Duell mellan två Balvenie med peat…

För ett tag sedan fick jag ett mail om att det fanns sample från Balvenie att få om jag var intresserad vilket var extra roligt då mina noter, som ju till en början var tänkt för endast mig själv, når ut till andra och läses av andra.

Nedan är taget från den pressrelease som följde med proven:

Balvenie lanserar två nya exklusiva Speyside-whisky – The Balvenie Peat Week Aged 14 Years (2002 Vintage) och The Balvenie Peated Triple Cask Aged 14 Years. Destilleriets första två whisky där 100 procent av malten torkats över glödande torv för en rökig karaktär. Tappningarna är resultatet av ett flera år långt projekt av Balvenies maltmästare David Stewart och tidigare destillerichefen Ian Millar, numera global varumärkesambassadör på William Grant & Sons.

Som ett av de första destillerierna i Speyside valde Balvenie att experimentera med torv i sin produktion och destillerade en sats whisky som under flera år fick mogna under uppsyn av David Stewart i destilleriet i Dufftown, Skottland. Sedan den här banbrytande perioden har Balvenie en vecka varje år arrangerat Peat Week – ett projekt där destilleriet, för att tillverka nya smaker i sin whiskyproduktion, endast använt sig av malt där rökigheten kommer från den glödande torven.

The Balvenie Peat Week (2002 Vintage) är tillverkad utan kylfiltrering och har en ABV på 48,3%. Tappningen, som endast åldrats i amerikanska ekfat kommer exklusivt lanseras i USA, Storbritannien, Danmark och Sverige.

Nr 40069-01 The Balvenie Peat Week (2002 Vintage) säljs på Systembolaget från och med 6 oktober 2017. Pris: 799 kronor.

The Balvenie Peated Triple Cask är även den icke kylfiltrerad. Även den här har en ABV på 48,3% och har legat på bourbon- och sherryfat. Den är framtagen för tax free-marknaden och började säljas i juni i år.

The Balvenie Peated Triple Cask säljs exklusivt på enstaka utvalda taxfree-butiker från och med juni 2017.

Jag bjöd hem min gode vän Bennie från TasteNote.se för att tillsammans prova dessa. Han visste dock inte vad det var utan fick prova blint och här kommer mina noter;

Balvenie Peat Week 2002 vintage (14 y.o.)

Doft: En mycket mild och len doft med en väldigt subtil torvdoft. Lite blommig och lite smörig. Jag fann ett tag en svag hasselnötsdoft, men den var sedan något svårhittad. En svag ek-/maltdoft och viss citrusdoft visar sig också. Efter ett tag dyker lite honung och vaniljfudge upp.

Smak: Även denna är len och här finns citrus, vanilj och lite ek. Jag tycker sedan att den smakar som styvmorsviol doftar, så lite viol med andra ord. En behaglig peat-touch som efter ett tag (tyvärr) övergår lite mot tobak. Eftersmaken är medellång men lite gräs och lite torv.

Balvenie Peated Triple Cask 14 y.o.

Doft: Även denna är mild och len. Även här finner jag vaniljfudge och lite gräs samt en kryddighet som vi båda tycker drar mot kanel. Liten syrlighet och en söt ekighet/maltighet visar sig från, enligt mig, en bra sida.

Smak: Oj…Här finns sötma och vaniljfudge. Sedan finner jag citron och citronzest. Därefter kommer peaten fram, om än något mildare än i Peat week, men i form av en fyllig rök. Därefter finner, i alla fall jag, lite av övermogna persikoskal. Eftersmaken är relativt lång med en liten torvighet.

Enligt mig är peaten mer tydlig i den övre av dessa men långt ifrån påtaglig på något sätt. Är detta då något för mig? Ja, till en början så tyckte jag det. Efter att ha funderat lite mer så kanske. Jag tror i alla fall att det är två whisky som skulle kunna vara en bra övergång eller liknande för de som snöat in på sherry-/bourbonlagrade whisky till att våga prova en något mer rökig whisky och som kanske tycker att en Laphroaig, Lagavulin, Ardbeg eller liknande är alldeles för rökig, även om de skiljer sig en del från varandra.

Bilderna nedan kommer från Nigab som är distributör av Balvenie i Sverige.

Annonser

Cooper’s choice Sherry Bomb

Detta är min första whisky från denna IB (independent bottler) som huserar i Glasgow. Just den här fanns det 780 flaskor av. Destillerad på Glenrothes, buteljerad av Cooper 2017 och en ABV på 57%.

Lagrad på ett first fill olorosofat och fatnumret var 6110.

Första gången jag provade den här var jag lite besviken då jag kanske hade alldeles för höga förväntningar men jag beslutade att ge den fler chanser.

Doften bjuder idag på en viss spritighet men även de där sherrytonerna som jag mer och mer börjat gilla, (nästan avguda), nämligen viss toffee, mörka bär och lite russin. ingen direkt sherrybomb direkt så jag tycker nog namnet är lite missvisande.

Smaken bjuder på lite mer med mörka bär likt björnbär. Här finns även lite kryddor. En viss touch av lite mörk choklad visar sig också och lite halvbränd karamell visar sig också mellan varven. Jag tycker alkoholen ger en härligt värmande känsla och den river till lite i gommen och svalget.

Eftersmaken är ganska lång och i samverka med alkoholen finns en kryddighet likt julkryddor.

Öl- och whiskymässa i Falkenberg.

I helgen som gick var det mässa i Falkenberg. Detta var det femte året mässan arrangerades men första året jag var där. Detta trots att det endast är tre mil mellan Varberg och Falkenberg.

Bussen avgick 12:14 från Varberg, via Tvååker, där en vän (Glenn) hoppade på bussen. Vi två tog en resedram, vilket var en Amrut Portonova, på väg ner. Den föll oss båda i smaken. Vi anlände Falkenberg efter ca en timme och hade då ca 45 minuter innan Falkhallen, där mässan var, slog upp portarna. Nästan först i kön och så snart vi kom in handlades det dryckeskuponger. Vi drog oss mot Whiskytastes bås där vi snackade lite med Hasse och Jonas samt provade några Paul John. Bland andra Single cask #580 samt en peated med casknummer 819. Båda grymt bra.

Efter det gick vi till Auld Rare Whisky där jag provade en 21-årig Tormore och Glenn en 33-årig Bunnahabhain. Lite snack även här med Joachim Johansson och därefter bar det av till Halmstad Brygghus för en öl. Här möttes vi av grym personal, som glatt berättade om sina öl, trots att vi hade Nordic Whisky Society-tröjor båda två.

Därefter, efter ca tre timmar på mässan, var vi åter hos Whiskytaste där vi hamnade bakom disken. Detta var en riktigt trevlig och nyttig erfarenhet vilken jag gärna upplever igen. Att stå och prata whisky och annat med folk samtidigt som de ville ha något gott att dricka var fantastiskt. Stort tack till både Hasse och Jonas för att vi fick möjlighet att stå där.

Efter nästan nittio minuter bakom disk tackade vi för oss genom att ta varsin dram från deras Hart Brothers. Jag tog mig en 20-årig Glen Grant duck Edition. Den var riktigt bra kan jag meddela. Efter detta mötte vi Bennie från TasteNote och dennes sambo för ett kort samtal.

Sedan var det strosande på denna lilla gemytliga mässa och provsmakande av mestadels öl innan bussen hemåt avgick 19:40. Nästa år stannar jag längre.

Glenmorangie 12 y.o Lasanta

Bourbonlagrad till en början för att därefter ligga på både Oloroso- och PX (Pedro Ximenez)-fat.

Den här lilla miniflaskan köptes i somras då vi skulle iväg på grillning hos några bekanta. Väl där föll den både värden, min fru och mig i smaken. Frågan var då om det var allt runt omkring som gjorde den bra eller om den faktiskt är bra så den måste ju provas en halvgrå sensommarkväll.

Doften är lätt och bjuder på en svagare sherryton än i somras tycker jag. Jag tycker mig även finna lite karamell, nougat och så lite fruktsötma samt en svag citrusdoft och russin. En klart lätt och behaglig doft men inget jag går i taket över.

Smaken är även den lätt. Här märker jag av sherryn klart mer markant än i doftwn. Lite läderaktig smak ihop med russin och lite mörk nougat. En liten maltighet visar sig.

Eftersmaken är ganska lång och innehåller förutom lite choklad även lite åt brända russin som de kan smaka i vissa russinkakor.

ABV på 43% och den ”lägre” alkoholhalten märks verkligen inte av.

En whisky att ha hemma för att bjuda på eller bara för att sitta hemma och sippa på.

Ni hittar den här.