Highland Park SC Vintersolståndet

En SC från destilleriet som pumpar ut fler(?) Single Cask än något annat, nämligen Highland Park.

Denna är en 14-årig whisky som legat på en refill butt med casknummer 1674. ABV på 59%.

Doften är något stickig men i det stora hela ganska len med russin, lite mörk choklad, lite mjölkchoklad, något bäriga toner och lite ek.

Smaken ger en del russin och torkad frukt ihop med den där svaga HP-röken som återfinns i några andra HP. Alkoholen gör sitt och bränner en del i halsen på vägen ner.

Eftersmaken är en symfoni av HP-röken ihop med lite mörka bär.

En helt okej whisky men långt ifrån den bästa HP jag anser att man släppt, nämligen Bishop William the Old.

Tack till Peter Anjegård som ornat med detta sample.

Annonser

Tomatin Cask strength batch 1.

En flaska jag köpte på mig från Nederländerna för ca en månad sedan. Den öppnades samma dag jag åkte till En öl-och whiskymässa i Göteborg då jag hade med mig några samples av den till några goda vänner. Nu i helgen var det så min tur att prova den.

Doften är inte vad Tomatins tolvåriga bjuder på. Här finns mer av de typiska bourbonlagrade dofterna såsom vanilj och citrus ihop med gräs och päron. Ju längre grejer den står desto mer päron framträder tycker jag. Här finns även mer av en ektouch.

Som den glada amatör jag är skulle jag gissa på att andelen bourbonfat är större än sherryfaten i den här. Båda faten har använts.

Smaken är frisk och alkoholen, som ligger på 57,5%, tar med sig framförallt ek, vanilj och päron även i smaken. Här finns en svag antydan till gräs/halm och sedan framträder en sötma som därefter får ge sig för lite beska.

Eftersmaken är medellång med mestadels ek och efterrättstoner i form av päron och vanilj.

En helt okej whisky som jag inte behöver skämmas för att jag bjöd bloggarvännerna i Göteborg på.

Highland Park Bishop William the Old

Detta är en single cask, cask #6712, från Highland Park som buteljerats för Bishop’s Arms i första hand. Ett antal flaskor släpptes dock på Systembolaget för lite mer än två veckor sedan. Jag låg hemma sjuk, slösurfade på Facebook och hittade att den släppts och beställde genast ett antal flaskor. Några gick till en god vän som troligtvis är Sveriges största samlare av just HP. Två hamnade här hemma.

Doften är härligt sherrytung med russin, karamell, sötma, lite bärig samt lite moccatoner.

Smaken är helt ljuvlig. Alkoholen, som ligger på hela 63,1%, ger en extra stuns till alla smaker som bjuder på sherry, russin, mörk choklad och en svag ektouch.

Med vatten(!), säger jag som (nästan) aldrig vattnar annars, framträder ännu mer kola/karamell i doften. Här ligger också något jag skulle vilja likna vid björnbär.

Smaken blir något lenare och jag tycker här att den där lite bakomliggande HP-röken framträder på ett tydligt och behagligt sätt. Denna kände jag inte alls utan vatten.

Eftersmaken är lång och värmande. Jag tycker att detta är den bästa HP jag druckit. Den slår cask 2121 för Sverige om än knappt. Ni finner min recension av den senare här.

Blair Athol 12 y.o

Ett av de samples jag fick i förra årets julkalender var denna Blair Athol.

Doften, som känns lätt och frisk, vittnar om sherry, lite julkaka med russin, lite kryddiga ektoner (lite som när man bryter en något för färsk gren i skogen för sin lägereldsbrasa). Jag tycker även mig finna lite åt citrushållet och lite söta äpplen samt en mycket svag mineralton.

Smaken ställer till det en del för mig då jag här, förutom sherry, ek, lite karamell, även känner lite åt en läderton och lite lite lakrits.

Eftersmaken är medellång med ek och torkad frukt i kombination med en viss uttorkande effekt.

Är detta då en bra whisky?

Enligt mig är det ingen wow-känsla men det är absolut ingen dålig whisky heller så det är något jag skulle kunna ha i mitt skåp i framtiden.

Tomatin 12

A softer side of the Highlands är en slogan Tomatin använder i sin marknadsföring och jag bara hålla med. En sådan len och härlig whisky.

Detta är en blandning av både bourbonfat och sherryfat. Den här blandningen känns, tycker jag, i både doft och smak.

Doften är sammetslen med toner av vaniljfudge, smörkola, lite citrus och en viss fruktighet av söta päron. Den sista doften tycker jag utvecklades efter ett tag i glaset. Jag vet inte om näsan spelar mig ett spratt men jag tycker mig känna lite blommighet/gräs också.

Smaken är som en stilla vårbris som sveper in. Den är oerhört lätt och fin i munnen. Smakerna som valsar runt är lite söt kolafudge, en ton av citruszest, lite vanilj gästspelar ett tag och sedan kommer en somrig ton av både lite ljung och lite honung.

Eftersmaken är även den lätt med toner av lite vanilj och en sötma av riktigt mogna gula päron.

Detta är definitivt en oerhört prisvärd whisky enligt mig. För ynka 379 kr borde den kanske t.o.m finnas i var mans/kvinnas whiskyskåp.

Definitivt en utmanare till årets ”Most bang for the buck”.

Old Pulteney 21

Efter att Jonas Gyllenpanzar-Stjerna varit hos oss i somras och vi provade ett par andra från detta destilleriet och jag då inte provat denna köpte jag på mig en strax efter. Det köpet är jag mycket nöjd med.

Tyvärr ska den här försvinna men det verkar finnas några kvar, bland annat på Cinderella inför deras whisky Fair, att lägga vantarna på för den som önskar.

Doften bjuder på en härlig kombo från både bourbonfaten och sherryfaten. Den doftar både söt karamell och vanilj. Känns som flytande godis. En mycket svag trädoft finner jag också.

Smaken är en symfoni i min gom. Först lite ek, sedan sherryfatens påverkan med kola, karamell och lite russin. Eftersmaken är lång med en behaglig söt ton. Detta ihop med en liten maltton gör att denna passar mig perfekt.

En grymt bra whisky som jag ska vårda väl.

AnCnoc Peatheart

Här är en recension av den senaste från Knockdu Distillery och deras varumärke AnCnoc: Peatheart.

Sverige fick tydligen 2800 flaskor av denna och den lanserades som sagt i förrgår (171208). Priset landar på 549 kronor och den har artikelnummer 40127 på Systembolaget. Ni hittar den här.

Doften är lätt med söta, fruktiga inslag av äpplen och päron ihop med lite vanilj och peaten jag trodde skulle vara ganska rejäl, märks knappt. 40 ppm i malten kunde rent doftmässigt vara mer. En liten blommig touch finns där också.

Smaken är lite mer svårdefinerad tycker jag. En viss rökighet med ganska kraftiga toner av sot och lite aska. Detta ihop med något som drar åt lite parfym och som jag inte blir riktigt klok på.

Jag har genom åren blivit mer och mer ”kräsen” när det kommer till rökiga whisky, och kanske hade jag Cutter och Tushkar i tankarna när denna skulle provas. Båda håller jag högre och Tushkar tycker jag riktigt bra om. Är detta något jag kommer att ha i skåpet då? Tveksamt/möjligt/kanske är orden jag skulle svara… Det beror helt på dagsform. Personligen tycker jag att AnCnoc gjort bättre rökiga whisky än den här.