Selected Malts Caol Ila 12 years

Som jag berättat tidigare har jag en whiskyvän här i Varberg vid namn Patrik Barkevall. Han driver, tillsammans med Mikael Westerberg, den oberoende buteljeraren Selected Malts.

Dessa två herrar träffades på en resa till Islay för ett antal år sedan där idén till SM kläcktes. De har i dagsläget släppt tio single casks och detta blir deras elfte. Patrik och jag träffades tidigare idag i ett ärende och jag fick då möjlighet att få ett sample.

Caol Ila 12 y.o släpps på systembolaget på måndag 13/5, har artikelnummer 77727 och kostar 995 kr. Ni finner den här.

Doften är ganska lätt och fruktig. Peaten, som jag generellt sett tyvärr börjar få svårare och svårare för, märks knappt. Den finns där på ett mycket behagligt sätt med lite citrustoner, lite torkat gräs (hö?), lite trä och vanilj. En svag fruktig ton uppenbarar sig efter ett tag. Jag gillar det jag känner.

I smaken framträder så peaten på ett klart tydligare sätt. Inte alls att den tar över men den känns. Jag tycker mig känna en liten tobakstouch i denna. Eller i alla fall vad jag tror är tobak, då jag inte nyttjar någon form av detta. En smak, som i alla fall jag drar paralleller till, är den man kan få efter att ha tuggat lite på en pinne attackerar mun och gom likt ett tyskt blitzkrieg-anfall och försvinner lika snabbt för att plats åt en lite bränd smak och en del kryddor. Jag tycker en mycket svag bitterhet drar över tungan tillsammans med en påtaglig alkoholton och lite fruktiga toner.

Eftersmaken är lång och värmande och här gör sig alkoholen påmind. Denna är buteljerad i cask strength och har en ABV på 56,3%.

Gillar jag den då? Ja, den är inte alls dum. Kanske inget för rökfantasten, eller så är den just det, i och med att fler smaker än bara peaten visar sig. Hur som helst finns det 413 flaskor att försöka få tag i på måndag. Jag tror att dessa kommer att gå åt ganska fort då Mikael och Patrik väljer ut bra fat.

Annonser

Linkwood 15 y.o från Gordon and Macphail.

Detta är ett sample jag bytt till mig av en whiskyvän, nämligen Joni Heikkinen a.k.a The Whisky face.

Jag ser på sampleflaskan att ABV ligger på 43% och hoppas att den trots detta ska hålla goda smaker. Jag tycker ju att alkoholen många gånger lyfter smakerna i övrigt.

Doften är oerhört lätt. Detta trots att den luftat i ca 30 minuter. En ekton smyger sig fram efter ett tag. Lite smörkola… och kanske lite övermogen banan. En svag ton av söta röda bär tränger sig igenom också.

Smaken är betydligt mer komplex. Här samsas beska, ek, lite gräs, lite bränd kola och lite citrusfruktszest (inte bara den beska delen då alltså). Dessutom vill en kryddighet fram och kommer fram men backar och dyker sedan upp igen. Nästan som en kaxig tonåring som muckar gräl, gömmer sig bakom polarna och sedan sticker fram huvudet igen.

Eftersmaken är som en klump som jag som försöker dansa. Lite här och lite där. Lakrits, kryddor, ek. En komplex whisky även här.

Tack för samplet Joni. Hoppas vi ses någon gång.

Black snake VAT No7 3rd venom

En whisky från oberoende buteljeraren Blackadder buteljerad för Sverige. Den här är buteljerad i december 2018 och har en ABV på 55,2%.

Doften, efter att glaset luftats i nästan tre timmar är en väldigt lätt doft med mängder av sötma i form av kola, lite nougat och en svagare ton av litervis russin. En liten vaniljton och lite ek.

Smaken är lite skitig med en hel del bränd kola och en ganska påtaglig alkoholton. Här finns en del ek också och en lite jordig ton.

Eftersmaken är ganska lång och även här tycker i alla fall jag att det finns en bränd träton med en jordig touch.

Gillar jag den då? Jodå, den kommer definitivt att avnjutas fler gånger.

Old Pulteney 8 y.o. Gordon and Macphail.

Ytterligare ett sample från ett (av tre) favoritdestilleri(er). Denna gång är det dock en IB (Independent Bottler) från Gordon and Macphail. ABV på whiskygränsen, d.v.s. 40%.

Jag brukar sedan ett tag inte bry mig om att nämna färgen men den här är så ljus att den nästan är genomskinlig.

Doften är lätt och oerhört frisk. Här finns de vanliga dofterna, såsom vanilj, mycket citrus samt lite syrliga äpplen och söta päron, från en bourbonlagrad whisky. Här finns även en halmdoft och en liten ton av thinner tränger igenom.

Smaken är oerhört tafatt med inslag av päron, vanilj och citrus. Här finns också en bismak av något jag inte kan sätta fingret på…

Jag trodde aldrig jag skulle säga detta om en Old Pulteney (även om det är en från en oberoende buteljerare) men detta var inte bra.

Jag är oerhört glad att man på Pulteney inte släpper sånt här i eget namn. Den tilltalar säkerligen någon annan, men inte mig.

Cooper’s choice Sherry Bomb

Detta är min första whisky från denna IB (independent bottler) som huserar i Glasgow. Just den här fanns det 780 flaskor av. Destillerad på Glenrothes, buteljerad av Cooper 2017 och en ABV på 57%.

Lagrad på ett first fill olorosofat och fatnumret var 6110.

Första gången jag provade den här var jag lite besviken då jag kanske hade alldeles för höga förväntningar men jag beslutade att ge den fler chanser.

Doften bjuder idag på en viss spritighet men även de där sherrytonerna som jag mer och mer börjat gilla, (nästan avguda), nämligen viss toffee, mörka bär och lite russin. ingen direkt sherrybomb direkt så jag tycker nog namnet är lite missvisande.

Smaken bjuder på lite mer med mörka bär likt björnbär. Här finns även lite kryddor. En viss touch av lite mörk choklad visar sig också och lite halvbränd karamell visar sig också mellan varven. Jag tycker alkoholen ger en härligt värmande känsla och den river till lite i gommen och svalget.

Eftersmaken är ganska lång och i samverka med alkoholen finns en kryddighet likt julkryddor.

Old Pulteney 9 y.o bottled by A. D. Rattray

En av bonusflaskorna på vår provning för tre veckor sedan var denna Pulteney från Rattray. Flaskan öppnades på provningen och gick i graven idag. Den var populär på provningen och två av deltagarna beställde varsin flaska där och då och tur var väl det för dagen efter var den slut.

Här kommer mina tankar om denna i alla fall.

Bakgrundsfakta: Totalt blev det 238 flaskor av den här. Lagrad på bourbon barrel med fatnummer 700742. Destillerat 071121 och buteljerad 170220. ABV 58,4%.

Doften är frisk och en viss spritighet sprider sig efter ett tag. Här finns en mängd vanilj, ek och fruktsötma mest päron. Lite citrus i bakgrunden.

Smaken är riktigt trevlig. Alkoholen märks men inte på ett dåligt sätt. Här kommer ekigheten fram och jag tycker en kryddighet visar framfötterna rejält. En liten touch av anis finns där. Av frukten finner jag inte så mycket. Vaniljen visar sig och även men framförallt kommer en jordighet fram och visar va r skåpet ska stå.

Eftersmaken är lång med kryddor och jord.

Sammantaget en riktigt bra whisky tycker jag och jag ångrar att jag inte köpte fler än en när jag beställde…

Ben Nevis The Pearls of Scotland

Åter ett sample jag fått från TasteNote.se. Den här är från ett oberoende destilleri vid namn Gordon & Company.
Whiskyn är en cask strength som inte är nervattnad och har en alkoholhalt på 51,8%. Den är destillerad vintern 1997 och buteljerad hösten 2013, d.v.s. nästan 16 år gammal. Detta är dessutom ett sample från flaska 109 av 250 av den här sorten.

image

Doften, vilken jag tycker är frisk, bjuder på en doft likt mandelskal. Här finns också en fruktig sötma i form av syrliga gröna äpplen. Efter tio minuter i glaset kommer en lätt medicinal doft i bakgrunden av de andra.
21/25 poäng.

Smaken börjar med en ganska rund munkänsla och lätt spritighet i gommen. Whiskyn rullas runt i gommen i ca tio sekunder och när jag sedan släpper in lite luft så tycker jag det framkommer lite smörighet och en sötma. Här finns även en smak av syrliga Granny Smith-äpplen.
22/25 poäng.

Eftersmaken/avslutet är lång med spritiga och något torra inslag. Här finns även en liten jordighet.
22/25 poäng.

Balansen/helhetsintrycket är en bra whisky. Jag tycker inte att den ganska starka alkoholhalten märks mer än i eftersmaken.
22/25 poäng.