AnCnoc Peatlands

Den här whiskyn fick jag igår av min fantastiska hustru. Jag provade ett antal AnCnoc under En öl- & whiskymässa i år men den här sticker verkligen ut.

image

Utseende: Ljust gul och en gnutta oljig.

Doft: Direkt efter det så kallade folierycket strömmar rökig torv ur flaskan. Efter att ha hällt upp 2-3 cl i ett Glencairn-glas ändras doften till att först avge citrus, torv, lite rök och någon form av havssälta. Jag funderar på om det kan vara ostron så ostron måste jag ju testa någon gång.

Smak: Här finns en klar sälta och viss jordighet. Både rökigheten och torven ligger i bakgrunden. Jag tycker även mig finna en viss sötma.
Munkänslan tycker jag är fyllig med strävhet och sälta.
Eftersmaken är relativt lång med en jordig syrlighet.

Detta var en glad och positiv överraskning från destilleriet i Knockdhu. Alkoholhalten, som ligger på 46% märks inte av utan smakerna tar överhanden.
Jag gillar denna och skulle det ges poäng skulle det bli 88.

Annonser

Bunnahabhain Mòine

För någon vecka sedan läste jag om denna Bunnahabhain Mòine i en whiskyblogg jag följer och kände, efter att ha provat Bunnahabhains Provenance för ett tag sedan, mig manad att köpa denna så idag gjorde jag det. En Bunnahabhain framtagen för svenska marknaden läste jag någonstans.

image

Utseende: Den är ljusgul och klar. Lätt oljig.

Doft: Åter bjuder Bunnahabhain på en palett enligt mig. Här är en tydlig men fantastiskt behaglig rökig doft med inslag av salta hav och en gnutta halm/torkat gräs samt vanilj.

Smak: Klart tjärig men med en viss (fruktig) sötma. Jag känner en touch av vanilj och något från havsvärlden. Det är inte skaldjur som jag känner (kräftor, krabba, räka) utan något annat…
Munkänslan är som en mindre kraftig käftsmäll med en viss sälta.
Eftersmaken är lång med rök och inslag av saltlakrits/salmiak. Den påminner om riktigt salta godisar när man ätit ett par stycken.
Den värmer hela kroppen efter att man druckit sina två cl vilket jag inte känt så ofta tidigare.

Jag gillar ju sådana här whiskies och den här gör mig inte besviken. För det nätta priset av 368 kronor tycker jag att detta är något alla borde ha i whiskyhyllan. Poängen blir solida 90/100.

The Irishman 70

Första irländska whiskeyn att provas i denna blogg blev The Irishman 70.

image

Jag har haft en förkärlek för whisky utan e d.v.s. whisky från Skottland men man måste ju prova andra sorter också.
Vad tycker jag då om denna irländska whiskey?

Utseende: Jag tycker den ser bärnstensfärgad ut i det lite dova ljuset i kväll. Den snuddar lite åt det rödgul hållet. Den är simmig och lätt oljig.

Doft: Lätt stickande  med mycket sötma från vad jag skulle tro är åt frukthållet. Därefter kommer en nätt ljungdoft och sedan sötma likt karamell, kola och lite inslag av smör och (hassel)nöt.

Smak: En ganska fyllig smak och lite sötma. Sötman kan jag tänka mig komma från det jag kände i doften, likt karamell och kola men inga tydliga smaker av just dessa.
Eftersmaken påminner lite om bränd sirap och aprikos. Aprikoser ger även en viss sötma och i slutet av den ganska korta eftersmaken känner jag lite russin.

Det är en whisky som jag lätt skulle kunna ha som ”vardagswhisky” men inget jag skulle ta fram vi finare tillställningar.

Skulle jag sätta poäng blir det modesta 78/100.

Glen Deveron 16 y.o.

En Highland-whisky jag provade förra helgen tillsammans med min bror var Glen Deveron 16 y.o.

image

Utseende: Beroende på ljuset så skiftade denna lite mellan gyllengul och ljust guldfärgad (om det nu finns någon nyansskillnad mellan dessa) samt lätt rödgul. Den var inte på något sätt oljig.

Doft: Här samsades vanilj med citrus, honung och lite smör. Efter ett tag tyckte jag mig känna fruktigt äpple och även lite blommig. Kanske kunde det vara ljung.

Smak: Den var rund. Smakerna var liksom doften en palett av olika saker. Jag tyckte mig känna gräs, karamell,  smör, citrus och en viss kryddighet.
Munkänslan var mild med en syrlig touch. Syrligheten kom säkert av citrusen.
Eftersmaken var relativt kort och mild med en touch av nougat och lite äpplen (vilket återkommer här efter ett kort gästspel i doften).

Detta tycker jag är en bra whisky och den nosar på att vara en utmärkt whisky med stor personlighet och kvalitet men  sammantaget tror jag inte den har kraft att hamna där. Jag ger den, efter mycket noga övervägande, i alla fall 85/100, d.v.s. Poängen precis under den ”magiska” gränsen. Svårbedömt då jag en annan dag säkert hade låtit den hoppa upp ett pinnhål eller två.

Drumguish

I lördags var jag hos min bror för att prata lite och vi passade då på att ta oss en liten dram. Det blev bl.a. en Drumguish.

image

Utseende: Lite mörk rödaktig gyllengul. Simmig och oljig.

Doft: Lätt stickig vid första sniffen. Där finns väldigt mycket sötma i form av kola och nougat och även en smörig doft. Där finns även en blommig doft av ljung.

Smak: Den är lite spritog och här återfinns sötman men i form av russin, kola och lite i fruktig aprikos.
Jag tycker mig även känna en touch av gräs.
Munkänslan blir av denna lite sträv och munnen torkas ut lite känns det som.
Eftersmaken mynnar ut i lite trän och en del beska.

Mina poäng blir 78/100.

Mackmyra Sweden Rock 15.

Lördagswhisky denna vecka blev en Mackmyra Sweden Rock 15.
Detta då min bror med son var på besök för att fira min son som fyller sju år i veckan som kommer.

image

Utseende: Ljusgul och klar, definitivt inte oljig. Den såg nästan gyllengul med mer i glaset.

Doft: Lätt spritig och stickande med citrus och lite sötma. Jag känner en touch av hallonen…

Smak: Ingen smak direkt som känns, men efter ett tag känner jag lite russin och eventuellt något som kan tolkas som torkad aprikos.
Munkänslan är lite sträv. Det känns som om whiskyn torkar ut munnen och gommen. Lätt medicinalt kan jag säga.
Eftersmaken är jordig och lite besk. Efter att ha känt efter ett tag kan jag känna en touch av hallonen. Den smaken fanns där betydligt starkare och klarare när flaskan var nyöppnad.

Detta är en whisky som tappat i smak och doft efter att ha varit öppnad ett tag (jag öppnade flaskan i maj i år) vilket drar ner betyget idag.
Min poäng blir 80/100.

Ardbeg 10 y.o

Denna veckas fredagswhisky blev en 10-årig Ardbeg.
Det är en typisk Islay-whisky och som de själva säger: Ardbeg is Islay, Islay is Ardbeg.

image

Utseende: En ljusgul och väldigt klar whisky som inte visar tillstymmelse till olja.

Doft: Här känner jag, förutom den obligatoriska röken, en rökig citrus, torv och lite likt en svag havsdoft med touch av tång.

Smak: Efter att ha låtit whiskyn rulla runt i munnen känner jag en jordighet. Lite citrus och eventuellt en liten touch av smör. Den är något rökig och jag tycker mig känna igen den ”smak” man kände som yngre när man luntade gräs och röken kom in i munnen. Rökt gräs med andra ord.
En kraftig fyllighet sammanfattar munkänslan och eftersmaken är lång och något jordig. Den känns även som lite brännande i gommen.

Ska man nu fortsätta med poängen ger jag denna solida 90/100 poäng. Jag gillar Ardbegs NAS-variant Perpetuum något bättre. Ardbeg levererar dock gång på gång, men jag undrar hur länge hypen kring detta destilleri håller i sig.