Highland Park för Calles

Ett sample jag köpte för ett bra tag sedan då denna singelcask, bland många, från HP kom.

Vissa av alla dessa otaliga whisky som just HP släpper är bra, medan många, enligt mig, är dåliga eller rent av riktigt dåliga.

Vad tycker jag då om den här?

Jodå. Doften lovar gott med sherry, russin, mörka bär (läs björnbär), lite läder. Även lite toffee finns där. En liten liten svag tom av något jag skulle likna vid lim eller målarfärg (associationerna till när vi gjorde om på sonens rum för ett tag sedan var påtagliga). Den senaste doften är mycket behaglig och inte på något sätt dålig.

Smaken är även den mycket tilltalande och ganska rejäl. Här är mycket smak men inte så många. Den där i många fall behagliga HP-röken finns där ihop med sötma och sherry. Russin poppar upp och klingar bort i den någon torra eftersmaken som tyvärr är alldeles för kort.

ABV ligger på hela 59,8% men märks inte på det stora hela. Visst river det till lite i halsen men den tar verkligen inte över på något sätt.

Den här gillade jag. Tyvärr finns den inte att få tag i, förutom på auktion, men jag hoppas att HP släpper någon liknande om det kommer en batch 2.

Ledaig 18 y.o.

Från Isle of Mull och Tobermory destilleri kommer denna lite rökigare variant av Tobermory som går under eget namn. Just denna är batch 2 (limited release) och är slutlagrad på spanska sherryfat.

Doften bjuder mig på en viss peat, mer mot rökta charkuterier med oerhört söta inslag. Jag tycker att sherryfaten märks och en viss bärig touch finns där. Jag tycker mig känna lite smultron/hallon men kan ju naturligtvis ha fel. Balansen mellan peaten och sötman är riktigt bra. Liten syrlighet och även lite ek tittar fram efter ett bra tag i glaset (ca 35 minuter).

Smaken då? Jo då. Även här samsas sötman och peaten. De kommer liksom i vågor i munnen. Här finns även en lite bränd smak likt bränd ek och bränd karamell. Dock känns den något tunn i en andra sipp. Alkoholhalten ligger på 46,3% och märks knappt, förutom en gång och då i ett kort gästspel.

Eftersmaken bjuder mer på en bärig sötma än de rökiga charkuterierna och då ihop med en viss ekighet/maltighet.

Jag tyckte den här var klart bättre första gången jag provade den. Idag är det det allra sista i flaskan som får skänka mig lite nöje. Helt klart en ok whisky men jag tycker nog att priset på Systembolaget (1450 kr) ligger alldeles för högt. (Ni hittar den här.) Riktigt kul att ha haft den dock och jag kommer med största sannolikhet att vilja prova fler Ledaig för att se om jag kanske gillar dem bättre.

Tobermory 10 y.o.

Jag kom i kontakt med Tobermory Destilleri för första gången i samband med en Skottlandsresa 2014 då jag köpte fudge smaksatt med whisky från just Tobermory. Efter detta köpte jag direkt en flaska på systembolaget men sedan något år är den borta från sortimentet. Jag blev därför väldigt glad när jag för några månader sedan hittade den på whiskysite.nl för den nätta pengen €42.99.

Tobermory är enda destilleriet på Isle of Mull och man buteljerar även Ledaig. Den här är icke kylfiltrerad och innehåller inte heller någon färg (sockerkulör). ABV 46,3%.

Doften bjuder mig till en början på havssälta och jag känner mig nästan hemma som den västkustbo jag är. Därefter slår lite gräs emot mig Och sedan lite sirap. Tycker mig även känna lite av en bourbon-sötma. Sedan malt och ek ihop med lite kryddor. Gröna äpplen, likt Granny Smith, poppar upp och försvinner. Den spretar en del men det är det som gör den så bra enligt mig.

Smaken är frisk och lätt. Även här tycker jag att denna spretar lite. Här finns malt och ek. Lite päronsötma. Lite sälta likt en mindre kallsup (i saltvatten då). Lite bränt gräs i bakgrunden och kanske lite bitter choklad. Många smaker och dofter med andra ord. Mycket komplex.

Eftersmaken är kort/medellång där både malt och det brända gräset slåss om uppmärksamheten.

Komplex och spretig? Jajamen.

God? Jajamen. 

Köper jag fler av denna om tillfälle ges?  Definitivt! 

Värd att prova? Uppenbarligen tycker jag det. 😉

The Arran 17 år för SWF

Ett sample, eller prov om man så önskar, som jag fick av en god vän, Monica a.k.a. Lindans_whisky på Instagram, då hon och hennes man var här i somras på ett kortare besök på väg hem från en semestertripp.

Just det här kommer från flaska 797 av 2058 och har en ABV på 46%. Detta blir min andra från just Arran och ska bli väldigt kul att prova.

Doften är så gott som helt perfekt tycker jag. En härlig fruktig sötma med konserverade päron och lite nektariner som turas om att visa sig så att säga. Här finns även en liten bakomliggande touch av läder (likt en ny plånbok eller liknande) samt en nötig nougatdoft. Tänk er Guldnougat från Cloetta.

Smaken är även den riktigt bra med frukt och lite grästoner. Här finns dock ingenting i nougat väg tycker jag vilket är synd.

Eftersmaken är ganska lång med torra inslag och lite brända smaker. Efter några minuter kommer en fruktig sötma även här. Påminner lite om de gröna bilarna med päronsmak i Ahlgrens bilar (original).

Detta var en whisky jag verkligen gillade och jag tackar verkligen Monica för att jag fick chansen att prova den här. Med tanke på att det är en whisky framtagen för SWF (Svenska WhiskyFörbundet) är det en limiterad upplaga och de 2058 flaskor som producerats lär inte bli fler.

Talisker 57° North

I mellandagarna kom det två smakprov från @artontrettiosex (Instagramnamn) med posten varav det ena var denna whisky.
Det som är extra roligt är att vi i dagsläget bor på så gott som samma breddgrad, nämligen 57 grader nord.

Utseende: Ljust gyllengul och inte alls oljig.

Doft: Lätt stickande rökig doft med inslag av torv samt lite sälta och syrlighet. Lätt torvdoft.

Smak: Munkänslan bjuder på en kraftig sälta.
Smaken i sig bjuder på sälta, lätt bränt socker och bränt gräs. Tjära och rök sköljer över munnen och gommen efter ett tag.
Eftersmaken är ganska lång och jag tycker mig känna en viss pepprighet.

Detta var en whisky jag tyckte om, betydligt mer än min fru som provade den för första gången idag hon med. Jag skulle vilja ge den 85/100.

Talisker 10 y.o.

Talisker från Isle of Skye,  alltså den första från Islands sedan jag startade bloggen.

image

Utseende: Ljust bärnstensfärgad och ytterst lite oljig.

Doft: Här finner jag rök och torv men även en viss honungssötma och en svag touch av (fruktig) sötma. En viss stickighet av alkohol men även en svag touch av något jag först hade svårt att sätta. Denna sista doft kom när whiskyn snurrats några varv och när dessa swirls, eller snurrningar började ebba ut. Något säger nougat men jag vet-i-katten om det är det.

Smak: Munkänslan var fyllig och klart balanserad enligt mig.
Smaken bjuder på en mindre smakpalett där jag tycker mig finna en viss sälta och en viss sötma samtidigt, röken finns där naturligtvis, men även här finns det något jag har svårt att sätta fingret på. Något jag verkligen gillar är det dock.
Eftersmaken kändes först kort då den dog ut snabbt men här lurades whiskyn lite…likt en irriterande fluga som man viftat bort kom den tillbaka efter ett tag och bjöd både på lite rök och något åt godishållet. Ni som läser detta kommer tro att jag verkligen blivit tokig men lite åt chokladhållet men en fruktig touch.

Detta var en whisky jag verkligen gillade så den hamnar högt på min lista. Jag skulle ge den 90/100.