342-344 Glenfiddich 12, 15 och 18.

Idag hade vår whiskyklubb H.I.C.I.L.S (står för Highland, Islay, Campbeltown, Islands, Lowland och Speyside) en mindre provning med tre Glenfiddich i uppställningen. Här kommer kortare noter av vad jag tyckte:

12-åringen

Doft: Ganska lätt doft med söta inslag. Däribland söta päron. Liten ekton. Sedan något jag liknar vid (neutral) tvåldoft och blött läder.

Smak: Söta päron igen och vanilj. Ganska tam och intetsägande tyvärr. Eftersmaken var ganska värmande trots en ABV på 40%.

15-åringen

Doft: Kryddig ton med smör och honung. Olika torkade frukter såsom russin och lite aprikos.

Smak: Värmande med söta inslag av plommon och övermogna körsbär. Smörig och honungssöt. Eftersmaken medellång med lite torkade bär och frukter.

18-åringen

Doft: Äpplepaj med kanel samt med inslag av blött gräs och blött trä. Kanelen påminner om luktsuddgummin med kaneldoft.

Smak: Äpple- och kanelkaka på sockerkaksbotten. Lite brända mandlar och en stor del viol. Eftersmaken präglas av en torr kanelton.

Jag tyckte 15-åringen var bäst idag. Kanske blir det 18-åringen en annan dag men om jag finner viol då med drar det ner det lite då viol inte är en personlig favorit här hemma.

330. Charlie’s Wagon från Spirit of Hven.

Igår , onsdag 26/2, var jag, för tredje året, nedbjuden till Ven på releaseevent för Spirit of Hvens kommande whisky. Det var återigen en riktigt bra och trevlig tillställning.

Broderi över kommande släppet.

Vi fick, av Anja Molin information om både företaget i sig och deras olika expanderingar i bland annat U.S.A. där man nu finns i mer än hälften av delstaterna, och om VD:n Charlie, som nu blivit 16 år. Han var dessvärre inte med igår då han fått förhinder. Dessutom presenterades ett par i personalen på destilleriet som jobbat för att möjliggöra detta event.

Därefter tog Henric Molin över och pratade om deras whisky. Både tidigare och denna kommande. Häftigt nog så händer de tidigare ihop med denna nya, då Charlie’s Wagon innehåller delar av alla tidigare släppta singelmalt och dessutom är spoonad med whisky från det allra första fatet som fylldes på destilleriet. Efter en mycket informativ presentation var det så dags för oss att prova denna nya whisky. Igår tyckte jag att glaset och whiskyn var något kyld så i kväll har jag öppnat upp ett sample jag fick med mig hem.

Anja och Henric Molin avtäcker nya Charlie’s Wagon.
Från provningen igår.

Den här har en ABV på 47,1%. Den är varken kylfiltrerad eller färgad.

Doft ovattnad: Jag finner jord, viol, röda bär, mörk choklad, en liten kryddighet och trä.

Doft vattnad (detta brukar ju inte jag göra men efter att ha droppat i några droppar igår tyckte jag att den blommade ut lite): Violen backar helt och en svag sötma av röda bär och geléhallon uppenbarar sig. Chokladen övergår sakta men säkert också till vad jag skulle vilja kalla kaffesump från precis nybryggt kaffe.

Smaken är även den en blandning. Här samsas den så Hven-patenterade mörka lakritschokladen med lite gummi, ek och jordighet.

Vattnad så tycker jag att där kommer fram tobakstoner och viss rök. Även en pepprighet och vissa kryddtoner visar sig.

Detta är den bästa jag provat från Spirit of Hven Distillery helt klart.

Ett stort tack till alla på Backafallsbyn och framförallt till Anja Molin, Henric Molin och Camilla Ericsson som gör dessa evanemang möjligt.

Ovattnad, vattnad och sampleflaska.

Whiskyprovning med Selected Malts

I lördags var jag på ett ställe, som heter Verket, i min hemstad Varberg, för en whiskyprovning med (en av?) Sveriges nyaste oberoende buteljerare. Att det blev just i Varberg beror på att Selected Malts, till 50% består av en varbergare, nämligen Patrik Barkevall. Den andra halvan är från närliggande Kungsbacka och han heter Mikael Westerberg.

Selected Malts startades för ca 18 månader sedan, men deras resa började innan dess, nämligen på en resa till Islay några år tidigare.

Med på provningen var ett par kända ansikten, såsom min gode vän Johan Borgemo, a.k.a Whiskynörden, samt Carl ”Doktorn” Lönndahl från Whisky ABC.

Vi fick prova totalt sju sorter, varav sex whisky och en rom, och både mat och en intressant, rolig och härlig story kring Selected Malts ingick. Kortare noter nedan.

Först ut var whiskyn som släpptes på Systembolaget idag, nämligen deras egna Zippin. Denna batch 1 består av fyra olika singelmalter varav Patrik och Mikael valt ut två var. Den kan beställas här.

Doften tyckte jag bjöd på viol, tallbarr, kryddnejlika och lite smörkola.

Smaken var lite jordig med björnbär, kryddpeppar, samt en härlig blandning av sötma, frukt och peat.

Eftersmaken var lite av en blandning av lite tobak, lite gräs, peat och riktigt övermogna smultron/jordgubbar.

ABV på 45,7%.

Den här var tyvärr inte mitt gebit men jag kan se en marknad för den då den, som Mikael uttryckte det, är en whisky som ska kunna avnjutas av den stora massan.

Nummer 2 var Selected Malts Dailuaine med en ABV på 50,5%. Den här var en i SMs så kallade Young Ones-serie. Destillerad 2011 och buteljerad 2018.

Doften, var en rejäl smäll av sötma, där PX-faten den legat på och fått sin finish, gick igenom lite. Choklad och bär fanns med. Lite ek och vanilj.

Smaken tyckte jag till en början påminde om en något överlagrad sherrylagrad whisky med lite svavel. Denna försvann och bjöd på en lite sträv, något träig och en viss touch av (bitter)mandel.

Även eftersmaken bjöd på lite mandel.

Nummer 3 var SMs Deanston 2009 med en ABV på 50,7%.

Doften här bjöd på mer malt och tankarna till att det ligger tvåfatslagring bakom här väcktes. Lite sötma ihop med en liten nötig ton med apelsintouch.

Smaken var söt av sherryfaten, lite bränd mörk kola och lite bränt trä.

Eftersmaken meddellång med bränd kola.

Nummer 4 var en tolvårig Glenallachie, vilket SM nu distribuerar i Sverige. Den stod sig, med sina 46%,förvånansvärt bra efter de tre fatstarka vi provat innan.

Doften var en rejäl blandning av ek, citrus, kola, lite frukt, lite brödtoner samt den mindre väntade doften av play-doh-lera.

Smaken var en bomb med ek, vanilj, kola, lite ljung, honung.

Denna var min favorit under kvällen och jag funderar skarpt på att införskaffa en flaska.

Efter denna var det dags för mat och lite samkväm.

Nummer fem var även det en Glenallachie och då deras 10 y.o Cask Strength. Detta var batch 3 och hade, enligt uppgift mer sherrylagring än batch 2, vilket ska ha varit en ren bourbonlagring. ABV var kvällens högsta med 58,2%.

Jag tyckte mig finna en del beska (citronzest), lite tropisk frukt och lite bränd karamell i doften.

I smaken gick de tropiska frukterna igen ihop med lite vindruvsstjälk och en lite jordig ton och en lätt bränd karaell.

Nummer 6 var kvällens första och enda rökiga whisky. Selected Malts första Caol Ila vilken finns kvar av på Systembolaget, trots att den släpptes i våras. En anledning kan vara att rökig whisky avmånga anses vara en ”höst- och/eller vinterwhisky” vilket gör att i alla fall jag tror att den säljer slut i höst. Ni finner mer rättvisa noter här då jag provat den i samband med släppt. Här kommer dock lördagens noter också:

Doften bjöd på lite smörig kola, halm och en lätt medicinal peat.

Smaken bjöd på lite peat ihop med ostron (havs)sälta och citrus.

Kvällens sista var en rom som tilltalade mig en del då den inte var så typisk rom-aktig. Jag tror och anser att slutlagringen på fat som tidigare innehållit just whisky spelat roll på denna. Då jag inte annars är någon romdrickare så blir det inga noter.

Detta var en mycket trevlig tillställning och kvällen rundades sedan av på Bruket i Varberg med lite mer god dryck, samtal och boule-spel.

En Öl- och whiskymässa i Göteborg 2019.

I helgen var jag, som traditionen bör, i Göteborg på mässan. Jag tog tåget direkt efter jobbet och checkade in på hotellet Gothia Towers, runt 16:40. Efter att ha gjort mig hemmastadd på rummet samt packat samples till diverse vänner gick jag in på mässan.

Utsikten från rummet på 17:e våningen.

Första anhalt blev TOMP-montern och ett samtal med Jonas Gyllenpanzar-Stjerna. Här provades det även delar av Old Pulteneys nya Core range, nämligen deras 15 y.o och 18 y.o. Även en riktigt bra 25-årig whisky från OP provades. Denna gick jag sedan runt med ett tag och bara njöt av. På min promenad med denna träffade jag bland annat två välkända kvinnor i Whisky-Sverige, nämligen Tiina Berg (t.v) och Jenny Folmanis (t.h).

Sedan begav jag mig bort till Clydesdale och alltid lika trevliga och kunniga Dennis Steckel, a.k.a The Godfather of Amrut. Här provade jag bland annat två Amrut jag inte provat tidigare.

Därefter lite mat ihop med Dennis och ett skönt avslappnat samtal om lite allt möjligt.

Efter maten märktes det att klockan blivit en del då det nu var riktigt många besökare på mässan. Jag strosade vidare och besökte ett gäng montrar med både härliga samtal och goda whisky och en GT. Bland annat provade jag Balblairs nya core range, deras 12 y.o, 15 y.o och 18 y.o. Bland de första i Sverige tror jag. Kul!

Nedan ett axplock.

Efter stängningsdags träffade jag en whiskyvän från England och vi satt och tjatade, utbytte samples och delade en dram.

Lördag (dag två).

En ganska seg dag och denna dag hade jag provning med grymt duktiga och roliga Tommy Isaksson från TOMP samt deltagande på Nigabs världsrekordförsök inplanerat.

Första timmen den här dagen var det bara samtal med folk som gällde men hos SamuelWhisky som stod hos Edrington blev det en 25-årig Laphroaig. Den här var bra.

Sedan provning med whisky och ost. Tommy är som sagt duktig på det han gör och han har en hel del humor med i sina provningar.

Därefter bar det, ihop med Anders Bergström (ena halvan av WhiskyTower) iväg till, vad som skulle bli, världens största whiskyprovning med 2283 deltagare.

Efter allt ståhej, det var stundtals som ett väckelsemöte på provningen, var det ganska skönt att bara gå runt och träffa folk. Bland annat fick jag mött Helena Pettersson, en av förra årets AoW-stipendiater och samtalade lite med henne.

Jag sprang även bland annat på Andreas Olander som introducerade mig i Amruts fantastiska värld samt Johan Borgemo a.k.a Whiskynörden och vi utbytte några samples. Bland annat fick han ett sample på senaste single casken från Highland Park, nämligen Sweden Limited edition 2018:1, cask #6147, European Oak Sherry Butt, vilket jag nu sitter och sippar på. Noter kommer inom en dag eller två.

Mässor är alltid trevliga med många möten och bra samtal.

Bästa whiskyn då?

Av de jag provade var Old Pulteney 25 y.o , Laphroaig 25 y.o och Imperial 21 y.o i en klass för sig själva.

Spirit of Hven Seven Stars 7 Alkaid

I onsdags fick jag, med många andra, förmånen att åka ner till Ven för att där få information om och prova Spirit of Hvens senaste whisky som släpps på Systembolaget nu på fredag 8/3. Beställningsnummer 40396. Ni finner den här.

Dagen började med att min vän Bennie och jag tog tåget ner mot Landskrona vid 06:34. På plats i Landskrona mötte vi Fredrik med följeslagare från Falkenberg. Fredrik är dessutom en av arrangörerna bakom en del dryckesmässor i Halland såsom i Falkenberg, Varberg och Ullared. Vi slog följe till Skeppsbron där färjan tog oss, ihop med många andra såsom mina vänner Johan Borgemo a.k.a Whiskynörden, Anki Ulvmåne a.k.a Mrs Wolfmoon, ut till Ven och därefter bussades vi till Backafallsbyn.

Där togs vi emot för att sedan få en genomgång av Alkaid av Backafallsbyns ägare Henric och Anja Molin. De berättade dessutom lite om vad som skett det senaste året och vad som komma skall. Det verkar hända en hel del på Spirit of Hven.

In kom whiskyn och vi passade på att prova denna. Efter provningen fick vi möjlighet att prova lite smått och gott i matväg till fler av Spirit of Hvens produkter. Mycket bra genomfört och alltid lika trevligt att få komma ner till Ven.

Alkaid är den sista i Backafallsbyns så kallade Seven Stars-serie där man släppt en whisky för varje stjärna i stjärnbilden Ursa Major (Stora Björn). I denna binder man samman alla de smaker som funnits i tidigare utgåvor.

Till Alkaid har man använt nio olika fat och recepten är 12,35% lagermalt, 9,5% chokladmalt/ale malt och 78,1% torvrökt malt. Denna är rökigare än sina föregångare men detta ska enligt destilleriet balanseras av en betydligt längre lagringstid på fat av lufttorkad ek. Faten är en blandning och består av ett fat av Petraea ek från Allier som innehållit chateau Margaux, ett fat Faginea ek som innehållit Oloroso Sherry, fem fat av Muehlenbergii ek som använta till Spirit of Hvens vodka, samt två fat av Robur ek som använts för mognad av vin från Maculan.

Likt sina föregångare är denna helt ekologisk, buteljerad vid 45% utan tillsatser, färgämne, kol- och/eller kylfiltrering.

Själva doften och smaken då undrar ni nu kanske. Då jag var förkyld i veckan som gick provas den igen i kväll.

Doft: Jag finner röda mogna äpplen, lite läder, lite mörk choklad, vissa vinösa toner och en liten sötma, kanske från de mogna äpplena. Rök? Inte så påtaglig som jag skulle kunna förvänta mig men där finns en touch. En grymt bra doft enligt mig.

Smak: HÄR märker man röken dock. Ihop med blött läder utger de två, till en början, basen i min smakpalett. Därefter tycker jag att lite russin framträder. Lite tobak och lite bränt kaffe dyker oväntat upp som ett par och tar med sig en del viol.

Det märks att Backafallsbyn och Spirit of Hven börjar få fram lite ålder på sina whisky nu. Jag tycker denna var/är riktigt trevlig.

Nedan finner ni foton från min resa. Alla foton tillhör Bennie och jag har fått tillåtelse att använda mig av dem.

https://photos.app.goo.gl/MuK7ScNvdoLwWgjw8

Paul John Peated Single cask #692

Idag anordnade jag en onlineprovning med flera whiskyvänner i vårt avlånga land.

Det var en Paul John Peated Single cask #692 som avnjöts.

Vi fann en viss rökighet i doften samt i eftersmaken. I smaken var den nästan obefintlig.

En viss beska (likt grape/blodgrape) och en träighet likt sågspån fanns där tyckte vi. Bakom träet fanns en liten touch av mynta.

Jag tyckte även det kunde liknas vid Mozartkulor med mörk choklad och lite mandelmassa men utan nougaten.

En av deltagarna liknade smaken vid stall och när man hörde det förstod i alla fall jag vad denna menade.

Något annat vi var överens om var en blöt pappersmassa och jag liknande denna vid blöta äggkartonger.

Var den då bra? Där fanns något som tilltalade mig men vad det var är svårt att sätta fingret på. Dock tror jag att med 220 flaskor totalt av denna så blir det svårt att hitta en till. Det får bli att leta andra singelcaskar i stället.

En indisk whisky, cask strength på 58,5%, singelcask var denna grupps första blindprov.

Riktigt kul och intressant var detta.

Stort tack till Monica Johnsson (@lindans_whisky), Johan Blom (@djbloomingdale samt skribent på Whiskynörden.se), Per Avermark (Whiskyplace.se och @PAwhisky), Jonas Gyllenpanzar-Stjerna (GyllenStjerna Whisky) och Johan Borgemo (Whiskynörden.se) för visat intresse och för gott samarbete. Sláinte whiskyvänner!

Glasens betydelse.

För ett tag sedan fick jag, via mail förfrågan från Pontus, som driver presenter.se, om jag önskade prova olika whiskyglas. Svårt att säga nej och nu var det dags att prova dem.

Från vänster har jag Whisky wedge, Whisky Diamond och Rockroller (vilken jag tyvärr inte hittar på hemsidan längre men ett liknande glas finner man här).

Som referens har jag även hällt upp whisky i ett Glencairn-glas. Alla synpunkter jag har jämförs alltså med vad jag känner i detta glas.

När det kommer till doften så tycker jag att det blir mer ektouch på whiskyn i Rockroller och mer sötma i Diamond. Ju längre de står desto mindre distinkta blir skillnaderna, även om de finns där. I Whiskey wedge, där det finns en isvägg tycker jag att doften försvinner till stor del.

När det kommer till smak är skillnaderna betydligt mindre än i doften,förutom då i Whiskey wedge där isen bedövar mycket. Jag är inget större fan av att ha just is i whiskyn men gillar man det, är detta ett riktigt bra glas. Även i Rockroller kan man välja att ha i en kyld kula som kyler drycken utan att vattna ner den.

Innan jag provade var jag övertygad om att jag skulle gilla Whisky Diamond allra bäst. Kanske berodde det på formen, men när det kom till dem tyckte jag bäst om Rockroller. Whisky wedge fungerade inte med whisky för min del, i alla fall inte med isen, men till en drink likt GT var det grymt. Jag gillade dock tyngden på det senare glaset. Det kändes rejält och fick tankarna till 80-talets amerikanska såpor likt Dallas.

Whisky Diamond var i plast och kanske var det en anledning till att inte kändes bra. Dock låg det, tack vare sin form, bra i handen.

Rockroller, vilket var det bästa glaset, enligt mig, fungerar till alla drycker och kanske framförallt med drink eller grogg.

Ett stort tack till Pontus för möjligheten att få prova dessa glas.

Old Pulteney 9 y.o bottled by A. D. Rattray

En av bonusflaskorna på vår provning för tre veckor sedan var denna Pulteney från Rattray. Flaskan öppnades på provningen och gick i graven idag. Den var populär på provningen och två av deltagarna beställde varsin flaska där och då och tur var väl det för dagen efter var den slut.

Här kommer mina tankar om denna i alla fall.

Bakgrundsfakta: Totalt blev det 238 flaskor av den här. Lagrad på bourbon barrel med fatnummer 700742. Destillerat 071121 och buteljerad 170220. ABV 58,4%.

Doften är frisk och en viss spritighet sprider sig efter ett tag. Här finns en mängd vanilj, ek och fruktsötma mest päron. Lite citrus i bakgrunden.

Smaken är riktigt trevlig. Alkoholen märks men inte på ett dåligt sätt. Här kommer ekigheten fram och jag tycker en kryddighet visar framfötterna rejält. En liten touch av anis finns där. Av frukten finner jag inte så mycket. Vaniljen visar sig och även men framförallt kommer en jordighet fram och visar va r skåpet ska stå.

Eftersmaken är lång med kryddor och jord.

Sammantaget en riktigt bra whisky tycker jag och jag ångrar att jag inte köpte fler än en när jag beställde…

Whiskyprovning 4/7

I tisdags, 4/7, hade min lilla whiskyklubb med namn H.I.C.I.L.S. (Highland, Islay, Campeltown, Islands, Lowland, Speyside) i Varberg en provning av fem olika whisky från Old Pulteney. Jag var själv på en under Göteborgsmässan i april som arrangerades av Berntsson Brands och har sedan dess köpt på mig några stycken. Tanken väcktes sedan till att köra en egen, liknande här hemma. När jag nämnde detta för en kompis för ett tag sedan sade denna:

Vore det inte roligt om t.ex. Jonas (en av stipendiaterna från Allt om whisky) kunde hålla i den?

Sagt och gjort. jag kontaktade Jonas som jag träffat några gånger och ställde frågan och det visade sig att han och hans fru skulle ner till Västkusten första veckan i juli och frågade då om det passade? Jag bokade in honom samt en lokal och i tisdags var det alltså dags. I semester-/jobbtider och dessutom på en veckodag blev vi till sist nio åhörare. 

Vi bjöds på en mycket informativ provning där Jonas blandade information om just destilleriet Old Pulteney, bland annat att namnet kommer från Sir William Pulteney som var den som grundade staden Wick, som till en början var en fiskeby (och kanske är det därifrån man tagit sitt maritima tema?) och den del av staden, södra Pulteney Town, där det ligger, samt hur man jobbar på Old Pulteney.

Vi åhörare var hela tiden med i diskussioner och det ställdes frågor både från Jonas och vårat håll vilket verkade vara väldigt uppskattat från alla inblandade.

Därefter gled han in på hur det kom sig att han sökte stipendiet och lite hur processen kring just hans del gick till med ut gallring och intervjuer och vi fick en sammanfattning om hur det gick till när han och den andra stipendiaten Annelie Huczkowski (som för övrigt driver den trevliga bloggen Sinnen och nyanser) valde det fat (#715) som blev ambassadörsfat för Old Pulteney. Bland annat var de på plats på destilleriet i november och det var allt annat än lätt att välja fat i tvågradig miljö, men det fat de valde ut i lagerhuset var även samma de valde när de kom in i värmen. 

De whisky vi provade var i tur och ordning (klicka för att komma till SB):

  1. Old Pulteney 12 y.o.
  2. Old Pulteney Navigator
  3. Old Pulteney Clipper
  4. Old Pulteney 17 y.o.
  5. Ambassadörsfatet by Gyllenpanzar-Stjerna och Huczkowski cask #715

    Kvällens vinnare blev Ambassadörsfatet före kvällens stora överraskning hos många, nämligen Clipper. Jag ska definitivt försöka få tag i någon mer av den, men då blir det på auktionssidor eller utländska whiskysidor då den är en limiterad upplaga och inte finns på systembolaget. 

    Efter detta kände jag att det var läge att bjuda de som var med på provningen på två bonusdrams också. Det blev en 9årig Old Pulteney från Rattray med fatnummer 700742 samt en 19årig handfilled från destilleriet jag fick hem i förra veckan med fatnummer 1522. Båda alltså Single cask.

    Vi hade alla en riktigt trevlig kväll och jag skulle vilja rikta ett extra tack till Jonas Gyllenpanzar-Stjerna som tog sig tid att komma ner och hålla i denna provning och dessutom gjorde det på ett mycket informativt och humoristiskt sätt.

    Blindprovardags 

    Jag fick dessa skickade till mig för ett tag sedan av Whiskynörden. Vi skickar ibland lite samples till varandra och det är kul att utbyta både whisky och smaknoter med varandra. 

    1. Doft: Oerhört frisk och lätt med en massa fruktsötma och lite honung.  En fruktighet som påminner i alla fall mig om äpple, päron och persika. Kanske också lite smörig. 

    Smak: Dundersöt med mestadels honung och lite smör och med en liten strävhet på tungan. Känns lätt och ABV känns inte som mer än 40-43 procent. Helt plötsligt efter någon halvminut kommer en anis-smak fram. Lite dov så där… Wow… Skulle tippa på att det är en whisky på max 12 år. 

    Eftersmaken tas över av en viss jordighet med svag anis… Denna tycker jag om. 

    2. Doft: Lite mer åt karamell/kola direkt på den här. Sedan kommer en nougatton och lite sötma. Nästan som gula päron men inte så skarp. Doften väldigt lätt och frisk. 

    Smak: Liten maltighet men av karamellen i doften känner jag inget så jag undrar om jag var rätt ute där. Liten kryddighet och lite jord även här. Känns ganska alkoholsvag så ABV lik den förra på 40-43 procent. Ålder runt 15 kanske. 

    Eftersmaken är ganska torr och bjuder mig på jord. 

    3. Doft: Lätt och frisk även denna men denna gång syrlig (citrus) med vanilj och gräs. Känns något starkare rent alkoholmässigt i doften. 

    Smak: Nu snackar vi. Lite stickig på tungspetsen och vanilj, gräs och citrus. Även längre in i gommen känns det som att denna är mer alkoholstark. Skulle tippa på ca 48 procent. Ca 12 år. Lätt en whisky jag skulle tänka mig ha i skåpet här hemma. 

    4. Doft: Här tar en viss peat över till en början. Därefter lite (havs)sälta och lite tång. Nästan som jag gick längs strandpromenaden här i Varberg. I bakgrunden lurar en kolasötma. ”Wow en sådan härlig doft” tänker jag nu… 

    Smaken går i vågor mellan sötma, lite peat, bränt trä, lite aska, lite karamell. Här tycker jag mig dock känna lite av den där Bowmore-touchen jag fått så svårt för. Skulle spontant tippa på ABV på 46 procent och en ålder av ca 10 år. 

    Eftersmaken är ganska långt med inslag även denna av aska, tobak och lite sötma.