Kilchoman Sanaig

Denna whisky vann inofficiella whisky-VM i klassen peated whisky med Henrik Aflodal som anordnare, 2018.

I och med detta köpte jag en flaska ihop med de övriga vinnarna, nämligen Glendronach 12 y.o (sherried) och Longmorn 16 y.o (malty). Kilchoman som för övrigt är ett ganska ungt destilleri.

Doften vittnar om inte så mycket peat ändå. Detta tilltalar mig som sagt då jag kommit ifrån de rökiga sorterna. Här finns också en del sötma samt lite ek. Jag tycker också mig finna en liten unkenhet som i en gammal jordkällare eller liknande och en liten ton av fernissa.

Smaken påminner mig om varför jag har svårare och svårare för rökiga whiskies. Hör finns en ton av aska ihop med den rökiga torven. ”Not my cup of tea.”som britten skulle ha sagt, med andra ord är denna inget för mig, i alla fall inte som jag känner för rökiga nu.

Annonser

Bruichladdich Laddie Classic edition_01

Igår provades det Bruichladdich The Laddie Eight och idag är det dags för Bruichladdich Laddie Classic edition_01. Den här buteljerades 2010-11-23.

Doften skiljer sig lite från den igår, eller lite och lite, allt är ju relativt och beror på vad man känner. Jag finner i alla fall vanilj, citrus, lite ek, en bärighet som lite åt smultronhållet. Här finns även lite gräs och då inget torkat eller nyklippt utan ”bara” gräs.

Smaken bjuder även den på ek eller trä och det påminner lite om blött trä. En liten bränd touch av densamma uppenbarar sig. Läder! Den dyker upp och knickar mig likt Mike Tyson skulle gjort. Oj… Här finner jag även en svag ton av vaniljen som var mer påtaglig i doften. Någon citrus känner jag då inte i alla fall.

Eftersmaken ligger kvar på tunga och i mun på ett mycket trevligt sätt. Denna bjuder på blött läder och lite ekighet.

ABV på 46% och jag anser ju att smärtgränsen på många whisky ligger där. Här ska den definitivt INTE ligga lägre.

Jag kommer definitivt att införskaffa fler Laddie Classic efter detta.

Bruichladdich The Laddie Eight

Idag provade jag en av de två Bruichladdich jag har hemma. Denna är en åttaårig non-peated whisky. Jag fick upp ögonen för Bruichladdich The Classic Laddie då jag på En öl- & Whiskymässa i Göteborg och närvarade vid Nigabs och Bruichladdichs världsrekord i världens största whiskyprovning där jag tyckte just Classic Laddie slog både Port Charlotte och Octomore. Den här köptes av en kollegas vänner för ett tag sedan och ”dödades” i och med i kväll…

Hur som helst. Denna bjuder på vanilj, smör, lite blommighet, lite ek och kryddighet likt anis i doften. Lite geléhallon uppenbarar sig men jag blir tveksam till om det verkligen är det.

I smaken finner jag en lätt vaniljton men den dominerande är klart ek. Här bjuds jag även på en lätthet och anisen gör sig påmind i och med att jag känner en svag lakritston. En något alkoholstickande ton då denna har en ABV på 50%. Därefter kommer en citruston och här drar jag lite på smilbanden. Den här gillar jag.

Eftersmaken är ganska lång med ek, lite vanilj, ek och en kryddighet.

I morgon privas the Classic Laddie edition_01.

Selected Malts Caol Ila 12 years

Som jag berättat tidigare har jag en whiskyvän här i Varberg vid namn Patrik Barkevall. Han driver, tillsammans med Mikael Westerberg, den oberoende buteljeraren Selected Malts.

Dessa två herrar träffades på en resa till Islay för ett antal år sedan där idén till SM kläcktes. De har i dagsläget släppt tio single casks och detta blir deras elfte. Patrik och jag träffades tidigare idag i ett ärende och jag fick då möjlighet att få ett sample.

Caol Ila 12 y.o släpps på systembolaget på måndag 13/5, har artikelnummer 77727 och kostar 995 kr. Ni finner den här.

Doften är ganska lätt och fruktig. Peaten, som jag generellt sett tyvärr börjar få svårare och svårare för, märks knappt. Den finns där på ett mycket behagligt sätt med lite citrustoner, lite torkat gräs (hö?), lite trä och vanilj. En svag fruktig ton uppenbarar sig efter ett tag. Jag gillar det jag känner.

I smaken framträder så peaten på ett klart tydligare sätt. Inte alls att den tar över men den känns. Jag tycker mig känna en liten tobakstouch i denna. Eller i alla fall vad jag tror är tobak, då jag inte nyttjar någon form av detta. En smak, som i alla fall jag drar paralleller till, är den man kan få efter att ha tuggat lite på en pinne attackerar mun och gom likt ett tyskt blitzkrieg-anfall och försvinner lika snabbt för att plats åt en lite bränd smak och en del kryddor. Jag tycker en mycket svag bitterhet drar över tungan tillsammans med en påtaglig alkoholton och lite fruktiga toner.

Eftersmaken är lång och värmande och här gör sig alkoholen påmind. Denna är buteljerad i cask strength och har en ABV på 56,3%.

Gillar jag den då? Ja, den är inte alls dum. Kanske inget för rökfantasten, eller så är den just det, i och med att fler smaker än bara peaten visar sig. Hur som helst finns det 413 flaskor att försöka få tag i på måndag. Jag tror att dessa kommer att gå åt ganska fort då Mikael och Patrik väljer ut bra fat.

Bruichladdich Black Art 03.1

Efter ett par dagars snörvlande vilket tyvärr ställde till det lite i onsdags då jag var på Ven för en release av deras kommande whisky Alkaid kände jag att det var dags att försöka få bukt med den eventuella förkylningen. Detta också för att kunna ge en sådan bra recension som möjligt av Alkaid då jag fick med ett prov hem.

Vad passar då bättre än en 03.1 idag den första mars?!

Doften är len och jag tycker den bjuder på sherrytoner, röda mörka bär, en svag russindoft och en viss sötma. Läder och kanske lite gummi tränger igenom ihop med en svag alkoholdoft. ABV ligger på 48,7% hos denna 22-åring.

Smaken då? Jo, efter att ha småsmuttat lite på en 21-årig Old Pulteney, så att inte smaklökarna är helt borta, tycker jag att här finns salmiak, russin, lite lätt tobak, en hel del bränd ek och väldigt mogna bigarråer. Jag tycker också där finns tanniner och läder. Något sträv i gommen men riktigt god.

Eftersmaken är något torr och bjuder på en mindre symfoni av läder, körsbär/bigarråer och en lite bränd smak.

Toppen! Tyvärr är priset på denna lite hög för mig i dagsläget men ett stort tack till Mathias Nilsson som gav många, däribland mig, chansen att prova den här.

Bruichladdich 12 y.o SC

Ett sample från 2016-11 och vår whiskyklubb NWSC. Detta var det tredje i ordningen.

Ingen OB utan en IB i form av The Old Malt. ABV på 50% och det var Robin Svensson som samplade denna. Tyvärr har det vi kallade ”Månadens sample” runnit ut i sanden men jag hoppas man kommer igång med dem igen.

Färgen var oerhört ljus.

Doften bjuder på ek, lite av bourbonlagring som citron och vanilj. Därefter torv, havssälta och så ett uns rök. Därefter slår en alkoholton mot mig ihop med lite äpplen.

Smaken ger en tydlig ton av Islay även här. Här finns torven, lite sälta, en liten ton av vanilj och ett litet alkoholsting. Peaten (torven) drar sig bakåt i munnen och liksom etsar sig fast i gomseglet.

Den ganska långa eftersmaken bjuder på lite peat och ek.

När man hittar ett sample som detta, vilket stått i mer än två år, betyder det sentimentala mer än själva samplet. Jag saknar som sagt var Månadens sample från NWSC mer än vad jag tyckte om detta tror jag. Dock ett helt ok smakprov, men inte så mycket mer.

Bunnahabhain 12 y.o.

En Bunnahabhain jag sedan ett tag varit lite intresserad av så nu var det dags att köpa en flaska. Den finns ej på mitt lokala systembolag så den fick beställas.

Doften är ganska lam tycker jag. Dock finns lite torkad frukt, ek och mörka bär. Ingen wow-doft direkt. I alla fall inte idag. Kanske blir den annorlunda efter att ha oxiderat i flaskan.

Smaken bjuder på något mer. Här finns en liten bränd eksmak/träsmak också. Kan vara ett uns peat men inte Islay-typisk. ABV på 46,3% som i mitt tycke varken gör till eller från. I många andra fall är alkoholen en smakförstärkare men inte här.

I eftersmaken kommer det en än mer bränd smak. Nästan som hårt, mycket hårt brända mandlar eller liknande.

En okej whisky att ha i skåpet tycker jag. Dock har jag svårt att se att den är en man blir sugen på. I mitt fall blir det inte fler flaskor av denna.