Old Pulteney Ambassadörsfat 2017. Cask #715

Detta var en av de från Old Pulteney vilka vi provade i somras, 4/7, på vår Old Pulteney-provning och som blev ”bäst” på denna provning.

Whiskyn är destillerad 2002 och buteljerad vid fatstyrka på 57% 2017. Detta är också det ambassadörsfat stipendiaterna från  tidningen ”Allt om whisky” valde ut när de var på destilleriet i november 2016.

Doften bjuder först på en härlig vaniljton men ju längre whiskyn får stå i glaset, visar sig desto mer fruktsötma. Här kommer päron och kanske även lite honung. Alkoholen sticker till i näsan då och då men den är inte där konstant utan backar för att låta andra dofter komma fram. Plötsligt känner jag även en ekighet/maltighet som är så där lagom i doften utan att ta över. En riktigt god whisky att bara sitta och dofta på. Ju fler gånger jag druckit denna desto fler dofter tycker jag mig känna och inte alltid känner jag de jag känt vid tidigare tillfällen.

Smakmässigt bjuder den mig idag på trä, sötma av både frukt och honung, lite blommighet (kan det vara ljung tro?) och vanilj. Jag tycker blommigheten är mer påtaglig idag än tidigare. När jag sitter med glaset i hand och bara njuter tycker jag mig finna lite viol och lakrits också…Detta var en ny erfarenhet av denna whisky. Helt plötsligt tycker jag mig känna en klar sälta vilket jag kan tycka är ett av Old Pulteneys signum.

Eftersmaken är med länge och visar sig från en riktigt bra bourbonlagring. Här finns lite ek och vanilj och lite salt och sötma. Även frukte och då söta päron och gröna friska äpplen.

En grymt bra whisky och jag tackar mina vänner Jonas Gyllenpanzar-Stjerna och Annelie Huczowsky för ett bra val den där dagen i november 2016.

Annonser

Springbank 15

Springbank, ett destilleri i minsta regionen Campbeltown. Många refererar till Springbank som ”the Distillery in Campbeltown” och man ska tydligen gilla Springbank. Jag har provat några, både Springbank, Hazelburn och Longrow, och kan säga att jag tyckt om några medan andra tilltalat mig mindre. Mycket mindre till och med.

Men nu till denna 15åring.

Doften bjuder till en början på sherrytoner ihop med en subtil rök. Efter ca 15 minuter i glaset tycker jag att röken retirerat helt, vilket är ruggigt häftigt, och släpper fram lite honungssötma, russin, lite maltighet och lite läder. En svag svag hint av mörka bär visar sig likt en fotoblixt men försvinner lika snabbt.

Min första tanke gällande smaken är då om röken finns där eller om den försvunnit där med. Så vad väntar jag på?!

Jodå… Den finns där men den får verkligen letas efter till en början. Sedan gör den tvärtemot i doften och återvänder men den tar inte överhanden på något sätt.

I övrigt tycker jag här finns smaker likt en topplista i musik. Här finns sherrytoner med russin, ek, lite läder, sötma och så lite rök som sagt. Här finns något för alla förutom den som gillar en rejäl sherrybomb eller rök-raket.

Icke kylfiltrerad och icke färgad med en ABV på 46% gör att denna är ett kanonköp. Man kan ibland hitta den till bra pris på olika siter t.ex Whiskysite.nl eller Dramtime.nl och på Bordershop.

För att återkoppla till det första jag skrev i inlägget så gillar jag Springbanks core range (10 & 15) medan jag haft svårare för deras trippeldestillerade Hazelburn och något rökigare Longrow.

The Balvenie 14 y.o Caribbean Cask.

Har egentligen provat för få Balvenie för att kunna uttala mig generellt om dem men när nu rom är lite ”inne” var jag tvungen att köpa på mig en av dessa flaskor. Whiskyn är ”extra matured in rum casks” så förhoppningsvis är detta det bästa av två världar.

Doften är oerhört len och bjuder mig på en hel del vanilj, vilket ju kan komma från både bourbon- och romfaten. Där finns en liten sötma (karamell?) och lite citrus och efter ett tag tittar ekdoften fram ihop med lite halmdoft. En svag pärondoft och något i alla fall jag liknar vid björnbär poppar upp då jag har lite mindre i glaset.

Smaken är även den len och jag tycker mig känna lite sötma men mestadels ek och lakrits. Efter ett tag kommer så både arrak, nästan en punshaktig smak, och vanilj. Här märks romfaten mer än i doften.

Eftersmaken är tyvärr ganska kort men innehåller lakritsrot och lite arrak.

Alkoholhalten är måttliga 43%.

Är detta något jag kommer köpa fler av? Tveksamt. Visst är den bra men inget som tilltalar mig till den grad att jag skulle vilja ha fler.

För den som är nyfiken på den finner ni den här.

Glenfarclas 2004 Cask Strength

En härlig sherrylagrad whisky från Glenfarclas vilken jag provade för ett tag sedan och nu hittade noterna.

Den här var buteljerad 2015 så antingen tio eller elva år. Jag skulle tippa på elva då den var buteljerad 17/11-15.

Doften var frisk och något stickig till en början. Här märktes alkoholhalten på 59,8% av. Därefter blir den helt gudomlig enligt mig, med bla d annat sötman från sherryfaten. Karamell och smörkola liksom invaderar munnen och en fruktig touch avslutar.

I smaken finner jag sherrytoner, karamell, nougat och smörkola. Helt fantastisk smak vilket även min bror tyckte.

Eftersmaken var dock något kort men god.

En riktigt bra whisky det här och jag ska definitivt försöka få tag i fler.

Stronachie 10 y.o.

Ett nedlagt destilleri där man på A. D. Rattray tydligen försökt efterlikna det innehåll man fann i en gammal flaska. Valet föll på Benrinnes Destilleri där denna således är destillerad. Buteljerad av oberoende buteljeraren A. D. Rattray och när jag såg info om den här på sociala medier hade jag precis provat en Stronachie 12 vilken jag gillade och då en Old Pulteney från Rattray var kanon bestämde jag mig för att beställa denna.

Doften, som är lätt och frisk, inleder med en sötma jag annars finner i sherrylagrad whisky. Denna är med andra ord bourbonlagrad. Sötman är verkligen honungssöt. En liten jordig ton finns med i bakgrunden. En liten smörig ton likt smörstjärnor finns med.

Smaken är även den söt med en liten jordig ton. Lite kryddig men ack vilken besvikelse efter doften. Tyvärr satte doften väldiga förhoppningar på smaken och jag tycker inte riktigt smaken lever upp till den föregående doften.

Sammantaget en len och frisk whisky men jag föredrar lite mer oumph i både doft och (men framförallt i) smak. Är den värd sina 499 kronor? Idag är jag tveksam men en annan dag kanske jag tycker det utan att tveka. Dock är den något bättre idag än när jag ryckte folien på flaskan för ett tag sedan så den kanske växer med tiden och luftning. Hoppas det i alla fall…

Old Pulteney Navigator

Jag håller denna NAS från Old Pulteney som riktigt bra. Dock när den provades med övriga OP stod den sig ganska slätt mot några av de andra så därför fick den ges en chans på egen hand. Namnet gör att Pulteneys slogan ”The Maritime Malt” gör sig än mer påmind.
NAS som sagt och den är på 46 procent. Ingen kylfiltrering och inga färgämnen. Det är en blandning av sprit lagrad på både bourbon och sherryfat.
Doften bjuder på vanilj, citrus, honungssötma och lite frukt samt ek. Doften är len och oerhört frisk. Finns en liten havssälta med vilket för mig neråt kusten här i Varberg. Jag tycker bourbonfaten märks något mer än sherryfaten idag.
Smaken är en härlig blandning av sötman från mestadels sherryfaten men även lite honungssötma. En liten ton av citruszest och lite åt sirapshållet. Lite ek.
Eftersmaken bjuder mig på en liten pepprig touch vilket var överraskande.
Jag tycker som sagt denna är bra och jag kommer definitivt vilja ha den son en stående pjäs i mitt skåp.

Strathisla 12 y.o

Detta är en flaska jag fick av en granne för ett tag sedan då jag hjälpte denne med hennes matematikkurs hon läste. Ingen dålig tackgåva. Ni finner länk till systembolaget här.

Strathisla, som av många räknas som ett av, kanske rent av det finaste/vackraste destilleriet och som dessutom är hjärtat av de blended whisky som ägarna Chivas buteljerar.

Jag tycker mig finna den härliga söta fuktigheten som i alla fall jag hittar i många whisky från Speyside. I denna mycket lätta och friska doft, finner jag även lite nougat, aprikos, honung och lite vanilj. Jag tycker även en liten nötighet visar sig.

I smaken, som även den är oerhört mild, finns lite fat (läs ek), en sötma och lite nougat. Aprikosen visar sig men jag tycker att en annan frukt är mer dominant. Det är mandarin, vilket för tankarna till när jag var liten och farmor hade mandarin på tårtan. Även i eftersmaken är detta den dominerande smaken. Hur som helst uppfattar jag smaken som lite tafatt vilket kan bero på att den är nedvattnad till minimala 40%.

Missförstå mig inte. Den är absolut inte dålig på något sätt men kanske en whisky som mer passar den som är mer ovan (inte för att jag är direkt van heller), men många kallar Glenfiddich 12 för en ”nybörjarwhisky” och kanske denna skulle ingå i den kategorin. En mild, frisk och lätt whisky som man kan bjuda så gott som vem som helst på.

Priset på 369 kr är helt ok och är man osäker på vad man gillar eller om man vill ha något att bjuda polarna på som inte kostar skjortan tycker jag denna är helt ok.