326. Amrut Single Cask #2699 PX Jimenez

Detta är en single cask från ett av mina favoritdestillerier, nämligen indiska Amrut. En whisky som lades på fat i juni 2009 och fylldes på flaska i augusti 2013 och då exklusivt för Europa. Hela 42% försvann till änglarna, genom änglarnas andel, under dessa fyra år. 311 flaskor buteljerades och detta är flaska 203, vilken kom i min ägo genom en god vän.

Doften är en balanserad doft med ganska dova sherrynoter. Lite honungssötma, lite kola/karamell och en svag guldnougatdoft. En svag blommig doft med lite mjölkchoklad och en ton av alkohol visar sig likt en svag sommarbris.

Smaken skulle jag likna vid en välkomponerad symfoni. Toner av lite russin, karamell, alkohol, mörka körsbär, nougat samsas i gommen och dansar runt i en vals som bara kan beskrivas som en världsmästarvals.

Eftersmaken är len och söt.

Det finns inte mycket av tunga sherrytoner i denna och då det annars är något jag gillar så anser jag att det i denna inte skulle vara mer av dem varan. Av alkoholen på hela 62,8% tycker jag inte heller man märker av mer än att den är en smakförstärkare. Grymt bra whisky detta.

Tack till min fantastiska vän som gett mig denna.

325. Amrut Indian Single Malt Whisky oak barrels. Cask Strength Limited edition. September 2017.

Ett sample jag fick med mig från min gode vän Andreas Olander i Göteborg innan ”En öl- och whiskymässa” 2017. Jag skrev endast ner det som står i rubriken så hoppas det stämmer.

Abv på hela 61,9% i alla fall, men i många Amrut tycker jag det knappt märks.

Doften här är av tydlig ek-karaktär, lite som när man går i en nyregnad skog. En viss blommig touch ihop med lite smör och honung. Lite smultron tycker jag mig finna då jag doftar mer med min vänstra näsaborre. I alla fall lite röda bär. Alkoholen till trots är den ganska lätt i doften.

Smaken är även den ganska lätt. Alkoholen finns här som en smakförstärkare vilket jag tycker om. Här finns en behaglig ton av vanilj och lite grönt gräs (ni vet som när man bara tar ett grönt grässtrå i mungipan och låter det vara där). Lite träsmak men på ett bra sätt. En svag ljungton och en smörton med söta honungsinslag visar sig.

Eftersmaken är ganska lång och lätt uttorkande men med, vad jag skulle säga, lite vanilj med träinslag.

Sammantaget en grymt trevlig whisky som jag gärna skulle haft själv i skåpet.

Tack Andreas för sample.

324. Amrut Ex Rye

Den tredje av serien LMDW släppte för ett tag sedan. Återigen en Abv på 60% och jag misstänker att denna lagrats eller slutlagrats på fat som tidigare innehållt rye-whisky. 😉

Doften är inte alls så söt som de tidigare. En liten sötma av majs finns dock. Här finns en blommighet ihop med en kryddighet i form av nejlika och lite peppar. Här finns även en del ek. Alkoholen gör sig lite påmind genom att det sticker lite lätt i näsan.

Smaken är en salig blandning. Först tycker jag att alkoholen ger en rejäl smäll. Därefter så smyger sig sötma och lite gräs fram och tar över. När de lagt sig så är det som att tugga på en blomsterkvast. En svag pepprighet visar sig likt en hemlig agent och försvinner lika snabbt som nämnda agent skulle gjort om denne blev upptäckt.

I eftersmaken tycker jag mig finna lite vanilj, honung och en fräsch ekton. Inte uttorkande som en del andra ektoner kan vara.

Den här var en klar tvåa enligt mig av dessa tre, där Olorosolagringen är ohotad etta.

Tack till Peder Roos som gav mig möjlighet att prova både Ex rum och Ex rye.

323. Amrut Ex-Rum

Detta är den andra som släpptes av LMDW och detta är ett sample jag fått tag i. I morgon tänkte jag prova den tredje. Vad säger jag få om denna?

Doften är betydligt sötare och mer alkoholstinn än den whiskyn jag provade igår. Trots att alkoholhalten är densamma. Här sticker alkoholen till lite i näsan. Väldigt mycket vanilj och en del päron och då gröna sådana (typ anjou). En svag citronzest-touch ihop med halvunket halvblött trä poppar upp efter ett tag. Sammantaget är doften lite åt bourbonhållet och de som känner mig vet att jag normalt sett inte är en bourbonfantast.

Smaken då? Jodå. Här fanns som tur var inga direkta bourbontoner som jag annars ogillar. Mycket sötma (päronsötma) och vanilj i och för sig, men inte alls som i de bourbon jag provat och jag misstänker att det är lagringen på ex-romfat som gör det. Alkoholen gör sig påmind även här och bränner till lite i både gom och hals. Smaken är helt ok.

Eftersmaken, med vaniljtoner, ligger kvar ganska länge i och med alkoholhalten som även i denna ligger på 60%.

Sammantaget en ganska trevlig whisky. Jag håller gårdagens högre dock men jag är svag för sherrylagrat.

322. Amrut Ex Oloroso Sherry

För ett tag sedan släppte La Maison de Whisky tre stycken Special Limited Edition från Amrut speciellt framtagna för just LMDW. En av dessa tre var denna som lagrats på olorosofat. Totalt buteljerades 600 flaskor av den här. De två andra är en ex-rye och en ex-rum. Jag köpte bara en av de tre, men har sample på de två andra.

Färgen på denna sjuåriga whisky (destillerad mars 2012 och buteljerad i augusti 2019) är magiskt mörk.

Doften är ganska lätt och söt. Jag tycker mig finna lite smör, smörkola, nougat, karamell och lite mjölkchoklad samt lite mandel. Riktigt bra.

Smaken bjuder på en rejäl stuns. Här finns sherrytoner likt russin, karamell och smörkola. En svag ton av lite bränt karamelliserat socker dyker också upp. En kryddighet likt lite kryddnejlika visar sig lika snabbt som solen gjorde i november och december 2019. Alkoholen som ligger på stadiga 60% ger en värmande känsla i gommen. En liten brödighet, läs jäst, uppenbarar sig ännu snabbare än kryddnejlikan och försvinner lika snabbt.

Eftersmaken bjuder mig på en hel del röda äpplen och torrheten som man kan finna i just äppleskal tar över gommen.

Den här gillade jag. Jag är glad att jag öppnade min flaska.

En Öl- och whiskymässa i Göteborg 2019.

I helgen var jag, som traditionen bör, i Göteborg på mässan. Jag tog tåget direkt efter jobbet och checkade in på hotellet Gothia Towers, runt 16:40. Efter att ha gjort mig hemmastadd på rummet samt packat samples till diverse vänner gick jag in på mässan.

Utsikten från rummet på 17:e våningen.

Första anhalt blev TOMP-montern och ett samtal med Jonas Gyllenpanzar-Stjerna. Här provades det även delar av Old Pulteneys nya Core range, nämligen deras 15 y.o och 18 y.o. Även en riktigt bra 25-årig whisky från OP provades. Denna gick jag sedan runt med ett tag och bara njöt av. På min promenad med denna träffade jag bland annat två välkända kvinnor i Whisky-Sverige, nämligen Tiina Berg (t.v) och Jenny Folmanis (t.h).

Sedan begav jag mig bort till Clydesdale och alltid lika trevliga och kunniga Dennis Steckel, a.k.a The Godfather of Amrut. Här provade jag bland annat två Amrut jag inte provat tidigare.

Därefter lite mat ihop med Dennis och ett skönt avslappnat samtal om lite allt möjligt.

Efter maten märktes det att klockan blivit en del då det nu var riktigt många besökare på mässan. Jag strosade vidare och besökte ett gäng montrar med både härliga samtal och goda whisky och en GT. Bland annat provade jag Balblairs nya core range, deras 12 y.o, 15 y.o och 18 y.o. Bland de första i Sverige tror jag. Kul!

Nedan ett axplock.

Efter stängningsdags träffade jag en whiskyvän från England och vi satt och tjatade, utbytte samples och delade en dram.

Lördag (dag två).

En ganska seg dag och denna dag hade jag provning med grymt duktiga och roliga Tommy Isaksson från TOMP samt deltagande på Nigabs världsrekordförsök inplanerat.

Första timmen den här dagen var det bara samtal med folk som gällde men hos SamuelWhisky som stod hos Edrington blev det en 25-årig Laphroaig. Den här var bra.

Sedan provning med whisky och ost. Tommy är som sagt duktig på det han gör och han har en hel del humor med i sina provningar.

Därefter bar det, ihop med Anders Bergström (ena halvan av WhiskyTower) iväg till, vad som skulle bli, världens största whiskyprovning med 2283 deltagare.

Efter allt ståhej, det var stundtals som ett väckelsemöte på provningen, var det ganska skönt att bara gå runt och träffa folk. Bland annat fick jag mött Helena Pettersson, en av förra årets AoW-stipendiater och samtalade lite med henne.

Jag sprang även bland annat på Andreas Olander som introducerade mig i Amruts fantastiska värld samt Johan Borgemo a.k.a Whiskynörden och vi utbytte några samples. Bland annat fick han ett sample på senaste single casken från Highland Park, nämligen Sweden Limited edition 2018:1, cask #6147, European Oak Sherry Butt, vilket jag nu sitter och sippar på. Noter kommer inom en dag eller två.

Mässor är alltid trevliga med många möten och bra samtal.

Bästa whiskyn då?

Av de jag provade var Old Pulteney 25 y.o , Laphroaig 25 y.o och Imperial 21 y.o i en klass för sig själva.

Amrut Port pipe finish

En whisky där jag tidigare provat batch 1 men jag har tyvärr inget batchnummer på denna men jag kom över detta sample tidigt 2018, så jag får klura ut vad det kan vara för någon.

Amrut, Old Pulteney och Glen Garioch är tre favoriter här hemma (om det undgått någon) så förväntningarna är stora.

Doften är först en härlig portdoft med plommon, härliga julkaketoner och tankarna förs just till julkaka med plommon. Lite mörka bär i övrigt, kanske lite björnbär och svarta vinbär men här kan jag verkligen ha fel. Jag tycker mig känna en svag gummidoft men inte alls på ett dåligt sätt.

Smakmässigt slås jag först av en lite bränd plommonkaka, ni vet en sådan kaka som blivit bränd i kanterna. En hel del alkohol, trots att denna ligger på 50%, vilket inte är överdrivet mycket. Plommonen återkommer men utan den brända touchen, men nu ihop med en del ek (läs träighet).

Eftersmaken är ganska lång med lite bränd touch och en viss fruktighet.