Kilchoman Sanaig

Denna whisky vann inofficiella whisky-VM i klassen peated whisky med Henrik Aflodal som anordnare, 2018.

I och med detta köpte jag en flaska ihop med de övriga vinnarna, nämligen Glendronach 12 y.o (sherried) och Longmorn 16 y.o (malty). Kilchoman som för övrigt är ett ganska ungt destilleri.

Doften vittnar om inte så mycket peat ändå. Detta tilltalar mig som sagt då jag kommit ifrån de rökiga sorterna. Här finns också en del sötma samt lite ek. Jag tycker också mig finna en liten unkenhet som i en gammal jordkällare eller liknande och en liten ton av fernissa.

Smaken påminner mig om varför jag har svårare och svårare för rökiga whiskies. Hör finns en ton av aska ihop med den rökiga torven. ”Not my cup of tea.”som britten skulle ha sagt, med andra ord är denna inget för mig, i alla fall inte som jag känner för rökiga nu.

Deanston 12 y.o

Denna vann jag på SWA (Scottish whisky auctions) för ett tag sedan. Den provades nästan direkt men noterna lades aldrig upp. Här kommer de i alla fall.

Deanston är en Highland Single Malt och destilleriet ligger vid floden Teith och drivs av vattenkraft, om jag ska tro informationen på röret. Denna tolvåring har en ABV på 46,3%.

Doften är lätt och frisk med mängder av frukt. Här finns citrus, gröna syrliga äpplen likt Granny Smith men även smör och lite sötma i form av honung och smörkola (Werther’s).

Smaken är även den lätt och len. Förutom frukten finns här en lätt ekighet och lite gräs. Honungssötman får en mer framskjutande placering här. Därefter kommer en kryddighet med lite, vad jag tror är, nejlika.

Eftersmaken är ganska torr och värmande, den ”låga” alkoholhalten till trots.

Bra? Javisst. Den här passar både nybörjare och erfaren whiskydrickare. För 499 kr på systembolaget ser jag den som en bra whisky att ha i skåpet hemma. Ni finner den i systembolagets eminenta beställningssortiment här.

Smögen Barrique

Sveriges nationaldag idag och familjen har varit på Liseberg. Väl hemma avnjuts en dram och vad passar då bättre än en svensk whisky?

Smögen Barrique är sju år och har en ABV på 60,3%.

Doften efter en timma i glaset är lätt bärig med lite nougattoner och en viss peat vilket de Smögen jag provat hittills har haft allihop. En liten blommig touch uppenbarar sig och alkoholen gör sig påmind. Lite geléhallon och vinösa toner tycker jag mig finna ihop med en läderton likt lite blött läder.

Smaken är jordkällare ihop med lite bränt träkol. Peaten finns där och plötligt sveper alkoholen in som en tsunami i munnen. Sedan öppnar smaklökarna upp för nougat och lite bär (mörka nästan övermogna druvor och geléhallonen). Lädret finns där också. En viss sherrysötma visar sig med.

Alkoholen stannar kvar i eftersmaken ganska länge. Detta ihop med lite söndertuggade vindruvskärnor.

På det stora hela var denna intressant och jag skulle gärna vilja prova en Smögen utan det rökiga destillatet.

Bruichladdich Laddie Classic edition_01

Igår provades det Bruichladdich The Laddie Eight och idag är det dags för Bruichladdich Laddie Classic edition_01. Den här buteljerades 2010-11-23.

Doften skiljer sig lite från den igår, eller lite och lite, allt är ju relativt och beror på vad man känner. Jag finner i alla fall vanilj, citrus, lite ek, en bärighet som lite åt smultronhållet. Här finns även lite gräs och då inget torkat eller nyklippt utan ”bara” gräs.

Smaken bjuder även den på ek eller trä och det påminner lite om blött trä. En liten bränd touch av densamma uppenbarar sig. Läder! Den dyker upp och knickar mig likt Mike Tyson skulle gjort. Oj… Här finner jag även en svag ton av vaniljen som var mer påtaglig i doften. Någon citrus känner jag då inte i alla fall.

Eftersmaken ligger kvar på tunga och i mun på ett mycket trevligt sätt. Denna bjuder på blött läder och lite ekighet.

ABV på 46% och jag anser ju att smärtgränsen på många whisky ligger där. Här ska den definitivt INTE ligga lägre.

Jag kommer definitivt att införskaffa fler Laddie Classic efter detta.