Old Pulteney 11 y.o Gordon and Macphail

Ytterligare en IB destillerad i Wick.

Den här var ljusår bättre än den åttaåriga jag provade häromdagen.

Doften är här mer moderat jämfört med den förra OPn från G&M och ganska slät. Detts till trots kan man urskönja vanilj, lite nyslaget torrt gräs, citrus samt lite ek.

Smaken är lätt och frisk. Här finns en härlig ekton, ihop med bourbonvanilj, lite fruktighet i form av torkade röda äppleskal.

Eftersmaken är lätt och ganska kort,med en lättare uttorkande effekt. Av alkoholen märkar man inget men den ligger på ganska låga 43%.

En Old Pulteney som Gordon and Macphail gör mer rättvisa än den åttaåriga diton.

Annonser

Old Pulteney 8 y.o. Gordon and Macphail.

Ytterligare ett sample från ett (av tre) favoritdestilleri(er). Denna gång är det dock en IB (Independent Bottler) från Gordon and Macphail. ABV på whiskygränsen, d.v.s. 40%.

Jag brukar sedan ett tag inte bry mig om att nämna färgen men den här är så ljus att den nästan är genomskinlig.

Doften är lätt och oerhört frisk. Här finns de vanliga dofterna, såsom vanilj, mycket citrus samt lite syrliga äpplen och söta päron, från en bourbonlagrad whisky. Här finns även en halmdoft och en liten ton av thinner tränger igenom.

Smaken är oerhört tafatt med inslag av päron, vanilj och citrus. Här finns också en bismak av något jag inte kan sätta fingret på…

Jag trodde aldrig jag skulle säga detta om en Old Pulteney (även om det är en från en oberoende buteljerare) men detta var inte bra.

Jag är oerhört glad att man på Pulteney inte släpper sånt här i eget namn. Den tilltalar säkerligen någon annan, men inte mig.

Glentauchers 1998

En cask strength från en IB (Gordon and Macphail) är detta. 17 år gammal (oktober 1998 – april 2016) och från fatnumren 2410, 2412 och 2416. ABV 56,8%.

Doften ger mig en del huvudbry tycker jag. Här finns en päronsötma, lite karamell och kola och en halvunken källardoft. Allt detta blandas i en ganska lätt doft ändå. Helt plötsligt kommer en lite blommig doft med lite honungsinslag och en del ek.

Smaken då? Är den lika konfys den? Njae… Inte riktigt tycker jag. Till en början märks alkoholhalten av på ett markant sätt. Därefter lite bränt trä, vanilj, lite russin och lite lädertoner samt en svag ton av lakritsrot.

Eftersmaken är ganska lång men domineras av alkohol, bränt trä och är något uttorkande i gommen. Smakerna försvinner sedan och lämnar en något torr gom.

Detta var inte riktigt min grej ska jag erkänna.

Cooper’s choice Sherry Bomb

Detta är min första whisky från denna IB (independent bottler) som huserar i Glasgow. Just den här fanns det 780 flaskor av. Destillerad på Glenrothes, buteljerad av Cooper 2017 och en ABV på 57%.

Lagrad på ett first fill olorosofat och fatnumret var 6110.

Första gången jag provade den här var jag lite besviken då jag kanske hade alldeles för höga förväntningar men jag beslutade att ge den fler chanser.

Doften bjuder idag på en viss spritighet men även de där sherrytonerna som jag mer och mer börjat gilla, (nästan avguda), nämligen viss toffee, mörka bär och lite russin. ingen direkt sherrybomb direkt så jag tycker nog namnet är lite missvisande.

Smaken bjuder på lite mer med mörka bär likt björnbär. Här finns även lite kryddor. En viss touch av lite mörk choklad visar sig också och lite halvbränd karamell visar sig också mellan varven. Jag tycker alkoholen ger en härligt värmande känsla och den river till lite i gommen och svalget.

Eftersmaken är ganska lång och i samverka med alkoholen finns en kryddighet likt julkryddor.

Stronachie 10 y.o.

Ett nedlagt destilleri där man på A. D. Rattray tydligen försökt efterlikna det innehåll man fann i en gammal flaska. Valet föll på Benrinnes Destilleri där denna således är destillerad. Buteljerad av oberoende buteljeraren A. D. Rattray och när jag såg info om den här på sociala medier hade jag precis provat en Stronachie 12 vilken jag gillade och då en Old Pulteney från Rattray var kanon bestämde jag mig för att beställa denna.

Doften, som är lätt och frisk, inleder med en sötma jag annars finner i sherrylagrad whisky. Denna är med andra ord bourbonlagrad. Sötman är verkligen honungssöt. En liten jordig ton finns med i bakgrunden. En liten smörig ton likt smörstjärnor finns med.

Smaken är även den söt med en liten jordig ton. Lite kryddig men ack vilken besvikelse efter doften. Tyvärr satte doften väldiga förhoppningar på smaken och jag tycker inte riktigt smaken lever upp till den föregående doften.

Sammantaget en len och frisk whisky men jag föredrar lite mer oumph i både doft och (men framförallt i) smak. Är den värd sina 499 kronor? Idag är jag tveksam men en annan dag kanske jag tycker det utan att tveka. Dock är den något bättre idag än när jag ryckte folien på flaskan för ett tag sedan så den kanske växer med tiden och luftning. Hoppas det i alla fall…