Duell mellan två Balvenie med peat…

För ett tag sedan fick jag ett mail om att det fanns sample från Balvenie att få om jag var intresserad vilket var extra roligt då mina noter, som ju till en början var tänkt för endast mig själv, når ut till andra och läses av andra.

Nedan är taget från den pressrelease som följde med proven:

Balvenie lanserar två nya exklusiva Speyside-whisky – The Balvenie Peat Week Aged 14 Years (2002 Vintage) och The Balvenie Peated Triple Cask Aged 14 Years. Destilleriets första två whisky där 100 procent av malten torkats över glödande torv för en rökig karaktär. Tappningarna är resultatet av ett flera år långt projekt av Balvenies maltmästare David Stewart och tidigare destillerichefen Ian Millar, numera global varumärkesambassadör på William Grant & Sons.

Som ett av de första destillerierna i Speyside valde Balvenie att experimentera med torv i sin produktion och destillerade en sats whisky som under flera år fick mogna under uppsyn av David Stewart i destilleriet i Dufftown, Skottland. Sedan den här banbrytande perioden har Balvenie en vecka varje år arrangerat Peat Week – ett projekt där destilleriet, för att tillverka nya smaker i sin whiskyproduktion, endast använt sig av malt där rökigheten kommer från den glödande torven.

The Balvenie Peat Week (2002 Vintage) är tillverkad utan kylfiltrering och har en ABV på 48,3%. Tappningen, som endast åldrats i amerikanska ekfat kommer exklusivt lanseras i USA, Storbritannien, Danmark och Sverige.

Nr 40069-01 The Balvenie Peat Week (2002 Vintage) säljs på Systembolaget från och med 6 oktober 2017. Pris: 799 kronor.

The Balvenie Peated Triple Cask är även den icke kylfiltrerad. Även den här har en ABV på 48,3% och har legat på bourbon- och sherryfat. Den är framtagen för tax free-marknaden och började säljas i juni i år.

The Balvenie Peated Triple Cask säljs exklusivt på enstaka utvalda taxfree-butiker från och med juni 2017.

Jag bjöd hem min gode vän Bennie från TasteNote.se för att tillsammans prova dessa. Han visste dock inte vad det var utan fick prova blint och här kommer mina noter;

Balvenie Peat Week 2002 vintage (14 y.o.)

Doft: En mycket mild och len doft med en väldigt subtil torvdoft. Lite blommig och lite smörig. Jag fann ett tag en svag hasselnötsdoft, men den var sedan något svårhittad. En svag ek-/maltdoft och viss citrusdoft visar sig också. Efter ett tag dyker lite honung och vaniljfudge upp.

Smak: Även denna är len och här finns citrus, vanilj och lite ek. Jag tycker sedan att den smakar som styvmorsviol doftar, så lite viol med andra ord. En behaglig peat-touch som efter ett tag (tyvärr) övergår lite mot tobak. Eftersmaken är medellång men lite gräs och lite torv.

Balvenie Peated Triple Cask 14 y.o.

Doft: Även denna är mild och len. Även här finner jag vaniljfudge och lite gräs samt en kryddighet som vi båda tycker drar mot kanel. Liten syrlighet och en söt ekighet/maltighet visar sig från, enligt mig, en bra sida.

Smak: Oj…Här finns sötma och vaniljfudge. Sedan finner jag citron och citronzest. Därefter kommer peaten fram, om än något mildare än i Peat week, men i form av en fyllig rök. Därefter finner, i alla fall jag, lite av övermogna persikoskal. Eftersmaken är relativt lång med en liten torvighet.

Enligt mig är peaten mer tydlig i den övre av dessa men långt ifrån påtaglig på något sätt. Är detta då något för mig? Ja, till en början så tyckte jag det. Efter att ha funderat lite mer så kanske. Jag tror i alla fall att det är två whisky som skulle kunna vara en bra övergång eller liknande för de som snöat in på sherry-/bourbonlagrade whisky till att våga prova en något mer rökig whisky och som kanske tycker att en Laphroaig, Lagavulin, Ardbeg eller liknande är alldeles för rökig, även om de skiljer sig en del från varandra.

Bilderna nedan kommer från Nigab som är distributör av Balvenie i Sverige.

Skotskt vs Svenskt

I och för sig är det inte sjysst att sätta upp en sådan ”duell” med tanke på att skotten är 15 år och svensken endast 3,5 år men det var så det blev när jag ville prova desssa två i helgen som gick.

Svensken var en Remonteur Edition från det numera nedlagda (eller uppköpta beroende lite på hur man ser det i och med att Bergslagens destilleri köpt upp hela lagret) Grythyttans destilleri. Det lades tydligen ner redan 2013 och detta är deras sista släpp. Hypen kring släppet var ganska stort men jag lyckades på något sätt få tag i två flaskor av vilka jag samplat upp en och har en stående hemma i ”whiskyskåpet”

Doften tyckte jag bjöd på lite blött lägereldsträ, om ni tänker er när man är ute i skogen och letar pinnar eller liknande för att göra upp en eld. Kruxet är dock att det regnat så allt är fuktigt och har en liten speciell doft. Där finns även en viss sötma, vilken kan komma från sherryfat(?) och en lätt rökighet.

Efter att ha vattnat lite tycker jag att röken lägger sig och sötman framträder något mer.

Smaken bjuder direkt på en stuns av alkohol och alkoholhalten på 60 % känns nästan omgående. Sedan händer något. Först kommer en mindre rökattack som dar ut ganska snabbt. Därefter kommer en liten mellanakt av lite blandade smaker som sötma och jag tycker mig känna lite lakrits och sedan dyker röken upp igen.

Med vatten så finner jag lite åt pomeranshållet, samt mer sötma och banne mig kommer lakritsen fram lite här också. Denna vinner alltså på att vattnas enligt mig och att vattna är något jag faktiskt inte brukar göra.

Eftersmaken tycker jag inte skiljer så mycket från när jag har vatten i eller inte så den bjuder i båda fall på en ganska kort och torr eftersmak med viss rökighet.

 

Skotten då undrar ni kanske? Jo, det är en 15-årig Balvenie Single Barrel Sherry. ABV på 47,8 %.

Doften är något som tilltalar mig med en härlig sherrysötma med kola  och nougat. Här finns lite citrus i form av apelsin. (Just att det blir apelsin för min del är att den påminner lite om apelsinmarmelad i doften.) Jag tycker mig även känna lite gelégodis men där vet jag inte riktigt säkert.

I munnen känns den lite spritig just på tungspetsen men sedan inget mer. Smakerna som sedan kommer fram är helt i min smak. Sherrylagringen känns och samtidigt finns här kola och lite åt en något mörkare nougat. Kanske något bränd och sedan dyker lite (mörk) choklad upp.

Eftersmaken är ganska torr och jag kan tänka mig att en torr sherry har samma effekt. Åter lite bränd och något träig. Inte bara brända godsaker likt nougat och kola alltså utan även lite åt bränd trä.

Jag håller Balvenien mycket högre än Grythyttan i detta fallet. Inte för att Grythyttan på något sätt var dålig, tvärtom, men Balvenie kan sin sak.

Balvenie 12 y.o. Triple Cask

I saw recently that I have had some visitors to my blog from other countries than Sweden so therefore I decided to write some of my notes in English. This is my first one.
This is a sample that I received from a friend, who calls himself @artontrettiosex, from our birthday gruop, in which we send some samples to each other for our birthdays. I received this even it is not my birthday so thank you very much @artontrettiosex.

The scent is quite fruity with both green apples and ripe pears. There is also a sweetness in this whisky. And of course a sheery touch. After a while I can also find some raisins. This is a scent I really like.

After having let the whisky swirl in my mouth I taste a well-balanced whisky that is quite sweet with hints of both fruits, raisins and caramel. There is also sherry in the taste. I really like this.

The finish is of medium length and again I find the caramel and just a sligthly bitter taste.

Over all this is a nice dram. I would give it a chance if I was to find it at a reasonable price.

If I would rate all these parameters I would give the scent 22/25, the taste 21/25, the finish 20/25 and the balance or an over all rating 21/25. All these would give this Speyside whisky the final rating 84/100.