Convalmore 28 år.

Detta är en whisky från ett, sedan några år, närmare bestämt sedan 1985, nerlagt destilleri och jag fick möjlighet att prova den här tack vare ett sample jag köpte från Roland Johansson på TasteNote.se. Stort tack för denna ”Rolle”.
Whiskyn är en av tre officiella släpp från destilleriet och destillerades 1977 och buteljerades 2005. Totalt 3900 flaskor släpptes av denna 28-åriga variant. Detta är dessutom en cask strength och har en ABV på 57,9%.

image

Vad tycker jag om den här, den äldsta whisky jag provat, då?

Jag tycker att den var ganska oljig med många gardinfall som en god vän kallade det. Ni kan tänka er en gardin med en massa veck så kanske ni kan se det framför er.
Färgen var något mörk gyllengul.

Dofterna jag hittade var en något stickande doft med ek, torkad frukt, honung, malt och en lätt medicinal touch. Jag fann även något annat jag först inte kunde placera men tyckte sedan att det påminde om nougat. Här kan man alltså verkligen tala om doftpalett. 22/25 poäng.

Smakerna försvann i det första då en kraftig spritighet tog mun och gom i beslag. Efter att detta lagt sig tyckte, i alla fall jag, att det även här bjöds på en palett av smaker. Här fanns en sötma av honung. En fruktblandning av russin, plommon och mörka körsbär. Mycket mörk frukt med andra ord. Jag fann även en viss nötighet. Detta var en whisky som tilltalade mina smaklökar. 23/25 poäng.

Eftersmaken var väldigt lång med lite sträva inslag. Det första jag kom att tänka på var lite läder. Sedan en sötma och åter russinen och sedan var jag skulle vilja likna vid den gamla Aladdinasksfavoriten körsbär i likör.
23/25 poäng.

Balansen var klart över genomsnittet i den här och jag skulle ge den 23/25 om jag nu måste välja mellan 22 och 23 där jag tycker den ligger.

Totalt alltså 91 för den här whiskyn som jag verkligen gillade. Återigen ett stort tack till Roland för att hag fick chansen att prova den här.

Oban Distiller’s edition 1997.

Åter en distiller’s edition men denna gång från Highland-destilleriet Oban. De tidigare har kommit från Islay-baserade Lagavulin. Den här var destillerad 1997 och buteljerad 2012. Jag har tidigare endast provat Obans 14-åriga whisky och den här är alltså ett år äldre.

obnob.1997.jpg

Detta är en något oljig whisky och jag tycker det är en härlig kappa som lägger sig efter några snurrar på glaset.

Doften tycker jag till en början bjuder på lite medicinal doft med syrlighet i form av skalet från gröna äpplen likt Granny Smith och kanske även lite grape. Jag tänker på när jag provade Springwood från Auchentoshan. Där finns också en svag hint av kakao och en svag maltighet, men även torkad frukt. 21/25 poäng.

Munkänslan är relativt fyllig och smakerna jag känner är en viss sälta och en del torkad frukt. En liten beska, likt choklad, smyger sig fram efter ett tag och en viss nötighet infinner sig. Detta var något jag gillade. 22/25 poäng.

Eftersmaken är ganska lång och fylld av en nötighet Jag tycker även mig finna torkad frukt  och kanske några örter men vilka är svåra att säga. Just att sätta fingret på örtighet tycker jag är svårt. Trots att det är svårt gillar jag även eftersmaken i denna. 21/25 poäng.

Helheten och balansen i den här hamnar på 21/25 poäng. Jag gillar att det i smaken kommer fram lite av det i doften och att det sedan i eftersmaken finns toner av det jag precis smakat.

85/100 på den här whiskyn som var ett sample från Roland på Tastenote. Stort tack för den här Rolle. Den föll mig i smaken.

 

Booker’s

En Kentucky straight bourbon whiskey som jag fick med mig från whiskyprovningen med TasteNote för lite mer än en månad sedan. Tänk vad tiden går.
Detta är en whiskey från Jim Beam och det verkar, om jag hittat rätt information, som den alltid görs i small batch. Batchnumret på den här är 2013-6 och den är sju år och sex månader. Jag lägger upp en bild på en av dessa men jag vet ju inte om det är exakt den jag har i glaset.

image

Den här var härligt rödbrun i färgen och jag skulle kalla den ganska oljig.
Doften bjuder mig på en doft som för tankarna till sommaren, eller i alla fall härligt varmt väder då det första jag kopplar till är sololja med lite kokos. Ni vet sådan där sololja med svag kokosdoft. Här finns även en ekdoft jag gillar. Jag tycker mig även känna en viss sötma av honung och en liten touch av vanilj. En ganska behaglig doft måste jag säga och jag skulle ge den 22/25 poäng.

Munkänslan var oerhört spritig men det kanske inte är så konstigt med tanke på att den här har en ABV på hela 62,95%.
Vad fångar jag då upp för smaker kan man undra? Ja efter att det spritiga lagt sig tycker jag att det känns som bränd ek i munnen. Även kanske lite bränt socker. Lite åt (åter bränd) kokos.
19/25 poäng.

Eftersmaken är lång och rivig i halsen. Här märks alkoholen tydligt enligt mig. Här finns åter det brända åt både ekhållet och en bränd sötma. Inget direkt som tilltalar just mig.
17/25 poäng.

Helheten och balansen i denna är något under ok för min del. Doften lovar jättemycket medan smak och eftersmak döljs något av den starka alkoholen.
18/25 poäng.

Totalt 76/100 poäng från mig till denna bourbon.

Blindprov under helgen 160402-160403.

I veckan som gick fick jag fyra stycken samples från min vän Johan Blom, @djbloomingdale på Instagram, vilka jag avnjöt i helgen.

Proverna var märkta 1-4 men efter instruktioner om att de inte var numrerade i någon bra ordning om jag ville prova dem allihop fick jag (provnings)ordningen 2-4-3-1. Med detta klart för mig bestämde jag mig för att ta 2 och 4 under lördagen och 3 och 1 under söndagen. Här kommer nu mina noter i nummerordning. Detta då jag, efter att ha redovisat mina noter till Johan, fick ett foto av de fyra och då är det 1 till 4 från vänster till höger.

Nummer 1.

En blekgul och något oljig whisky med ett något stickig doft. Det första doften bjöd på var en åt lim-/klisterhållet. Efter att ha kommit bortom den doften fann jag även lite citrus och även någon sötma jag tyckte var svårdefinierad. Här fanns även en rökighet. 21/25 poäng.

Munkänslan var balanserad och jag kände en viss medicinal beläggning över tungan. Kan det vara något starkare whisky det här tro? Detta var inte bara då Johan ville att den skulle provas sist utan även med tanke på alkoholen. Smaken bjöd på lite rök, lite nöt, lite tobak(?) samt en något svårdefinierad sötma. Kanske kunde det vara åt sirapshållet. Hur som helst gillade jag den och ger 24/25 poäng.

Eftersmaken var lång med lite rök, torkad frukt och efter ett tag även lite lakrits. Här fanns även en rivighet i halsen vilket gjorde att jag tippade att detta eventuellt kunde vara en CS (Cask Strength) med ABV på runt 57%. 23/25 poäng.

Balansen/helheten bar även här att detta är en bra whisky enligt mig. Jag är något svag för dessa lite rökigare sorterna och ger 23/25 poäng.

Totalt skulle det bli 91/100 för den här. Jag visste inte vad jag skulle placera den riktigt förutom att jag gissade på en Islay. Kanske någon Kilchoman eller Bruichladdich. I tillägg ska jag säga att det gissades på någon av dessa då jag ännu inte provat vare sig Kilchoman eller någon annan än Octomore från Bruichladdich och Octomore var det inte.

Nummer 2.

En ljusgul whisky som var något oljig. Doften var lätt och frisk med en härlig fruktig ton med mogna päron. Här fanns även en viss blommig touch. Här fanns även en citrusdoft som blommade ut efter ett tag. Efter några snurr på glaset kom även en vaniljton. Jag gillade verkligen doften och tyckte den var behaglig som få. Mina första tankar tog mig till Speyside. Efter någon sipp och således med mindre whisky i glaset tyckte jag mig känna en påtaglig godisdoft. Kanske lite åt gelehallon-hållet. 24/25 poäng.

Munkänslan var len och mil och smakerna jag kände var en frisk sötma med nästan övermogna päron och lite citrus. Här fanns också en viss bränd touck av socker/karamell och kokos(!) vilket påminde, i alla fall mig, om en kaka vid namn ryttarkaka. Här tyckte jag att de berömda fruktiga Speysidetonerna var lika påtaglga som i doften och jag blev ännu mer övertygad om att detta var just en sådan whisky. 21/25 poäng.

Eftersmaken var relativt lång med inslag av lite russin och aprikos. Även här fanns touchen av ryttarkakan och en lite beskhet. Efter att ha känt efter gissade jag ABV till 46%.22/25 poäng.

Helhetsintrycket var att detta är en bra whisky. Jag gillade de fruktiga tonerna och den lite längre eftersmaken än den jag är van vid att Speyside-whisky har så även här blev det 22/25 poäng. Totalt 89/100.

Nummer 3.

En ljusgul och något oljig whisky med en något stickig men härligt rökig doft, med inslag av vad jag skulle vilja kalla torv samt lite vanilj. Jag tyckte även det fanns en viss sötma i.  23/25 poäng.

I munnen var den fyllig och något sträv tyckte jag. Smaken bjöd åter på rök och lite åt charkuteri-hållet och torv. Här fanns även en viss sälta och kanske en hint av sötma men vad kunde jag inte hitta/bestämma. 22/25 poäng.

Eftersmaken var lång och rökig. Något rivig i halsen vilket gjorde att jag tippade på en ABV på 46-48%. I de sista tonerna av eftersmaken tyckte jag mig kunna urskilja en viss chokladsmak. 23/25 poäng.

Helheten/balansen tycker jag åter var en bra whisky. Jag tycker det var en ok balans mellan rök och andra både smaker och dofter så jag gav den 22/25 poäng. Detta gjord eatt denna whisky hamnade på 90/100 poäng.

Med tanke på röken i den gissade jag på att det kunde vara en Ardbeg, men jag var som sagt inte säker.

Nummer 4.

Detta var en ganska mörk, nästan mahognyfärgad whisky som jag inte tyckte var oljig. Den något stickiga doften bjöd mig framförallt på sherry. Här fanns även en ton av lite smör, kola och eventuellt också lite nöt. 22/25 poäng.

I munnen var den fyllig och bjöd till en början på lite sälta och kanske lite brända mandlar. Kanderade äpplen fanns här också och lite mörk sirap. Lite åt vad jag kallar sherry-hållet. Då har jag dock inte hunnit med att prova så många sherry-bomber än, om än någon. 23/25 poäng.

Eftersmaken var något torr och relativt lång, eller medellång om jag nu ska sätta en viss ton på det. Den bjöd också på lite åt bränt socker och lite äpplen. Lite som när man steker äpplen i smör och sedan karamelliserar detta. Här fanns också en plommon-touch efter ett tag. 22/25 poäng.

Balansen i denna var, liksom i de övriga bra och jag skulle ge 22/25 poäng. Totalt 89/100.

Här gissade jag på någon Japansk whisky med en ABV på 43% men jag sköt mest från höften.

Nedan finner ni sedan facit på vad jag egentligen provade. Jag kan säga att jag blev förvånad över att inte ha satt ett enda distrikt eller land rätt men det är väl tjusningen med blindprovningar. Just att man inte vet något och därför inte har några förutfattade meningar om vad man har i glaset.

received_511943932340073.jpeg

Ettan var alltså en irländsk Connemara Turf Mor vilket är en smallbatch med cask strength. Tvåan en Mackmyra Aegirs Bior, vilket är framtagen för den norska marknaden och endast 100 flaskor kommit till Sverige. Trean en anCnoc Cutter, vilket jag när jag provade den på ”En öl- & whiskymässa” 2015 inte alls uppfattade som lika rökig, men då var det nog nummer 20 den dagen.Fyran var en Auchentoshan Solera, vilket är en travel retail från detta destilleri.

Om ni önskar kan ni googla efter dessa för att se om jag hade några rätt på doft/smak och alkoholhalt. Kom dock ihåg att vi alla hittar olika dofter och smaker.

Lagavulin 1999. Distiller’s Edition 16 år.

Ett prov från min whiskyvän Robin Svensson är denna Lagavulin destillerad 1999 och buteljerad 2015. Det är alltså en 16 år gammal whisky som dessutom är slutlagrad på Pedro Ximenez sherry – fat.
ABV 43%.

image

Jag skippar inte utseendet denna gång för jag tror och hoppas att denna är helt naturligt färgad. Färgen är härligt mörk, lite åt mahogny-hållet och nästan rödgul. Knappt oljig, inte ens efter många snurrar med glaset.

Doften bjuder på lätt torv och inte lika rökig som jag hade förväntat mig. Här finns en viss sötma. Kanske lite av russin hållet.
Jag tyckte även mig finna en doft åt pastiller med namnet ”Kungen av Danmark” om ni känner igen dem.
Doften tilltalar mig oerhört så jag ger den 24/25 poäng.

I munnen känns den rund och väldigt balanserad. Där finns rök i förgrunden som sedan går tillbaka något för att däreftr återkomma. Där finns lite sherry och lite sötma.
24/25 poäng.

Eftersmaken är ganska lång och lite torr. Där finns en kakaosmak vilken jag tror kan vara den som gör den något torr.
24/25 poäng.

Balansen är gudomlig och helheten är fantastisk. En av de bättre jag känt faktiskt.
24/25 poäng.

Totalt 96 poäng.

Tilläggas ska att jag,  när jag fyllde 40 i november 2014,  fick Lagavulins distiller’s edition 1998 av min bror, som alltså buteljerades 2014 och älskade denna. Den här är strået vassare enligt mig. En riktigt bra whisky jag definitivt ska försöka få tag i.