Whiskyprovning med Selected Malts

I lördags var jag på ett ställe, som heter Verket, i min hemstad Varberg, för en whiskyprovning med (en av?) Sveriges nyaste oberoende buteljerare. Att det blev just i Varberg beror på att Selected Malts, till 50% består av en varbergare, nämligen Patrik Barkevall. Den andra halvan är från närliggande Kungsbacka och han heter Mikael Westerberg.

Selected Malts startades för ca 18 månader sedan, men deras resa började innan dess, nämligen på en resa till Islay några år tidigare.

Med på provningen var ett par kända ansikten, såsom min gode vän Johan Borgemo, a.k.a Whiskynörden, samt Carl ”Doktorn” Lönndahl från Whisky ABC.

Vi fick prova totalt sju sorter, varav sex whisky och en rom, och både mat och en intressant, rolig och härlig story kring Selected Malts ingick. Kortare noter nedan.

Först ut var whiskyn som släpptes på Systembolaget idag, nämligen deras egna Zippin. Denna batch 1 består av fyra olika singelmalter varav Patrik och Mikael valt ut två var. Den kan beställas här.

Doften tyckte jag bjöd på viol, tallbarr, kryddnejlika och lite smörkola.

Smaken var lite jordig med björnbär, kryddpeppar, samt en härlig blandning av sötma, frukt och peat.

Eftersmaken var lite av en blandning av lite tobak, lite gräs, peat och riktigt övermogna smultron/jordgubbar.

ABV på 45,7%.

Den här var tyvärr inte mitt gebit men jag kan se en marknad för den då den, som Mikael uttryckte det, är en whisky som ska kunna avnjutas av den stora massan.

Nummer 2 var Selected Malts Dailuaine med en ABV på 50,5%. Den här var en i SMs så kallade Young Ones-serie. Destillerad 2011 och buteljerad 2018.

Doften, var en rejäl smäll av sötma, där PX-faten den legat på och fått sin finish, gick igenom lite. Choklad och bär fanns med. Lite ek och vanilj.

Smaken tyckte jag till en början påminde om en något överlagrad sherrylagrad whisky med lite svavel. Denna försvann och bjöd på en lite sträv, något träig och en viss touch av (bitter)mandel.

Även eftersmaken bjöd på lite mandel.

Nummer 3 var SMs Deanston 2009 med en ABV på 50,7%.

Doften här bjöd på mer malt och tankarna till att det ligger tvåfatslagring bakom här väcktes. Lite sötma ihop med en liten nötig ton med apelsintouch.

Smaken var söt av sherryfaten, lite bränd mörk kola och lite bränt trä.

Eftersmaken meddellång med bränd kola.

Nummer 4 var en tolvårig Glenallachie, vilket SM nu distribuerar i Sverige. Den stod sig, med sina 46%,förvånansvärt bra efter de tre fatstarka vi provat innan.

Doften var en rejäl blandning av ek, citrus, kola, lite frukt, lite brödtoner samt den mindre väntade doften av play-doh-lera.

Smaken var en bomb med ek, vanilj, kola, lite ljung, honung.

Denna var min favorit under kvällen och jag funderar skarpt på att införskaffa en flaska.

Efter denna var det dags för mat och lite samkväm.

Nummer fem var även det en Glenallachie och då deras 10 y.o Cask Strength. Detta var batch 3 och hade, enligt uppgift mer sherrylagring än batch 2, vilket ska ha varit en ren bourbonlagring. ABV var kvällens högsta med 58,2%.

Jag tyckte mig finna en del beska (citronzest), lite tropisk frukt och lite bränd karamell i doften.

I smaken gick de tropiska frukterna igen ihop med lite vindruvsstjälk och en lite jordig ton och en lätt bränd karaell.

Nummer 6 var kvällens första och enda rökiga whisky. Selected Malts första Caol Ila vilken finns kvar av på Systembolaget, trots att den släpptes i våras. En anledning kan vara att rökig whisky avmånga anses vara en ”höst- och/eller vinterwhisky” vilket gör att i alla fall jag tror att den säljer slut i höst. Ni finner mer rättvisa noter här då jag provat den i samband med släppt. Här kommer dock lördagens noter också:

Doften bjöd på lite smörig kola, halm och en lätt medicinal peat.

Smaken bjöd på lite peat ihop med ostron (havs)sälta och citrus.

Kvällens sista var en rom som tilltalade mig en del då den inte var så typisk rom-aktig. Jag tror och anser att slutlagringen på fat som tidigare innehållit just whisky spelat roll på denna. Då jag inte annars är någon romdrickare så blir det inga noter.

Detta var en mycket trevlig tillställning och kvällen rundades sedan av på Bruket i Varberg med lite mer god dryck, samtal och boule-spel.

Selected Malts Caol Ila 12 years

Som jag berättat tidigare har jag en whiskyvän här i Varberg vid namn Patrik Barkevall. Han driver, tillsammans med Mikael Westerberg, den oberoende buteljeraren Selected Malts.

Dessa två herrar träffades på en resa till Islay för ett antal år sedan där idén till SM kläcktes. De har i dagsläget släppt tio single casks och detta blir deras elfte. Patrik och jag träffades tidigare idag i ett ärende och jag fick då möjlighet att få ett sample.

Caol Ila 12 y.o släpps på systembolaget på måndag 13/5, har artikelnummer 77727 och kostar 995 kr. Ni finner den här.

Doften är ganska lätt och fruktig. Peaten, som jag generellt sett tyvärr börjar få svårare och svårare för, märks knappt. Den finns där på ett mycket behagligt sätt med lite citrustoner, lite torkat gräs (hö?), lite trä och vanilj. En svag fruktig ton uppenbarar sig efter ett tag. Jag gillar det jag känner.

I smaken framträder så peaten på ett klart tydligare sätt. Inte alls att den tar över men den känns. Jag tycker mig känna en liten tobakstouch i denna. Eller i alla fall vad jag tror är tobak, då jag inte nyttjar någon form av detta. En smak, som i alla fall jag drar paralleller till, är den man kan få efter att ha tuggat lite på en pinne attackerar mun och gom likt ett tyskt blitzkrieg-anfall och försvinner lika snabbt för att plats åt en lite bränd smak och en del kryddor. Jag tycker en mycket svag bitterhet drar över tungan tillsammans med en påtaglig alkoholton och lite fruktiga toner.

Eftersmaken är lång och värmande och här gör sig alkoholen påmind. Denna är buteljerad i cask strength och har en ABV på 56,3%.

Gillar jag den då? Ja, den är inte alls dum. Kanske inget för rökfantasten, eller så är den just det, i och med att fler smaker än bara peaten visar sig. Hur som helst finns det 413 flaskor att försöka få tag i på måndag. Jag tror att dessa kommer att gå åt ganska fort då Mikael och Patrik väljer ut bra fat.

Selected Malts Glen Ord

I förra helgen var jag, tillsammans med en god vän, i Falkenberg på deras öl- och whiskymässa. Vi fick oss en pratstund med Mikael Westerberg som ihop med Patrik Barkevall ligger bakom den oberoende buteljeraren Selected Malts.

De har släppt tre whisky, varav jag provat två tidigare, och nu på torsdag kommer den fjärde. Det är en i serien Young Guns och är en Glen Ord som har en finish på olorosofat. Jag provade den på mässan och fick även med ett sample hem att prova i lugn och ro.

Doften vittnar om just en sherrylagring. Jag tycker det finns lite torkad frukt, päron, nougat och en kryddighet ihop med en del ek och kanske även en ton lakrits likt den man kan finna i lakritskonfekt. Den lovar gott den här rackaren. Efter en halvtimme har dock en hel del av doften försvunnit, eller om jag vant mig…

Smaken är något som verkligen tilltalar mig. Här kommer en hel del russin fram. Dessutom lakritskonfekten som här är ännu mer framträdande. En liten kryddighet med en del jord ihop med lakrits och russin är i min gom, en ren symfoni. Alkoholen som ligger på 50,4% är en ren smakkatalysator.

Den här kan jag verkligen rekommendera. Som min vän Glenn (passande med tanke på destilleriet) sade på mässan:

Den här ska jag definitivt beställa!

På mässan i Falkenberg vann den första pris för ung whisky. Destillerad 2012 och buteljerad i år gör den till 5-6 år och jag kan förstå att den föll fler i smaken.

Tack Mikael Westerberg för pratstunden på mässan. Vi ses fler gånger.

Den släpps som sagt på torsdag och ni hittar den här.

Selected Malts

För ett tag sedan blev en vän och en av hans vänner licensierade som oberoende buteljerare. De har på kort tid släppt tre flaskor på Systembolaget under företagsnamnet Selected Malts.

Jag fick igår samples på de två första, vilka var en Dufftown från 2008 vilken hade PX finish, ABV på 44,1% samt en elvaårig Royal Brackla 2006 med en ABV på 55,8%. Den senare har en finish på Oloroso-fat. Dufftown är slutsåld men enligt Patrik Barkevall på Selected Malts finns det kvar av Royal Brackla och av deras tredje släpp vilket är en Craigellachie 2007 med finish på Virgin Oak.

Dufftown.

Doften är en ren sherrysymfoni. Här finner jag även choklad och körsbär. En sötma som är påtaglig binder ihop allt.

Smakmässigt är den väldigt söt. Hustrun kallade den flytande godis. Sherry, torkad frukt, mörk chokladkola och körsbär. Den sistnämnda nästan som Aladdin-favoriten körsbärslikör, vilken tyvärr är bortplockad.

Royal Brackla.

Här är en betydligt mer maltig doft. En svagare Sherry doft med en svag nötig ton.

Smaken är mer whiskylik än den söta Dufftown. Den högre alkoholhalten gör sitt här också. En maltig ton även här med svaga kryddiga toner. Liten touch av mandel tycker jag mig finna men kan inte säga att det är den nöttonen. Inte så tydligt i alla fall.

Sammantaget två trevliga whisky av totalt olika karaktär. Jag håller Royal Brackla högre och det ska bli kul att prova Craigellachien vilken jag troligtvis kommer att införskaffa en flaska av.

Tack Patrik Barkevall för dessa sample.