Ledaig 18 y.o.

Från Isle of Mull och Tobermory destilleri kommer denna lite rökigare variant av Tobermory som går under eget namn. Just denna är batch 2 (limited release) och är slutlagrad på spanska sherryfat.

Doften bjuder mig på en viss peat, mer mot rökta charkuterier med oerhört söta inslag. Jag tycker att sherryfaten märks och en viss bärig touch finns där. Jag tycker mig känna lite smultron/hallon men kan ju naturligtvis ha fel. Balansen mellan peaten och sötman är riktigt bra. Liten syrlighet och även lite ek tittar fram efter ett bra tag i glaset (ca 35 minuter).

Smaken då? Jo då. Även här samsas sötman och peaten. De kommer liksom i vågor i munnen. Här finns även en lite bränd smak likt bränd ek och bränd karamell. Dock känns den något tunn i en andra sipp. Alkoholhalten ligger på 46,3% och märks knappt, förutom en gång och då i ett kort gästspel.

Eftersmaken bjuder mer på en bärig sötma än de rökiga charkuterierna och då ihop med en viss ekighet/maltighet.

Jag tyckte den här var klart bättre första gången jag provade den. Idag är det det allra sista i flaskan som får skänka mig lite nöje. Helt klart en ok whisky men jag tycker nog att priset på Systembolaget (1450 kr) ligger alldeles för högt. (Ni hittar den här.) Riktigt kul att ha haft den dock och jag kommer med största sannolikhet att vilja prova fler Ledaig för att se om jag kanske gillar dem bättre.

Tobermory 10 y.o.

Jag kom i kontakt med Tobermory Destilleri för första gången i samband med en Skottlandsresa 2014 då jag köpte fudge smaksatt med whisky från just Tobermory. Efter detta köpte jag direkt en flaska på systembolaget men sedan något år är den borta från sortimentet. Jag blev därför väldigt glad när jag för några månader sedan hittade den på whiskysite.nl för den nätta pengen €42.99.

Tobermory är enda destilleriet på Isle of Mull och man buteljerar även Ledaig. Den här är icke kylfiltrerad och innehåller inte heller någon färg (sockerkulör). ABV 46,3%.

Doften bjuder mig till en början på havssälta och jag känner mig nästan hemma som den västkustbo jag är. Därefter slår lite gräs emot mig Och sedan lite sirap. Tycker mig även känna lite av en bourbon-sötma. Sedan malt och ek ihop med lite kryddor. Gröna äpplen, likt Granny Smith, poppar upp och försvinner. Den spretar en del men det är det som gör den så bra enligt mig.

Smaken är frisk och lätt. Även här tycker jag att denna spretar lite. Här finns malt och ek. Lite päronsötma. Lite sälta likt en mindre kallsup (i saltvatten då). Lite bränt gräs i bakgrunden och kanske lite bitter choklad. Många smaker och dofter med andra ord. Mycket komplex.

Eftersmaken är kort/medellång där både malt och det brända gräset slåss om uppmärksamheten.

Komplex och spretig? Jajamen.

God? Jajamen. 

Köper jag fler av denna om tillfälle ges?  Definitivt! 

Värd att prova? Uppenbarligen tycker jag det. 😉