Cardhu 12 år.

Efter att ha legat lugnt på provningsfronten av nya sorter ett tag och i stället lagt tiden på att läsa om whisky, bland annat diskussioner om hur det nu kommer att bli sedan Glendronach och Benriach blivit sålda, kommer här en ny recension. Ni som önskar läsa bra reflektioner kring dessa försäljningar kan göra det här där David Tjeder delar med sig av sina tankar.

Denna gång blir det provsmakning av en whisky från Speyside, nämligen Cardhu.

Färgen är tyvärr justerad med hjälp av karamellfärg och har trots detta en gyllene nyans.
Den är dessutom väldigt oljig tycker jag.

Dofterna som släpps lös i glaset bjuder på citrus, en lätt blommighet, lite frukt som äpplen och päron samt honungssötma. En ganska typisk Speyside-whisky tycker jag, om man nu kan ha ett sådant epitet. Tyvärr är doften, trots sina inslag, ganska anonym och inget som jag känner Wow inför… 19/25 poäng.

Munkänslan är lätt och ganska frisk.
Smakerna jag känner är även dessa något anonyma i sin närvaro. Här finns en sötma i form av kola eller liknande men den döljs av en ganska ekig smak. Jag känner ingen av frukterna som låg dolda i doften. 18/25 poäng.

Eftersmaken är relativt kort och något sötbesk om det finns något sådant. Där finns lite karamell men den dör ut alldeles för snabbt…
17/25 poäng.

Balansen kan man ju tycka är bra då varken doft eller smak bjuder på något utöver det vanliga men jag håller den ganska låg här med. 18/25 poäng.

72 poäng skulle det bli för den här idag men jag kände det som att allt var svårt att sätta idag. Frågan är i och för sig om det blir mycket högre någon annan dag så jag tror nog att den här hamnar i det lägre skiktet för en okej whisky.
Ingenting som tilltalade mig idag i alla fall.