Old Pulteney SC Cask 705

Efter gårdagens smärre misslyckande med en Old Pulteney kände jag att det var dags för det mest nordliga destilleriet på Skotska fastlandet att återfå hedern och respekten.

Detta är en single cask som buteljerades för Cinderella Whisky Fair 2017. Detta var cask 705 och den var 14 år vid buteljering. Destillerad 2002 och buteljerad 2016. Totalt släpptes 258 flaskor.

Jag tycker att här är en rejäl bourbonlagring och bättre än årets Old Pulteney CWF (Cinderella Whisky Fair). Denna är dock inte recenserad (ännu).

Doften är lite alkoholhaltiga med inslag av thinner till en början men sedan framträder vaniljen, citruszest, och en liten honungssötma ihop med en lite smörig ton uppenbarar sig. Efter ett tag tycker jag att en liten ton av sockerkaka dyker upp, men inte mer än de musseöron som Disney lägger till i alla sina filmer. Man måste veta att de finns där.

Smaken är en rejäl dos av Pulteney. Här kommer vaniljen, citrusen, den där lilla sältan som finns i Wick-destillerad whisky. Sedan kommer eken och en liten nötighet, nästan som lite bittermandel. (Jag vet att mandel inte räknas som en nöt).

Jag tycker nog inte att alkoholen påverkar smaken som den gjorde med doften. ABV ligger för övrigt på 55,8%.

Eftersmaken ligger och rullar på tungan i en härlig symfoni.

Jag är grymt tacksam och glad över att jag har en oöppnad flaska hemma.

Annonser

AnCnoc Stack

Ett sample från en vän, Mikael Svensson, som numera är en av två som driver ölbryggeriet ”Varberg Beerworks”. De gör för övrigt en riktigt bra öl kallad Papa Keno om någon är intresserad. Nåväl, tillbaka till whiskyn.

Den finns under tillfälligt sortiment på Systembolaget och ni hittar den här. Den är en NAS från AnCnoc och har en rökig touch. 6000 flaskor totalt varav knappt 3400 kommit till Sverige.
Ordet ”Stack” härstammar från den hög av torvblock man staplar upp för torkning innan dessa block av torv vackert ska få brinna och röktorka malten.

Doften bjuder på en sötare fruktighet, ihop med en del citrus och lite peat som liknar en björkvedsrök. Några swirls framkallar en sälta, lite likt ansjovissälta. Ytterligare tid i glaset ihop med ett mer ivrigt snurrande ger även en ton av hasselnöt tycker jag.

Smaken är en väldigt len komposition av peat, citrus, lite äpple, en nötighet, lite bränt gräs och ett uns av vanilj.

Eftersmaken handlar mer om röken och den går mot lite mer askhållet om jag säger så.

En helt okej whisky för den pengen (549 kronor) som många kommer att ha i sitt skåp. I mitt tycke hamnar den i det något lättare rökfacket. Inte lika tung som en Islay och det ska den inte vara med sina 20 ppm.

Amrut Herald cask 2848

En whisky som destillerats och lagrats i Bangalore, Indien, med malt från Himalayas fot. Efter att de törstiga änglarna i Bangalore tagit sin del under minst tre år, flyttades tunnorna till Helgoland i Tyskland för slutlagring.

Med en ABV på 62,9% är det en riktig ”oumph” i denna.

Doft: En härlig bourbonlagrad whisky det här då dofterna avslöjar både vanilj, citruszest och en del söt ek. En svag ton av bröd finns där också. En ton av alkohol finns i doften med men med tanke på styrkan är det inget som tar överhanden vilket är bra.

Smaken är även den en härlig blandning av just allt i doften. Vanilj, citrus, ek, lite jäst och bröd, en liten sötma ihop med en alkoholton som märks mer här. Gommen får sig en liten körare av en bakteriedödande snabbattack av just alkohol. Den försvinner dock lika snabbt som den kommer. I stället övergår smaken i en lång och värmande eftersmak med en ekton och lite vanilj.

En riktigt bra whisky tycker jag och det är synd att det säkerligen blir svårt att få tag i ytterligare en flaska då det endast buteljerades 222 stycken av denna. Detta var flaska 87 av dem. Den kommer nu att delas med goda whiskyvänner som vill prova den… Sláinte!

Highland park – Fire

Oktober och ny månad idag. Jag har blivit lite inspirerad av andra som skriver blogg och som haft sina streaks. Jag tänkte således också prova det.

När jag provade den här första gången blev jag oerhört besviken er den. Smakmässigt tyckte jag då den var ljusår ifrån doften. Därför var jag tvungen att där och då, köpa mig ett sample för att prova den på nytt. Idag har jag kommit till denna dag.

Highland Park Fire med en ABV på 45,2%.

Doft: Något bärig och med en viss citrus, närmare bestämt apelsinzest. Lite ek och malt ihop en ton av fuktigt trä.

Smak: Här känner jag inte igen mig som tur är. Sist var det en unken källarsmak som var dominant men idag tycker jag mig känna mer både ektoner, brödtoner och lite mörka bär. En liten touch av kaffe kommer och går. Visst finns det en jordig touch men inte alls som senast. Den här kanske vinner på att stå ett tag och oxideras. Eftersmaken tycker jag är ganska torr med toner av torkat gräs och lite trä.

Den här tycker jag bättre om idag men bra har jag svårt att anse den vara. HP har skapat sig ett varumärke de senaste åren och jag tycker nog den här faller utanför ramen om vad en bra whisky är, i alla fall enligt mig. Flaskan är snygg. Ställningen likaså men innehållet tycker jag tyvärr är sådär. Jag har nu provat den två gånger och ingen gång har den övertygat mig. Kanske skulle det bli ”tredje gå gen gillt” men jag betvivlar att jag kommer att prova den en tredje gång.

Sherry Darling

Detta är den första från Bergslagens Independent Bottler sedan just de köpt upp nedlagda Grythyttans lager. Enligt den information jag kunnat finna är detta den första i en serie om (i alla fall) tre från denna nya svenska oberoende buteljerare (betänk gärna att man i whiskyvärlden kallar oberoende buteljerare för IB efter det engelska uttrycket Independent Bottler och ska inte förväxlas med OB vilket står för Original Distillery Bottling). 

Buteljerad vid cask strength (CS) med en ABV på 58%, blir denna en av få jag vattnat. 

Doften bjuder mig på en lätt medicinal sherrytung doft. Här finner jag både russin och dadlar och en viss kryddighet. Dessutom lite söta mörka bär (tänker mig solmogna björnbär). Med vatten (hela fem droppar) blir doften betydligt sötare och all medicinal touch är borta.

I gommen rör det sig rejält med lite beska likt mörk choklad, lite russin och dadlar och en viss brändhet av ek och lite bränt socker. Med vattnet blir den lenare och lite krydig. Det brända går ner i omfattning.

Eftersmaken är medellång till lång och ekighet en finns kvar tycker jag.

Helt klart värd ett införskaffande. Dock tog den slut på mindre än två minuter då den släpptes i onsdags och jag var då på väg till Ven och Backafallsbyn. Det var nästan lite komiskt att se och höra hur sorlet på båten från Landskrona lade sig någon minut i tio för att sedan återupptas någon minut efter tio. Folk har koll på släppen på Systembolaget måste man ju säga.

anCnoc Blas 

En flaska, i limiterad upplaga och som enligt uppgift inte kom i så många exemplar till Sverige och det tycker jag är synd för den här är riktigt bra. En NAS-whisky som, enligt mig, visar att man kan slå åldersbestämda dito på fingrarna.

Icke kylfiltrerad och med naturlig färg så här kan man ägna en stund åt att diskutera färgen vilken jag ser som härligt gyllengul. Något ljusare än min vigselring.

Doften, i vilken man kan skönja alkoholhalten på 54%, bjuder även på lite vanilj, sötma och blommiga toner. En liten touch av ek och syrlighet likt lite citron tränger igenom efter ett tag i glaset. Den här gillar jag verkligen. 

Blas, vilket tydligen betyder just smak, bjuder mig på en kraftigt fyllig dito med härlig sötma och även här en liten blommig ton. Även alkoholen bjuder på en liten stuns i mun och gom.

Eftersmaken är lång och lite torr med ekiga inslag och även här en viss sötma och lite bränd karamell sötma.  

Jag kan förstå att man valde namnet med omsorg på denna då det verkligen är en whisky jag mer än gärna skulle vilja ha mer än en (öppnad) flaska av. Ges jag möjlighet att komma över en till, inom rimlig kostnad, kommer den definitivt att införskaffas.