Då jag provade en Glenrothes igår fortsätter jag med samma destilleri idag. Detta är ett sample jag fått till mig av en god vän.
Doften är väldigt lätt med inslag av russin, nougat och lite karamell. Här finns lite senare en tydlig doft av alkohol, vilket inte är så konstigt då den har en ABV på 59,8%.
Smaken är lite av en besvikelse till en början då alkoholen verkligen tar över, men ju längre tiden går kommer fler och fler smaker smygande. Först lite russin, sedan nougat med lite chokladtoner, därefter en blommighet och lite mörka bär, vilket jag definitivt inte hittade i doften.
Sammantaget blev jag ändå lite besviken då jag hoppats på mer sherrylagringstoner, såsom karamell och kola.
Så var det denna tid på året då Spirit of Hven släpper nytt. Förra året påbörjades en ny serie efter Seven Stars, som blev kallad Seven Angels. Den första blev St Raphael, vilket var en hyllning till de som jobbar inom sjukvården då Covid-19 pågick som värst.
I morgon, fredag 4/3, släpper man den andra i serien. Denna heter StUriel, vilket är en av ärkeänglarna i den kristna tron. Etymologiskt betyder även Uriel, Gud är mitt ljus.
Whiskyn som består av 70 % orökig Malt, 25%rökmalt och 5% chokladmalt har legat på en blandning av åtta olika fat, varav sex är hårt rostade och hårt kolade fat av typen Virgin Querqus Muehlenbergii (Chinkapin ek), ett hårt rostat och kolat fat av Querqus Macrocarpa (Burr ek) samt ett Querqus Petraea som innehållit röd cabernet sauvignon. Den är buteljerad vid 48,6%.
Doften är söt och härlig. Mestadels lite smörkola (Werthers) och lite vanilj-/kolafudge. Här finns lite lingontoner och den så klassiska violtouchen jag funnit i de flesta av Hvens whisky. Kanske kan det bero på deras new make.
Smaken är även den ganska söt och smakerna lyfts fram av en ganska frän alkoholton. Jag hade aldrig gissat på under 50% här. Här finns lite estrar och tanniner men inte för mycket. Balansen är bra i denna. Sedan kommer lite mentol, viol och en lite större del av lakrits… Tyvärr dör eftersmaken ut ganska snabbt vilket är tråkigt.
Sammantaget är dock detta en whisky jag gillar. Personligen har jag tyckt att Seven Angels hittills är bättre än Seven Stars, men det återstår ju en del…
Senaste året har verkligen varit något utöver det vanliga. Covid-infektion för ett år sedan och sedan dess har det varit sisådär med doft och smak. Ett fåtal taffliga försök har gjorts till att prova whisky och öva upp sinnena igen men det har gått sådär. Nu är det dock dags. Julledighet och ca 170 samples i skåpet. Vad kan vara bättre än att prova ofta för att bygga upp sinnes-banken igen?!
Skåpet öppnades och den yttersta sampleflaskan fick följa med mig. Det blev en Bowmore Devil’s cask III.
Doften först så. Jag tycker den är väldigt lätt med lite safttoner likt vilda bär-saft och en del sötma. Sötman av mörka bär och sherrytoner är påtagliga. Lite russin och lite julkaka (Christmas pudding). En svag ton av lätt instängd källare finner jag efter ca tio minuter. Nu undrar jag verkligen om det är dessa dofter i den eller om det är min halvmossiga hjärna som spelar mig ett spratt.
Smaken då? Den har faktiskt varit något bättre än doften sedan ett år… Här återfinns sötman från sherryfat och russin men även en bakomliggande peat. Alkoholen, som enligt etiketten, ligger på 56,7%, gör sig påmind och bränner till lite i halsen.
Lätt brända toner, likt en av min mammas russinkakor som stått lite för länge i ugnen, i eftersmaken.
Sammantaget gillade jag denna. Ingen toppwhisky men helt klart njutningsbar.
Idag fyller den här bloggen, som var tänkt som en digital, privat recensionsbok av whisky, sex år. Detta måste ju firas och jag grävde fram ett sample jag fått av min gode vän Dennis Steckel a.k.a Mr Amrut. Smeknamnet till trots är detta ingen Amrut utan en Nikka.
Doften, efter ca 20 minuter i glaset, bjuder på en ganska söt ton. Här finns lite mogen frukt och en ton av (riktigt) söta dadlar. Jag tycker också här finns en härlig komplex aprikoston ihop med en ekton, kanske från faten den är lagrad på. En liten touch av nougat och en syrlig citruston tycker jag också att jag finner.
Smaken är ren och skär njutning. Jösses vilken smakexplosion detta var/är. Här finns sötman och jag tycker dadlarna finns än mer i smaken. Lite ljus nougat och lite russin. Aprikoser och kanske även lite persika. En liten rökighet ligger och lurpassar i bakgrunden och balanserar upp allt annat. Den här gillar jag verkligen.
Eftersmaken är lång med fruktsötma, en lätt bränd rökighet och liten ekighet och jordighet.
Stort tack till Dennis för denna. I owe you one dear friend.
Efter att ha återgått till jobbet är det så åter dags att testa smaklökarna. Nu är det åtta månader sedan jag hade Covid och jag känner att det är dags att smak och doft kommer tillbaka till en ok nivå igen. Detta är ett sample som kommit till mig från en mycket god vän och fantastisk människa (trots att han håller på fel fotbollslag).
En riktigt trevlig färg på denna och jag längtade i ca 30 minuter innan jag började dofta på denna.
Till en början känner jag ingenting och det känns verkligen tråkigt, men efter några minuter tycker jag mig finna lite russin, mörk nougat och lite mörka bär, men det ligger långt bak och var svårt att hitta så jag blir tveksam…
Smakmässigt är den mer tillmötesgående mot mig och här känner jag förutom det jag fann i doften, lite bränt karamelliserat socker.
Om den är så intetsägande eller om det är min post covid som spökar låter jag vara osagt.
Len och mjuk är den och av alkoholhalten på 57,6% märks inte mer än en lätt värmande känsla i gommen.
Vi fortsätter med samples från min gode vän. På denna står det Laudale 12 y.o och i parentes (Glen Elgin). Batch no 4 och med en ABV på 46% och den är buteljerad av Adelphi.
Doften ger mig mörka bär såsom björnbär, en ton av russin och lite lite karamell. Efter ett tag blir det mer röda söta bär och det som slår mig är engelsk jordgubbssylt/-marmelad.
Smaken är lätt och len och här tycker jag mig finna bärmarmelad som jag fann i doften. Här finns en bränd ton av farinsocker eller kanske muscovadosocker. Eftersmaken ger ytterligare en nivå av brända toner men av något jag inte kan sätta fingret på.
Hur som helst är den trevlig och jag gillar den men jag tror ändå inte att det är något jag skulle köpa själv. Som sample är den bra man jag tror inte jag skulle vilja köpa en hel flaska.
Ett sample till att prova idag. Vi håller oss kring 12-13 år verkar det som. Sherry cask finish och då i sherry butt #9. Färgen på denna är ju helt magisk. ABV på 58,4%
Doften är len och ganska intetsägande till en början men efter bara några minuter i glaset kommer det fram julkaka, russin och mörkröda bär (läs övermogna röda vinbär). Jag tycker dessutom att den uppvisar lite mörk choklad.
Smaken är också len och en ren och skär njutning i min gom. Här finns en liten nötighet som kämpar mot russin, kola och mörk bränd karamell. Alkoholen gör sig knappt påmind men den lyfter eftersmaken där jag påminns om min mors russinkakor som fått stå inne i ugnen någon minut för länge så att russinen får en liten bränd ton. Här finns också något mer men här har jag svårt att sätta fingret på vad det är.
Oerhört bra whisky oavsett och jag är oerhört tacksam över att ha träffat och lärt känna fantastiska människor i den så kallade whiskyvärlden.
Med risk för att bli tjatig…men detta är det tredje samplet jag provar i juli som jag fått via min gode vän. Åter en sherrylagrad whisky och idag från, vad som en gång och kanske även idag, klassa(de)s som Skottlands minsta traditionella destilleri. Denna är en naturlig cask strength och har en ABV på 57,7%. Dessutom står det sherry #140 på sampleflaskan så jag antar den legat på ett fat med detta nummer.
I och med att jag börjat ta av mina samples har jag återigen börjat jobba för att få tillbaka doft och smak.
Doften är ganska mild men innehåller sötma i form av karamell och lite åt kolahållet i form av mörk toffee. Här finns lite åt björnbärspaj och en stor portion russin. En svag nyans av vinösa toner tycker jag mig finna någonstans i bakgrunden.
Smaken är en ren njutning. Gillar man sherrylagrat tror jag man älskar den här. Här finns karamell, bränt socker och kola. En rejäl doning russin här med som liksom sedan drar sig tillbaka och låter alkoholen framhäva den söta brända karamellen. Lite av mörka bär tycker jag mig också finna och den här var verkligen intressant. Klart den som tilltalat mig mest av de tre jag provat hittills denna månad.
Ytterligare ett sample, likt den Aultmore 13 y.o. jag provade igår, som kommit till mig via min gode vän. Denna är cask #101, sherry hogshead och en ABV på 53,2%. Buteljering är från The Maltman, och familjen Hart.
Doften är inte alls lika söt som den igår. Här finns också någon avart jag inte riktigt kan sätta fingret på, men lite åt färg- och limhållet. Efter ett tag drar doften lite åt violhållet och lite åt sötlakritstonerna man finner i engelsk lakrtiskonfekt.
Smaken bjuder på lite bränd kaka, kanske brända russinkakor. Alkoholen gör sitt och tar fram de brända tonerna. En liten torr jordighet uppenbarar sig och de brända tonerna kommer tillbaka och är med i eftersmaken.
En helt ok whisky, men jag gillade gårdagens bättre.
Vi fortsätter nu att avverka samples från julkalendern från december. Denna har legat i drygt sju år på ett first fill sherry hogshead och är buteljerad vid fatstyrka på 55,8%. Arran som är ett relativt nytt destilleri då de startade sin produktion 1995.
Doften är lite frän till en början och jag tycker först den påminner om några från Hvens Seven Stars-serie med en lätt unken vinös ton. Därefter visar sig sötma och lite russintoner. Något som i alla fall jag upplever som jordgubbsmarmelad poppar upp. Därefter kommer lite ekiga toner och en viss spritighet ihop med den lite unkna källardoften.
Smaken är bättre än vad doften utlovade, men kanske så bra som jag hoppats på. Här finns, även här, en viss unkenhet ihop med en liten träighet och en del sötma samt en liten brändhet (som kanderade brända mandlar som bränts aningen för länge). Alkoholen blir en smakförstärkare i detta virrvarr av (märkliga?) smaker. Jag tycker mig också känna en liten bismak jag annars får av vinlagrade whisky.
Sammantaget måste jag säga att jag blev lite besviken på denna. Jag ska även erkänna att jag sneglat på den via Systembolaget.se men är idag glad att jag inte köpt någon flaska. Den tilltalar säkert andra men inte mig, i alla fall inte idag.
Thomas whiskyblogg 