Paul John Peated Single cask #692

Idag anordnade jag en onlineprovning med flera whiskyvänner i vårt avlånga land.

Det var en Paul John Peated Single cask #692 som avnjöts.

Vi fann en viss rökighet i doften samt i eftersmaken. I smaken var den nästan obefintlig.

En viss beska (likt grape/blodgrape) och en träighet likt sågspån fanns där tyckte vi. Bakom träet fanns en liten touch av mynta.

Jag tyckte även det kunde liknas vid Mozartkulor med mörk choklad och lite mandelmassa men utan nougaten.

En av deltagarna liknade smaken vid stall och när man hörde det förstod i alla fall jag vad denna menade.

Något annat vi var överens om var en blöt pappersmassa och jag liknande denna vid blöta äggkartonger.

Var den då bra? Där fanns något som tilltalade mig men vad det var är svårt att sätta fingret på. Dock tror jag att med 220 flaskor totalt av denna så blir det svårt att hitta en till. Det får bli att leta andra singelcaskar i stället.

En indisk whisky, cask strength på 58,5%, singelcask var denna grupps första blindprov.

Riktigt kul och intressant var detta.

Stort tack till Monica Johnsson (@lindans_whisky), Johan Blom (@djbloomingdale samt skribent på Whiskynörden.se), Per Avermark (Whiskyplace.se och @PAwhisky), Jonas Gyllenpanzar-Stjerna (GyllenStjerna Whisky) och Johan Borgemo (Whiskynörden.se) för visat intresse och för gott samarbete. Sláinte whiskyvänner!

Speyburn 10 y.o.

Detta var ett sample jag fick för ett tag sedan och i samband med detta blev jag dessutom inbjuden till en riktigt bra onlineprovning av tre whisky från Speyburn.

Med tanke på doften som bjuder på vanilj, citrus och päron torde detta vara en bourbonlagrad whisky. Den är ganska nätt och frisk också, och efter ett tag kommer så lite gräs och kanske också lite lite trä (ek).

Smaken är som en smärre fruktbomb till en början. Päron och citrus dansar vals i munnen på mig och vaniljen försöker bryta in men får ganska snabbt nobben men ger sig inte, utan gör ett nytt bättre försök. En liten kryddighet och en svag anistouch uppenbarar sig också.

Eftersmaken är ganska tam och ganska kort. Lite anis och lite päronstjälk (päron och trä).

I samband med provningen så provades även Speyburn Bradan Orach och då höll jag den något bättre än denna tioåriga. Jag har tidigare skrivit om just Bradan Orach men när jag läste den recensionen så tyckte jag att jag hittade något fler dofter och smaker denna andra gången, men så är det ju många gånger.

Den här är nedvattnad till 40% och jag skulle gärna vilja se vad några procent extra hade gjort med smakerna.

Speyburn ligger i Speyside och säger sig själva göra en mjuk whisky och det måste jag säga man lyckas med. Detta är en whisky att ha hemma och bjuda den oinvigde på för att få in ytterligare medlemmar i whiskyfamiljen.