355. Old Pulteney Vintage 1983. 21 y.o.

Detta är ett sample jag haft hemma ett tag och vad passar bättre än att prova det en dag som denna då jag fått ett negativt svar på mitt Covid-19-test?

Doften vittnar om en orökig whisky med en hel del honungssötma. Lite metallisk i doften ihop med lätt vanilj. Jag drar tankarna till deras tidigare 21-åring som tyvärr försvann från deras core range men den senare har mycket mer sherrytoner. Åter till denna. En svag kryddighet smyger sig på och kanske finns där även lite (blött gräs). En svag ekton försöker visa sig, men likt en blyg, försynt och kär tonårskille, vågar den sig inte riktigt fram.

Smaken är något helt annat med en nästintill gudomlig kombination av smaker som dansar runt i munnen likt en dansare i världsklass. Här finns en härlig äpplesötma, lätt karamell och lite krämiga mörka bär. Lätt örtiga toner.

Eftersmaken är förvånansvärt lång med både sötma och lite pepparmint.

Sammantaget en mycket bra och trevlig whisky det här. Hade jag haft en hel del pengar, säg en sisådär 4000 kr, över, hade jag med största sannolikhet försökt komma över en sådan här.

353. Ardbeg Wee Beastie

Då min granne är mer inne på rökig whisky än vad jag är så är detta ett sample från honom. Wee Beastie har gått på auktion ett tag och för någon vecka sedan släpptes den även på svenska systembolaget. En femårig whisky från lite smått legendariska Islay-destilleriet Ardbeg.

Doften bjuder på en väldigt subtil Islay-peat ihop med en mängd charkuterier. Lite åt enrisrökt medwurst i kombination med lökkorv. Här finns också lite av blött, ganska hårt eldat trä. Här finns lite av blött halm och en lätt brödig ton som av fänkål och kardemumma.

Smaken är även den ganska lätt för en Ardbeg. Peaten finns här men överlag känns denna lite vek och tunn i smaken. Även här finns en lättare brödton men inget jag ropar hej över.

Detta var inget som tilltalade mig men jag vet att andra gillar den och det är det fina med olika drycker som whisky. Jag är glad att jag inte köpte på mig någon av denna.

351. The Nose

En whisky som släpps nu den 20/10 är denna ”The Nose” från Spirit of Hven. Jag fick hem ett sample för ett tag sedan och i helgen som gick prpvade jag denna, dels själv, men också på distans med en whiskyvän, Peppe Swenton, som på Facebook har en trevlig sida kallad Peatervs whisky. Kolla gärna in den.

Ihop med samplet kom ävem ett produktblad och där kan man läsa att denna ska vara en lätt rökig whisky med en Abv på 44,9%. Den är en blandning av whisky som legat på 21 olika ekfat, varav 14 är gjorda av fransk Querqus Petraea och sju av amerikansk Querqus Muehlenbergii. Dessa har sedan gifts på spanska Querqus Robur-fat. De franska faten har tidigare innehållit vin, de amerikanska är virgin oak där några dessutom innehållit Hvens vodka och de spanska är ex oloroso-fat.

Åldern på denna är åtta år då de yngsta beståndsdelarna är just åtta år, medan den även innehåller whisky som är tolv år och från när man startade Hven Destilleri. Namnet ”The Nose” är en hyllning till både Hvens Master Blender och till Tycho Brahe, som verkade på Ven, och förlorade just sin nästipp i en svärdsduell.

Nog om bakgrund och annat. Vad tycker jag då om denna?

Whisky från Hven samt Glencairn-glas med Hven-logga.

Doften tycker jag är ganska len och den bjuder på söt karamell, lite åt honungshållet, barrträdskåda, ek, vanilj och lite år surt rödvin. Efter ett bra tag även lite åt en konstlad hallonsmak och jag påminns om tablettasken PimPim.

Med vatten (jag hade två glas varav ett vattnades) så blir det än mer hallon, rödvinsdoften försvann, medans en lite parfymliknande violdoft uppenbarar sig.

Smaken bjuder i alla fall mig på sött vin och lite bittermandel. Jag tycker mig även känna att den är lätt kryddig och den har en ton av söt lätt rök. Något som slår mig i smaken är att jag finner gräddig chokladmjölk, nästan åt O’boy på mer fet mjölk än standardmjölk… Efter en längre tid (mer än 30 minuter) så kommer en mer bärig ton ihop med en del örter.

Eftersmaken bjuder även den på lite söta toner och en touch av lättsre träkolssmak och då sådan man kan få om man eldat med just barrträ.

Sammantaget en whisky som jag verkligen hoppas kommer att bli en i Hvens så kallade core range då jag tror den kommer att tilltala många människor. Detta är lätt en whisky jag kommer att ha i skåpet och kunna bjuda på utan att skämmas.

Artikelnumret är 90007 och priset kommer att landa på lite modesta 545 kr.

Detta är definitivt en jag kommer att lägga vantarna på när dem släpps. Stort tack till Henric, Anja och framförallt Camilla vid Backafallsbyn och Spirit of Hven för att jag fick chansen att få prova denna. Jag ser verkligen fram emot att få köpa en flaska.

346. Tamdhu Cask Strength batch 4.

Åter ett av de sample jag fått av en god vän. Detta är årets release enligt informationen på flaskan och den har en ABV på 57,8%.

Doften efter tio minuter är lätt och oerhört söt tycker jag. Här finns smörkola, karamell, lite av det beska i apelsinmarmelad, (val)nötter och sirap. Här finns också en lättare läderton och lite av bränt farinsocker.

Smaken är en kompott av farinsocker, lite mörka bär, bränd julkaka, lite smörtoner och lite viol.

Eftersmaken är lång och värmande av alkoholen och har inslag av mjölkchoklad.

341. Glengoyne 18 år (1997-2015)

Nu är det verkligen dags att ta tag i lite provande igen. För ett par veckor sedan fick jag hem ett 20-tal samples genom en god vän och nu är det dags att prova en av dem.

Ett av alla samples som kommit.

Detta är alltså en 18-årig Glengoyne. Destillerad 1997 och buteljerad av ”Malts of Scotland” 2015. Den har legat på en bourbon hogshead med fatnummer 15045. Totalt verkar det ha blivit 269 flaskor och denna kommer från flaska 145. Cask strength på 51,2%.

Doften är ganska lätt med tydliga inslag av både vanilj, citrus och päron. En liten ekton, geléhallon, lite skogsdoft likt barr och så något som påminner mig om rå falukorv. Fråga mig inte var den kom ifrån men min fru undrade om jag var riktigt vid mina sinnes fulla bruk… (jag undrar också…).

Smaken bjuder som tur är inte på falukorv eller något liknande. Av vaniljen märker jag inte heller så mycket men desto mer av sötman från frukt och geléhallon. Något som är väldigt tydligt är dock skogstonerna av trä och barr. Alkoholen gör sitt och torkar ut munnen/gommen något.

Eftersmaken är tyvärr ganska kort och torr. En liten träighet sprider sig på tungan.

340. Braes of Glenlivet

Ytterligare ett sample från Mr Amrut himself, Dennis Steckel. Efter senaste samplet så har Dennis och jag pratats vid lite och han höll denna något bättre än förra, så det ska bli riktigt intressant att prova. Destillerad 1994 och buteljerad 2018, gör att denna benämns som 23 år.

Doften, efter 35 minuter i glaset, är både lätt av frukt men även alkoholhalten på 53,8% sticker till i näsan emellanåt. Frukten jag känner är framförallt gröna äpplen och gula söta päron. En svag ton av vanilj, lite citrus och blött papper letar sig också fram. Efter ett par snurrar på glaset tycker jag mig finna även lite vindruvsstjälk.

När det kommer till smaken är den en ren njutning. Väldigt len och oljig. Här samsas vaniljen med päronen och en len sötma sprider sig i gom och svalg. En lättare ekighet sprider sig och en ton av omogen mango kittlar mina smaklökar. En fantastisk kombo det här. Detta var en av de bättre jag provat. En liten ton av vindruvor, kan även vara detta som ger sötman finner jag med. Wow, säger jag bara.

Dessutom ett jättetack till Dennis för samplet. I owe you something really nice pal.

339. Tamnavulin 25 y.o.

Detta är ett sample jag fått av Mr Amrut himself, nämligen Dennis Steckel.

Allt jag vet om detta är att det är just en 25-årig Tamnavulin på 50,6%. Är det en core range eller ett specifikt släpp? Jag har ingen aning.

Doften vittnar om en borbonlagrad whisky med vanilj, lite citrus och en viss träighet. Den är ganska lätt och jag tycker mig även skönja lite gräs i denna.

Smaken är en fröjd för gom och svalg. Jösses vad len och lätt. Här samsas en lätt sockerkakston med både citronskal och en hel del vanilj med söta frukter såsom päron och till viss del även gröna söta vindruvor.

Eftersmaken är även den lätt och fanstastiskt len. Ganska lång också vilket gör att jag bara sitter och njuter. Här finns en fruktig ton som avrundas med lite skumbanan.

Ojoj vilken bra whisky detta var. Nu ska jag sitta och njuta av de sista två cl… Tack Dennis för samplet. Jag bugar och bockar.

Här finner ni vad det var.

Fortsätt läsa

335. Old Pulteney Single Cask 725. 10 y.o handfilled.

Whiskyonsdag och ett av tre favoritdestillerier, Old Pulteney, i glaset. Ett sample jag fick tag på för ett tag sedan.

Doften är till en början en rejäl vaniljbomb. Jösses vad söt vanilj jag känner. Efter ett tag tycker jag att det kommer fram nyklippt gräs och lite citron. Nu märks även alkoholen, vilken ligger på 61,5% av. Lite kateinplommon och en svag ton av viol, likt doften av violpastiller, en fem minuter efter att de ätits.

Smaken vittnar om en härlig bourbonlagrad whisky, om inte doften redan avslöjat lagringsfatet.

Här finns en rejäl alkoholstuns vilken till en början tar över hela gommen. När denna lagt sig så uppenbarar sig en lite dov touch vanilj, vilken inte är lika söt som i smaken, lite ekig ton och en svag citruston. Lite gröna äpplen, likt Granny Smith, visar sig med. Riktigt trevlig smakkombination så långt.

Eftersmaken är lång, vilket jag tror beroe mest på alkoholen som ju brukar vara en rejäl smakförstärkare. Här finns åter äpplena och lite vanilj. Nästan som en äpplekaka med vaniljsås.

En grymt bra whisky detta enligt mig. Jag tackar Johan Stendahl för möjligheten att få prova denna. Hade jag vetat det går att få tag på en flaska, hade jag definitivt gjort massor för att få tag i en.

332. Amrut Single Grain cask 1457

Ett sample jag fått av Mr Amrut himself, Dennis Steckel. Rent generellt kan man om grainwhisky säga att råvarorna som används är vanligtvis en liten del mältad korn plus vete och majs, till skillnad från ren maltwhisky där bara mältat korn används. Resultatet blir en lättare whisky med neutral smak som mognar snabbare.

Den här är alltså en grain från Indien. ABV på 57,1%.

Trevlig dram.

Doften är len, oerhört len och jag tycker först att där finns en söt majston och en hel del både halm och en liten ekighet. Efter ett tag kommer lite kola, likt Werthers ihop med en ganska rejäl smörton. En våg av lite nysågat trä kommer och går.

Smaken bjuder, i alla fall mig, på en dos av parfymig och blommig sädesslags-ton. Lite söt smörkola även här. Här kommer alkoholhaltiga smultron och ännu mer sötma och vad jag tror är vetetoner. Eftersmaken är förvånansvärt lång för en såpass lätt whisky, men alkoholhalten bär upp både smak och eftersmak och här finns både smör och smörkola.

En trevlig whisky helt klart och jag är tacksam över att Dennis gav mig möjlighet att prova den här.

325. Amrut Indian Single Malt Whisky oak barrels. Cask Strength Limited edition. September 2017.

Ett sample jag fick med mig från min gode vän Andreas Olander i Göteborg innan ”En öl- och whiskymässa” 2017. Jag skrev endast ner det som står i rubriken så hoppas det stämmer.

Abv på hela 61,9% i alla fall, men i många Amrut tycker jag det knappt märks.

Doften här är av tydlig ek-karaktär, lite som när man går i en nyregnad skog. En viss blommig touch ihop med lite smör och honung. Lite smultron tycker jag mig finna då jag doftar mer med min vänstra näsaborre. I alla fall lite röda bär. Alkoholen till trots är den ganska lätt i doften.

Smaken är även den ganska lätt. Alkoholen finns här som en smakförstärkare vilket jag tycker om. Här finns en behaglig ton av vanilj och lite grönt gräs (ni vet som när man bara tar ett grönt grässtrå i mungipan och låter det vara där). Lite träsmak men på ett bra sätt. En svag ljungton och en smörton med söta honungsinslag visar sig.

Eftersmaken är ganska lång och lätt uttorkande men med, vad jag skulle säga, lite vanilj med träinslag.

Sammantaget en grymt trevlig whisky som jag gärna skulle haft själv i skåpet.

Tack Andreas för sample.