Laphroaig – 200 years of Laphroaig 15 y.o.

Ytterligare ett sample från en god vän. Liksom igpr blir det en Islay-whisky från Laphroaig. Denna buteljerades för Laphroaigs 200-årsjubileum 2015.

Doften är betydligt sötare än i den 18-åriga, vilken provades igår. Här finns naturligtvis peat, men även lite smör, honung och en liten fruktighet.

Smaken bjuder först på en söt fruktighet och hör finns honungen och smöret. Sedan kommer en peat som liksom smyger sig på och sedan tar över… Dock finns sötman och krigar sig kvar.

Eftersmaken är lång med svag peat, ek och lite övermogna päron.

Den här ska jag definitivt leta efter. Denna gillade jag.

Annonser

Laphroaig 18 år

Elvaårig bröllopsdag idag och detta firas med en Laphroaig 18 y.o.

Doften gör sig inte riktigt rättvis idag då jag är lite tät pga pollenallergi. En liten peat finns men långt ifrån en Laphroaig 10 t.ex. Jag tycker mig även finna en del ek och en liten touch av citrus och vanilj. Detta ska tas med en nypa salt idag som sagt.

Smaken bjuder på en sälta, en underbart balanserad peat och lite träkol med lite nyek. En liten sötma finns i bakgrunden med.

Eftersmaken är ganska lång med lite havssälta och ek-peat. En svag ton av tobak vilket jag på något underligt sätt gillar i denna.

En mycket trevlig whisky.

Tack för samplet bästa Peter.

Bruichladdich 2005 Eldvatten

Ett sample som stått ganska länge i skåpet. Den här är lagrad på ”Fresh ex-oloroso sherry cask #452”. Flasknumret var 149/264 och ABV 59,2%.

Doften tyder på sherrylagrat med ek och framförallt russin. Här finns en sötma som tilltalar mig. Samtidigt lite doft av lakritsrot som när någon tagit och tuggat lite på en.

Smaken är framförallt ek men med en sötma av russin men framförallt pöommon och en liten bränd smak. Därefter kommer just lakritsroten som fanns i doften. Jösses vad den framträder.

I den något längre eftersmaken är det dominans av bränt trä och lakrits.

Grymt bra val av Peter och Tommy på Svenska Eldvatten.

Tack till Mathias Nilsson för att han lät flera av oss prova den här.

Port Charlotte 2007 CC:01 Heavily Peated

Detta är ett sample som kom i förra veckan från en god vän.

Till en början förstod jag att namnet, Heavily Peated, var väl valt. Doften var nästan uteslutande av den rökiga karaktären. Efter en halvtimma i glaset hade dock peaten försvunnit någon för att ge plats åt lite gräs, ek, vanilj och citrus. Jag tycker mig även känna en svag havssaltstouch bakom allt detta. En något jordig ton finns där med. Doften blev betydligt bättre enligt min näsa efter lång tid i glaset. Denna gång var det whiskyglas från Spiegelau som fick agera provningsglas.

Smaken vittnar, likt doften om en peatton men inget som tar över, förrän efter en stund då peaten i form av en grym träkolsrök tar plats i hela gommen. Innan detta blitzkrieg finns där alla smaker som jag fann i doften. Dock finns här även ett smak av lite bränt gräs/hö och bränt trä. En svag kryddighet och en lite pepprig ton.

Eftersmaken är lång med torra toner ihop med jord, aska och lite peppar även här.

Den här var inte så tokig.

Släppt 2016 för Travel retail och en rökighet på 40 PPM samt en ABV på 57,8%. Denna märks men i så många andra fall tycker jag alkoholen blir en smakhöjare som lyfter alla smaker.

Tack till Monica Johnsson (@lindans_whisky) för detta sample.

Ardbeg Grooves

När den här släpptes tidigare i år var tanken att jag skulle hjälpa en god vän att få hem en flaska. Jag satt med tre konton och klickade på alla tre men inget napp… Som tur var fick vännen (Whiskynörden) tag på en flaska ändå.

Jag fick tag på ett sample för ett tag sedan och här kommer mina tankar om denna NAS:are från Ardbeg.

Doften är till en början Ardbeg-typisk och jag tycker den är lite skitig och unken. Efter en halvtimma i glaset är den mer balanserad med lite mer blommig ton, lite vanilj och citrussötma, lätta vinösa toner, träkol, samt lite jord.

Smaken är en av de bättre Ardbeg som kommit under senare år enligt min mening. Viss peat med lite nougat, vanilj, lite bränd ek, svaga vintoner och lite bär med svag kryddighet.

ABV på 51,6% då detta var Committee Release.

Tack till Rickard Dahlstedt för att jag fick chansen att prova den här.

Bunnahabhain Vintage 2007

En Bunnahabhain från Gordon & Macphail var dagens adventslucka. Enligt uppgift en first fill sherry hogshead som buteljerats i fatstyrka på 55,8%.

Doften som jag kännerr till en början en blandning av alkohol, karamell och lite russin. Efter ett tag kommer lite ek ihop med lite lite (röda vin-)bär.

Smaken är inte alls vad jag väntat mig. Här tycker jag mig finna lite tobak, rök och lakrits. Av sherrytonerna (karamell och russin) i doften är det inte som visar sig i smaken. En liten kryddighet poppar upp som en oväntat gäst men försvinner lika snabbt. Jag vet inte vad jag ska tycka om den här till en början. Efter en något större sipp tycker jag att den här är lite sådär.

Glad över att ha provat men inget jag kommer att ha i skåpet. Det ska bli kul att se vad lucialuckan har att bjuda på i morgon.

As we get it

Jag fick en adventskalender med samples av en mycket god och kär vän i veckan och som traditionen säger är det en lucka om dagen som ska öppnas. Igår var det en Auchentoshan Heartwood som var dagens sample och den har jag redan skrivit om. Kan dock säga att jag igår fann lite andra dofter och smaker än tidigare medan merparten var desamma.

Idag är det en Islay-whisky, nämligen As we get it från Ian Macleod’s som ska provas. Denna är dessutom buteljerad i cask strength (CS) med en ABV på 61,7%.

Doften bjuder på en söt peat med toner av vanilj i bakgrunden. Lite torrt trä och kanske även lite citrus skymtar förbi likt ett ensamstående träd vid motorvägen då man svischar förbi i 120 km/h… Efter ett tag i glaset finner jag lite fruktig touch i form av päron… Undrar om hjärnan spelar mig ett spratt här.

Smaken visar verkligen att detta är en CS… Oj vad det drar i gommen och på tungan. Bakom alkoholen tycker jag mig finna lite av en sötma ihop med sälta och trä ihop med en rökig vanilj. En minimal ton av lite citruszest tycker jag mig finna med…

Eftersmaken är ganska lång… Mest kanske med anledning av alkoholen och den känns lite som en halvbränd, målad brädbit. (Jag förstår att det låter märkligt men smaken påminner mig om ur det doftar i ett rum under tiden man målar brädor.)

Av någon anledning gillar jag verkligen denna. Kanske också för att peaten inte tar över som den kan göra i många andra whisky från Islay utan den finns där som ett härligt komplement. Jag rekommenderar den till alla som inte redan har ett inbyggt motstånd till minsta möjliga rökiga whisky.