Amrut Greedy angels 8 y.o batch 2.

Den här köpte jag för ett tag sedan på en nederländsk sida för den nätta pengen €349 (exklusive frakt) som en investering men de som känner mig vet att whisky ska ju drickas så den öppnades nästan så snart den kom hem. Den kommer till svenska systembolaget om 30 dagar och kostar då ca 2300 kronor.

Hur som helst har jag under januari-oktober i år redan haft fler både visningar och besökare än under hela 2016 så detta får bli en ”firar-whisky”.

Doften är väldigt len och bjuder på en mängd nätta dofter. En syrlig pärondoft ihop med lite smör(kola) och lite (val)nöt. Lite lätt blommig och lite lim känner jag också. Limmet är dock inte på något sätt en dålig doft i detta fallet.

Smaken är även den mild och ganska len. Här trängs smakerna som återfanns i doften, likt en massa bilar i storstadsträngsel, på tunga och i gom. Syrligheten finns där. Likaså frukten och smörkolan/toffeen. I smaken dyker även en viss träighet upp tycker jag och den återfinns i den något torra eftersmaken.

Visst är det en bra whisky, men är den värd sina pengar? Jag tycker inte den är värd de 3458 kronorna jag gav inklusive frakt och är tveksam till de 2300 den kommer att kosta på Systembolaget. Jag förstår dock att den kostar, då änglarna, som ju tar en viss del av spriten varje år, och det försvinner oerhört mycket mer i Indien än i Skottland. Med anledning av detta förstår jag priset till viss del. Änglarna är ju mer giriga i värmen och därav namnet…

Jag har dock provat andra Amrut som inte kostat lika mycket som jag håller högre. Som en investering tror jag dock att den är riktigt bra. Detta då priser lär gå upp en del.

Har ni 2300 över och gillar whisky kan ni dock ladda triggerfingret till 30/11 klockan 10:00.

Annonser

Amrut Peated Cask strength batch 27.

Den här flaskan öppnades när jag var iväg med jobbet i Lund i augusti men först nu tänkte jag skriva lite noter på den.

Doften bjuder på lite alkoholdoft men även en hel del spännande dofter. Jag tycker mig finna en viss jordighet som kommer och går. Dessutom en sötma av karamell och lite av geléhallon. En subtil rök ligger och lurpassar i bakgrunden och visar sig lite snabbt innan den drar sig tillbaka igen för att släppa fram andra dofter. I vågorna efter denna känner jag lite frukt av plommon och lite ek.

Smaken, eller smakerna som kommer fram är även de en ren och skär blandning. Här återfinns eken, kolasötman om än mycket svagare, lite bränt socker och lite mörka plommon. Här finns även lite som påminner om bränt trä och jordigheten framträder med. Liten peat eller om det kanske är det brända träet poppar upp med. Alkoholhalten på 62,8% gör sig påmind här med en något rivig känsla i halsen men den tar absolut inte överhanden.

Eftersmaken tycker jag är ganska kort vilket är tråkigt då denna annars skulle vara riktigt bra. Nu blir den ”bara” bra och säkerligen något jag kommer att ha i skåpet längre fram.

Amrut gör, tycker jag, bra grejer och under helgen kommer det noter på en annan.

Sláinte!

Glen Garioch Founder’s Reserve

Alltsedan jag köpte min första singelmalt, vilket var en 12-årig Glen Garioch har jag haft en liten förkärlek till just det destilleriet. Den här följde med hem från semesterresan till Cypern i somras.

Doft: Inget som tar kommandot direkt utan detta är en len doft, men jag finner vanilj och smörkola. En fruktighet av lite (gröna) päron samt en svag ektouch tycker jag mig finna med. En liten syrlighet av citruszest dyker uppemellanåt.

Smak: Även här tycker jag den är ganska mild och len. Vaniljen finns här och även smörkola men denna gång i en mer rund form. Liten kompott av en svag citrustouch ihop med lite gröna äpplen och päron. Mest äpplen likt när man pressat lite citron över äpplen man skurit för att de inte ska bli bruna.

Eftersmaken är ganska medellång och rund tycker jag. Här finns en ekton och lite äpple-smulpaj.

En okej NAS:are som jag säkerligen kommer att ha i skåpet vid fler tillfällen.

ABV på ”klassiska” Garioch-nivån 48%.

Blind sample no 3

The third and final sample from my friend David Goldsmith. Let’s see if I continue with my reviews/notes in English or if I just do this once and a while.

The colour gives the impression this is a heavy sherry cask matured whisky.

Nose: The sherry cask guess was not that wrong. Here are sherry notes as toffee, sultanas, caramel, dark berries. There is also a freshness of orange deep back behind the others. I find a hint of alcohol which might indicate this is a rather strong whisky.

Palate: Now I know why I love sherried whiskies. This was an absolute stunner. The first reference I got was an Aberlour A’Bunadh. The alcohol was quite noticeable but it did not take over. It had to stand back because dark chocolate, sultanas, coffee, toffee and blackberries are much more dominant.

Finish: Unfortunately the finish was not as long as I would have hoped. It is also quite dry. This due to the ABV which I guess is somewhere around 60 per cent.

A lovely dram it is.

Thank you again David for three lovely samples and lovely drams. I will get back to you with something in return.

Blind sample no 2

The second sample from David Goldsmith. At first sight it looks like a bourbon matured whisky which might have had a sherry cask finish.

Nose: The first thing I feel is a citrus touch. Then a familiar but still unfamiliar scent attacks my nostrils… I find some sort of scent that you would find at a butcher’s. Loads of different sausages… I also find some sort of wet oak and a hint of peat. The peat might be interpreted or mistaken as charcuteries. This was definitely more difficult then the one from yesterday.

Palate: Wow… Loads of flavours in this one. Citrus, caramel, dark nougat, some grass and oak. Just like a Swedish smorgasbord. There is most likely a sherry cask whisky in this one. It is not the dominant one though. Suddenly I find a vanilla touch as well. I am now more certain that this is a bourbon matured whisky which has a sherry finish OR that the distillery, whichever it is, have mixed two casks. I really like the taste of this.

Finish: Just like the one from yesterday this finish is rather long. It is not dry though. I cannot really putt my finger on the taste in the finish because it is like a mixture of different ones to me.

If I have to guess I would go for a whisky that is 15 to 18 years old and an ABV around 48 per cent.

Thanks again to David for the sample. Tomorrow I will try and review the third and final one.

Blind sample no 1

I received three blind samples from a dear friend in England yesterday. Therefore these notes will be in English.

Nose: The first thing that comes to mind is that this is a whisky matured in bourbon casks. The vanilla is there. So also the citrus and a hint of oak and green pears. After approxomately ten minutes I find some grass and a touch of paint, paste or glue. Not in a bad sense or anything, it just reminds me of when I was eight or nine years old in school and used glue or paste to make pottering.

Edit: After another 30 minutes loads of toffee and caramel reveals themselves in the glass. An absolute stunner!

Palate: Wow… The palate is hit by alcohol in a mixture with oak, vanilla and citrus. It also has an earthy and sourish touch.

Edit: After the mentioned half hour there is also some liquorice in the taste. Wonderful. The alcohol seems less dominant as well.

Finish: Quite dry and long. The touch of earth remains.

I have absolutely no idea what this might be but if I were to make guess I would say that it is a bourbon matured highland whisky. I would say that it is 18 years or older but I could not give you the distillery. The ABV is around 56 per cent.

Edit: After an extra 30 minutes I would say the ABV is less dominant than before.

Thanks to David Goldsmith for the sample and I will try number two tomorrow.

Today’s key (that David sent to me via Messenger an hour after the post was published) :

This was an 18 yo Cask strength 56% unpeated Caol Ila bourbon finish. Part of the 2017 Diageo special releases.

Longmorn 15 y.o.

Dag två i min streak så får vi se hur lång den blir.

Ett sample jag letade fram ur lådan var denna från Longmorn. Det ska enligt etiketten vara en OB så en destilleributeljering med andra ord. ABV på 45%.

Bara genom att dofta på den skulle jag gissat på en Speyside om jag inte visste. Jag tycker den är full av Speyside-toner om man nu kan säga så. Full med sötma, frukt och en uns av lite ljung. Tycker mig finna en gnutta av lite ek och lite citrus med. Doften är riktigt bra tycker jag.

I munnen tycker jag att en kryddighet tar över likt en romersk armé som tågade fram för en sisådär 2200 år sedan. Den sveper över hela gommen och tar allt i beslag. Likt romarriket som ju blev för stort och retirerade gör även kryddan det här och släpper fram persika, lite toffee och en liten nötig ton.

Eftersmaken är värmande och ganska lång. Det kan bero på kryddigheten i smaken som liksom ligger kvar.

Den här kan jag tänka mig att ha hemma.

Döm om min besvikelse när jag ser att den verkar ha funnits fram till 2007 och då ersattes av Longmorn 16 y.o.

Jag håller den 15-åriga något högre än den ett år äldre efterträdaren.