Mackmyra-duell

Nu är det ett tag sedan jag provade en Mackmyra så det kändes som ett bra läge idag.

Detta är två säsongswhisky från Mackmyra. Gruvguld och Vinterglöd. Båda från år 2018. Likt alla säsongare från MM har dessa båda en ABV på 46,1%.

Flaskorna öppnades igår då jag samplade upp en del.

Gruvguld

Doften på denna anser jag ganska lätt med en mängd frukt och sötma. Frukt med äpplen och päron som mest dominerande dofter. Sötma i form av sirap och efter mer än en halvtimma i glaset så framträder även en hel del karamell/kola likt Werther’s original. Även lite halm poppar upp.

Smaken är ganska tam. Även här finner jag lite halm, sirapens sötma och lite frukt. Mackmyras patenterade brödighet eller alkohol/jäst finner jag i denna med.

Vinterglöd

Den här är MMs senaste säsongswhisky med en slutlagring på glöggfat, vilket i alla fall jag märker av i doften. Detta doftar jul, med torkad frukt, lite juliga kryddor (läs nejlika och kanel) och en svag alkoholton.

Smaken är påtaglig av glöggen. Tänk er en glögg med rejäl alkoholton. Här tycker jag att Mackmyra lyckats med att få bort brödigheten/alkoholen vilket jag anser positivt.

På sin väg ner värmer denna hela kroppen, precis som en mugg glögg en kall vinterdag.

Duellen vinns med hästlängder av Mackmyra Vinterglöd. Detta var en riktigt bra säsongswhisky av Svenska Mackmyra. Då det var ett tag sedan jag provade den jag tidigare hållit högst, nämligen Iskristall, är det svårt att jämföra dem men jag kommer lätt att njuta av Vinterglöd i höst/vinter.

Annonser

Stronachie 10 y.o ggr två

Stronachie som är ett sedan länge nedlagt destilleri. Dock har man från oberoende buteljeraren A.D Rattray letat runt bland nuvarande destillerier och hittade något som påminde om den Stronachie man prova hos Benrinnes och har sedan dess släppt två tioåringar här i Sverige via Svenska Eldvatten.

I kväll tänkte jag jämföra den ordinarie tioåringen mot den som har en sherry cask finish.

Stronachie 10 y.o

Doften har utvecklats enormt med luft i flaskan och den här har dessutom luftats i lite mer än en timma. Här finns vanilj, lite ek, lite torrt gräs (hö) och jag tycker mig även känna gröna söta äpplen och en svag, nästan obefintlig, touch av citrus.

Smaken än frisk och bjuder på nämnda upplevda smaknoter. Vaniljen finns där, likaså eken, lite äpple och citrus men efter ett tag kommer även en hint av lakrits. Den försvinner dock nästan lika fort så jag provar igen för att se om jag blev lurad men jag tycker mig finna den även den andra gången.

Första gången jag provade den här var vid folierycket men då var jag långt ifrån imponerad. Den har dock vuxit kan jag villigt erkänna. Helt klart en bra bourbonlagrad whisky att ha hemma och bjuda sina vänner på eller bara ta som en kvällsdram. ABV på 43 %.

Stronachie 10 y.o sherry cask finish

Även den här har luftats länge i glaset men har inte alls haft samma tid i flaskan som den tidigare.

Doften bjuder även här på vanilj, ek och lite citrustoner. Dock tycker jag först att den doftar lite unket men sedan tycker jag att lite röda bär och en svag ton av torkad frukt framträder. Liiite russin men den får letas efter.

Smaken är en liten smärre sensation. Här finner man sherryfinishen som sedan drar sig tillbaka och släpper fram vanilj, lite sötma från söta röda bär, för att sedan komma tillbaka på ett litet gästspel.

Definitivt en whisky som tilltalar mig och som jag kommer att njuta av ett bra tag framöver. ABV ligger här på 46%.

Balblair Vintage 04 (Bourbon vs Sherry)

Detta är två Balblair jag köpte på mig när jag var på Bordershop i oktober förra året. Det som lockade mig mest var att kunna ställa två stycken, destillerade samma år (2004) och buteljerade samma år (2016) med från olika fatlagringar, eller rättare sagt mognader, mot varandra.

Båda är first release, naturliga i färgen och icke kyl-filtrerade.

Bourbon:

Doften är lätt och frisk. Här finns lite ekIgala toner ihop med en svag vanilj och en fräsch blommighet. Efter ett tag dyker det upp toner likt persika och ananas. Jag gillar verkligen doften på den här. (Efter runt 30 minuter i glaset så kom lite sololja med doft av kokos). 

Smaken är len och frisk. Här återfinns den fräschhet som jag fann i doften. Lite söt ek med lätta frukttoner. Eftersmaken är ganska lång och ger mig ek och vanilj. Wow… ☺

Sherry:

Doften är inte så sherrystinn jag hoppats på. Däremot tycker jag mig känna en del av sherry men även en svag ton av pepparmint ihop med en något starkare dofta av honungssötma. (Här frågar jag mig själv om det verkligen kan vara pepparmint jag känner.) Därefter framträder även lite karamell/kola. Efter ytterligare ett tag så dyker en doft, eller odör, av våt kartong(!) upp… Denna försvinner dock väldigt snabbt så här kan jag ha haft ruggigt fel… Efter mer än 30 minuter kom kolan och tog överhanden).

Smaken är även denna mild och len och när jag låter whiskyn rulla runt dyker det först upp en russinton utan dess like. Sedan lite bränd mandel och bränd karamell i en symbios. Därefter kommer sherryn i mer framtoning än i doften. 

Eftersmaken är ganska lång och lite torr. Den bjuder, rent smakmässigt, på lite ek och torkad frukt. 

Sammanfattningsvis kan jag, som den sherryälskande whiskyamatör jag är, motvilligt erkänna att bourbonlagringen drog det längsta strået idag. Dock inte sagt att det var två dåliga eller sämre whisky på något sätt.