Bowmore Tempest 10 y.o. Small batch release batch 2

Det var verkligen ett tag sedan jag skrev något här på bloggen, men det betyder inte att jag inte provat/druckit whisky eller hittat på annat, så det kommer eventuellt att komma fler inlägg den närmsta tiden.

Hur som helst provade jag den här i kväll och vad ska man säga? Jag har, efter att ha provat fler och fler whisky, gått till att tycka sämre och sämre om just Bowmore. Vad detta beror på kan jag inte svara på men jag tror att det finns något i den så kallade och även typiska Bowmore-peaten jag inte gillar (längre ska tilläggas).

Detta är i alla fall en whisky som är tio år och är lagrad på first fill bourbon-fat. ABV ligger på 56% vilket klassas cask strength och ju är något jag gillar.

Doften består av rök, citrus(-skal) och lite peppar tycker jag. Kanske åt citronpeppar-hållet. Lite vanilj hintar om att det är bourbonfat den legat på. Jag tycker mig även känna en lite sötma.

Smaken då… Finns den där pesten jag inte är så förtjust i? Njae…det kan jag inte påstå. Visst finns där en peat-doft men så tydlig tycker inte jag att den är. Här finns även citrus och en kryddighet (läs peppar) och lite sälta. Jag tycker att sötman framträder i form av lite honung. Lite åt mineralhållet i form av järn tycker jag mig känna också. När jag drack den här mer för njutnings skull tyckte jag att den kändes mycket mer mineralisk.

Eftersmaken bjuder på mer peppar och här tycker jag att den påminner mer om svartpeppar. Ganska lång eftersmak och jag funderar både en och två gånger om jag ska ge Bowmore en ny chans… Vi får se vad framtiden bär med sig. En whisky jag kommer att ha i mitt skåp i framtiden? Jag tror inte det, även om den inte var dålig på något sätt men den tilltalade mig inte så mycket att jag faktiskt skulle vilja köpa en flaska.

Annonser

Ledaig 18 y.o.

Från Isle of Mull och Tobermory destilleri kommer denna lite rökigare variant av Tobermory som går under eget namn. Just denna är batch 2 (limited release) och är slutlagrad på spanska sherryfat.

Doften bjuder mig på en viss peat, mer mot rökta charkuterier med oerhört söta inslag. Jag tycker att sherryfaten märks och en viss bärig touch finns där. Jag tycker mig känna lite smultron/hallon men kan ju naturligtvis ha fel. Balansen mellan peaten och sötman är riktigt bra. Liten syrlighet och även lite ek tittar fram efter ett bra tag i glaset (ca 35 minuter).

Smaken då? Jo då. Även här samsas sötman och peaten. De kommer liksom i vågor i munnen. Här finns även en lite bränd smak likt bränd ek och bränd karamell. Dock känns den något tunn i en andra sipp. Alkoholhalten ligger på 46,3% och märks knappt, förutom en gång och då i ett kort gästspel.

Eftersmaken bjuder mer på en bärig sötma än de rökiga charkuterierna och då ihop med en viss ekighet/maltighet.

Jag tyckte den här var klart bättre första gången jag provade den. Idag är det det allra sista i flaskan som får skänka mig lite nöje. Helt klart en ok whisky men jag tycker nog att priset på Systembolaget (1450 kr) ligger alldeles för högt. (Ni hittar den här.) Riktigt kul att ha haft den dock och jag kommer med största sannolikhet att vilja prova fler Ledaig för att se om jag kanske gillar dem bättre.