En Öl- och whiskymässa i Göteborg 2019.

I helgen var jag, som traditionen bör, i Göteborg på mässan. Jag tog tåget direkt efter jobbet och checkade in på hotellet Gothia Towers, runt 16:40. Efter att ha gjort mig hemmastadd på rummet samt packat samples till diverse vänner gick jag in på mässan.

Utsikten från rummet på 17:e våningen.

Första anhalt blev TOMP-montern och ett samtal med Jonas Gyllenpanzar-Stjerna. Här provades det även delar av Old Pulteneys nya Core range, nämligen deras 15 y.o och 18 y.o. Även en riktigt bra 25-årig whisky från OP provades. Denna gick jag sedan runt med ett tag och bara njöt av. På min promenad med denna träffade jag bland annat två välkända kvinnor i Whisky-Sverige, nämligen Tiina Berg (t.v) och Jenny Folmanis (t.h).

Sedan begav jag mig bort till Clydesdale och alltid lika trevliga och kunniga Dennis Steckel, a.k.a The Godfather of Amrut. Här provade jag bland annat två Amrut jag inte provat tidigare.

Därefter lite mat ihop med Dennis och ett skönt avslappnat samtal om lite allt möjligt.

Efter maten märktes det att klockan blivit en del då det nu var riktigt många besökare på mässan. Jag strosade vidare och besökte ett gäng montrar med både härliga samtal och goda whisky och en GT. Bland annat provade jag Balblairs nya core range, deras 12 y.o, 15 y.o och 18 y.o. Bland de första i Sverige tror jag. Kul!

Nedan ett axplock.

Efter stängningsdags träffade jag en whiskyvän från England och vi satt och tjatade, utbytte samples och delade en dram.

Lördag (dag två).

En ganska seg dag och denna dag hade jag provning med grymt duktiga och roliga Tommy Isaksson från TOMP samt deltagande på Nigabs världsrekordförsök inplanerat.

Första timmen den här dagen var det bara samtal med folk som gällde men hos SamuelWhisky som stod hos Edrington blev det en 25-årig Laphroaig. Den här var bra.

Sedan provning med whisky och ost. Tommy är som sagt duktig på det han gör och han har en hel del humor med i sina provningar.

Därefter bar det, ihop med Anders Bergström (ena halvan av WhiskyTower) iväg till, vad som skulle bli, världens största whiskyprovning med 2283 deltagare.

Efter allt ståhej, det var stundtals som ett väckelsemöte på provningen, var det ganska skönt att bara gå runt och träffa folk. Bland annat fick jag mött Helena Pettersson, en av förra årets AoW-stipendiater och samtalade lite med henne.

Jag sprang även bland annat på Andreas Olander som introducerade mig i Amruts fantastiska värld samt Johan Borgemo a.k.a Whiskynörden och vi utbytte några samples. Bland annat fick han ett sample på senaste single casken från Highland Park, nämligen Sweden Limited edition 2018:1, cask #6147, European Oak Sherry Butt, vilket jag nu sitter och sippar på. Noter kommer inom en dag eller två.

Mässor är alltid trevliga med många möten och bra samtal.

Bästa whiskyn då?

Av de jag provade var Old Pulteney 25 y.o , Laphroaig 25 y.o och Imperial 21 y.o i en klass för sig själva.

Annonser

Amrut Port pipe finish

En whisky där jag tidigare provat batch 1 men jag har tyvärr inget batchnummer på denna men jag kom över detta sample tidigt 2018, så jag får klura ut vad det kan vara för någon.

Amrut, Old Pulteney och Glen Garioch är tre favoriter här hemma (om det undgått någon) så förväntningarna är stora.

Doften är först en härlig portdoft med plommon, härliga julkaketoner och tankarna förs just till julkaka med plommon. Lite mörka bär i övrigt, kanske lite björnbär och svarta vinbär men här kan jag verkligen ha fel. Jag tycker mig känna en svag gummidoft men inte alls på ett dåligt sätt.

Smakmässigt slås jag först av en lite bränd plommonkaka, ni vet en sådan kaka som blivit bränd i kanterna. En hel del alkohol, trots att denna ligger på 50%, vilket inte är överdrivet mycket. Plommonen återkommer men utan den brända touchen, men nu ihop med en del ek (läs träighet).

Eftersmaken är ganska lång med lite bränd touch och en viss fruktighet.

Amrut Tiger Single cask #4683.

Ett sample jag köpte för en vecka sedan ungefär blir perfekt att ta helg med.

Detta är en single cask från Amrut. Den är fyra år gammal, fatet fylldes i januari 2014 och whiskyn buteljerades i februari 2018. Den är tillverkad av orökt korn och har legat på fat som tidigare innehållit PX Sherry. En av 360 flaskor och en ABV på 56,5%.

Doften är rent av magisk. Russin, röda äpplen, nougat, lite mörk choklad. En liten moccaton ihop med en smörkräm, likt en moccatårta, tycker jag mig finna också.

Smaken är en härlig käftsmäll även den. Detta ihop med en viss spritighet, vilket jag annars inte hittat i så många indiska whisky, alkoholhalten till trots.

Ja, just det ja… Smakerna var det. Liten kaffe-/moccaton ihop med russinsötma, nougat och lite mörkröda körsbär/bigarråer. När jag sedan får för mig att prova ihop med en Guldnougat så framträder moccan än mer och även en viss hasselnötssmak.

Jag kan bara lyfta på hatten och innerligt hoppas att jag får tag på en hel flaska av denna någon gång i framtiden.

Jösses vad bra detta var.

Amrut Single cask PX Sherry #2703

En SC jag ropade hem på auktion på SWA för ett tag sedan. Gillar ju Amrut och sherrylagrat så vad skulle kunna gå fel?

Den här destillerades 2009 och buteljerades exklusivt för Europa och gav 345 flaskor.

Doften bjuder mig på lite kola, russin, lite mörka bär. Vid lite djupare och mer noggranna ”sniffningar” tycker jag mig känna lite mörkare trä likt mahogny och så alkoholen som sticker till lite. Alkoholhalten, som i denna, ligger på 56,5%.

Smaken är en ljuv disposition av både alkohol och en mängd smaker. Här kommer russin, lite nougat, en liten bränd ton av trä, mörka bär likt övermogna björnbär.

Eftersmaken är lång med lite brända toner.

Tack till Amrut Malt för att de gör mestadels bra grejer.

Amrut Bourbon The Chronicles.

En månad sedan förra inlägget så det känns som det är dags igen. Denna gång är det ett av tre favoritdestilleriers whisky som ska provas.

Detta är en single cask som buteljerades för La Maison du Whisky (LMDW) och gav 180 flaskor. Som kund fick man köpa endast en och jag var en av de lyckliga som fick tag i en. Denna har legat på ett ex bourbonfat. Casknummer är 660 och den har en ABV på hela 60%. Priset låg på €129 exklusive frakt.

Näsan ger ek, lite torkat gräs (halm) och en ton av vanilj. Bourbonlagringen kan kännas då det även dyker upp lite citrus och lite äpplen. Här finner jag även lite sötma och kanske även ljus mjölkchoklad. Allt sammanbakas i en frisk och härlig symfoni.

Om nu doften var fantastisk så undrar man ju lite över smaken, men även den är i det närmaste gudabenådad. Här kommer en lite bränd ton fram. Den framhäver eken och grästonerna. Åter dyker äpplen upp medan jag tycker vaniljen tar ett steg tillbaka jämfört med i doften. Lite mandelmassa poppar upp efter att alkoholen dundrat in och tagit över ett tag.

Eftersmaken är lång med ekig ton. Längden beror nog till stor del på alkoholhalten.

Denna var grymt bra enligt mig och Amrut levererar återigen.

Amrut Rye

Idag, onsdag 7/11, firas Diwali runt om av bl.a Hinduer och vad passar bättre än en indisk whisky då?

Den här finner man för 1682:- på vårt monopol. Jag har sett den för någon hundralapp billigare på någon websida men med frakten kommer den att landa på i stort sett samma peng.

I ett samtal tidigare i veckan med Dennis Steckel, mannen som startat en grupp kallad Amrut Fever, och i mina ögon den klarast lysande stjärnan när det kommer till just Amrut, fick jag veta att detta är en riktig tudelare. Antingen gillar man den eller så gör man det inte. Då ska vi se vilken del jag tillhör.

Doft: Lätt och söt. Jag tycker den är oerhört angenäm med halm, geléhallon, smörkola och honungssötma. Här finns även en del frukt som mogna gula päron.

Smak: Här finns en härlig sötma som jag inte riktigt kan placera, men misstänker att det är en typisk Rye-smak. Här finns lite tropiska frukter så som mango och lite ananas. Båda lätt övermogna skulle jag vilja påstå. Lite bränt torkat gräs poppar upp.

För att citera en gammal Eurythmics-låt; Sweet dreams are made of this.

Jag tillhör kategorin som gillar denna. Well done Surrinder Kumar at Amrut Distillery. ABV på 50%.

Amrut-duell

Jag gillar verkligen whiskyn från detta indiska destilleri. Denna gång är det deras Indian Single Malt Whisky och deras cask strength av densamma som ställs mot varandra.

Amrut Indian Single Malt Whisky.

Detta är batch 119 och den är buteljerad i maj 2017. ABV på 46%.

Doften är väldigt len men har inslag av ek, lite sötma likt en fruktighet som jag tycker går mot röda äpplen. Jag är oerhört tveksam dock.

Smakmässigt erbjuder denna riktigt mycket. Här finns en ganska tydlig maltighet och ektouch. Här finns även en ganska tydlig sötma samt en, enligt mig, läderton.

Smakmässigt var denna betydligt mer tilltalande än doftmässigt.

Amrut Single Malt Whisky Cask.

Detta är batch 81 och även denna buteljerades 2017 men i juni. ABV på 61,8%.

Här är doften något starkare och lite mer av allt, ihop med en citruszestton. Att den doftar mer kan bero på att alkoholhalten är högre i denna.

Smakmässigt är det tydligare smaker med men alkoholen bränner en del vilket gör att jag idag tycker att den nedvattnade håller ihop smakerna mer.

Summa summarum skulle man kunna säga att den nedvattnade mycket väl kan bli ett stående inslag i mitt whiskyskåp. Den något starkare kanske skulle må bra av egen nedvattning men det är ju något jag gör alldeles för sällan. Dock är detta två bra sorter och Amrut gör mig inte besviken denna gången heller.