Bruichladdich

En från julkalendern från 2017 som nu ska recenseras på bloggen.

Denna är 13 år, destillerad 020715 och buteljerad 160604. Refill Sherry Hogshead Single cask #461. En av 252 flaskor. ABV 58%.

Doften avslöjar en orökig Bruichladdich med sherryfatets toner i form av russin, karamell, lite honungssötma och en liten kort ekighet.

Smaken är en härlig blandning av flytande karamelltoner med honung och en skön sherry. Ingen sherrybomb likt många andra men grymt bra. Alkoholen gör sig påmind men drar sig sedan tillbaka för att ge en liten skjuts åt de andra smakerna. Här agerar alkoholen precis som den ska tycker jag, som en smakförstärkare.

Jag är grymt tacksam över att jag fick möjlighet att prova den här. En riktigt trevlig och bra whisky.

Annonser

Blind sample no 3

The third and final sample from my friend David Goldsmith. Let’s see if I continue with my reviews/notes in English or if I just do this once and a while.

The colour gives the impression this is a heavy sherry cask matured whisky.

Nose: The sherry cask guess was not that wrong. Here are sherry notes as toffee, sultanas, caramel, dark berries. There is also a freshness of orange deep back behind the others. I find a hint of alcohol which might indicate this is a rather strong whisky.

Palate: Now I know why I love sherried whiskies. This was an absolute stunner. The first reference I got was an Aberlour A’Bunadh. The alcohol was quite noticeable but it did not take over. It had to stand back because dark chocolate, sultanas, coffee, toffee and blackberries are much more dominant.

Finish: Unfortunately the finish was not as long as I would have hoped. It is also quite dry. This due to the ABV which I guess is somewhere around 60 per cent.

A lovely dram it is.

Thank you again David for three lovely samples and lovely drams. I will get back to you with something in return.

Cooper’s choice Sherry Bomb

Detta är min första whisky från denna IB (independent bottler) som huserar i Glasgow. Just den här fanns det 780 flaskor av. Destillerad på Glenrothes, buteljerad av Cooper 2017 och en ABV på 57%.

Lagrad på ett first fill olorosofat och fatnumret var 6110.

Första gången jag provade den här var jag lite besviken då jag kanske hade alldeles för höga förväntningar men jag beslutade att ge den fler chanser.

Doften bjuder idag på en viss spritighet men även de där sherrytonerna som jag mer och mer börjat gilla, (nästan avguda), nämligen viss toffee, mörka bär och lite russin. ingen direkt sherrybomb direkt så jag tycker nog namnet är lite missvisande.

Smaken bjuder på lite mer med mörka bär likt björnbär. Här finns även lite kryddor. En viss touch av lite mörk choklad visar sig också och lite halvbränd karamell visar sig också mellan varven. Jag tycker alkoholen ger en härligt värmande känsla och den river till lite i gommen och svalget.

Eftersmaken är ganska lång och i samverka med alkoholen finns en kryddighet likt julkryddor.

Balblair Vintage 04 (Bourbon vs Sherry)

Detta är två Balblair jag köpte på mig när jag var på Bordershop i oktober förra året. Det som lockade mig mest var att kunna ställa två stycken, destillerade samma år (2004) och buteljerade samma år (2016) med från olika fatlagringar, eller rättare sagt mognader, mot varandra.

Båda är first release, naturliga i färgen och icke kyl-filtrerade.

Bourbon:

Doften är lätt och frisk. Här finns lite ekIgala toner ihop med en svag vanilj och en fräsch blommighet. Efter ett tag dyker det upp toner likt persika och ananas. Jag gillar verkligen doften på den här. (Efter runt 30 minuter i glaset så kom lite sololja med doft av kokos). 

Smaken är len och frisk. Här återfinns den fräschhet som jag fann i doften. Lite söt ek med lätta frukttoner. Eftersmaken är ganska lång och ger mig ek och vanilj. Wow… ☺

Sherry:

Doften är inte så sherrystinn jag hoppats på. Däremot tycker jag mig känna en del av sherry men även en svag ton av pepparmint ihop med en något starkare dofta av honungssötma. (Här frågar jag mig själv om det verkligen kan vara pepparmint jag känner.) Därefter framträder även lite karamell/kola. Efter ytterligare ett tag så dyker en doft, eller odör, av våt kartong(!) upp… Denna försvinner dock väldigt snabbt så här kan jag ha haft ruggigt fel… Efter mer än 30 minuter kom kolan och tog överhanden).

Smaken är även denna mild och len och när jag låter whiskyn rulla runt dyker det först upp en russinton utan dess like. Sedan lite bränd mandel och bränd karamell i en symbios. Därefter kommer sherryn i mer framtoning än i doften. 

Eftersmaken är ganska lång och lite torr. Den bjuder, rent smakmässigt, på lite ek och torkad frukt. 

Sammanfattningsvis kan jag, som den sherryälskande whiskyamatör jag är, motvilligt erkänna att bourbonlagringen drog det längsta strået idag. Dock inte sagt att det var två dåliga eller sämre whisky på något sätt. 

Skotskt vs Svenskt

I och för sig är det inte sjysst att sätta upp en sådan ”duell” med tanke på att skotten är 15 år och svensken endast 3,5 år men det var så det blev när jag ville prova desssa två i helgen som gick.

Svensken var en Remonteur Edition från det numera nedlagda (eller uppköpta beroende lite på hur man ser det i och med att Bergslagens destilleri köpt upp hela lagret) Grythyttans destilleri. Det lades tydligen ner redan 2013 och detta är deras sista släpp. Hypen kring släppet var ganska stort men jag lyckades på något sätt få tag i två flaskor av vilka jag samplat upp en och har en stående hemma i ”whiskyskåpet”

Doften tyckte jag bjöd på lite blött lägereldsträ, om ni tänker er när man är ute i skogen och letar pinnar eller liknande för att göra upp en eld. Kruxet är dock att det regnat så allt är fuktigt och har en liten speciell doft. Där finns även en viss sötma, vilken kan komma från sherryfat(?) och en lätt rökighet.

Efter att ha vattnat lite tycker jag att röken lägger sig och sötman framträder något mer.

Smaken bjuder direkt på en stuns av alkohol och alkoholhalten på 60 % känns nästan omgående. Sedan händer något. Först kommer en mindre rökattack som dar ut ganska snabbt. Därefter kommer en liten mellanakt av lite blandade smaker som sötma och jag tycker mig känna lite lakrits och sedan dyker röken upp igen.

Med vatten så finner jag lite åt pomeranshållet, samt mer sötma och banne mig kommer lakritsen fram lite här också. Denna vinner alltså på att vattnas enligt mig och att vattna är något jag faktiskt inte brukar göra.

Eftersmaken tycker jag inte skiljer så mycket från när jag har vatten i eller inte så den bjuder i båda fall på en ganska kort och torr eftersmak med viss rökighet.

 

Skotten då undrar ni kanske? Jo, det är en 15-årig Balvenie Single Barrel Sherry. ABV på 47,8 %.

Doften är något som tilltalar mig med en härlig sherrysötma med kola  och nougat. Här finns lite citrus i form av apelsin. (Just att det blir apelsin för min del är att den påminner lite om apelsinmarmelad i doften.) Jag tycker mig även känna lite gelégodis men där vet jag inte riktigt säkert.

I munnen känns den lite spritig just på tungspetsen men sedan inget mer. Smakerna som sedan kommer fram är helt i min smak. Sherrylagringen känns och samtidigt finns här kola och lite åt en något mörkare nougat. Kanske något bränd och sedan dyker lite (mörk) choklad upp.

Eftersmaken är ganska torr och jag kan tänka mig att en torr sherry har samma effekt. Åter lite bränd och något träig. Inte bara brända godsaker likt nougat och kola alltså utan även lite åt bränd trä.

Jag håller Balvenien mycket högre än Grythyttan i detta fallet. Inte för att Grythyttan på något sätt var dålig, tvärtom, men Balvenie kan sin sak.

The Macallan 12 y.o – Sherrylagrad

Detta är en av de whisky jag köpte med mig efter att min bror och jag var i Helsingör och Helsingborg för ett tag sedan. 

Mitt första möte med just Macallan var för 18 år sedan då en dåvarande arbetskamrat på Ringhals var en Macallan-fantast och tyckte detta var den absolut bästa whiskyn som gick att få tag i. Oavsett årgång och lagring. Jag kommer dock ihåg att han en gång bjöd på en 18-åring från The Macallan, någon gång under 1998 eller 1999 som var riktigt bra. Detta påstående att ett destilleri gör den absolut bästa whiskyn går naturligtvis att bestrida om man önskar, men än idag finns det människor som hyllar sorter från ett visst destilleri oavsett vad destilleriet buteljerar. Nu känner jag att jag är på väg ifrån att skriva noter så jag lämnar detta men återkommer säkert.
Vad tycker jag då om den här?

Näsan bjuds på en härlig vaniljdoft,  härlig touch av torkad frukt och en söt härlig sherrydoft. 

Mun och gom bjuds på en len smak och en mindre palett med inslag av något söt sherry, torkad frukt, russin och en viss ektouch med en liten liten hint av småbrändhet.  

Eftersmaken är ganska kort med lite torkad frukt och en sötma av russin och kanske även här en hint av ek/trä.

Jag måste säga att den här tilltalar mig. Den bjuder på, tycker jag, mycket vad gäller både doft och smak, trots att den är nedvattnad med en ABV på ynka 40%. Detta är en bra whisky att ha hemma både för eget bruk men kanske framförallt som en bjudwhisky både till vana whiskydrickare men kanske framförallt till personer som säger sig inte dricka whisky i vanliga fall. Med den här kan man nog få (nästan) vem som helst att faktiskt säga att den personen gillar (denna) whisky(n).