Spirits Shop Selection Craigellachie 2008

En flaska som hittade tillbaka till svenska systembolaget för ett tag sedan. Jag hade tur som fick tag i en flaska då det totalt buteljerades 673 flaskor. Den här destillerades 2008 på Craigellachie och buteljerades 2017. Den har legat på ett sherry butt med fatnummer #900941. ABV på mycket stadiga 65,7%.

Doften är ganska lätt med kola, nougat, mörka bär, sötma, en liten brödig touch och lite apelsinzest.

Smaken vittnar om sherryfaten med kola, nougat, lite mörk choklad, de mörka bären som björnbär och övermogna smultron visar sig. Av alkoholen märks inte så mycket.

Jag brukar som sagt inte vattna men den här kändes som att den kunde behöva det. Resultatet blev en rundare whisky med bränd karamell och en lite träig touch.

Tack till mina vänner på Svenska Eldvatten som gett oss i Sverige den här.

Whiskyprovning med Selected Malts

I lördags var jag på ett ställe, som heter Verket, i min hemstad Varberg, för en whiskyprovning med (en av?) Sveriges nyaste oberoende buteljerare. Att det blev just i Varberg beror på att Selected Malts, till 50% består av en varbergare, nämligen Patrik Barkevall. Den andra halvan är från närliggande Kungsbacka och han heter Mikael Westerberg.

Selected Malts startades för ca 18 månader sedan, men deras resa började innan dess, nämligen på en resa till Islay några år tidigare.

Med på provningen var ett par kända ansikten, såsom min gode vän Johan Borgemo, a.k.a Whiskynörden, samt Carl ”Doktorn” Lönndahl från Whisky ABC.

Vi fick prova totalt sju sorter, varav sex whisky och en rom, och både mat och en intressant, rolig och härlig story kring Selected Malts ingick. Kortare noter nedan.

Först ut var whiskyn som släpptes på Systembolaget idag, nämligen deras egna Zippin. Denna batch 1 består av fyra olika singelmalter varav Patrik och Mikael valt ut två var. Den kan beställas här.

Doften tyckte jag bjöd på viol, tallbarr, kryddnejlika och lite smörkola.

Smaken var lite jordig med björnbär, kryddpeppar, samt en härlig blandning av sötma, frukt och peat.

Eftersmaken var lite av en blandning av lite tobak, lite gräs, peat och riktigt övermogna smultron/jordgubbar.

ABV på 45,7%.

Den här var tyvärr inte mitt gebit men jag kan se en marknad för den då den, som Mikael uttryckte det, är en whisky som ska kunna avnjutas av den stora massan.

Nummer 2 var Selected Malts Dailuaine med en ABV på 50,5%. Den här var en i SMs så kallade Young Ones-serie. Destillerad 2011 och buteljerad 2018.

Doften, var en rejäl smäll av sötma, där PX-faten den legat på och fått sin finish, gick igenom lite. Choklad och bär fanns med. Lite ek och vanilj.

Smaken tyckte jag till en början påminde om en något överlagrad sherrylagrad whisky med lite svavel. Denna försvann och bjöd på en lite sträv, något träig och en viss touch av (bitter)mandel.

Även eftersmaken bjöd på lite mandel.

Nummer 3 var SMs Deanston 2009 med en ABV på 50,7%.

Doften här bjöd på mer malt och tankarna till att det ligger tvåfatslagring bakom här väcktes. Lite sötma ihop med en liten nötig ton med apelsintouch.

Smaken var söt av sherryfaten, lite bränd mörk kola och lite bränt trä.

Eftersmaken meddellång med bränd kola.

Nummer 4 var en tolvårig Glenallachie, vilket SM nu distribuerar i Sverige. Den stod sig, med sina 46%,förvånansvärt bra efter de tre fatstarka vi provat innan.

Doften var en rejäl blandning av ek, citrus, kola, lite frukt, lite brödtoner samt den mindre väntade doften av play-doh-lera.

Smaken var en bomb med ek, vanilj, kola, lite ljung, honung.

Denna var min favorit under kvällen och jag funderar skarpt på att införskaffa en flaska.

Efter denna var det dags för mat och lite samkväm.

Nummer fem var även det en Glenallachie och då deras 10 y.o Cask Strength. Detta var batch 3 och hade, enligt uppgift mer sherrylagring än batch 2, vilket ska ha varit en ren bourbonlagring. ABV var kvällens högsta med 58,2%.

Jag tyckte mig finna en del beska (citronzest), lite tropisk frukt och lite bränd karamell i doften.

I smaken gick de tropiska frukterna igen ihop med lite vindruvsstjälk och en lite jordig ton och en lätt bränd karaell.

Nummer 6 var kvällens första och enda rökiga whisky. Selected Malts första Caol Ila vilken finns kvar av på Systembolaget, trots att den släpptes i våras. En anledning kan vara att rökig whisky avmånga anses vara en ”höst- och/eller vinterwhisky” vilket gör att i alla fall jag tror att den säljer slut i höst. Ni finner mer rättvisa noter här då jag provat den i samband med släppt. Här kommer dock lördagens noter också:

Doften bjöd på lite smörig kola, halm och en lätt medicinal peat.

Smaken bjöd på lite peat ihop med ostron (havs)sälta och citrus.

Kvällens sista var en rom som tilltalade mig en del då den inte var så typisk rom-aktig. Jag tror och anser att slutlagringen på fat som tidigare innehållit just whisky spelat roll på denna. Då jag inte annars är någon romdrickare så blir det inga noter.

Detta var en mycket trevlig tillställning och kvällen rundades sedan av på Bruket i Varberg med lite mer god dryck, samtal och boule-spel.

Selected Malts Caol Ila 12 years

Som jag berättat tidigare har jag en whiskyvän här i Varberg vid namn Patrik Barkevall. Han driver, tillsammans med Mikael Westerberg, den oberoende buteljeraren Selected Malts.

Dessa två herrar träffades på en resa till Islay för ett antal år sedan där idén till SM kläcktes. De har i dagsläget släppt tio single casks och detta blir deras elfte. Patrik och jag träffades tidigare idag i ett ärende och jag fick då möjlighet att få ett sample.

Caol Ila 12 y.o släpps på systembolaget på måndag 13/5, har artikelnummer 77727 och kostar 995 kr. Ni finner den här.

Doften är ganska lätt och fruktig. Peaten, som jag generellt sett tyvärr börjar få svårare och svårare för, märks knappt. Den finns där på ett mycket behagligt sätt med lite citrustoner, lite torkat gräs (hö?), lite trä och vanilj. En svag fruktig ton uppenbarar sig efter ett tag. Jag gillar det jag känner.

I smaken framträder så peaten på ett klart tydligare sätt. Inte alls att den tar över men den känns. Jag tycker mig känna en liten tobakstouch i denna. Eller i alla fall vad jag tror är tobak, då jag inte nyttjar någon form av detta. En smak, som i alla fall jag drar paralleller till, är den man kan få efter att ha tuggat lite på en pinne attackerar mun och gom likt ett tyskt blitzkrieg-anfall och försvinner lika snabbt för att plats åt en lite bränd smak och en del kryddor. Jag tycker en mycket svag bitterhet drar över tungan tillsammans med en påtaglig alkoholton och lite fruktiga toner.

Eftersmaken är lång och värmande och här gör sig alkoholen påmind. Denna är buteljerad i cask strength och har en ABV på 56,3%.

Gillar jag den då? Ja, den är inte alls dum. Kanske inget för rökfantasten, eller så är den just det, i och med att fler smaker än bara peaten visar sig. Hur som helst finns det 413 flaskor att försöka få tag i på måndag. Jag tror att dessa kommer att gå åt ganska fort då Mikael och Patrik väljer ut bra fat.

Linkwood 15 y.o från Gordon and Macphail.

Detta är ett sample jag bytt till mig av en whiskyvän, nämligen Joni Heikkinen a.k.a The Whisky face.

Jag ser på sampleflaskan att ABV ligger på 43% och hoppas att den trots detta ska hålla goda smaker. Jag tycker ju att alkoholen många gånger lyfter smakerna i övrigt.

Doften är oerhört lätt. Detta trots att den luftat i ca 30 minuter. En ekton smyger sig fram efter ett tag. Lite smörkola… och kanske lite övermogen banan. En svag ton av söta röda bär tränger sig igenom också.

Smaken är betydligt mer komplex. Här samsas beska, ek, lite gräs, lite bränd kola och lite citrusfruktszest (inte bara den beska delen då alltså). Dessutom vill en kryddighet fram och kommer fram men backar och dyker sedan upp igen. Nästan som en kaxig tonåring som muckar gräl, gömmer sig bakom polarna och sedan sticker fram huvudet igen.

Eftersmaken är som en klump som jag som försöker dansa. Lite här och lite där. Lakrits, kryddor, ek. En komplex whisky även här.

Tack för samplet Joni. Hoppas vi ses någon gång.

Black snake VAT No7 3rd venom

En whisky från oberoende buteljeraren Blackadder buteljerad för Sverige. Den här är buteljerad i december 2018 och har en ABV på 55,2%.

Doften, efter att glaset luftats i nästan tre timmar är en väldigt lätt doft med mängder av sötma i form av kola, lite nougat och en svagare ton av litervis russin. En liten vaniljton och lite ek.

Smaken är lite skitig med en hel del bränd kola och en ganska påtaglig alkoholton. Här finns en del ek också och en lite jordig ton.

Eftersmaken är ganska lång och även här tycker i alla fall jag att det finns en bränd träton med en jordig touch.

Gillar jag den då? Jodå, den kommer definitivt att avnjutas fler gånger.

Old Pulteney 8 y.o. Gordon and Macphail.

Ytterligare ett sample från ett (av tre) favoritdestilleri(er). Denna gång är det dock en IB (Independent Bottler) från Gordon and Macphail. ABV på whiskygränsen, d.v.s. 40%.

Jag brukar sedan ett tag inte bry mig om att nämna färgen men den här är så ljus att den nästan är genomskinlig.

Doften är lätt och oerhört frisk. Här finns de vanliga dofterna, såsom vanilj, mycket citrus samt lite syrliga äpplen och söta päron, från en bourbonlagrad whisky. Här finns även en halmdoft och en liten ton av thinner tränger igenom.

Smaken är oerhört tafatt med inslag av päron, vanilj och citrus. Här finns också en bismak av något jag inte kan sätta fingret på…

Jag trodde aldrig jag skulle säga detta om en Old Pulteney (även om det är en från en oberoende buteljerare) men detta var inte bra.

Jag är oerhört glad att man på Pulteney inte släpper sånt här i eget namn. Den tilltalar säkerligen någon annan, men inte mig.

Cooper’s choice Sherry Bomb

Detta är min första whisky från denna IB (independent bottler) som huserar i Glasgow. Just den här fanns det 780 flaskor av. Destillerad på Glenrothes, buteljerad av Cooper 2017 och en ABV på 57%.

Lagrad på ett first fill olorosofat och fatnumret var 6110.

Första gången jag provade den här var jag lite besviken då jag kanske hade alldeles för höga förväntningar men jag beslutade att ge den fler chanser.

Doften bjuder idag på en viss spritighet men även de där sherrytonerna som jag mer och mer börjat gilla, (nästan avguda), nämligen viss toffee, mörka bär och lite russin. ingen direkt sherrybomb direkt så jag tycker nog namnet är lite missvisande.

Smaken bjuder på lite mer med mörka bär likt björnbär. Här finns även lite kryddor. En viss touch av lite mörk choklad visar sig också och lite halvbränd karamell visar sig också mellan varven. Jag tycker alkoholen ger en härligt värmande känsla och den river till lite i gommen och svalget.

Eftersmaken är ganska lång och i samverka med alkoholen finns en kryddighet likt julkryddor.