345. Glenglassaugh Revival buteljerad 20131118.

Då jag provat, men inte skrivit noter om, några whisky från Glenglassaugh tyckte jag det kunde vara roligt att prova något av deras core range. Detta destilleri startade upp på nytt 2008 efter att ha legat i träda sedan 1986. Jag budade således hem två stycken av denna Revival. En buteljerad 2013 och en buteljerad 2014. Jag öppnade således den som buteljerades 2013, vilket gjordes i lördags då vi hade middagsgäster.

Doften är till en början väldigt medicinal och bjuder på lite lim, nästan lite åt ett lättare acetonhåll. När jag letat ett tag tycker jag mig känna lite nougat och lite åt russinhållet. En lite syrlig blommig ton visar sig också efter ytterligare fem minuter i glaset. Det kan ju vara så att då detta är en NAS och kanske är såpass ung som precis över tre år att den behöver lite mer tid i glaset.

Smaken är också lite medicinal och smakar tyvärr en del alkohol, trots sina 46%. Här finns en viss ekighet. En liten fruktton ihop med russin dyker upp mellan varven.

Eftersmaken är medellång med inslag av lite torr och kryddig sockerkaka.

Dessvärre inget som jag jublar över idag men kanske kan jag tycka om den om ett tag då den fått oxidera i flaskan. Den som är buteljerad 2014 är mörkare i färgen och där hoppas jag på lite andra noter.

Edit. Efter mer än 40 minuter i glaset kommer där både kola och lite smörkola i både doft och smak. Dessutom lite syrade äpplen. Den här behöver tid i glaset med andra ord.

341. Glengoyne 18 år (1997-2015)

Nu är det verkligen dags att ta tag i lite provande igen. För ett par veckor sedan fick jag hem ett 20-tal samples genom en god vän och nu är det dags att prova en av dem.

Ett av alla samples som kommit.

Detta är alltså en 18-årig Glengoyne. Destillerad 1997 och buteljerad av ”Malts of Scotland” 2015. Den har legat på en bourbon hogshead med fatnummer 15045. Totalt verkar det ha blivit 269 flaskor och denna kommer från flaska 145. Cask strength på 51,2%.

Doften är ganska lätt med tydliga inslag av både vanilj, citrus och päron. En liten ekton, geléhallon, lite skogsdoft likt barr och så något som påminner mig om rå falukorv. Fråga mig inte var den kom ifrån men min fru undrade om jag var riktigt vid mina sinnes fulla bruk… (jag undrar också…).

Smaken bjuder som tur är inte på falukorv eller något liknande. Av vaniljen märker jag inte heller så mycket men desto mer av sötman från frukt och geléhallon. Något som är väldigt tydligt är dock skogstonerna av trä och barr. Alkoholen gör sitt och torkar ut munnen/gommen något.

Eftersmaken är tyvärr ganska kort och torr. En liten träighet sprider sig på tungan.

338. Dalmore Vintage 2006

Den här hörde jag om på den eminenta podden Whiskypodden, i deras Dalmore-avsnitt. Då det finns ett par kvar på mitt lokala Systembolag begav jag mig dit i förra veckan och införskaffade en. The Dalmore som var destilleriet som öppnade mina ögon för whisky under en Skottlandsresa ihop med min bror 2011.

Abv på 46%. Dalmore Vintage 2006 ska vara tio år står det på kartongen och för 429 kronor var det ett tämligen säkert kort att gå på. Den folierycktes i helgen med grannen efter ett gott dagsverke med altanbygge. Vad tycker jag om den då tro?

Jo, doften är en ganska tydlig men samtidigt ganska så lätt historia med lite honungssötma, mjölkchoklad, lite ljungtoner (läs blommig), vanilj och lite ek(trä).

Smaken är, enligt mig riktigt bra. Här samsas blommiga ljungtoner med vanilj, ett uns av lite beskt citronzest och så en rejäl dos honungssötma. Lite brödig och en tydlig ton av övermogna bananer likt en banankaka en kollega brukar baka och ha med sig till jobbet ibland.

Eftersmaken är tyvärr något kort enligt mig. Inte så att den är kort men jag hade gärna sett den längre. Här finns också banankaka men även lite sträv träighet och lite persika tycker jag mig finna.

Sammantaget en mycket trevlig bekantskap och den här kommer det definitivt att införskaffas en till utav.

337. Dalwhinnie Winter’s Gold

Då en vän veckan innan påsk hörde av sig och var lyrisk över denna bestämde jag mig för att köpa hem en flaska. 479 kr tycker jag var ett överkomligt pris. Den är tillverkad av råsprit som är gjord mellan oktober och mars, därav sitt namn.

Doften är lätt och med en mängd frukt, såsom gula päron och äpplen. Lite ljung och viss honungssötma visar sig med. Den känns lite ung med lite spretiga toner. Snurrar jag glaset känns den än mer fruktig och söt.

Smaken är även den lätt och fruktig. Honung och lite vanilj slåss om vem som ska ta överhanden medan både äpplen och päron återfinns även här. Dock tycker jag att den idag, som vid folierycket häromdagen, känns lite medicinal i smaken efter att frukten lagt sig. Liten kryddton visar sig och jag skulle vilja säga kryddpeppar och nejlika.

Eftersmaken är ganska kort med lite spretiga smaker. Det jag tycker sticker ut är lite vanilj med viss tallbarrston.

Jag tycker denna var ok, långt ifrån lika entusiastisk som min kompis. Värd 479 kr då? Njae. Kanske det. Jag köpte även en Dalmore i påsk som jag håller högre och den var dessutom billigare. Noter på den tänkte jag skriva ner i veckan.

335. Old Pulteney Single Cask 725. 10 y.o handfilled.

Whiskyonsdag och ett av tre favoritdestillerier, Old Pulteney, i glaset. Ett sample jag fick tag på för ett tag sedan.

Doften är till en början en rejäl vaniljbomb. Jösses vad söt vanilj jag känner. Efter ett tag tycker jag att det kommer fram nyklippt gräs och lite citron. Nu märks även alkoholen, vilken ligger på 61,5% av. Lite kateinplommon och en svag ton av viol, likt doften av violpastiller, en fem minuter efter att de ätits.

Smaken vittnar om en härlig bourbonlagrad whisky, om inte doften redan avslöjat lagringsfatet.

Här finns en rejäl alkoholstuns vilken till en början tar över hela gommen. När denna lagt sig så uppenbarar sig en lite dov touch vanilj, vilken inte är lika söt som i smaken, lite ekig ton och en svag citruston. Lite gröna äpplen, likt Granny Smith, visar sig med. Riktigt trevlig smakkombination så långt.

Eftersmaken är lång, vilket jag tror beroe mest på alkoholen som ju brukar vara en rejäl smakförstärkare. Här finns åter äpplena och lite vanilj. Nästan som en äpplekaka med vaniljsås.

En grymt bra whisky detta enligt mig. Jag tackar Johan Stendahl för möjligheten att få prova denna. Hade jag vetat det går att få tag på en flaska, hade jag definitivt gjort massor för att få tag i en.

Deanston 12 y.o

Denna vann jag på SWA (Scottish whisky auctions) för ett tag sedan. Den provades nästan direkt men noterna lades aldrig upp. Här kommer de i alla fall.

Deanston är en Highland Single Malt och destilleriet ligger vid floden Teith och drivs av vattenkraft, om jag ska tro informationen på röret. Denna tolvåring har en ABV på 46,3%.

Doften är lätt och frisk med mängder av frukt. Här finns citrus, gröna syrliga äpplen likt Granny Smith men även smör och lite sötma i form av honung och smörkola (Werther’s).

Smaken är även den lätt och len. Förutom frukten finns här en lätt ekighet och lite gräs. Honungssötman får en mer framskjutande placering här. Därefter kommer en kryddighet med lite, vad jag tror är, nejlika.

Eftersmaken är ganska torr och värmande, den ”låga” alkoholhalten till trots.

Bra? Javisst. Den här passar både nybörjare och erfaren whiskydrickare. För 499 kr på systembolaget ser jag den som en bra whisky att ha i skåpet hemma. Ni finner den i systembolagets eminenta beställningssortiment här.

The Macallan Classic Cut 2018

En flaska jag köpte via Systembolaget för ungefär tre veckor sedan. Den kostade 899 SEK och man fick köpa en styck/konto. Runt om i andra länder ligger den på ungefär det dubbla.

Doften bjuder på svaga Sherry toner, lite alkohol samt lite smör och honung. Därefter kommer en ekton med knäckighet, en blommig touch likt ljung och en chokladbeska likt den man får av ganska mörk choklad rik på kakao.

I smaken återkommer kakaon och eken, men här kommer också en våg av mörka (björn)bär innan alkoholen med en kryddig ingefäratouch ger ett sting i halsen. ABV ligger på 51,2%.

Eftersmaken är medellång med kryddiga inslag.

Värd ca 900 kr? Njae…. Värd det man får ge i övriga Europa? Inte enligt mig. Den här whiskyn är hypad, likt en del släpp från vissa destillerier men inget jag ropar hej utav.

Glen Garioch 15 y.o. Sherry cask matured.

En whisky som, enligt uppgift, hamnat bland de som inte görs längre. Jag köpte på mig den här flaskan för snart två år sedan och fick hem en andra flaska för ett tag sedan genom en vän. Därav kunde jag öppna den första. Brickan kom hem idag med och var ju tvungen att invigas. Den är för övrigt gjord av Micke på Solgläntans Whiskysnickerier, vilka ni finner på Facebook.

Doften på denna Glen Garioch bjuder på lite mörk nougatfudge, en del marsipan/mandelmassa och russin. En liten sötma och en smultronton och en svag limton dyker också upp.

Smaken är lite av en mindre sherrytouch. Lite kola och nougat. Lite torkad frukt och kanske lite mandelmassa. Alkoholen, vilken för övrigt ligger på 53,7%, går igenom med jämna mellanrum ihop med en svag ton av peppar.

Eftersmaken är varm med inslag av lite alkohol och medellång med toner av lite smörkola och lite brända mandlar.

Jag är oerhört glad att jag har en flaska till.

Highland Park SC Series. Sweden Limited edition 2018:1

Återigen en single cask från Highland Park och denna gång släpptes två stycken för Sverige. Denna är den som kallas 2018:1 och som legat på europeiska sherryfat. Destillerad 2003 och buteljerad 2018 ger en ålder på 14 år. Fatnumret är 6147.

Doftmässigt är detta både en rejäl sherrylagrad whisky och inte en rejäl dito. Här finner, i alla fall jag, nougat, russin och lite choklad. Toner av mörka bär (björnbär?) poppar upp likt sådana grodor man jagar på nöjesfält.

Smakmässigt tycker jag nougaten och russinen hamnar i skymundan för bären som tar en mer framskjuten plats här. Inte bara björnbär utan också en hel del härligt mörka körsbär. Ett uns av HP-röken som jag kallar den finns med. Lite sur ek och svavel tycker jag mig också finna. En något märklig känsla sprider sig i munnen av denna… Gillar jag det eller inte?

Eftersmaken ger en del att önska då jag tycker den är alldeles för kort. Jag tycker inte heller alkoholen som ligger på 59% ger större avtryck vilket är synd.

Dock är den bra och jag är glad att jag fick tag i en flaska.

Old Pulteney SC #10109 1988-2015 Swedish Exclusive

Ett sample från ett av mina tre favoritdestillerier, nämligen Old Pulteney.

Deras Single casks, de jag provat vill säga, har hittills varit grymt bra. Just det här har jag fått via en whiskyvän. Idag är det dessutom så kallad Maltmåndag och en ny månad så vi får se hur lång samplestreak jag kan skrapa ihop. Nåväl, nu till det mer väsentliga, nämligen whiskyn.

Doften på denna ljusa bourbonlagrade whisky från Wick i nordöstra Skottland bjuder på lite ek men de dominerande dofterna är vanilj, citrus och en äppelsötma. En lite jordig ton uppenbarar sig och en liten touch av blött bröd. Den annars bekanta, som finns i många OP, (havs)sältan lyser med sin frånvaro.

Smaken är som i många andra SC från Old Pulteney, en ren symfoni. Smakerna dansar quickstep i munnen och bjussar på söta äpplen, vanilj, citrus, lite citruszest och en liten sälta. En liten sur touch likt en halvsur uppstötning dyker likt en objuden gäst upp.

Eftersmaken är ganska lång med en lite kryddig (pepprig) gräston ihop med en härlig alkohol.

ABV ligger på stadiga 55,9%.

Tack till Johan S. för möjligheten att prova den här.