Mackmyra Intelligens

För ett tag sedan fick jag ett mail från Mackmyra om deras nya satsning med AI (Artificiell Intelligens) som blender, under övervakning av Mackmyras Master Blender Angela D’Orazio.

Detta är den första (i serien?). Som vanligt ligger ABV på 46,1%.

Doften är lätt och fruktig. Här finns smörtoner, lite kola, vanilj, päron och lite citrus. Den annars så Mackmyra-typiska brödigheten finner jag inte.

Smaken är len och även här finns lite smör, kola och en svag knäckton, vaniljen, citrus och päron. Spritigheten (läs brödigheten) finns inte heller här.

Jag anser nog detta vara den bästa Mackmyran jag provat. Hade jag haft en Aegirs Bior här skulle jag vilja jämföra dem båda.

Bra jobbat Mackmyra. Jag beställde en till efter att vi (min bror och jag) provade denna igår.

Amrut Double cask batch 3

En svår rackare att få tag i var denna Amrut. Det kom mindre än 20 till Sverige men jag lyckades hitta den i Nederländerna via en websida. Double cask betyder att man blandat två fat och i detta fall är det ett bourbonfat med fatnummer 3189 och ett port pipe med nummer 2715. Båda faten fylldes 2012 och de 1050 flaskorna buteljerades 2017. Jag fick tag i två. ABV ligger på 46%. Något lägre än många andra Amrut.

Doften bjuder på ek, lite vanilj, lite läder, lite åt mörka (björn)bär och lite lätta peat-toner. Dessa kommer antagligen från det skotska röktorkade kornet man använt. Jag gillar verkligen den här doften. Lagom med peat och den göms bland andra toner.

Smaken ger mer peat än doften. Betydligt mer men absolut inte för mycket. Här (åter)finns också eken och den där touchen av björnbär. Det kanske kan vara från portvinsfatet. En svag ton av läder hittar tungspetsen som blir smått knottrig. Alkoholen märks inte alls men den är ganska moderat som sagt för att vara en Amrut.

Eftersmaken är lång med härliga ektoner.

Priset i Sverige låg på runt 1650 kr och jag säger att denna är värd pengen. En whisky att sitta och njuta av. Amrut gör riktigt bra grejer och jag ser fram emot att få prova fler från detta indiska destilleri.

Springbank 10 y.o Local Barley

Jag tror detta minsann är den bästa Springbank jag druckit. Jag har i och för sig inte druckit så många men den här är riktigt bra.

Doften bjuder in till att vilja smaka. Ek, vanilj, lite sötma, lite citrus och lite frukt.

Smaken är riktigt bra. Ek, vanilj, citrus och lite söta päron. Allt bärs upp av alkoholen som landat på 57,3% men som i den här enbart fungerar som smakförstärkare.

Boom…säger jag. Riktigt bra som sagt.

I skrivande stund finns det 159 st kvar på Systembolaget. Ni hittar den här. 1148 kronor kostar den och jag måste säga att jag tycker den är värd pengen.

Highland Park för Calles

Ett sample jag köpte för ett bra tag sedan då denna singelcask, bland många, från HP kom.

Vissa av alla dessa otaliga whisky som just HP släpper är bra, medan många, enligt mig, är dåliga eller rent av riktigt dåliga.

Vad tycker jag då om den här?

Jodå. Doften lovar gott med sherry, russin, mörka bär (läs björnbär), lite läder. Även lite toffee finns där. En liten liten svag tom av något jag skulle likna vid lim eller målarfärg (associationerna till när vi gjorde om på sonens rum för ett tag sedan var påtagliga). Den senaste doften är mycket behaglig och inte på något sätt dålig.

Smaken är även den mycket tilltalande och ganska rejäl. Här är mycket smak men inte så många. Den där i många fall behagliga HP-röken finns där ihop med sötma och sherry. Russin poppar upp och klingar bort i den någon torra eftersmaken som tyvärr är alldeles för kort.

ABV ligger på hela 59,8% men märks inte på det stora hela. Visst river det till lite i halsen men den tar verkligen inte över på något sätt.

Den här gillade jag. Tyvärr finns den inte att få tag i, förutom på auktion, men jag hoppas att HP släpper någon liknande om det kommer en batch 2.

Springbank 15

Springbank, ett destilleri i minsta regionen Campbeltown. Många refererar till Springbank som ”the Distillery in Campbeltown” och man ska tydligen gilla Springbank. Jag har provat några, både Springbank, Hazelburn och Longrow, och kan säga att jag tyckt om några medan andra tilltalat mig mindre. Mycket mindre till och med.

Men nu till denna 15åring.

Doften bjuder till en början på sherrytoner ihop med en subtil rök. Efter ca 15 minuter i glaset tycker jag att röken retirerat helt, vilket är ruggigt häftigt, och släpper fram lite honungssötma, russin, lite maltighet och lite läder. En svag svag hint av mörka bär visar sig likt en fotoblixt men försvinner lika snabbt.

Min första tanke gällande smaken är då om röken finns där eller om den försvunnit där med. Så vad väntar jag på?!

Jodå… Den finns där men den får verkligen letas efter till en början. Sedan gör den tvärtemot i doften och återvänder men den tar inte överhanden på något sätt.

I övrigt tycker jag här finns smaker likt en topplista i musik. Här finns sherrytoner med russin, ek, lite läder, sötma och så lite rök som sagt. Här finns något för alla förutom den som gillar en rejäl sherrybomb eller rök-raket.

Icke kylfiltrerad och icke färgad med en ABV på 46% gör att denna är ett kanonköp. Man kan ibland hitta den till bra pris på olika siter t.ex Whiskysite.nl eller Dramtime.nl och på Bordershop.

För att återkoppla till det första jag skrev i inlägget så gillar jag Springbanks core range (10 & 15) medan jag haft svårare för deras trippeldestillerade Hazelburn och något rökigare Longrow.

Whiskyduell

Idag var det dags för en duell mellan två irländska whisky från Middleton Distillery, nämligen deras 12-åriga med cask strength och 21-årig Redbreast.

Den 12-åriga med cask strength höll 58,6% med Batch nr B1/12 och den 12-åriga något mer modesta 46%.
Jag tänkte att jag börjar med den 12-åriga.

Utseendet bjöd på en mörkt gyllengul färg och den var något oljig.

Dofterna tyckte jag bjöd på en sötma med inslag av plommon och kola. Här gömde sig också till en början en krydda som jag senare skulle uppfatta som ingefära eller i alla fall något åt det hållet.
23/25 poäng.

Munkänslan var rund och något spritig.
Smaken tyckte jag bjöd på lite kola, vanilj, russin och något mer åt plommon hållet.
23/25 poäng.

Eftersmaken var intensiv men ganska kort tyvärr. Eventuellt lite kryddig. Efter någon minut eller två så kända man alkoholen genom ett värmande riv i halsen.
21/25 poäng.

Balansen var mer än klart godkänd och skulle ge 22/25 poäng vilket skulle ge en totalpoäng på 87 poäng. Detta var åter en irländsk whisky jag gillade.

Så till den 21-åriga.
Utseendet var i den här något mörkare vilket skulle kunna bero på att den lagrats längre. Jag har tyvärr inte flaskorna själv då jag köpt dessa som sample av Patrik på TasteNote.se.
Den var även mindre oljig än den yngre varianten.

Doften tyckte jag bjöd på lite karamelliserat och kanske lite bränt socker med eventuellt någon frukt som kanderats i detta. Kanske äpplen. Där fanns även något jag tyckte påminde om något övermogna bananer.
22/25 poäng.

Munkänslan var ganska fyllig och bjöd sedan på smaker i form av frukt, varavdet första jag kände var nektarin, men senare även ite katrinplommon. Här fanns även en viss lädertouch och en viss kryddighet.
24/25 poäng.

Eftersmaken var lång med en kryddighet och viss fruktighet. Exakt vad hade jag lite svårt att sätta.
22/25 poäng.

Balansen i den här var snäppet bättre än i den 12-åriga med Cask Strength och jag skulle ge 23/25 poäng.
Totalpoängen skulle bli solida 91 poäng.

Två mycket bra whisky jag verkligen rekommenderar.
Med gårdagens prov av Jameson Caskmates Stout Edition har jag alltså fått prova tre bra irländska whisky på två dagar.