Yamazaki Sherry Cask 2013

Det här lilla provet fick jag i somras då min gode whisky-vän Monica och hennes make var här.

Den här whiskyn utnämndes för något år sedan till världens bästa tror jag det var och priset sköt i höjden. I dagsläget går den här för runt 18000 på diverse auktioner runt om. 

Varför provar jag denna just idag då? Jo, jag upptäckte att jag hittills skrivit noter om hela 99 stycken i år och detta blir således nummer 100 under år 2016. Vad passar då bättre än en riktigt omskriven whisky? 

Färgen är härligt mörk och doften är enligt mig helt fantastisk. Här finner jag sherrytoner och en sötma av kola och lite gelégodis. Eventuellt lite chokladknäck och så en viss fruktsötma i bakgrunden som visar sig lite då och då. Här blandas många olika dofter och jag känner mig som en barn på Nationalmuseum med alla dess konstverk som man ska försöka förklara för någon som inte varit där.

Smakmässigt bjuder den här på en nästan lika stor palett. Här finner jag sherry, lite brända mandlar, russin och lite bränd kola. Alkoholen, som ligger på 48%, märks stundtals men tar absolut inte över på något sätt.

Eftersmaken är lång och ligger kvar i mun och gom med inslag av russin och jag tycker mig även finna lite vanilj och sötman återfinns även här.

Jag måste erkänna att den här whiskyn verkligen är något som tilltalar mig. Den är riktigt bra enligt mig. Om jag tycker den är världens bästa kan jag dock inte säga. Detta av många anledningar men den främsta är att jag inte provat tillräckligt många. En annan är att det var Jim Murray som utsåg denna till just världens bästa och i min amatör värld är det ungefär som när Whisky och Bourbon ger ut sina poäng. Ibland undrar man vem som betalat för att få omdömet. Oavsett tackar jag verkligen Monica för möjligheten att prova denna vilket jag aldrig kunnat om jag inte erhållit ett sample, för 18000 kronor kommer jag (nog) aldrig att kunna lägga på en enda whiskyflaska.

Annonser

King Car Whisky

Destilleriet som gör bland annat Kavalan heter King Car och släpper alltså whisky även med sitt eget namn.

Den här köpte min bror för några veckor sedan då han och jag var i Helsingborg och Helsingör. Jag nöjde mig då med några andra.

Doft: En ganska lätt och frisk doft med sherrytoner. Sedan kommer en attack av lätt övermogna gula söta päron och kola.

Smak: Milt och skärt nöje när den här attackerar mun och gom. Här finns sherry, fruktighet och russin. Sötma med andra ord. Alkoholhalten som ligger på 46% ligger lite i bakgrunden och böljar fram och tillbaka.

Eftersmak: Sötma, kola frukt och sultanrussin.

Den här gillade jag verkligen. Dock är karaktären större i deras Kavalan Solist Sherry Cask vilket är den enda jag testat från destilleriet tidigare.

Blindprov

För ett tag sedan fick jag tre blindprov från min gode whisky-vän Johan Borgemo även känd som Whiskynörden och dessa provade jag i kväll denna malt-måndag.

1. Doft: Lätt smörig och lite sötma. I bakgrunden ligger lite rökighet.

Smak: Sötman sprider sig i munnen. Tungspetsen krullar sig lätt.

Eftersmak lite russin/plommon och inte så torr som många andra.

ABV ca 46% kanske.

2. Doft: En annan än förra. Här finner jag mer åt sötma. Lite honung och kanske lite blommig…tycker mig känna lite kanel (!)…

Smak: Här snackar vi palett av smaker.. sötma, läder och lite syrlighet.

ABV något högre än förra. 48% kanske.

3. Doft: Rökig kola. Lite lite medwurst och lite tjära… tror detta kan vara Laffe 10 y.o cask strength batch 007 även om 008 inte alls påminde om denna…

Smak: Här snackar vi verkligen karaktär. Rejäl stuns av både alkohol och lite rökighet.

Eftersmaken påminner om lite bränt gräs och mörka plommon.

ABV över 50%. Säg 54,7.

Nedan kommer facit.

1 – Highland Park Dark Origins 46.8%

2 – Paul John Brilliance 46%

3 – Laphroaig 10 YO Cask strength batch 007, 56.3%

The Arran 17 år för SWF

Ett sample, eller prov om man så önskar, som jag fick av en god vän, Monica a.k.a. Lindans_whisky på Instagram, då hon och hennes man var här i somras på ett kortare besök på väg hem från en semestertripp.

Just det här kommer från flaska 797 av 2058 och har en ABV på 46%. Detta blir min andra från just Arran och ska bli väldigt kul att prova.

Doften är så gott som helt perfekt tycker jag. En härlig fruktig sötma med konserverade päron och lite nektariner som turas om att visa sig så att säga. Här finns även en liten bakomliggande touch av läder (likt en ny plånbok eller liknande) samt en nötig nougatdoft. Tänk er Guldnougat från Cloetta.

Smaken är även den riktigt bra med frukt och lite grästoner. Här finns dock ingenting i nougat väg tycker jag vilket är synd.

Eftersmaken är ganska lång med torra inslag och lite brända smaker. Efter några minuter kommer en fruktig sötma även här. Påminner lite om de gröna bilarna med päronsmak i Ahlgrens bilar (original).

Detta var en whisky jag verkligen gillade och jag tackar verkligen Monica för att jag fick chansen att prova den här. Med tanke på att det är en whisky framtagen för SWF (Svenska WhiskyFörbundet) är det en limiterad upplaga och de 2058 flaskor som producerats lär inte bli fler.

anCnoc Blas 

En flaska, i limiterad upplaga och som enligt uppgift inte kom i så många exemplar till Sverige och det tycker jag är synd för den här är riktigt bra. En NAS-whisky som, enligt mig, visar att man kan slå åldersbestämda dito på fingrarna.

Icke kylfiltrerad och med naturlig färg så här kan man ägna en stund åt att diskutera färgen vilken jag ser som härligt gyllengul. Något ljusare än min vigselring.

Doften, i vilken man kan skönja alkoholhalten på 54%, bjuder även på lite vanilj, sötma och blommiga toner. En liten touch av ek och syrlighet likt lite citron tränger igenom efter ett tag i glaset. Den här gillar jag verkligen. 

Blas, vilket tydligen betyder just smak, bjuder mig på en kraftigt fyllig dito med härlig sötma och även här en liten blommig ton. Även alkoholen bjuder på en liten stuns i mun och gom.

Eftersmaken är lång och lite torr med ekiga inslag och även här en viss sötma och lite bränd karamell sötma.  

Jag kan förstå att man valde namnet med omsorg på denna då det verkligen är en whisky jag mer än gärna skulle vilja ha mer än en (öppnad) flaska av. Ges jag möjlighet att komma över en till, inom rimlig kostnad, kommer den definitivt att införskaffas.

Glenfarclas 12 år.

Dags för att skriva lite om den här jag fick hem för någon månad sedan genom en vän. 

Just den här 12-åriga tas tydligen fram av Glenfarclas för export och taxfreemarknaden (travel retail).

Doften är ganska lätt tycker jag. Jag hade hoppats på lite mer distinkta dofter och sherrydoft framförallt. Här finns en svag hint av sherry enligt mig och en svag hint av både syrlighet och frukt. Även en liten touch av ek (läs trä). Inget direkt som tilltalar mig dessvärre. (19/25)
Smaken är även den ganska lätt och frisk. Här framkommer dock mer sherry och frukt än i doften, vilket jag gillar. Dock känns den något ung så jag hade inte trott att den var 12 år om jag skulle provat blint. ABV på 43 % vilket är knappt märkbart. (20/25)

Eftersmaken är härligt lång tycker jag och även här finns den något söta sherryn och den är även lite blommig/fruktig. (22/25)

För pengen jag gav, vilket var 300 för en liter, tycker jag att den är bra. Jag hade dock hoppats på lite mer distinkta dofter och smaker som sagt var. Eftersmaken höjer den här något. Helhet (20/25)

Poäng på den här, om jag nu ska sätta detta blir 81/100.

The Dalmore 15 y.o.

Så var det dags att skriva om den whiskyn som faktiskt startade mitt intresse för denna gudomliga dryck. Dalmore 15 var den första whisky jag ”förälskade” mig i. Detta var åter ett sample min fru fick av Whiskynörden för att hon gillade hans facebook-sida. 

Dalmore, med erkända, och enligt mig mycket kompetenta, master blendern Richard Paterson, tar enligt mig fram några riktigt bra whiskies. Denna måste jag ju hålla högt med tanke på vad den lett mig in på eller vad tycker jag nu efter att ha provat några fler?! Vi får se…

Den här vinner klart på att luftas och min hade stått i ca en timma när jag provade den. 

Doften ger en sötma av kola/karamell och en del russin. Här finns även en viss sherryton tycker jag. I bakgrunden ligger även en syrlighet och något som påminner mig lite om mörka bär. 

Munkänslan bjuder på en behaglig lite lätt spritig smak och sedan sprider sig smakerna i munnen. Här finns lite bränd karamell och en lätt nötig touch. Även russinen och liten söt sälta (ni fattar väl att här blandas en del). Den påminner lite om en härlig julig buffé med bara godsaker.

Eftersmaken är tyvärr något kort men även här finns lite sötma av kola och russin samt en strävhet som likt en irriterande fluga kommer tillbaka efter någon halvminut.

Jag förstår att jag föll för den här rejält i april 2014 och likt en första förälskelse håller den på något sätt i sig, även om man träffar någon ny. Man glömmer den liksom inte. Detta är med andra ord vad jag känner inför denna då detta verkligen var min ”första kärlek”.