligt informationen på flaskan och den har en ABV på 57,8%.
Doften efter tio minuter är lätt och oerhört söt tycker jag. Här finns smörkola, karamell, lite av det beska i apelsinmarmelad, (val)nötter och sirap. Här finns också en lättare läderton och lite av bränt farinsocker.
Smaken är en kompott av farinsocker, lite mörka bär, bränd julkaka, lite smörtoner och lite viol.
Eftersmaken är lång och värmande av alkoholen och har inslag av mjölkchoklad.
Nu är det verkligen dags att ta tag i lite provande igen. För ett par veckor sedan fick jag hem ett 20-tal samples genom en god vän och nu är det dags att prova en av dem.
Ett av alla samples som kommit.
Detta är alltså en 18-årig Glengoyne. Destillerad 1997 och buteljerad av ”Malts of Scotland” 2015. Den har legat på en bourbon hogshead med fatnummer 15045. Totalt verkar det ha blivit 269 flaskor och denna kommer från flaska 145. Cask strength på 51,2%.
Doften är ganska lätt med tydliga inslag av både vanilj, citrus och päron. En liten ekton, geléhallon, lite skogsdoft likt barr och så något som påminner mig om rå falukorv. Fråga mig inte var den kom ifrån men min fru undrade om jag var riktigt vid mina sinnes fulla bruk… (jag undrar också…).
Smaken bjuder som tur är inte på falukorv eller något liknande. Av vaniljen märker jag inte heller så mycket men desto mer av sötman från frukt och geléhallon. Något som är väldigt tydligt är dock skogstonerna av trä och barr. Alkoholen gör sitt och torkar ut munnen/gommen något.
Eftersmaken är tyvärr ganska kort och torr. En liten träighet sprider sig på tungan.
Ett sample jag fick med mig från min gode vän Andreas Olander i Göteborg innan ”En öl- och whiskymässa” 2017. Jag skrev endast ner det som står i rubriken så hoppas det stämmer.
Abv på hela 61,9% i alla fall, men i många Amrut tycker jag det knappt märks.
Doften här är av tydlig ek-karaktär, lite som när man går i en nyregnad skog. En viss blommig touch ihop med lite smör och honung. Lite smultron tycker jag mig finna då jag doftar mer med min vänstra näsaborre. I alla fall lite röda bär. Alkoholen till trots är den ganska lätt i doften.
Smaken är även den ganska lätt. Alkoholen finns här som en smakförstärkare vilket jag tycker om. Här finns en behaglig ton av vanilj och lite grönt gräs (ni vet som när man bara tar ett grönt grässtrå i mungipan och låter det vara där). Lite träsmak men på ett bra sätt. En svag ljungton och en smörton med söta honungsinslag visar sig.
Eftersmaken är ganska lång och lätt uttorkande men med, vad jag skulle säga, lite vanilj med träinslag.
Sammantaget en grymt trevlig whisky som jag gärna skulle haft själv i skåpet.
Ett sample ur högen denna tisdagskväll blev denna irländare. Irländska whiskey som jag brukar tycka är lenare och mjukare än många andra. Det kan bero på trippeldestilleringen.
Den här bjuder mig på en len doft också med inslag av en fruktig sötma, lite alkohol (inte så konstigt då ABV ligger på 58,3%), lite smörkola och vanilj.
Smaken är en ganska mångfacetterad historia. Här bjuds jag på en fruktig och söt berg-och-dalbana med inslag av smör, honung, vanilj och lite ek. Riktigt trevlig.
Som så många andra samples jag köpt/bytt till mig var den här bra. Jag gillar den och skulle mycket väl kunna införskaffa en sådan här. För 899:- tycker jag den är värd. Man kan finna en på 58,4% här.
En flaska som hittade tillbaka till svenska systembolaget för ett tag sedan. Jag hade tur som fick tag i en flaska då det totalt buteljerades 673 flaskor. Den här destillerades 2008 på Craigellachie och buteljerades 2017. Den har legat på ett sherry butt med fatnummer #900941. ABV på mycket stadiga 65,7%.
Doften är ganska lätt med kola, nougat, mörka bär, sötma, en liten brödig touch och lite apelsinzest.
Smaken vittnar om sherryfaten med kola, nougat, lite mörk choklad, de mörka bären som björnbär och övermogna smultron visar sig. Av alkoholen märks inte så mycket.
Jag brukar som sagt inte vattna men den här kändes som att den kunde behöva det. Resultatet blev en rundare whisky med bränd karamell och en lite träig touch.
Tack till mina vänner på Svenska Eldvatten som gett oss i Sverige den här.
Sveriges nationaldag idag och familjen har varit på Liseberg. Väl hemma avnjuts en dram och vad passar då bättre än en svensk whisky?
Smögen Barrique är sju år och har en ABV på 60,3%.
Doften efter en timma i glaset är lätt bärig med lite nougattoner och en viss peat vilket de Smögen jag provat hittills har haft allihop. En liten blommig touch uppenbarar sig och alkoholen gör sig påmind. Lite geléhallon och vinösa toner tycker jag mig finna ihop med en läderton likt lite blött läder.
Smaken är jordkällare ihop med lite bränt träkol. Peaten finns där och plötligt sveper alkoholen in som en tsunami i munnen. Sedan öppnar smaklökarna upp för nougat och lite bär (mörka nästan övermogna druvor och geléhallonen). Lädret finns där också. En viss sherrysötma visar sig med.
Alkoholen stannar kvar i eftersmaken ganska länge. Detta ihop med lite söndertuggade vindruvskärnor.
På det stora hela var denna intressant och jag skulle gärna vilja prova en Smögen utan det rökiga destillatet.
Thomas whiskyblogg 