370. Laudale (Glen Elgin) 12 y.o

Vi fortsätter med samples från min gode vän. På denna står det Laudale 12 y.o och i parentes (Glen Elgin). Batch no 4 och med en ABV på 46% och den är buteljerad av Adelphi.

Doften ger mig mörka bär såsom björnbär, en ton av russin och lite lite karamell. Efter ett tag blir det mer röda söta bär och det som slår mig är engelsk jordgubbssylt/-marmelad.

Smaken är lätt och len och här tycker jag mig finna bärmarmelad som jag fann i doften. Här finns en bränd ton av farinsocker eller kanske muscovadosocker. Eftersmaken ger ytterligare en nivå av brända toner men av något jag inte kan sätta fingret på.

Hur som helst är den trevlig och jag gillar den men jag tror ändå inte att det är något jag skulle köpa själv. Som sample är den bra man jag tror inte jag skulle vilja köpa en hel flaska.

369. Linkwood 13 y.o. Signatory Vintage

Ett sample till att prova idag. Vi håller oss kring 12-13 år verkar det som. Sherry cask finish och då i sherry butt #9. Färgen på denna är ju helt magisk. ABV på 58,4%

Doften är len och ganska intetsägande till en början men efter bara några minuter i glaset kommer det fram julkaka, russin och mörkröda bär (läs övermogna röda vinbär). Jag tycker dessutom att den uppvisar lite mörk choklad.

Smaken är också len och en ren och skär njutning i min gom. Här finns en liten nötighet som kämpar mot russin, kola och mörk bränd karamell. Alkoholen gör sig knappt påmind men den lyfter eftersmaken där jag påminns om min mors russinkakor som fått stå inne i ugnen någon minut för länge så att russinen får en liten bränd ton. Här finns också något mer men här har jag svårt att sätta fingret på vad det är.

Oerhört bra whisky oavsett och jag är oerhört tacksam över att ha träffat och lärt känna fantastiska människor i den så kallade whiskyvärlden.

361. Selected Malts Islay Jewel

Äntligen börjar så smak och doft återvända så då provar jag lite från förra årets julkalender vilket det inte blev mycket av med tanke på Covid…

Detta är, som så många andra från vännerna Patrik och Mikael på Selected Malts en single cask från ett icke nämnt destilleri på Islay. Fatet gav 426 flaskor á 500 ml och har en ABV på 50,2%. Destillerad 16 oktober 2013 och buteljerad i september 2019. Det vi fått veta är att destilleriet byggdes i slutet av 1800-talet på en ganska avlägsen plats med en stor tillgång på vatten från Loch Staoisha. Hmmm, med tanke på att jag känner Patrik och vet om hans förkärlek till vissa destillerier faller min gissning på Bunnahabhain, men ni får leta reda på vilket det kan vara själva. Hur som helst…nu ska här provas.

Doften ger mig inledningsvis en del peat, men därefter mattas den av och släpper fram citrus och lite blommga toner. Nästan som en frisk vårbukett. Jag tycker mig även känna friska söta äpplen i den. Kanske drar den år päronhållet. En svag ton av ek och lite halm/hö uppenbarar sig.

Även i smaken känns röken/peaten och som i doften drar den sig tillbaka och låter andra smaker komma fram och visa sig. Här samsas sötman från päron och äpplen ihop med citrustonerna. En liten bismak av ek men inget som stör.

Jag har ju dragit mig mot mer icke rökiga whisky de senaste åren men den här var trevlig och jag hade gärna tagit en eller två drams till av denna.

348. Macduff 2011

Den senaste i raden från mina vänner på Selected Malts är denna Macduff destillerad 2011 och buteljerad i år.

För lite mer än en vecka sedan var jag på provning hos nämnda buteljerare då de inte bara firade tre år som företag utan även fem år som vänner. Det var en riktigt trevlig kväll där och med mig hem fick jag ett litet sample av deras senaste buteljering av Patrik Barkevall.

Likt många andra av deras buteljeringar har även denna en slutlagring på…hör och häpna, ett sherryfat, men ett 2nd refill.

Doften vittnar inte om någon direkt sherry så jag låter den stå och provar lite senare. Inte ens då känner jag de beprövade sherrytonerna. Vad bjuder doften på då? Jo, frukter som äpplen och päron. Vanilj och lite citrus. Här hade jag lätt sagt ren bourbonlagring.

Men vad händer då i gommen? Jo men här attackerar lite russin och nougat likt ett tyskt blitz krieg. Snabbt fram och sedan snabbt tillbaka. En lätt citruston och sedan tycker i alla fall jag att eftersmaken är en ren njutning med lite karamell och äpplen, likt en knäckig äpplepaj.

Jösses vad bra detta var. En riktig höjdare från Barkevall och Westerberg. Dessa män vet vad de gör.

Tack för samplet gubbar. Det värmde och jag ska leta en flaska av den här.

327. Teaninich 12 y.o Adelphi Selection

Den här whiskyn dök upp hos mig strax innan jul i form av en julklapp från en mycket god och generös vän. Jag hade aldrig tidigare hört talas om Teaninich så det blev en helt ny bekantskap och vilken bekantskap det blivit.

Doften är rent ut sagt magisk. En härlig doft med toner av björnbär, vinbär, mörk choklad, nougat, lite kaffe och jag tycker mig även känna lite röda bär (likt hallon). Efter ytterligare ca 30 minuter i glaset dyker det upp lite blött hö och sultanrussin.

Smaken är ren och skär magi. Här kommer de mörka bären fram ännu mer och lyfts av alkoholen som håller 52,9%. Här kommer även en hel del cassis fram likt ett par nyplockade mogna svarta vinbär. Annars finner jag även härlig mörk choklad, lite russin, nougat och såklart lite mörkt, fruktigt kaffe.

Eftersmaken är ganska lång och här visar sig björnbären och cassisen än mer. Alkoholen gör att även eftersmaken hålls kvar och mynnar ut i en trevlig touch.

Spirits Shop Selection Craigellachie 2008

En flaska som hittade tillbaka till svenska systembolaget för ett tag sedan. Jag hade tur som fick tag i en flaska då det totalt buteljerades 673 flaskor. Den här destillerades 2008 på Craigellachie och buteljerades 2017. Den har legat på ett sherry butt med fatnummer #900941. ABV på mycket stadiga 65,7%.

Doften är ganska lätt med kola, nougat, mörka bär, sötma, en liten brödig touch och lite apelsinzest.

Smaken vittnar om sherryfaten med kola, nougat, lite mörk choklad, de mörka bären som björnbär och övermogna smultron visar sig. Av alkoholen märks inte så mycket.

Jag brukar som sagt inte vattna men den här kändes som att den kunde behöva det. Resultatet blev en rundare whisky med bränd karamell och en lite träig touch.

Tack till mina vänner på Svenska Eldvatten som gett oss i Sverige den här.

Whiskyprovning med Selected Malts

I lördags var jag på ett ställe, som heter Verket, i min hemstad Varberg, för en whiskyprovning med (en av?) Sveriges nyaste oberoende buteljerare. Att det blev just i Varberg beror på att Selected Malts, till 50% består av en varbergare, nämligen Patrik Barkevall. Den andra halvan är från närliggande Kungsbacka och han heter Mikael Westerberg.

Selected Malts startades för ca 18 månader sedan, men deras resa började innan dess, nämligen på en resa till Islay några år tidigare.

Med på provningen var ett par kända ansikten, såsom min gode vän Johan Borgemo, a.k.a Whiskynörden, samt Carl ”Doktorn” Lönndahl från Whisky ABC.

Vi fick prova totalt sju sorter, varav sex whisky och en rom, och både mat och en intressant, rolig och härlig story kring Selected Malts ingick. Kortare noter nedan.

Först ut var whiskyn som släpptes på Systembolaget idag, nämligen deras egna Zippin. Denna batch 1 består av fyra olika singelmalter varav Patrik och Mikael valt ut två var. Den kan beställas här.

Doften tyckte jag bjöd på viol, tallbarr, kryddnejlika och lite smörkola.

Smaken var lite jordig med björnbär, kryddpeppar, samt en härlig blandning av sötma, frukt och peat.

Eftersmaken var lite av en blandning av lite tobak, lite gräs, peat och riktigt övermogna smultron/jordgubbar.

ABV på 45,7%.

Den här var tyvärr inte mitt gebit men jag kan se en marknad för den då den, som Mikael uttryckte det, är en whisky som ska kunna avnjutas av den stora massan.

Nummer 2 var Selected Malts Dailuaine med en ABV på 50,5%. Den här var en i SMs så kallade Young Ones-serie. Destillerad 2011 och buteljerad 2018.

Doften, var en rejäl smäll av sötma, där PX-faten den legat på och fått sin finish, gick igenom lite. Choklad och bär fanns med. Lite ek och vanilj.

Smaken tyckte jag till en början påminde om en något överlagrad sherrylagrad whisky med lite svavel. Denna försvann och bjöd på en lite sträv, något träig och en viss touch av (bitter)mandel.

Även eftersmaken bjöd på lite mandel.

Nummer 3 var SMs Deanston 2009 med en ABV på 50,7%.

Doften här bjöd på mer malt och tankarna till att det ligger tvåfatslagring bakom här väcktes. Lite sötma ihop med en liten nötig ton med apelsintouch.

Smaken var söt av sherryfaten, lite bränd mörk kola och lite bränt trä.

Eftersmaken meddellång med bränd kola.

Nummer 4 var en tolvårig Glenallachie, vilket SM nu distribuerar i Sverige. Den stod sig, med sina 46%,förvånansvärt bra efter de tre fatstarka vi provat innan.

Doften var en rejäl blandning av ek, citrus, kola, lite frukt, lite brödtoner samt den mindre väntade doften av play-doh-lera.

Smaken var en bomb med ek, vanilj, kola, lite ljung, honung.

Denna var min favorit under kvällen och jag funderar skarpt på att införskaffa en flaska.

Efter denna var det dags för mat och lite samkväm.

Nummer fem var även det en Glenallachie och då deras 10 y.o Cask Strength. Detta var batch 3 och hade, enligt uppgift mer sherrylagring än batch 2, vilket ska ha varit en ren bourbonlagring. ABV var kvällens högsta med 58,2%.

Jag tyckte mig finna en del beska (citronzest), lite tropisk frukt och lite bränd karamell i doften.

I smaken gick de tropiska frukterna igen ihop med lite vindruvsstjälk och en lite jordig ton och en lätt bränd karaell.

Nummer 6 var kvällens första och enda rökiga whisky. Selected Malts första Caol Ila vilken finns kvar av på Systembolaget, trots att den släpptes i våras. En anledning kan vara att rökig whisky avmånga anses vara en ”höst- och/eller vinterwhisky” vilket gör att i alla fall jag tror att den säljer slut i höst. Ni finner mer rättvisa noter här då jag provat den i samband med släppt. Här kommer dock lördagens noter också:

Doften bjöd på lite smörig kola, halm och en lätt medicinal peat.

Smaken bjöd på lite peat ihop med ostron (havs)sälta och citrus.

Kvällens sista var en rom som tilltalade mig en del då den inte var så typisk rom-aktig. Jag tror och anser att slutlagringen på fat som tidigare innehållit just whisky spelat roll på denna. Då jag inte annars är någon romdrickare så blir det inga noter.

Detta var en mycket trevlig tillställning och kvällen rundades sedan av på Bruket i Varberg med lite mer god dryck, samtal och boule-spel.

Selected Malts Caol Ila 12 years

Som jag berättat tidigare har jag en whiskyvän här i Varberg vid namn Patrik Barkevall. Han driver, tillsammans med Mikael Westerberg, den oberoende buteljeraren Selected Malts.

Dessa två herrar träffades på en resa till Islay för ett antal år sedan där idén till SM kläcktes. De har i dagsläget släppt tio single casks och detta blir deras elfte. Patrik och jag träffades tidigare idag i ett ärende och jag fick då möjlighet att få ett sample.

Caol Ila 12 y.o släpps på systembolaget på måndag 13/5, har artikelnummer 77727 och kostar 995 kr. Ni finner den här.

Doften är ganska lätt och fruktig. Peaten, som jag generellt sett tyvärr börjar få svårare och svårare för, märks knappt. Den finns där på ett mycket behagligt sätt med lite citrustoner, lite torkat gräs (hö?), lite trä och vanilj. En svag fruktig ton uppenbarar sig efter ett tag. Jag gillar det jag känner.

I smaken framträder så peaten på ett klart tydligare sätt. Inte alls att den tar över men den känns. Jag tycker mig känna en liten tobakstouch i denna. Eller i alla fall vad jag tror är tobak, då jag inte nyttjar någon form av detta. En smak, som i alla fall jag drar paralleller till, är den man kan få efter att ha tuggat lite på en pinne attackerar mun och gom likt ett tyskt blitzkrieg-anfall och försvinner lika snabbt för att plats åt en lite bränd smak och en del kryddor. Jag tycker en mycket svag bitterhet drar över tungan tillsammans med en påtaglig alkoholton och lite fruktiga toner.

Eftersmaken är lång och värmande och här gör sig alkoholen påmind. Denna är buteljerad i cask strength och har en ABV på 56,3%.

Gillar jag den då? Ja, den är inte alls dum. Kanske inget för rökfantasten, eller så är den just det, i och med att fler smaker än bara peaten visar sig. Hur som helst finns det 413 flaskor att försöka få tag i på måndag. Jag tror att dessa kommer att gå åt ganska fort då Mikael och Patrik väljer ut bra fat.

Linkwood 15 y.o från Gordon and Macphail.

Detta är ett sample jag bytt till mig av en whiskyvän, nämligen Joni Heikkinen a.k.a The Whisky face.

Jag ser på sampleflaskan att ABV ligger på 43% och hoppas att den trots detta ska hålla goda smaker. Jag tycker ju att alkoholen många gånger lyfter smakerna i övrigt.

Doften är oerhört lätt. Detta trots att den luftat i ca 30 minuter. En ekton smyger sig fram efter ett tag. Lite smörkola… och kanske lite övermogen banan. En svag ton av söta röda bär tränger sig igenom också.

Smaken är betydligt mer komplex. Här samsas beska, ek, lite gräs, lite bränd kola och lite citrusfruktszest (inte bara den beska delen då alltså). Dessutom vill en kryddighet fram och kommer fram men backar och dyker sedan upp igen. Nästan som en kaxig tonåring som muckar gräl, gömmer sig bakom polarna och sedan sticker fram huvudet igen.

Eftersmaken är som en klump som jag som försöker dansa. Lite här och lite där. Lakrits, kryddor, ek. En komplex whisky även här.

Tack för samplet Joni. Hoppas vi ses någon gång.

Black snake VAT No7 3rd venom

En whisky från oberoende buteljeraren Blackadder buteljerad för Sverige. Den här är buteljerad i december 2018 och har en ABV på 55,2%.

Doften, efter att glaset luftats i nästan tre timmar är en väldigt lätt doft med mängder av sötma i form av kola, lite nougat och en svagare ton av litervis russin. En liten vaniljton och lite ek.

Smaken är lite skitig med en hel del bränd kola och en ganska påtaglig alkoholton. Här finns en del ek också och en lite jordig ton.

Eftersmaken är ganska lång och även här tycker i alla fall jag att det finns en bränd träton med en jordig touch.

Gillar jag den då? Jodå, den kommer definitivt att avnjutas fler gånger.