Kilchoman Sanaig

Denna whisky vann inofficiella whisky-VM i klassen peated whisky med Henrik Aflodal som anordnare, 2018.

I och med detta köpte jag en flaska ihop med de övriga vinnarna, nämligen Glendronach 12 y.o (sherried) och Longmorn 16 y.o (malty). Kilchoman som för övrigt är ett ganska ungt destilleri.

Doften vittnar om inte så mycket peat ändå. Detta tilltalar mig som sagt då jag kommit ifrån de rökiga sorterna. Här finns också en del sötma samt lite ek. Jag tycker också mig finna en liten unkenhet som i en gammal jordkällare eller liknande och en liten ton av fernissa.

Smaken påminner mig om varför jag har svårare och svårare för rökiga whiskies. Hör finns en ton av aska ihop med den rökiga torven. ”Not my cup of tea.”som britten skulle ha sagt, med andra ord är denna inget för mig, i alla fall inte som jag känner för rökiga nu.

Glentauchers 1998

En cask strength från en IB (Gordon and Macphail) är detta. 17 år gammal (oktober 1998 – april 2016) och från fatnumren 2410, 2412 och 2416. ABV 56,8%.

Doften ger mig en del huvudbry tycker jag. Här finns en päronsötma, lite karamell och kola och en halvunken källardoft. Allt detta blandas i en ganska lätt doft ändå. Helt plötsligt kommer en lite blommig doft med lite honungsinslag och en del ek.

Smaken då? Är den lika konfys den? Njae… Inte riktigt tycker jag. Till en början märks alkoholhalten av på ett markant sätt. Därefter lite bränt trä, vanilj, lite russin och lite lädertoner samt en svag ton av lakritsrot.

Eftersmaken är ganska lång men domineras av alkohol, bränt trä och är något uttorkande i gommen. Smakerna försvinner sedan och lämnar en något torr gom.

Detta var inte riktigt min grej ska jag erkänna.