Lagavulin 16 y.o.

image

Idag var det dags för ytterligare en whisky från Islay. Denna gång var det Lagavulins 16-åriga som skulle provas.
När jag öppnade denna sade min fru att hon kände rökdoften vilket jag kan förstå.
Hur som helst tycker jag att det kom fram fler dofter och smaker än bara rök.

Utseende: Jag tycker färgen ser mörkt rödgul ut eller lite åt det gulbruna hållet.
Den är något oljig.

Doft: Först känner man den, enligt mig, kraftiga och härliga rök- och torvdoften. Därefter känner jag lite tång och havssälta. I bakgrunden ligger även en syrlighet som kan påminna om citrusfrukter.

Munkänslan är fyllig, kraftig och rejäl.
Smakerna som bjuds är rökigheten, lite sälta och även här en syrlighet. Där finns något mer som jag tycker mig känna igen men har svårt att sätta ord på.
Eftersmaken är påtagligt kort tycker jag och bjuder på en torrhet. Där finns lite rök i eftersmaken också.
Jag tycker att whisky från Islay annars bjuder på en längre eftersmak och senast jag drack denna tycker jag att den var längre.

Min vana trogen får jag ju sätta poäng och jag är ju svag för rökiga rackare i vanliga fall. Den här skulle jag, idag, låta få 88/100.

Annonser

Blindprov 2016-01-22.

Idag fick jag en whisky av vår specialpedagog på jobbet och den har jag provat blint idag.

image

Utseende: Bärnstensfärgad och något oljig efter tre-fyra swirls.

Doften, som var lätt och frisk, bjöd på lite ljung, tång och hav samt en touch av rök och lite fruktighet.

Munkänslan var medelfyllig och smakerna jag fann var lätt rökig och lite sälta och lite gräs.
Eftersmaken var relativt kort och torr. Den bjöd även på en touch av aprikos.

Jag gav den 83/100 och gissade i ett sms till specialpedagogen på en Jura. Provade några sådana på En öl- & whiskymässa i Göteborg i april 2015 och tyckte att denna påminde lite om dem. Det ska bli kul att få veta vad det är.

Blindprovet visade sig vara en The Black Grouse…sååå fel jag hade där. Får skylla på att Juran i våras var efter 20 provade…

Craigellachie 13 y.o.

Två av de whiskybloggare jag följer nämnde denna Speyside-whisky som mest prisvärda whisky under 2015 och då jag tidigare inte provat denna var jag tvungen att köpa en.
Årets första införskaffade whisky blev alltså Craigellachie.
Under kvällen provade jag denna Speyside tillsammans med min fru då just Speyside verkar vara hennes favorit.

image

Utseende: Ljusgul färg och lite oljig efter några snurrar med glaset.

Doft: Här tycker jag mig finna en citrusdoft åt apelsinhållet samt en honungssötma. Där finns också en viss blommighet (ljung?) och något jag skulle vilja benämna som ett syrligt grönt äpple.

Munkänslan är väldigt lätt med en liten spritighet som kommer efter ett tag.
Smaken bjuder på en syrlighet och något jag skulle säga går mot en nötighet. Där finns även en sötma i whiskyn.
Eftersmaken är kort och lite sträv samt torr. Där finns en kort rivighet av alkoholen.

Sammantaget en bra whisky och jag skulle ge den 87/100. Jag skulle dock inte, likt de två andra bloggarna, benämna den årets mest prisvärda whisky för jag håller Jameson Select Reserve Black Barrel något högre. Dock skulle jag vilja säga att det är en bra whisky och vill man ha något gott att bjuda på hemma är det för priset, 399 kronor på systembolaget, en bra whisky.

Åldersbestämt eller NAS?

Många har det senaste diskuterat detta mer och mer känns det som och jag vet inte riktigt var jag står.
Visst kan det vara bra att whiskyn är åldersbestämd men å andra sidan tycker jag smaken är det viktigaste.
Dessutom kan åldersbestämt bli missvisande då jag någonstans läst att whiskyn ska märkas med lägsta åldern på den whiskyn man blandat i. Detta skulle innebära att om man blandar 95% 24-årig whisky med 5% 10-årig dito märks denna som 10 år.
Jag vet inte riktigt men det känns då som om man kan ta hutlösa pengar för en 10-årig…eller vad det nu egentligen är.

Jag tycker mig också ha hittat många fina NAS, bland annat Ardbeg Perpetuum, Bunnahabhain Provenance young & fiesty, Macallan Ruby, och dessa kan tilltala mig betydligt mer än en 12- eller 18-åring.

Jag vill ändå hävda att smaken är det viktiga och hittar jag en ung whisky som tilltalar mig tvekar jag inte alls att köpa den. Jag tänker kanske framförallt på Jameson Special Reserve Black Barrel som dessutom är en blended men en, enligt mig, helt fantastisk whisky.

Detta är som sagt mina tankar i dagsläget då jag fortfarande ser mig som en nybörjare i whiskyvärlden, men jag lovar att återkomma i ämnet.

The Glenlivet Nadurra Oloroso matured

Detta är 2016 års första provade whisky för min del. Varför blev det då denna? Den stod helt enkelt längst ut bland de oöppnade flaskorna.
Det är en Oloroso-lagrad Nadurra från The Glenlivet.
Ej kylfiltrerad och buteljerad och släppt i små batches.
Lagrad på Oloroso sherry fat och det är första fyllningen.
Buteljerad i juni 2015 vid s.k. cask strength och detta ger en alkoholhalt på hela 60,3%. Batch no. OLO615.

image

Utseende: Mörkt gyllengul. Vid första snurren inte direkt oljig men sedan exploderade oljan likt en jättelik nyårsraket. Ni vet en sådan där med en mängd ljus eller helt enkelt ett tomtebloss…

Doft: Först något stickig av alkoholen men sedan en viss fruktighet och därefter russin. Russinen tar sedan över och sprider sig i näsan. Jag tycker mig även kunna hitta en touch av lakrits mellan varven.

Smak: Munkänslan var först ganska mild och rund men sedan kom alkoholen. Den var kraftigt spritig.

Smaken i sig bjöd på russinen och något jag skulle vilja likna vid toffee eller viss karamell…

Eftersmaken var rejält rivig. Åter var det alkoholen som gjorde sitt. Här tyckte jag mig finna en rik mörk choklad med den beska som choklad med riktigt hög kakaohalt kan bjuda på.

Om man kan bortse från alkoholens rivighet så är detta, enligt mig, en riktigt bra whisky och för 499 kronor på svenska systembolaget är det ett kap. Jag skulle ge den 88/100.