Johnnie Walker Explorers’ Club Collection – The Spice road

En blended som jag fann i flygplans-shopen när jag, tillsammans med min familj, flög till Gran Canaria i december förra året. Jag tänkte spara den ett tag till, men efter ha läst Johan Bloms inlägg på Whiskynorden.se om en Johnnie Walker-provning blev jag lite sugen och bestämde mig för att prova den.
När jag tog fram den tyckte jag att det var ett intressant ljud från flaskan när jag skakade den lätt. Ljudet visade sig komma från en liten glaskula som agerade dropp-stopp i flaskan. Detta avhjälptes med att skaka flaskan när jag hällde upp och då fungerade det bättre.

image

Utseendet var mörkt gyllene bärnstensfärgad. När jag snurrade på glaset tyckte jag att whiskyn var väldigt lätt oljig.

Doften hade fatkaraktär och var fruktig vilket påminde om jul med mandel, russin/plommon och lite aprikos. Här fanns även vanilj och och lite kryddor och jag skulle vilja säga kanel. Om jag är färgad av att whiskyn heter Spice vet jag inte.

När jag sedan smakar så kommer här helt andra element. Här finns en liten (enligt mig) rökighet och kryddiga och jordiga inslag. Här finns även en sälta som kommer fram rätt rejält för att ganska snabbt försvinna.
Munkänslan tycker jag var ganska len och mild.
Eftersmaken var torr med krydda (åter lite kanel) och jord.

Tillsammans med en hederlig engelsk Christmas pudding hade detta varit en oslagbar kombination tror jag.
Den korta eftersmaken drar ner betyget något. Jag hade hoppats på betydligt mer där efter att både doft och smak bjudit på så många olika element.
Jag tycker det är en välgjord whisky och skulle nog vilja ge den 82 poäng av 100.

Annonser

Hankey Bannister

Detta är en blended jag köpte då familjen och jag var på Gran Canaria i december förra året.
Just denna var på extra rea när vi flög så jag tyckte det var värt att köpa den.
Den fick stå ett tag (cirka 20 minuter) i glaset innan jag provade den.

image

Utseendet var rödgul tyckte jag. Den var mycket oljig.
Doften hade en klar spritig touch först och sedan tyckte jag mig känna en blommig doft och vissa inslag av citrus och en viss sötma samt lite åt bränd kola. Här finns även en klar fat-doft.
Smaken är relativt mesig. Någon kanske skulle säga att just denna inte har någon karaktär men så långt skulle inte jag gå.
Här finns en touch av fat och en viss bärig sötma. Vad det är kan jag inte sätta fingret på.
Eftersmaken är mycket kort och väldigt torr. Där finns lite fat och något mer.

En helt okej bjudwhisky till någon som inte är så belevrad inom området och inte önskar något rökigt/fruktigt eller något annat specifikt.
Destilleriet har dessutom funnits (läs betalt skatt) sedan 1757 så kunder finns ju.

Skulle jag sätta poäng skulle jag nog hamna på någonstans runt 70+ men mer exakt har jag svårt att vara i dagsläget. Jag lägger in poäng efter någon mer provning av denna.

Auchentoshan Springwood

Äntligen dags för en ny whisky. Denna Lowland-whisky är åter från Auchentoshan vilket var det första och hittills enda destilleri jag besökt.

image

Färgen var ljust gul och något oljig. Jag funderar på om trippeldestilleringen gjort sitt för att hålla nere detta.

Doften är lätt och något medicinal. Där finns även citrus och vanilj. Den senare kan komma från de bourbon-fat whiskyn lagrats på.
Smaken är något stickig och jag tycker mig känna en viss spritighet. Där finns en viss sötma men sedan sprider sig en beskhet likt grapefrukt eller liknande. Jag fick flash back från när man drack gin och grape på vissa släktkalas förr i tiden.

Jag tycker det är en ok whisky. Den här kommer att representera Lowland på min Bottle Kill i slutet av månaden.

Bowmore Black Rock

Detta är en whisky jag fick av min hustru i somras då hon var i Grenå med sitt dåvarande jobb.
Jag har dock inte provat den förrän idag, 20160202.

image

Utseendet var mörkt bärnstensfärgad och nästan åt det brungula hållet. Till en början bara lite oljig men sedan kom oljan mer och mer.

Doften kändes ganska lätt med både rök och tjära. Där fanns även hav (läs hav), en viss sötma likt toffee och något jag liknar vid apelsinskal med både syrlighet och lite beska.
I munnen var den ganska kraftig och lätt tjärig och rökig.
Smaken bjöd inte på lika mycket jag hoppades på efter att ha doftat. Här fanns lite tjära, lite bränt socker och lite beska (som det vita i apelsinskal alternativt pomerans).
Eftersmaken var något bränd och medellång.

Jag tycker det var svårt att bestämma en viss poäng på den här. Dock lovade doften så mycket mer än vad smaken erbjöd gommen.
Den hamnar nog på 80 poäng trots allt om jag nu ska fortsätta med den skalan. Det är långt ifrån den bästa från Bowmore jag druckit. Detta Bowmore som ståtar med att vara första singelmaltdestilleriet på Islay med start 1779.