Mackmyra-duell

Nu är det ett tag sedan jag provade en Mackmyra så det kändes som ett bra läge idag.

Detta är två säsongswhisky från Mackmyra. Gruvguld och Vinterglöd. Båda från år 2018. Likt alla säsongare från MM har dessa båda en ABV på 46,1%.

Flaskorna öppnades igår då jag samplade upp en del.

Gruvguld

Doften på denna anser jag ganska lätt med en mängd frukt och sötma. Frukt med äpplen och päron som mest dominerande dofter. Sötma i form av sirap och efter mer än en halvtimma i glaset så framträder även en hel del karamell/kola likt Werther’s original. Även lite halm poppar upp.

Smaken är ganska tam. Även här finner jag lite halm, sirapens sötma och lite frukt. Mackmyras patenterade brödighet eller alkohol/jäst finner jag i denna med.

Vinterglöd

Den här är MMs senaste säsongswhisky med en slutlagring på glöggfat, vilket i alla fall jag märker av i doften. Detta doftar jul, med torkad frukt, lite juliga kryddor (läs nejlika och kanel) och en svag alkoholton.

Smaken är påtaglig av glöggen. Tänk er en glögg med rejäl alkoholton. Här tycker jag att Mackmyra lyckats med att få bort brödigheten/alkoholen vilket jag anser positivt.

På sin väg ner värmer denna hela kroppen, precis som en mugg glögg en kall vinterdag.

Duellen vinns med hästlängder av Mackmyra Vinterglöd. Detta var en riktigt bra säsongswhisky av Svenska Mackmyra. Då det var ett tag sedan jag provade den jag tidigare hållit högst, nämligen Iskristall, är det svårt att jämföra dem men jag kommer lätt att njuta av Vinterglöd i höst/vinter.

Annonser

Stronachie 10 y.o ggr två

Stronachie som är ett sedan länge nedlagt destilleri. Dock har man från oberoende buteljeraren A.D Rattray letat runt bland nuvarande destillerier och hittade något som påminde om den Stronachie man prova hos Benrinnes och har sedan dess släppt två tioåringar här i Sverige via Svenska Eldvatten.

I kväll tänkte jag jämföra den ordinarie tioåringen mot den som har en sherry cask finish.

Stronachie 10 y.o

Doften har utvecklats enormt med luft i flaskan och den här har dessutom luftats i lite mer än en timma. Här finns vanilj, lite ek, lite torrt gräs (hö) och jag tycker mig även känna gröna söta äpplen och en svag, nästan obefintlig, touch av citrus.

Smaken än frisk och bjuder på nämnda upplevda smaknoter. Vaniljen finns där, likaså eken, lite äpple och citrus men efter ett tag kommer även en hint av lakrits. Den försvinner dock nästan lika fort så jag provar igen för att se om jag blev lurad men jag tycker mig finna den även den andra gången.

Första gången jag provade den här var vid folierycket men då var jag långt ifrån imponerad. Den har dock vuxit kan jag villigt erkänna. Helt klart en bra bourbonlagrad whisky att ha hemma och bjuda sina vänner på eller bara ta som en kvällsdram. ABV på 43 %.

Stronachie 10 y.o sherry cask finish

Även den här har luftats länge i glaset men har inte alls haft samma tid i flaskan som den tidigare.

Doften bjuder även här på vanilj, ek och lite citrustoner. Dock tycker jag först att den doftar lite unket men sedan tycker jag att lite röda bär och en svag ton av torkad frukt framträder. Liiite russin men den får letas efter.

Smaken är en liten smärre sensation. Här finner man sherryfinishen som sedan drar sig tillbaka och släpper fram vanilj, lite sötma från söta röda bär, för att sedan komma tillbaka på ett litet gästspel.

Definitivt en whisky som tilltalar mig och som jag kommer att njuta av ett bra tag framöver. ABV ligger här på 46%.

Aberlour A’Bunadh (batch 55)

Då min hustru provat (nästan) lika många whisky som jag de senaste två åren och vi hittat att hon verkligen gillar sherrylagringar ställde vi för ett tag sedan olika batcher av Aberlour A’Bunadh mot varandra. Det blev batch 44, 45, 46, 55 och 57.

Hennes klara vinnare och även min, om än inte lika klart, blev batch 55 så här kommer noterna på just den.

Doften var som flytande godis med sherrytoner, toffee och karamell. Här fanns även en liten svag ton av apelsinbeska, ni vet det vita skalet, och svaga russintoner.

I munnen var det likt ”Dagen D” en invasion av smaker. Sherrytonerna, vilket jag skule säga är typiska Oloroso-toner attackerar ihop med toffee, karamell och nougat. Apelsinen som fanns i doften tar här ett steg tillbaka och låter nougaten ta riktigt mycket plats.

Eftersmaken ligger kvar ganska länge på ett mycket behagligt sätt och även här känns de söta karamelltonerna och lite nougat.

Sammantaget tycker jag, att detta är en riktigt bra whisky och det mest fantastiska i denna linan var att det skiljde såpass mycket i både doft och smak vilket vi båda ansåg. Efter detta beställde jag två nya flaskor av den här. En till hustrun och en till mig eftersom hon druckit upp den större delen av den förra som var bara min.

Bildresultat för aberlour a'bunadh batch 55

Whiskyduell

Idag var det dags för en duell mellan två irländska whisky från Middleton Distillery, nämligen deras 12-åriga med cask strength och 21-årig Redbreast.

image

image

Den 12-åriga med cask strength höll 58,6% med Batch nr B1/12 och den 12-åriga något mer modesta 46%.
Jag tänkte att jag börjar med den 12-åriga.

Utseendet bjöd på en mörkt gyllengul färg och den var något oljig.

Dofterna tyckte jag bjöd på en sötma med inslag av plommon och kola. Här gömde sig också till en början en krydda som jag senare skulle uppfatta som ingefära eller i alla fall något åt det hållet.
23/25 poäng.

Munkänslan var rund och något spritig.
Smaken tyckte jag bjöd på lite kola, vanilj, russin och något mer åt plommon hållet.
23/25 poäng.

Eftersmaken var intensiv men ganska kort tyvärr. Eventuellt lite kryddig. Efter någon minut eller två så kända man alkoholen genom ett värmande riv i halsen.
21/25 poäng.

Balansen var mer än klart godkänd och skulle ge 22/25 poäng vilket skulle ge en totalpoäng på 87 poäng. Detta var åter en irländsk whisky jag gillade.

Så till den 21-åriga.
Utseendet var i den här något mörkare vilket skulle kunna bero på att den lagrats längre. Jag har tyvärr inte flaskorna själv då jag köpt dessa som sample av Patrik på TasteNote.se.
Den var även mindre oljig än den yngre varianten.

Doften tyckte jag bjöd på lite karamelliserat och kanske lite bränt socker med eventuellt någon frukt som kanderats i detta. Kanske äpplen. Där fanns även något jag tyckte påminde om något övermogna bananer.
22/25 poäng.

Munkänslan var ganska fyllig och bjöd sedan på smaker i form av frukt, varavdet första jag kände var nektarin, men senare även ite katrinplommon. Här fanns även en viss lädertouch och en viss kryddighet.
24/25 poäng.

Eftersmaken var lång med en kryddighet och viss fruktighet. Exakt vad hade jag lite svårt att sätta.
22/25 poäng.

Balansen i den här var snäppet bättre än i den 12-åriga med Cask Strength och jag skulle ge 23/25 poäng.
Totalpoängen skulle bli solida 91 poäng.

Två mycket bra whisky jag verkligen rekommenderar.
Med gårdagens prov av Jameson Caskmates Stout Edition har jag alltså fått prova tre bra irländska whisky på två dagar.