Old Pulteney SC Cask 705

Efter gårdagens smärre misslyckande med en Old Pulteney kände jag att det var dags för det mest nordliga destilleriet på Skotska fastlandet att återfå hedern och respekten.

Detta är en single cask som buteljerades för Cinderella Whisky Fair 2017. Detta var cask 705 och den var 14 år vid buteljering. Destillerad 2002 och buteljerad 2016. Totalt släpptes 258 flaskor.

Jag tycker att här är en rejäl bourbonlagring och bättre än årets Old Pulteney CWF (Cinderella Whisky Fair). Denna är dock inte recenserad (ännu).

Doften är lite alkoholhaltiga med inslag av thinner till en början men sedan framträder vaniljen, citruszest, och en liten honungssötma ihop med en lite smörig ton uppenbarar sig. Efter ett tag tycker jag att en liten ton av sockerkaka dyker upp, men inte mer än de musseöron som Disney lägger till i alla sina filmer. Man måste veta att de finns där.

Smaken är en rejäl dos av Pulteney. Här kommer vaniljen, citrusen, den där lilla sältan som finns i Wick-destillerad whisky. Sedan kommer eken och en liten nötighet, nästan som lite bittermandel. (Jag vet att mandel inte räknas som en nöt).

Jag tycker nog inte att alkoholen påverkar smaken som den gjorde med doften. ABV ligger för övrigt på 55,8%.

Eftersmaken ligger och rullar på tungan i en härlig symfoni.

Jag är grymt tacksam och glad över att jag har en oöppnad flaska hemma.

Annonser

Old Pulteney 8 y.o. Gordon and Macphail.

Ytterligare ett sample från ett (av tre) favoritdestilleri(er). Denna gång är det dock en IB (Independent Bottler) från Gordon and Macphail. ABV på whiskygränsen, d.v.s. 40%.

Jag brukar sedan ett tag inte bry mig om att nämna färgen men den här är så ljus att den nästan är genomskinlig.

Doften är lätt och oerhört frisk. Här finns de vanliga dofterna, såsom vanilj, mycket citrus samt lite syrliga äpplen och söta päron, från en bourbonlagrad whisky. Här finns även en halmdoft och en liten ton av thinner tränger igenom.

Smaken är oerhört tafatt med inslag av päron, vanilj och citrus. Här finns också en bismak av något jag inte kan sätta fingret på…

Jag trodde aldrig jag skulle säga detta om en Old Pulteney (även om det är en från en oberoende buteljerare) men detta var inte bra.

Jag är oerhört glad att man på Pulteney inte släpper sånt här i eget namn. Den tilltalar säkerligen någon annan, men inte mig.

Glengoyne 12 y.o.

I helgen köpte jag några samples av en whiskyvän. Det blev en liten blandning av singelmalt från Skottland och Indien samt någon blended malt från Skottland. Detta är en av singelmalterna. En Highland-whisky där jag tidigare provat lite mer lagrade från destilleriet.

Den här har likt de andra Glengoyne jag provat en ABV på ganska moderata 43%.

Doften är ganska lätt med inslag av citruszest, lite röda äpplen. En svag ton av russin och torkad frukt letar sig fram också. Ett par swirls framkallar en liten touch av honungssötma ihop med lite mer frukt och en sockerkaka.

Smaken är lika moderat den. Inget som sticker ut och lite brända sockertoner. En ton av kanderade äpplen susar förbi men efter detta har jag svårt att finna fler.

Denna var inte något som tilltalade mig måste jag erkänna, men det är grymt bra och ändå lite roligt att prova sådana också.

Old Pulteney Clipper

Detta var en av de flaskor vi hade på vår Old Pulteney-provning i juli 2017. Då tyckte jag att den var riktigt bra. Så bra att resterande whisky som blev över slank ner utan noter. Därför kände jag mig nödgad, för ett tag sedan, att köpa på mig ett sample. Idag är det så dags att prova den på nytt.

Doften är frisk och lätt med härliga toner av vanilj, citrus, lite ek, lite jord, lite torkat gräs och lite honungssötma. Här finns även en ganska tydlig äppeldoft efter ett tag. Jag minns att jag gillade doften för 15 månader sedan och jag gör detsamma idag.

Smaken är även den frisk. Här kommer eken fram i en mycket större utsträckning än i doften. Lite unken på ett bra sätt. Här kommer fram en kombination av äpplen och päron ihop med lite vanilj likt marsansås. Tankarna för mig till en paj med nämnda marsansås. Tungan blir lite sträv och då framkommer en liten touch av anis.

Likt förra gången gillar jag den här. Då den släpptes till ett Whitbread race around the world (jag tror det var 2014, men kan ha fel) är den idag ganska svårfångad men finns ibland på auktioner och jag har sett den på diverse nätbutiker. Hur som helst tänker jag försöka få tag i en flaska till.

Old Pulteney SC 3402. 1995-2012

En 16/17-årig single cask från favoritdestilleriet Old Pulteney. ABV på 57,7% så detta är även en CS.

Doften är oerhört lätt med syrliga gröna äpplen, vanilj, citrus, lite lite regnblött gräs i en störtskön kombination. Detta är en bourbonlagring av yttersta kvalité.

I munnen formligen exploderar smakerna. Vanilj, citrus, de syrliga gröna Granny Smith-äpplena, lite ek, lite gräs men nu härligt vårgrönt. BOOOM! BOOOM!

Den här skulle jag lätt jaga rätt på för att ha hemma. Jösses vilken whisky! Det finns tre cl kvar av samplet och de ska avnjutas vid tillfälle.

Tack till Johan Stendahl som öppnade sin flaska och delade med sig av ett sample.

Amrut-duell

Jag gillar verkligen whiskyn från detta indiska destilleri. Denna gång är det deras Indian Single Malt Whisky och deras cask strength av densamma som ställs mot varandra.

Amrut Indian Single Malt Whisky.

Detta är batch 119 och den är buteljerad i maj 2017. ABV på 46%.

Doften är väldigt len men har inslag av ek, lite sötma likt en fruktighet som jag tycker går mot röda äpplen. Jag är oerhört tveksam dock.

Smakmässigt erbjuder denna riktigt mycket. Här finns en ganska tydlig maltighet och ektouch. Här finns även en ganska tydlig sötma samt en, enligt mig, läderton.

Smakmässigt var denna betydligt mer tilltalande än doftmässigt.

Amrut Single Malt Whisky Cask.

Detta är batch 81 och även denna buteljerades 2017 men i juni. ABV på 61,8%.

Här är doften något starkare och lite mer av allt, ihop med en citruszestton. Att den doftar mer kan bero på att alkoholhalten är högre i denna.

Smakmässigt är det tydligare smaker med men alkoholen bränner en del vilket gör att jag idag tycker att den nedvattnade håller ihop smakerna mer.

Summa summarum skulle man kunna säga att den nedvattnade mycket väl kan bli ett stående inslag i mitt whiskyskåp. Den något starkare kanske skulle må bra av egen nedvattning men det är ju något jag gör alldeles för sällan. Dock är detta två bra sorter och Amrut gör mig inte besviken denna gången heller.

Loch Lomond 17 y.o organic

Det första jag tänkte på när jag fick detta sample av världens bästa Frida (Birkehede Änglarnas andel) var Kapten Haddock i Tintin. Loch Lomond var den whisky han alltid drack. Numera verkar den ha fått en liten revival med ett flertal på bland annat Systembolaget.

Detta är en ekologisk whisky och det gör ju det lite roligare att prova den så här i dessa tider när klimatet ändå får ganska stor plats i media.

Doften bjuder på en vaniljchock i första sniffen. Därefter dyker citrus, lite gräs, ek, äpplen (ej syrliga som Granny Smith, utan mer åt det fruktiga röda hållet) och en svag nötdoft upp. Frida har på samplet skrivit att den legat på first fill bourbon och bourbonlagring hade jag med största sannolikhet satt med tanke på dofterna.

Smakmässigt är den en riktig bourbonlagrad käftsmäll. Vanilj, citrus, ek. Detta ihop med lite tropiska smaker likt ananas, röda äpplen, torkat gräs likt halm och lite apelsintouch, gör att den tilltalar mig. Alkoholhalten på 54,9% märks inte av mer än att den framhäver smakerna. I min gom framhäver den framförallt ananasen. När alkoholen lagt sig så framträder ananasen på ett ganska markant sätt.

För 699:- på Systembolaget tycker jag detta är en klar ”must have” i skåpet.

Tack Frida Birkehede för samplet. Jag skickar ner något litet till dig när jag öppnar något nytt.