Deanston 12 y.o

Denna vann jag på SWA (Scottish whisky auctions) för ett tag sedan. Den provades nästan direkt men noterna lades aldrig upp. Här kommer de i alla fall.

Deanston är en Highland Single Malt och destilleriet ligger vid floden Teith och drivs av vattenkraft, om jag ska tro informationen på röret. Denna tolvåring har en ABV på 46,3%.

Doften är lätt och frisk med mängder av frukt. Här finns citrus, gröna syrliga äpplen likt Granny Smith men även smör och lite sötma i form av honung och smörkola (Werther’s).

Smaken är även den lätt och len. Förutom frukten finns här en lätt ekighet och lite gräs. Honungssötman får en mer framskjutande placering här. Därefter kommer en kryddighet med lite, vad jag tror är, nejlika.

Eftersmaken är ganska torr och värmande, den ”låga” alkoholhalten till trots.

Bra? Javisst. Den här passar både nybörjare och erfaren whiskydrickare. För 499 kr på systembolaget ser jag den som en bra whisky att ha i skåpet hemma. Ni finner den i systembolagets eminenta beställningssortiment här.

Annonser

Glengoyne 12 y.o.

I helgen köpte jag några samples av en whiskyvän. Det blev en liten blandning av singelmalt från Skottland och Indien samt någon blended malt från Skottland. Detta är en av singelmalterna. En Highland-whisky där jag tidigare provat lite mer lagrade från destilleriet.

Den här har likt de andra Glengoyne jag provat en ABV på ganska moderata 43%.

Doften är ganska lätt med inslag av citruszest, lite röda äpplen. En svag ton av russin och torkad frukt letar sig fram också. Ett par swirls framkallar en liten touch av honungssötma ihop med lite mer frukt och en sockerkaka.

Smaken är lika moderat den. Inget som sticker ut och lite brända sockertoner. En ton av kanderade äpplen susar förbi men efter detta har jag svårt att finna fler.

Denna var inte något som tilltalade mig måste jag erkänna, men det är grymt bra och ändå lite roligt att prova sådana också.

Bunnahabhain 12 y.o.

En Bunnahabhain jag sedan ett tag varit lite intresserad av så nu var det dags att köpa en flaska. Den finns ej på mitt lokala systembolag så den fick beställas.

Doften är ganska lam tycker jag. Dock finns lite torkad frukt, ek och mörka bär. Ingen wow-doft direkt. I alla fall inte idag. Kanske blir den annorlunda efter att ha oxiderat i flaskan.

Smaken bjuder på något mer. Här finns en liten bränd eksmak/träsmak också. Kan vara ett uns peat men inte Islay-typisk. ABV på 46,3% som i mitt tycke varken gör till eller från. I många andra fall är alkoholen en smakförstärkare men inte här.

I eftersmaken kommer det en än mer bränd smak. Nästan som hårt, mycket hårt brända mandlar eller liknande.

En okej whisky att ha i skåpet tycker jag. Dock har jag svårt att se att den är en man blir sugen på. I mitt fall blir det inte fler flaskor av denna.

Highland Park Bishop William the Old

Detta är en single cask, cask #6712, från Highland Park som buteljerats för Bishop’s Arms i första hand. Ett antal flaskor släpptes dock på Systembolaget för lite mer än två veckor sedan. Jag låg hemma sjuk, slösurfade på Facebook och hittade att den släppts och beställde genast ett antal flaskor. Några gick till en god vän som troligtvis är Sveriges största samlare av just HP. Två hamnade här hemma.

Doften är härligt sherrytung med russin, karamell, sötma, lite bärig samt lite moccatoner.

Smaken är helt ljuvlig. Alkoholen, som ligger på hela 63,1%, ger en extra stuns till alla smaker som bjuder på sherry, russin, mörk choklad och en svag ektouch.

Med vatten(!), säger jag som (nästan) aldrig vattnar annars, framträder ännu mer kola/karamell i doften. Här ligger också något jag skulle vilja likna vid björnbär.

Smaken blir något lenare och jag tycker här att den där lite bakomliggande HP-röken framträder på ett tydligt och behagligt sätt. Denna kände jag inte alls utan vatten.

Eftersmaken är lång och värmande. Jag tycker att detta är den bästa HP jag druckit. Den slår cask 2121 för Sverige om än knappt. Ni finner min recension av den senare här.

Blair Athol 12 y.o

Ett av de samples jag fick i förra årets julkalender var denna Blair Athol.

Doften, som känns lätt och frisk, vittnar om sherry, lite julkaka med russin, lite kryddiga ektoner (lite som när man bryter en något för färsk gren i skogen för sin lägereldsbrasa). Jag tycker även mig finna lite åt citrushållet och lite söta äpplen samt en mycket svag mineralton.

Smaken ställer till det en del för mig då jag här, förutom sherry, ek, lite karamell, även känner lite åt en läderton och lite lite lakrits.

Eftersmaken är medellång med ek och torkad frukt i kombination med en viss uttorkande effekt.

Är detta då en bra whisky?

Enligt mig är det ingen wow-känsla men det är absolut ingen dålig whisky heller så det är något jag skulle kunna ha i mitt skåp i framtiden.

Tomatin 12

A softer side of the Highlands är en slogan Tomatin använder i sin marknadsföring och jag bara hålla med. En sådan len och härlig whisky.

Detta är en blandning av både bourbonfat och sherryfat. Den här blandningen känns, tycker jag, i både doft och smak.

Doften är sammetslen med toner av vaniljfudge, smörkola, lite citrus och en viss fruktighet av söta päron. Den sista doften tycker jag utvecklades efter ett tag i glaset. Jag vet inte om näsan spelar mig ett spratt men jag tycker mig känna lite blommighet/gräs också.

Smaken är som en stilla vårbris som sveper in. Den är oerhört lätt och fin i munnen. Smakerna som valsar runt är lite söt kolafudge, en ton av citruszest, lite vanilj gästspelar ett tag och sedan kommer en somrig ton av både lite ljung och lite honung.

Eftersmaken är även den lätt med toner av lite vanilj och en sötma av riktigt mogna gula päron.

Detta är definitivt en oerhört prisvärd whisky enligt mig. För ynka 379 kr borde den kanske t.o.m finnas i var mans/kvinnas whiskyskåp.

Definitivt en utmanare till årets ”Most bang for the buck”.

Strathisla 12 y.o

Detta är en flaska jag fick av en granne för ett tag sedan då jag hjälpte denne med hennes matematikkurs hon läste. Ingen dålig tackgåva. Ni finner länk till systembolaget här.

Strathisla, som av många räknas som ett av, kanske rent av det finaste/vackraste destilleriet och som dessutom är hjärtat av de blended whisky som ägarna Chivas buteljerar.

Jag tycker mig finna den härliga söta fuktigheten som i alla fall jag hittar i många whisky från Speyside. I denna mycket lätta och friska doft, finner jag även lite nougat, aprikos, honung och lite vanilj. Jag tycker även en liten nötighet visar sig.

I smaken, som även den är oerhört mild, finns lite fat (läs ek), en sötma och lite nougat. Aprikosen visar sig men jag tycker att en annan frukt är mer dominant. Det är mandarin, vilket för tankarna till när jag var liten och farmor hade mandarin på tårtan. Även i eftersmaken är detta den dominerande smaken. Hur som helst uppfattar jag smaken som lite tafatt vilket kan bero på att den är nedvattnad till minimala 40%.

Missförstå mig inte. Den är absolut inte dålig på något sätt men kanske en whisky som mer passar den som är mer ovan (inte för att jag är direkt van heller), men många kallar Glenfiddich 12 för en ”nybörjarwhisky” och kanske denna skulle ingå i den kategorin. En mild, frisk och lätt whisky som man kan bjuda så gott som vem som helst på.

Priset på 369 kr är helt ok och är man osäker på vad man gillar eller om man vill ha något att bjuda polarna på som inte kostar skjortan tycker jag denna är helt ok.