326. Amrut Single Cask #2699 PX Jimenez

Detta är en single cask från ett av mina favoritdestillerier, nämligen indiska Amrut. En whisky som lades på fat i juni 2009 och fylldes på flaska i augusti 2013 och då exklusivt för Europa. Hela 42% försvann till änglarna, genom änglarnas andel, under dessa fyra år. 311 flaskor buteljerades och detta är flaska 203, vilken kom i min ägo genom en god vän.

Doften är en balanserad doft med ganska dova sherrynoter. Lite honungssötma, lite kola/karamell och en svag guldnougatdoft. En svag blommig doft med lite mjölkchoklad och en ton av alkohol visar sig likt en svag sommarbris.

Smaken skulle jag likna vid en välkomponerad symfoni. Toner av lite russin, karamell, alkohol, mörka körsbär, nougat samsas i gommen och dansar runt i en vals som bara kan beskrivas som en världsmästarvals.

Eftersmaken är len och söt.

Det finns inte mycket av tunga sherrytoner i denna och då det annars är något jag gillar så anser jag att det i denna inte skulle vara mer av dem varan. Av alkoholen på hela 62,8% tycker jag inte heller man märker av mer än att den är en smakförstärkare. Grymt bra whisky detta.

Tack till min fantastiska vän som gett mig denna.

Teeling 12 y.o Amarone single cask

Ett sample ur högen denna tisdagskväll blev denna irländare. Irländska whiskey som jag brukar tycka är lenare och mjukare än många andra. Det kan bero på trippeldestilleringen.

Den här bjuder mig på en len doft också med inslag av en fruktig sötma, lite alkohol (inte så konstigt då ABV ligger på 58,3%), lite smörkola och vanilj.

Smaken är en ganska mångfacetterad historia. Här bjuds jag på en fruktig och söt berg-och-dalbana med inslag av smör, honung, vanilj och lite ek. Riktigt trevlig.

Som så många andra samples jag köpt/bytt till mig var den här bra. Jag gillar den och skulle mycket väl kunna införskaffa en sådan här. För 899:- tycker jag den är värd. Man kan finna en på 58,4% här.

Selected Malts Caol Ila 12 years

Som jag berättat tidigare har jag en whiskyvän här i Varberg vid namn Patrik Barkevall. Han driver, tillsammans med Mikael Westerberg, den oberoende buteljeraren Selected Malts.

Dessa två herrar träffades på en resa till Islay för ett antal år sedan där idén till SM kläcktes. De har i dagsläget släppt tio single casks och detta blir deras elfte. Patrik och jag träffades tidigare idag i ett ärende och jag fick då möjlighet att få ett sample.

Caol Ila 12 y.o släpps på systembolaget på måndag 13/5, har artikelnummer 77727 och kostar 995 kr. Ni finner den här.

Doften är ganska lätt och fruktig. Peaten, som jag generellt sett tyvärr börjar få svårare och svårare för, märks knappt. Den finns där på ett mycket behagligt sätt med lite citrustoner, lite torkat gräs (hö?), lite trä och vanilj. En svag fruktig ton uppenbarar sig efter ett tag. Jag gillar det jag känner.

I smaken framträder så peaten på ett klart tydligare sätt. Inte alls att den tar över men den känns. Jag tycker mig känna en liten tobakstouch i denna. Eller i alla fall vad jag tror är tobak, då jag inte nyttjar någon form av detta. En smak, som i alla fall jag drar paralleller till, är den man kan få efter att ha tuggat lite på en pinne attackerar mun och gom likt ett tyskt blitzkrieg-anfall och försvinner lika snabbt för att plats åt en lite bränd smak och en del kryddor. Jag tycker en mycket svag bitterhet drar över tungan tillsammans med en påtaglig alkoholton och lite fruktiga toner.

Eftersmaken är lång och värmande och här gör sig alkoholen påmind. Denna är buteljerad i cask strength och har en ABV på 56,3%.

Gillar jag den då? Ja, den är inte alls dum. Kanske inget för rökfantasten, eller så är den just det, i och med att fler smaker än bara peaten visar sig. Hur som helst finns det 413 flaskor att försöka få tag i på måndag. Jag tror att dessa kommer att gå åt ganska fort då Mikael och Patrik väljer ut bra fat.

Highland Park SC series Sweden Limited edition 2

Denna införskaffades ihop med edition 1 jag provade för ett tag sedan. Denna 15-åring har legat på amerikanska fat, nämligen cask 4462 och har en ABV på 59,9%.

Doften bjöd på vad jag skulle vilja säga ekiga sherrytoner. Dessutom dyker det upp geléhallon och lite blött läder. Sötma, vilken jag tror kommer från geléhallon och en bärig ton, likt vinbär och björnbär.

Smaken bjöd på lätt svavel och lätt rök till en början. Betydligt mindre svavel än edition 1. Hör finns också ek och en sötma från mörka bär. I gommen går det i omgångar mellan lätt bränd ek, sötma, peat och så håller det på.

Eftersmaken är ganska lång med lite blandade toner, precis som i smaken.

Highland Park SC Series. Sweden Limited edition 2018:1

Återigen en single cask från Highland Park och denna gång släpptes två stycken för Sverige. Denna är den som kallas 2018:1 och som legat på europeiska sherryfat. Destillerad 2003 och buteljerad 2018 ger en ålder på 14 år. Fatnumret är 6147.

Doftmässigt är detta både en rejäl sherrylagrad whisky och inte en rejäl dito. Här finner, i alla fall jag, nougat, russin och lite choklad. Toner av mörka bär (björnbär?) poppar upp likt sådana grodor man jagar på nöjesfält.

Smakmässigt tycker jag nougaten och russinen hamnar i skymundan för bären som tar en mer framskjuten plats här. Inte bara björnbär utan också en hel del härligt mörka körsbär. Ett uns av HP-röken som jag kallar den finns med. Lite sur ek och svavel tycker jag mig också finna. En något märklig känsla sprider sig i munnen av denna… Gillar jag det eller inte?

Eftersmaken ger en del att önska då jag tycker den är alldeles för kort. Jag tycker inte heller alkoholen som ligger på 59% ger större avtryck vilket är synd.

Dock är den bra och jag är glad att jag fick tag i en flaska.

Old Pulteney SC #10109 1988-2015 Swedish Exclusive

Ett sample från ett av mina tre favoritdestillerier, nämligen Old Pulteney.

Deras Single casks, de jag provat vill säga, har hittills varit grymt bra. Just det här har jag fått via en whiskyvän. Idag är det dessutom så kallad Maltmåndag och en ny månad så vi får se hur lång samplestreak jag kan skrapa ihop. Nåväl, nu till det mer väsentliga, nämligen whiskyn.

Doften på denna ljusa bourbonlagrade whisky från Wick i nordöstra Skottland bjuder på lite ek men de dominerande dofterna är vanilj, citrus och en äppelsötma. En lite jordig ton uppenbarar sig och en liten touch av blött bröd. Den annars bekanta, som finns i många OP, (havs)sältan lyser med sin frånvaro.

Smaken är som i många andra SC från Old Pulteney, en ren symfoni. Smakerna dansar quickstep i munnen och bjussar på söta äpplen, vanilj, citrus, lite citruszest och en liten sälta. En liten sur touch likt en halvsur uppstötning dyker likt en objuden gäst upp.

Eftersmaken är ganska lång med en lite kryddig (pepprig) gräston ihop med en härlig alkohol.

ABV ligger på stadiga 55,9%.

Tack till Johan S. för möjligheten att prova den här.

Old Pulteney SC Cask #197 The Green Welly Stop.

Den andra mars och månadens andra sample. Denna gång en single cask från Old Pulteney. Ett systerfat till det fat som Allt Om Whisky-stipendiaterna 2018 valde ut, och den gillade jag skarpt.

Denna då? Jo, doften vittnar om ett borbonfat. Den bjuder på vaniljoch citrus i första hand men även en del ek. En lätt fruktighet finns också. Framförallt är det en äppledoft som dyker upp.

Smaken är grymt len och gommen (och jag) bara njuter. En touch av vaniljsås infinner sig. Även här finns lite citrus men även en honungssötma och lite smörighet vilket i alla fall jag tror bidrar till lenheten. Av lakritsen jag fann i cask #196 finns dessvärre ingenting.

Eftersmaken är ganska lång. Något uttorkande men med en underbar vanilj- och ekton.

Destillerad 2004 och buteljerad 2018 vet jag så åldern kan vara antingen 13 eller 14 år. ABV på 50,2% men denna märks verkligen inte av. Den fungerar helt enkelt som enbart smakförhöjare där den lyfter fram smakerna. Har man tur kan man kanske få tag i en flaska.

Tack till Åke Dahl för möjligheten att prova denna.