388-390. Finsk midsommarfest med Teerenpeli

För ett tag sedan fick jag frågan via mail om jag ville vara med på denna digitala tillställning. Självklart svarade jag ja på den.

Vi var ett par glada whiskyälskare som slöt upp, däribland Anders ”Beppe” Bergström, Johan ”Whiskynörden” Borgemo, tidigare Allt Om Whisky-stipendiaterna Jonas Gyllenpanzar Stjerna, Frida Birkehede, Annelie Huczkowsky och årets resenärer Johan Blom och Andreas Eliasson.

Förutom att prova whisky fick vi veta en del om destilleriet och det var intressant att få höra både om det men också om hur de brygger öl, firar midsommar i Finland m.m. Kul att höra var att de även lämnar lite öl kvar i glaset (likt man gör med whisky) för att dagen efter känna dofter på en helt annan nivå.

Linan vi provade var Kaski, Mustarinta och en Visitor Centre Special.

Först ut var Kaski. Kaski kommer lite av att svedja d.v.s. bränna ner jordbruksmark för att få mer bördig jord. Doften var lite mild men lätt spritig till en början ihop med en hel del sötma av russin. Därefter kom en liten blommig ton och lite mer av fruktkaka. Som Johan Blom uttryckte det; ”Den är väldigt mild för en sherrylagrad.”

Smaken var även den ganska mild men jag känner definitivt av russinen och lite torkad frukt ihop med den lilla spritigheten i doften. Lite nötighet och kryddighet ihop med lakrits visar sig. En helt ok whisky. Den finns här på systembolaget.se. ABV på 43%.

Whisky nummer två blev Mustarinta och den släpps i Sverige 27e oktober. Denna ligger på 58,5%. Denna är en tredje i en serie och den har slutlagrats 36 månader på 200-liters romfat. Mustarinta är ett smeknamn för björn för enligt sägnen ska man inte nämna björn då man är i skogen för då kommer den.

Här är en mycket sötare doft med inslag av vanilj och citrus. Även lite bär likt svarta vinbär med vingummitoner (alltså vinbär med rejäl dos av extra sötma).

Smaken är riktigt bra. Här finns lite blommig sockersötma (destilleripersonalen nämner houngssötma). Den här gillar jag så den kan det nog bli ett köp av i oktober.

Den tredje och sista var en single cask och det var deras Visitor Center special, alltså egentligen bara för besökare på destilleriet i Lahtis. Även denna en CS på 58,5%. Här hintar doften om att det finns en viss rökighet. Den har mognat på 60-liters Amontillado-fat.

Rökigheten bekräftas senare i provningen. Lite tjära med starka lakritstoner. Här finns lite träighet . De nämner ett godis jag uppfattar som Tervat Leijonaa. Peaten går igenom på ett, enligt mig, mycket behagligt sätt. Lakritsrot är en sak som poppar upp i min gom.

Den är fyra år gammal och jag gillar den verkligen som sagt. Det är verkligen synd att Lahtis ligger långt borta, för den här skulle jag verkligen vilja ha en flaska av hemma.

Stort tack till Martin Tjäder på TOMP som gav mig chansen att vara med här.

Glengoyne CS batch 4

Ett sample jag fick hem för ett bra tag sedan. Jag tror det är lite mer än ett år sedan. Den är en blandning av first fill sherry-fat och refill dito.

Efter mer än en timma i glaset så ger den lätta doften mig en sötma av lite honung, ihop med en lätt smörighet och lite russin. Alkoholen, på 58,8% går igenom lite. Lite vaniljfudge och en svag kolatouch infinner sig också.

Smaken är som en uppvisning i dans. Här svänger det fram och tillbaka och gommen bjuds på nougat, lite träighet, lite bränt skirat smör och en uttorkande lätt brännande känsla. Här finns lite toffee och lite fruktighet likt dadlar.

Eftersmaken är lite uttorkande, vilket jag tror beror på alkoholhalten, med smak av toffee.

Den här gillade jag. Jag har haft batch 3 hemma tidigare men håller nog denna något högre.

Blind samples

When I attended the Beer and whisky festival in Gothenburg almost three weeks ago I met up with my friend David Goldsmith. I helped him getting a bottle that was only released here in Sweden and he brought me some samples as a way of saying thank you. In order for him to able to read these notes they are in English.

1. This one has a peaty touch, when I poured it, so to speak. After ten minutes in the glass the peat has decreased and there are more mineral notes. A tiny touch of pears appears as well. If I am not mistaken there is a slight hint of sea. I get associations to walking by the sea here in Varberg.

On the palate it gives more peat than on the nose but also some citrus. A slight touch of oak but also some floral notes.

I would say this is a rather young whisky and the ABV is around 43%. It doesn’t feel as if it is stronger.

2. The colour on this is like dark chestnut. I really love it. If I would guess just by looking at it I would say it is a sherry bomb, but on the nose it gives me the impression it is a wine matured whisky. It is difficult to detect specific tones though, but something I detect, if I am not mistaken, is overripe or perhaps even fermented grapes which inhances my thoughts this is a wine matured whisky.

On the palate it gives me a slightly burnt plum cake. I am not really sure this is a god day to try whiskies but this is what I can smell and taste.

This could be a whisky that is somewhat like ten to twelve years Old and has an ABV higher than the previous one. I would say somewhere around 48-50%.

3. At my first sniff (if I can use that) I would guess this is a bourbon matured whisky with a finish of some sort. It might even be a sherry finish but I am not totally sure about that. There is citrus, vanilla and a hint of earthiness in the background and that is the reason why I would guess it has been lying in a bourbon cask for the most of its maturing.

On the palate there is oak, citrus and a touch of burnt grass, but also a hint of dried fruits. I cannot find any sultanas nore caramel so the sherry finish is no longer an option. Could it be a marsala finish? Something that pops up in my head is mulled wine. I know it might sound crazy but it does…

The finish in this is the longest of the three and I would also say this is younger than 15 years. ABV I would say is somewhere around 46-48%.

Thank you David for bringing me these. I would say I haven’t tried them before and it will be nice to know what is was in the sample bottles.

Edit:

And here are the answers. Thank you again David

Selected Malts

För ett tag sedan blev en vän och en av hans vänner licensierade som oberoende buteljerare. De har på kort tid släppt tre flaskor på Systembolaget under företagsnamnet Selected Malts.

Jag fick igår samples på de två första, vilka var en Dufftown från 2008 vilken hade PX finish, ABV på 44,1% samt en elvaårig Royal Brackla 2006 med en ABV på 55,8%. Den senare har en finish på Oloroso-fat. Dufftown är slutsåld men enligt Patrik Barkevall på Selected Malts finns det kvar av Royal Brackla och av deras tredje släpp vilket är en Craigellachie 2007 med finish på Virgin Oak.

Dufftown.

Doften är en ren sherrysymfoni. Här finner jag även choklad och körsbär. En sötma som är påtaglig binder ihop allt.

Smakmässigt är den väldigt söt. Hustrun kallade den flytande godis. Sherry, torkad frukt, mörk chokladkola och körsbär. Den sistnämnda nästan som Aladdin-favoriten körsbärslikör, vilken tyvärr är bortplockad.

Royal Brackla.

Här är en betydligt mer maltig doft. En svagare Sherry doft med en svag nötig ton.

Smaken är mer whiskylik än den söta Dufftown. Den högre alkoholhalten gör sitt här också. En maltig ton även här med svaga kryddiga toner. Liten touch av mandel tycker jag mig finna men kan inte säga att det är den nöttonen. Inte så tydligt i alla fall.

Sammantaget två trevliga whisky av totalt olika karaktär. Jag håller Royal Brackla högre och det ska bli kul att prova Craigellachien vilken jag troligtvis kommer att införskaffa en flaska av.

Tack Patrik Barkevall för dessa sample.

Mindre Amrut-duell

För ett tag sedan fick jag ett gäng Amrut-samples av en god vän (@amrut4life på Instagram) och nu skulle så två av dem provas.

De två var Amrut Kadhambam batch 5 och Amrut Double Cask batch 1.

Amrut Double Cask batch 1. Här var båda faten bourbonfat med fatnummer 2874 och 2273. Spriten i fat 2874 var destillerad 030227 och den i fat 2273 destillerad 020725. Dessa båda fat blandades sedan 100227. Totalt blev det 306 flaskor.

Doften bjuder in till just bourbon med vanilj och päron i främsta hand. Här finns även citrus och en viss gräston.

Smaken är en klar och ganska härlig bourbonwhisky med vaniljen, citrusen, lite gräs och päronen attackerar efter ett tag.

En tydlig bourbonlagrad whisky som jag tycker ändå är ok. Amruts Double cask batch 2 håller jag betydligt högre.

Kadhambam har jag provat en gång tidigare men då hade jag inte batchnumret på den. Detta är alltså batch 5 som är buteljerad i februari 2016 och detta är något jag verkligen gillar med bl.a Amrut och Paul John. De skriver ut när respektive batch är buteljerad och jag hoppas snart att alla tar efter detta.

Doften tyder på att det kan finnas både bourbonfat och sherryfat i den här men jag är långt ifrån säker på det. Lite maltig i doften och lite träig. Ju mer jag doftar desto mer av sherryfatsdofter som russin och lite karamellsötma framträder, men det kan lika väl vara hjärnan som spelar mig ett spratt. Plötsligt tycker jag mig känna en färg-/limton som på något sätt smälter ihop bra med övriga dofter.

Smaken då? Jo, ett hopkok av lite olika smaker som kan härröra till eventuella sherryfat och sedan kommer en peat och tar över. Ingen Islayrök utan den där indiska röken som jag tycker är behaglig på ett sätt.

Helheten då? Jag håller Amrut Double Cask batch 1 något högre än Kadhambam batch 5 men är ruggigt tveksam till om jag skulle köpa dem att ha ståendes i skåpet. Då lägger jag pengarna på annat.

Jag ska dock försöka få tag i andra batchnr av Kadhambam så jag kan jämföra.

Stort tack till Andreas Olander för samples. ❤️

Paul John Peated Single cask #692

Idag anordnade jag en onlineprovning med flera whiskyvänner i vårt avlånga land.

Det var en Paul John Peated Single cask #692 som avnjöts.

Vi fann en viss rökighet i doften samt i eftersmaken. I smaken var den nästan obefintlig.

En viss beska (likt grape/blodgrape) och en träighet likt sågspån fanns där tyckte vi. Bakom träet fanns en liten touch av mynta.

Jag tyckte även det kunde liknas vid Mozartkulor med mörk choklad och lite mandelmassa men utan nougaten.

En av deltagarna liknade smaken vid stall och när man hörde det förstod i alla fall jag vad denna menade.

Något annat vi var överens om var en blöt pappersmassa och jag liknande denna vid blöta äggkartonger.

Var den då bra? Där fanns något som tilltalade mig men vad det var är svårt att sätta fingret på. Dock tror jag att med 220 flaskor totalt av denna så blir det svårt att hitta en till. Det får bli att leta andra singelcaskar i stället.

En indisk whisky, cask strength på 58,5%, singelcask var denna grupps första blindprov.

Riktigt kul och intressant var detta.

Stort tack till Monica Johnsson (@lindans_whisky), Johan Blom (@djbloomingdale samt skribent på Whiskynörden.se), Per Avermark (Whiskyplace.se och @PAwhisky), Jonas Gyllenpanzar-Stjerna (GyllenStjerna Whisky) och Johan Borgemo (Whiskynörden.se) för visat intresse och för gott samarbete. Sláinte whiskyvänner!

Duell mellan två Balvenie med peat…

För ett tag sedan fick jag ett mail om att det fanns sample från Balvenie att få om jag var intresserad vilket var extra roligt då mina noter, som ju till en början var tänkt för endast mig själv, når ut till andra och läses av andra.

Nedan är taget från den pressrelease som följde med proven:

Balvenie lanserar två nya exklusiva Speyside-whisky – The Balvenie Peat Week Aged 14 Years (2002 Vintage) och The Balvenie Peated Triple Cask Aged 14 Years. Destilleriets första två whisky där 100 procent av malten torkats över glödande torv för en rökig karaktär. Tappningarna är resultatet av ett flera år långt projekt av Balvenies maltmästare David Stewart och tidigare destillerichefen Ian Millar, numera global varumärkesambassadör på William Grant & Sons.

Som ett av de första destillerierna i Speyside valde Balvenie att experimentera med torv i sin produktion och destillerade en sats whisky som under flera år fick mogna under uppsyn av David Stewart i destilleriet i Dufftown, Skottland. Sedan den här banbrytande perioden har Balvenie en vecka varje år arrangerat Peat Week – ett projekt där destilleriet, för att tillverka nya smaker i sin whiskyproduktion, endast använt sig av malt där rökigheten kommer från den glödande torven.

The Balvenie Peat Week (2002 Vintage) är tillverkad utan kylfiltrering och har en ABV på 48,3%. Tappningen, som endast åldrats i amerikanska ekfat kommer exklusivt lanseras i USA, Storbritannien, Danmark och Sverige.

Nr 40069-01 The Balvenie Peat Week (2002 Vintage) säljs på Systembolaget från och med 6 oktober 2017. Pris: 799 kronor.

The Balvenie Peated Triple Cask är även den icke kylfiltrerad. Även den här har en ABV på 48,3% och har legat på bourbon- och sherryfat. Den är framtagen för tax free-marknaden och började säljas i juni i år.

The Balvenie Peated Triple Cask säljs exklusivt på enstaka utvalda taxfree-butiker från och med juni 2017.

Jag bjöd hem min gode vän Bennie från TasteNote.se för att tillsammans prova dessa. Han visste dock inte vad det var utan fick prova blint och här kommer mina noter;

Balvenie Peat Week 2002 vintage (14 y.o.)

Doft: En mycket mild och len doft med en väldigt subtil torvdoft. Lite blommig och lite smörig. Jag fann ett tag en svag hasselnötsdoft, men den var sedan något svårhittad. En svag ek-/maltdoft och viss citrusdoft visar sig också. Efter ett tag dyker lite honung och vaniljfudge upp.

Smak: Även denna är len och här finns citrus, vanilj och lite ek. Jag tycker sedan att den smakar som styvmorsviol doftar, så lite viol med andra ord. En behaglig peat-touch som efter ett tag (tyvärr) övergår lite mot tobak. Eftersmaken är medellång men lite gräs och lite torv.

Balvenie Peated Triple Cask 14 y.o.

Doft: Även denna är mild och len. Även här finner jag vaniljfudge och lite gräs samt en kryddighet som vi båda tycker drar mot kanel. Liten syrlighet och en söt ekighet/maltighet visar sig från, enligt mig, en bra sida.

Smak: Oj…Här finns sötma och vaniljfudge. Sedan finner jag citron och citronzest. Därefter kommer peaten fram, om än något mildare än i Peat week, men i form av en fyllig rök. Därefter finner, i alla fall jag, lite av övermogna persikoskal. Eftersmaken är relativt lång med en liten torvighet.

Enligt mig är peaten mer tydlig i den övre av dessa men långt ifrån påtaglig på något sätt. Är detta då något för mig? Ja, till en början så tyckte jag det. Efter att ha funderat lite mer så kanske. Jag tror i alla fall att det är två whisky som skulle kunna vara en bra övergång eller liknande för de som snöat in på sherry-/bourbonlagrade whisky till att våga prova en något mer rökig whisky och som kanske tycker att en Laphroaig, Lagavulin, Ardbeg eller liknande är alldeles för rökig, även om de skiljer sig en del från varandra.

Bilderna nedan kommer från Nigab som är distributör av Balvenie i Sverige.

Port Charlotte duel

Some samples I received some months ago. Both have an ABV of 50%. I decided to try these two together and see what I thought of them. 

Scottish Barley

Nose: Very light and fresh with some citrus and grass. There is also a sweetness, some sort of wood and just a hint of peat. 

Taste: A sweet peat shows itself but disappears and lets a fruity touch take over. A hint of pears and a bit of wet wood. 

Finish: A bit short but then it re-appears with a sort of wet wood and peat. Just like one inhales the smoke when stoking wet wood. 

I like this as a whisky during the late summer nights or in the early autumn. 

Islay Barley 

Nose: Still light and fresh but I found more vanilla, grass and apples in this one than the previous one. The peat is even more discreet in this than in the Scottish barley.   I do hope the person who sampled these two did not mix them up. 

Taste: An under lying peat takes over after about ten seconds but prior to that I could detect some oak, grass, citrus and some sort of sweetness. After the peat has taken over the tobacco comes in and erases every other taste. 

Finish: Midrange with some sort of weird sweet tobacco taste. Not really my cup of tea this one. 

I would definitely go with the Scottish barley seven days of the week. 

Blindprovardags

Jag fick dessa skickade till mig för ett tag sedan av Whiskynörden. Vi skickar ibland lite samples till varandra och det är kul att utbyta både whisky och smaknoter med varandra. 

1. Doft: Oerhört frisk och lätt med en massa fruktsötma och lite honung.  En fruktighet som påminner i alla fall mig om äpple, päron och persika. Kanske också lite smörig. 

Smak: Dundersöt med mestadels honung och lite smör och med en liten strävhet på tungan. Känns lätt och ABV känns inte som mer än 40-43 procent. Helt plötsligt efter någon halvminut kommer en anis-smak fram. Lite dov så där… Wow… Skulle tippa på att det är en whisky på max 12 år. 

Eftersmaken tas över av en viss jordighet med svag anis… Denna tycker jag om. 

2. Doft: Lite mer åt karamell/kola direkt på den här. Sedan kommer en nougatton och lite sötma. Nästan som gula päron men inte så skarp. Doften väldigt lätt och frisk. 

Smak: Liten maltighet men av karamellen i doften känner jag inget så jag undrar om jag var rätt ute där. Liten kryddighet och lite jord även här. Känns ganska alkoholsvag så ABV lik den förra på 40-43 procent. Ålder runt 15 kanske. 

Eftersmaken är ganska torr och bjuder mig på jord. 

3. Doft: Lätt och frisk även denna men denna gång syrlig (citrus) med vanilj och gräs. Känns något starkare rent alkoholmässigt i doften. 

Smak: Nu snackar vi. Lite stickig på tungspetsen och vanilj, gräs och citrus. Även längre in i gommen känns det som att denna är mer alkoholstark. Skulle tippa på ca 48 procent. Ca 12 år. Lätt en whisky jag skulle tänka mig ha i skåpet här hemma. 

4. Doft: Här tar en viss peat över till en början. Därefter lite (havs)sälta och lite tång. Nästan som jag gick längs strandpromenaden här i Varberg. I bakgrunden lurar en kolasötma. ”Wow en sådan härlig doft” tänker jag nu… 

Smaken går i vågor mellan sötma, lite peat, bränt trä, lite aska, lite karamell. Här tycker jag mig dock känna lite av den där Bowmore-touchen jag fått så svårt för. Skulle spontant tippa på ABV på 46 procent och en ålder av ca 10 år. 

Eftersmaken är ganska långt med inslag även denna av aska, tobak och lite sötma. 

Blindprov ×3

För ett tag sedan bytte Micke Andersson (@mickeswhisky på instagram) och jag samples och nu är det dags att prova dessa.

Jag har sagt det tidigare och säger det igen: Detta är verkligen det ultimata sättet att prova whisky då man går in helt förutsättningslöst.

Korta noter om dessa tre nedan.

1. Doft: Ganska lätt och fruktigt rökig. Lite åt en touch av målarfärg tycker jag. Inget dåligt dock. Det fruktiga övergår i en sötma efter ett tag.

Smak: En söt röksmak guppar runt i munnen på mig. Här får jag Laphroaig-vibbar av något slag men jag kan ju ha fel (kan ju vara vad som helst). Skulle tippa på 43 % i ABV.

Eftersmaken är lång och bjuder på fruktig sötma. Inte så torr.

Den här skulle jag definitivt kunna tänka mig att ha i skåpet här hemma.

2. Doft: Sherry ihop med lite russin som sig bör. På något sätt känns det som om jag står i en trappa på väg ner i en källare då det kommer en något (unken) källardoft mot mig.

Smak: Boom-shaka-lak…här snackar vi kola och toffee. Högre alkoholhalt än i förra. Säg runt 54% kanske.

Eftersmaken bjuder på lite bränd touch av ek och kola.

Vad ska man säga? Stort TACK för den här Micke! Klart bäst idag!!!

3. Doft: Havssälta och lite peat. En svag jenka-doft ligger och lurpassar i bakgrunden. Sedan poppar en svag äpple-/päronsötma upp och gästspelar med de andra dofterna. Sedan dyker sötmans kusin syrlighet, i form av citron(!), upp och säger hej, men försvinner lika fort som den kom.

Smak: Boom vilken explosion. Här är det som att trängas med en massa människor på en liten krog. Man försöker liksom slå sig fram och likadant gör smakerna. Här trängs röken med något jag först liknade vid en sur uppstötning men som sedan övergick i en brändhet av mandlar och ek. Alkoholen gör att tungspetsen krullar sig något och eftersmaken bjuder på en torrhet. På tal om alkoholhalten skulle jag tippa på runt 50%. Tror på något strax under men vet som sagt var inte.

Den här var den sämsta av de tre och jag hade personligen inte haft denna i mitt skåp. I alla fall inte idag. Kanske ändras mitt tycke om denna.

Det ska bli väldigt roligt att få veta vilka de tre var…